För några dagar sedan gjorde jag en kommentar nedan om tiderna kanske dummaste utspel, nämnligen det från Nyamko Sabuni om obligatoriska gynundersökningar för att flickor på högstadiet. Men efter detta utspel hände egentligen inte så mycket, det verkade oklart i vilken utsträckning detta egentligen stödes av partiledningen.
Nu har vi äntligen fått svaret:
www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1042&a=561155&previousRenderType=6
Det är bara folk från riskgrupper som ska testas, enligt herr Rojas
Vem av dessa stolpskott som är de största stolleproven känns väldigt svårt att avgöra.
onsdag, juli 26, 2006
tisdag, juli 25, 2006
En lång resa går mot sitt slutskede
En gång för länge sedan hörde jag av en gymnastiklärare att den svåraste löpgrenen i friidrott var 400m. Anledningen till detta var att den var tillräckligt kort för att man var tvungen att springa för fult hela tiden, men tillräckligt lång för att man skulle behöva springa med mjölksyra en ganska stor del av vägen. Varför 400m häck, som logiskt sätt måste var lika jobbigt plus att man måste hoppa över häckar, ansågs svårare vet jag inte men det hör inte heller till saken.
Om denna valrörelse ska liknas vid ett fyrahundrameterslopp så är vi definitivt i ingången till sista kurvan nu. Inom en månad måste allt ligga fast, allt är då för sent för att ändra då handlar det bara om upploppet, ett stenhårt kampanjande hela tiden, för att komma in i mål. Men frågan är hur man ska bedöma vem som vunnit eller vilken position som partierna har inför upploppet. I min bedömning av detta kommer jag att inrikta mig på den lokala arenan.
Om man bara utgår från största parti så har naturligtvis S redan vunnit. Inget parti kommer att bli större än dem, det vore den största sensationen som skulle ha hänt i svensk valhistoria någonsin. Moderaterna kommer antagligen att bli tvåa och antagligen fp trea, men sedan blir det nog huggsexa om de övriga platserna. För att göra jämförelsen lite kuligare tänkte jag därför inrikta mig på vinnare och förlorare jämfört med förra valet.
Låt oss börja från bana ett med V. Vänstern tappade mycket på bortre rakan, mycket interna stridigheter, många avhopp en stor och jobbig kommunist debatt i media. Dock känns det som att man sedan kongressen i Göteborg hämtat sig lite och lokalt har man inte haft några stridigheter å andra sidan så har man följt riksresultatet slaviskt under lång tid. Har helt klart en bit kvar till täten, har man krafter nog kvar att hämta in?
Bana två borde då vara Hallelujamoderaterna, eller Kd som de också kallas. Hade även de lite problem i slutet av raksträckan med sviktade opinionssiffror och en ny partiledare men har tack vare draghjälp av borgerliga media och en råpopulistisk politik lyckats komma ganska starkt i kurvan. Men lokalt befolkas partiet av en samling äldre män, man saknar inte profiler, men inga superstjärnor heller. Men partiet kan nog falla tillbaka på sina alliansbröder i Borås och sin nationella valrörelse och nationellt kan man nog bli något av en joker.
På bana tre har vi Folkpartiet. Folkpartiet som var förra valet stora vinnare har ett otroligt svårt utgångsläge, men man saknar definitivt inte kvaliteter. Tydliga profilfrågor, en politik som faller i godjord hos en allt för stor väljargrupp av tveksam sort. Men alla röster är ju lika mycket värda. Men man får nog inse att man i detta valet kommer att gå bakåt.
Bana fyra har vi då sossarna. Som största parti, oppositionsparti dessutom, ligger man bra till inför valet. Med den tydliga vänster profilering som partiet har till vänster borde man kunna ta några av vänsters väljare, i alla fall lokalt. Till resultatet 94 når man inte, men visst om man även lyckas vinna högerut så visst då finns det röster att vinna. Men den tydliga vänster politiken har sin avigsida. Man riskerar att tappa många av plånboksröstarna som vars uppfattning om solidaritet slutar med att man försvara sin egen anställning och sociala trygghet. Man skulle dessutom behöva en image konsult, partiet uppfattas som gubbigt, stelt och en smula omodernt. Lokalt har man dock en yngre uppställning och om SSU skulle lyckas nå ut på skolor mm så kan man göra ett riktigt bra val.
Bana fem, moderaterna, ser också mycket starka ut. Trots att man inte gjorde något katastrofval förra gången så har man ett utmärkt utgångsläge. Partiet gick mycket starkt i andra kurvan och lyckades hålla tempot hela rakan. Nu verkade det dock ett tag som mjölksyran kom i första kurvan. Frågan blir om man håller in i mål, om man kommer starkt ut på upploppet kan man nog ta hem loppet på bekostnad av fp, kd och väg men visst finns risken att man tog ut sig för tidigt, som vanligt.
Vägvalet ser trötta ut. Deras vallokomotiv, det deltidsarbetande kommunalrådet, Björn Wahlöf ser ut att göra sin sista valrörelse. Finns det en framtid för Vägvalet efter BW, det är den stora frågan. De kristna grupperna kan lika gärna rösta på kd, m eller fp. Partiet skulle behöva skilja ut sig från övriga majoriteten i en riktig stark lokal fråga, Pinocchio kanske? Man saknar ju dessutom helt riksorganisation och speciellt blocköverskridande kan man ju inte sägas vara, men visst kanske blir det som räddar väg, att man kan rida tillsammans med de övriga i majoriteten i Borås. Men åker de ut så är nog detta det sista vi ser av väg. Partiet är i dagsläget mycket svårbedömt.
Centerpartiet har ett grundmurat förtroende lokalt. Få, men i många bemärkelser tunga, lokala profiler gör att partiet nog mycket kan defilera in målet. Att man skulle ta fler mandat är fyra är otroligt, partiets stöd ligger på landsbygden och väljarna där blir inte fler. I valkretsen kristineberg 1 hade partiet en enda röst i lokalvalet. Urbaniseringen talar emot centern, och även om man inte få mindre röster så riskerar man att förlora röster, man fick fyra mandat pga rösterna i valkrets 1. En mitten placering att vänta.
Bana åtta, miljöpartiet. Risken är stor att detta blir navelskåderi men jag gör ett försök att bedöma mitt parti opartiskt. Partiet har haft medvind på andra halvan av bortre rakan och första kurvan. Men samtidigt så springer partiet med en ryggsäck bestående av det borgerliga samarbetet, detta gör att det är svårt att utnyttja utrymmet till höger som S lämnar lokalt. Rekord lång kommunlista, och medlemsantal talar för partiet, precis som några väldigt engagerade medlemmar. Partiet uppfattas som ungt och fräscht med frågor som ligger i tiden. Om medvinden fortsätter på upploppet kan partiet göra ett rekordval, men om valvinden vänder så blir fallet ner i fältet tungt och vägen tillbaka väldigt jobbig.
Jag ser fram emot upploppet. Det ska bli riktigt kul och en sak lovar jag, det finns inga i något annat parti som lägger ner så mycket tid på valstrategi som jag och Johan. Måtte det hålla hela vägen.
Om denna valrörelse ska liknas vid ett fyrahundrameterslopp så är vi definitivt i ingången till sista kurvan nu. Inom en månad måste allt ligga fast, allt är då för sent för att ändra då handlar det bara om upploppet, ett stenhårt kampanjande hela tiden, för att komma in i mål. Men frågan är hur man ska bedöma vem som vunnit eller vilken position som partierna har inför upploppet. I min bedömning av detta kommer jag att inrikta mig på den lokala arenan.
Om man bara utgår från största parti så har naturligtvis S redan vunnit. Inget parti kommer att bli större än dem, det vore den största sensationen som skulle ha hänt i svensk valhistoria någonsin. Moderaterna kommer antagligen att bli tvåa och antagligen fp trea, men sedan blir det nog huggsexa om de övriga platserna. För att göra jämförelsen lite kuligare tänkte jag därför inrikta mig på vinnare och förlorare jämfört med förra valet.
Låt oss börja från bana ett med V. Vänstern tappade mycket på bortre rakan, mycket interna stridigheter, många avhopp en stor och jobbig kommunist debatt i media. Dock känns det som att man sedan kongressen i Göteborg hämtat sig lite och lokalt har man inte haft några stridigheter å andra sidan så har man följt riksresultatet slaviskt under lång tid. Har helt klart en bit kvar till täten, har man krafter nog kvar att hämta in?
Bana två borde då vara Hallelujamoderaterna, eller Kd som de också kallas. Hade även de lite problem i slutet av raksträckan med sviktade opinionssiffror och en ny partiledare men har tack vare draghjälp av borgerliga media och en råpopulistisk politik lyckats komma ganska starkt i kurvan. Men lokalt befolkas partiet av en samling äldre män, man saknar inte profiler, men inga superstjärnor heller. Men partiet kan nog falla tillbaka på sina alliansbröder i Borås och sin nationella valrörelse och nationellt kan man nog bli något av en joker.
På bana tre har vi Folkpartiet. Folkpartiet som var förra valet stora vinnare har ett otroligt svårt utgångsläge, men man saknar definitivt inte kvaliteter. Tydliga profilfrågor, en politik som faller i godjord hos en allt för stor väljargrupp av tveksam sort. Men alla röster är ju lika mycket värda. Men man får nog inse att man i detta valet kommer att gå bakåt.
Bana fyra har vi då sossarna. Som största parti, oppositionsparti dessutom, ligger man bra till inför valet. Med den tydliga vänster profilering som partiet har till vänster borde man kunna ta några av vänsters väljare, i alla fall lokalt. Till resultatet 94 når man inte, men visst om man även lyckas vinna högerut så visst då finns det röster att vinna. Men den tydliga vänster politiken har sin avigsida. Man riskerar att tappa många av plånboksröstarna som vars uppfattning om solidaritet slutar med att man försvara sin egen anställning och sociala trygghet. Man skulle dessutom behöva en image konsult, partiet uppfattas som gubbigt, stelt och en smula omodernt. Lokalt har man dock en yngre uppställning och om SSU skulle lyckas nå ut på skolor mm så kan man göra ett riktigt bra val.
Bana fem, moderaterna, ser också mycket starka ut. Trots att man inte gjorde något katastrofval förra gången så har man ett utmärkt utgångsläge. Partiet gick mycket starkt i andra kurvan och lyckades hålla tempot hela rakan. Nu verkade det dock ett tag som mjölksyran kom i första kurvan. Frågan blir om man håller in i mål, om man kommer starkt ut på upploppet kan man nog ta hem loppet på bekostnad av fp, kd och väg men visst finns risken att man tog ut sig för tidigt, som vanligt.
Vägvalet ser trötta ut. Deras vallokomotiv, det deltidsarbetande kommunalrådet, Björn Wahlöf ser ut att göra sin sista valrörelse. Finns det en framtid för Vägvalet efter BW, det är den stora frågan. De kristna grupperna kan lika gärna rösta på kd, m eller fp. Partiet skulle behöva skilja ut sig från övriga majoriteten i en riktig stark lokal fråga, Pinocchio kanske? Man saknar ju dessutom helt riksorganisation och speciellt blocköverskridande kan man ju inte sägas vara, men visst kanske blir det som räddar väg, att man kan rida tillsammans med de övriga i majoriteten i Borås. Men åker de ut så är nog detta det sista vi ser av väg. Partiet är i dagsläget mycket svårbedömt.
Centerpartiet har ett grundmurat förtroende lokalt. Få, men i många bemärkelser tunga, lokala profiler gör att partiet nog mycket kan defilera in målet. Att man skulle ta fler mandat är fyra är otroligt, partiets stöd ligger på landsbygden och väljarna där blir inte fler. I valkretsen kristineberg 1 hade partiet en enda röst i lokalvalet. Urbaniseringen talar emot centern, och även om man inte få mindre röster så riskerar man att förlora röster, man fick fyra mandat pga rösterna i valkrets 1. En mitten placering att vänta.
Bana åtta, miljöpartiet. Risken är stor att detta blir navelskåderi men jag gör ett försök att bedöma mitt parti opartiskt. Partiet har haft medvind på andra halvan av bortre rakan och första kurvan. Men samtidigt så springer partiet med en ryggsäck bestående av det borgerliga samarbetet, detta gör att det är svårt att utnyttja utrymmet till höger som S lämnar lokalt. Rekord lång kommunlista, och medlemsantal talar för partiet, precis som några väldigt engagerade medlemmar. Partiet uppfattas som ungt och fräscht med frågor som ligger i tiden. Om medvinden fortsätter på upploppet kan partiet göra ett rekordval, men om valvinden vänder så blir fallet ner i fältet tungt och vägen tillbaka väldigt jobbig.
Jag ser fram emot upploppet. Det ska bli riktigt kul och en sak lovar jag, det finns inga i något annat parti som lägger ner så mycket tid på valstrategi som jag och Johan. Måtte det hålla hela vägen.
lördag, juli 22, 2006
Moderaterna påväg mot ett vinnande koncept?
Så satt man här framför datorn i godan ro, det var ju till och med helg och allt, och hade det trevligt. Men tyvärr gjorde jag misstaget att läsa debatt sidorna på Boråstidning, vilket jag inte skulle ha gjort. Där publiceras nämnligen ett flagrant på hopp på Miljöpartiets politik i allmänhet, men framför allt på de på det politiska samarbetet med socialdemokraterna.
Jag måste säga att jag inledningsvis blev förvånad. Att moderaterna på detta sätt inbjuder till debatt med lilleputt partiet Mp. Men det är naturligtvis inte det som man egentligen är ute efter. Man vill sno röster från de sossar som starkt ogillar sammarbetet med mellan S och Mp. Och vem vet, med den taktiken skulle man nog kunna få både kommunalråden i Malmö och Göteborg att rösta på M.
Apropå Moderernas valtaktik så verkar detta valet utgöra en tillbaka gång till gamla tiders valstrategier. I förra, och inte så framgångsrika valet, testade man ju faktiskt möjligheten att tala om vilken politik som man fakitiskt ville föra. Nu mera gör man som tidigare, man försöker genom skrämselpropaganda tala om hur hemskt det kommer att bli om S vinner valet, hur höga skatterna kommer att bli, hur många arbetslösa som kommer att finnas och nu mera alltså hur mycket miljöpartistisk politik som kommer att föras.
Det kommer att bli en hård valrörelse i år, det är i alla fall säkert.
Jag måste säga att jag inledningsvis blev förvånad. Att moderaterna på detta sätt inbjuder till debatt med lilleputt partiet Mp. Men det är naturligtvis inte det som man egentligen är ute efter. Man vill sno röster från de sossar som starkt ogillar sammarbetet med mellan S och Mp. Och vem vet, med den taktiken skulle man nog kunna få både kommunalråden i Malmö och Göteborg att rösta på M.
Apropå Moderernas valtaktik så verkar detta valet utgöra en tillbaka gång till gamla tiders valstrategier. I förra, och inte så framgångsrika valet, testade man ju faktiskt möjligheten att tala om vilken politik som man fakitiskt ville föra. Nu mera gör man som tidigare, man försöker genom skrämselpropaganda tala om hur hemskt det kommer att bli om S vinner valet, hur höga skatterna kommer att bli, hur många arbetslösa som kommer att finnas och nu mera alltså hur mycket miljöpartistisk politik som kommer att föras.
Det kommer att bli en hård valrörelse i år, det är i alla fall säkert.
fredag, juli 21, 2006
Nu börjar avslöjanderna
Nu har det börjat, de heta avslöjandernas tid. Tiden när våra kära riksmedier gör allt de kan för att hitta misskrediterande saker hos partiernas kandidater, gärna saker som inte alls stämmer övereens med partiboken. Idag kom exempelvis ett sådant avslöjande om Mp:s riksdagskandidaters bilar. Och visst det var väl vissa individers bil innehav som inte var helt pk, problemet är dock att det är helt omöjligt att försvara sig mot den här typen av undersökningar. Det går inte att göra rätt.
Har man en bensinbil så blir anklagelsen "borde inte du ha en etanolbil, du som är miljöpartist". Har man en etanolbil blir kommentar något i stil med "ja då skiter väl du i vad bensinen kostar", och har man ingen bil alls så blir svaret också "ja då skiter du i vad bensinen kostar".
Förra gången det var val så åkte moderaterna på en klockren vänster av Janne Josefsson mitt i valrörelsen. Frågan är om något annat parti kommer att åka på något liknande i år. Här kommer några kuliga avslöjanden som kanske kunde användas i valet:
1. Hur många i S och V har läst det kommunistiska manifestet?
2. Hur många av centerpartiets riksdagsledamöter följer egentligen bondepraktikan?
3. Hur många folkpartister tror fortfarande att partiet för en liberal politik?
Jag lovar Janne J om du vill använda något av dessa uppslag så lovar jag att inte stämma dig. Däremot ger du fan i att kolla hur många nedladade piratkopierade musikfiler som Tomas Bodström har.
Har man en bensinbil så blir anklagelsen "borde inte du ha en etanolbil, du som är miljöpartist". Har man en etanolbil blir kommentar något i stil med "ja då skiter väl du i vad bensinen kostar", och har man ingen bil alls så blir svaret också "ja då skiter du i vad bensinen kostar".
Förra gången det var val så åkte moderaterna på en klockren vänster av Janne Josefsson mitt i valrörelsen. Frågan är om något annat parti kommer att åka på något liknande i år. Här kommer några kuliga avslöjanden som kanske kunde användas i valet:
1. Hur många i S och V har läst det kommunistiska manifestet?
2. Hur många av centerpartiets riksdagsledamöter följer egentligen bondepraktikan?
3. Hur många folkpartister tror fortfarande att partiet för en liberal politik?
Jag lovar Janne J om du vill använda något av dessa uppslag så lovar jag att inte stämma dig. Däremot ger du fan i att kolla hur många nedladade piratkopierade musikfiler som Tomas Bodström har.
torsdag, juli 20, 2006
Grön första elva
Idag har jag av någon obscen anledning lyckats komma till jobbet redan vid den okristliga tiden 08.00. Detta faktum kan ha att göra med att jag gick och la mig redan klockan 22.00 igår, jag börjar bli smått orolig för att jag håller på att genomgå någon slags borgerlig förvandling.
Nåja, i alla fall, denna tidiga närvaro på min arbetsplats, som dock kommer att gå lika ouppmärksammad som alla mina sena ankomster eftersom jag är lika själv här som en gran i Saharaöknen, gör att jag känner att jag har tid att lägga ut texten kring något jag tänkt på ett tag (en annan fördel med att vara själv är att man kan sitta på jobbet och lyssna på ”de lyckliga kompisarnas hit – gå dit kuken pekar” utan att någon klagar). Nämligen vilken kapacitet har egentligen de gröna laget i Borås nu när kampen om fullmäktige, region och riksdagsplatserna drar igång på riktigt alvar?
Här kommer en analys av det gröna laget inför årets valrörelse, håll tillgodo.
In: Tomas Eriksson, Johan Hellström (mf), Heiti Ernitz(b), Sofia Rönnbäck (anf), Thony Andreasson (anf).
Kommentar: De gröna har utnyttjat silly season på ett strålande sätt och gjort klart med flera tunga nyförvärv.
Ut: Inge Petterson (anf)
Kommentar: Kom aldrig riktigt till sin rätt i den gröna elvan trots skickliga dribblingskonster och fräcka dragningar, De gröna var mer behov av en lojal ”target player” inför årets säsong.
Målvakt
Tony Johansson
Kommentar: Stor och stark målvakt, tung i luftrummet, placeringssäker, med god över blick av spelet och god förmåga att förutse motståndarnas nästa drag.
Backlinje
Bo-Lennart Bäcklund
Kommentar: Mittback och en person som verkligen kan förtjäna epitetet ”vattenbärare”, gör ett stort och tungt jobb i det tysta.
Göran Larsson
Kommentar: Inlånad från Lidköping, stark och brytningssäker, De grönas egen Johan Cruyff med förmåga att spela på flera olika positioner i laget. Stor medial lyskraft.
Kjell Johansson
Kommentar: Rutinerad back med erfarenhet från flera års spel i de högre divisionerna. Har inför årets säsong beslutats sig för att ta en mer framskjutande roll i De gröna laget.
Heiti Ernitz
Kommentar: Kanske något av årets rookie i De gröna, har en mycket spännande säsong framför sig där det handlar om att infria högt ställda förväntningar.
Mittfält
Tomas Eriksson
Kommentar: Stark defensiv kreativ mittfältare som gärna tar egna initiativ högre upp i banan, De grönas svar på Kim Källström.
Eva Theén Johansson
Kommentar: Den kanske viktigaste kuggen i De grönas lag, rutinerad och med mycket skin på näsan en nyckelspelare inför årets säsong.
Johan Hellström
Kommentar: Extremt offensiv mittfältare, som gärna på egenhand bryter in i straff området för att komma till avslut, arbetsvillig och löpstark.
Anfall
Lise Nordin
Kommentar: Snabb och mycket målfarlig centertank, kommer snabbt till avslut och fruktad för sin förmåga att alltid hitta målet även i trängda situationer.
Agnes Sandstedt
Kommentar: Arbetsvillig, löpvillig och talangfull höger anfallare, lika bra på att bryta in i straff området som att servera inlägg. Kommer vara en av de viktigaste aktörerna för De gröna under lång tid framöver.
Staffan Falk
Kommentar: Gammal trotjänare som har haft förmågan att bara bli bättre och bättre för varje år. Går in i årets säsong med höga förväntningar men har också mycket att leva upp till.
Avbytare:
Sofia Rönnbäck
Thony Andreasson
Pembe Gengoglu
Nåja, i alla fall, denna tidiga närvaro på min arbetsplats, som dock kommer att gå lika ouppmärksammad som alla mina sena ankomster eftersom jag är lika själv här som en gran i Saharaöknen, gör att jag känner att jag har tid att lägga ut texten kring något jag tänkt på ett tag (en annan fördel med att vara själv är att man kan sitta på jobbet och lyssna på ”de lyckliga kompisarnas hit – gå dit kuken pekar” utan att någon klagar). Nämligen vilken kapacitet har egentligen de gröna laget i Borås nu när kampen om fullmäktige, region och riksdagsplatserna drar igång på riktigt alvar?
Här kommer en analys av det gröna laget inför årets valrörelse, håll tillgodo.
In: Tomas Eriksson, Johan Hellström (mf), Heiti Ernitz(b), Sofia Rönnbäck (anf), Thony Andreasson (anf).
Kommentar: De gröna har utnyttjat silly season på ett strålande sätt och gjort klart med flera tunga nyförvärv.
Ut: Inge Petterson (anf)
Kommentar: Kom aldrig riktigt till sin rätt i den gröna elvan trots skickliga dribblingskonster och fräcka dragningar, De gröna var mer behov av en lojal ”target player” inför årets säsong.
Målvakt
Tony Johansson
Kommentar: Stor och stark målvakt, tung i luftrummet, placeringssäker, med god över blick av spelet och god förmåga att förutse motståndarnas nästa drag.
Backlinje
Bo-Lennart Bäcklund
Kommentar: Mittback och en person som verkligen kan förtjäna epitetet ”vattenbärare”, gör ett stort och tungt jobb i det tysta.
Göran Larsson
Kommentar: Inlånad från Lidköping, stark och brytningssäker, De grönas egen Johan Cruyff med förmåga att spela på flera olika positioner i laget. Stor medial lyskraft.
Kjell Johansson
Kommentar: Rutinerad back med erfarenhet från flera års spel i de högre divisionerna. Har inför årets säsong beslutats sig för att ta en mer framskjutande roll i De gröna laget.
Heiti Ernitz
Kommentar: Kanske något av årets rookie i De gröna, har en mycket spännande säsong framför sig där det handlar om att infria högt ställda förväntningar.
Mittfält
Tomas Eriksson
Kommentar: Stark defensiv kreativ mittfältare som gärna tar egna initiativ högre upp i banan, De grönas svar på Kim Källström.
Eva Theén Johansson
Kommentar: Den kanske viktigaste kuggen i De grönas lag, rutinerad och med mycket skin på näsan en nyckelspelare inför årets säsong.
Johan Hellström
Kommentar: Extremt offensiv mittfältare, som gärna på egenhand bryter in i straff området för att komma till avslut, arbetsvillig och löpstark.
Anfall
Lise Nordin
Kommentar: Snabb och mycket målfarlig centertank, kommer snabbt till avslut och fruktad för sin förmåga att alltid hitta målet även i trängda situationer.
Agnes Sandstedt
Kommentar: Arbetsvillig, löpvillig och talangfull höger anfallare, lika bra på att bryta in i straff området som att servera inlägg. Kommer vara en av de viktigaste aktörerna för De gröna under lång tid framöver.
Staffan Falk
Kommentar: Gammal trotjänare som har haft förmågan att bara bli bättre och bättre för varje år. Går in i årets säsong med höga förväntningar men har också mycket att leva upp till.
Avbytare:
Sofia Rönnbäck
Thony Andreasson
Pembe Gengoglu
tisdag, juli 18, 2006
Tillbaka i gamla hjulspår
Nu är jag som sagt tillbaks i lokalen i Borås där jag sitter framför mitt fallfärdiga skrivbord och min telefon som lätt kan missförstås för en resperateor.
Ja, det är faktiskt inget skämt.
Min kollega i GU gbg som var på besök pekade igår på min telefon och sa "är det där en telefon" och istället för att låna den ringde hon från sin mobil, så det så!
Det är idag 2 månader minus en dag till valet, dvs jag har tjänstgjort 9 av de 11 månader under vilken min anställning är tänkt att vara. Och ja det känns som jag nu har börjat komma in i det som kan kallas vardagsrutin, dvs jag jobbar mina timmar varken mer (vilket det var mycket av i början) eller mindre (vilket det varit de senaste veckorna). Men samtidigt känner jag att jag allt mer glider bort från det som var den ursprungliga tanken. Nämnligen att ta över efter I som kanslist för Mp väst. Det handlar framför allt om två grejer:
1. Jag vill inte pyssla med de rent administrativa sysslorna. Jag är kass på allt vad fakturor mm heter. Men ge mig en uppgift och jag fixar det, för det mesta i alla fall. Ska jag fortsätta vill jag jobba med att utveckla organisationen inte stoppa in papper i pärmar.
2. Jag vill jobba med politik. Ett arbete som pol.sek känns betydligt närmare det jag vill göra. Utforma och driva politik och se till att den blir genomförd, det vill jag göra.
När jag talade med M i gbg idag han verkade ganska optimistisk om hur det kommer att se ut efter valet. Att det skulle bli mycket tjänster lediga. Jag vill inte ta ut något i förskott, vi får se. Som det känns nu kommer jag att satsa på följande efter valet:
1. Att jobba ca 1 och 1/2 vecka åt min bror i månaden, det skulle ge en hyfsad bas inkomst.
2. Försöka få uppdraget att sitta som ersättare i ks, vilket jag tycker vi ska driva stenhårt i förhandlingar oavsätt block, att få en sådan post (dvs en ordinarie och en ersättare). Utifrån den positionen skulle jag vilja jobba med att formulera och driva vår politik lokalt och ge stöd åt vår nuvarande gruppledare. Eventuellt skulle jag även kunna tänka mig att ta ett nämnduppdrag, jag trivs rätt ok i gatunämnden exempelvis.
3. Engagera mig mer i GS försöka starta en Borås avdelning men även se om det inte ska kunna hitta andra inkomstkällor så som fond pengar mm, dvs uppgradera uppdraget som kassör.
4. Spendera så mycket tid som möjligt tillsammans med min flickvän.
Men den som lever får se, jag kanske ändrar mig.
Ja, det är faktiskt inget skämt.
Min kollega i GU gbg som var på besök pekade igår på min telefon och sa "är det där en telefon" och istället för att låna den ringde hon från sin mobil, så det så!
Det är idag 2 månader minus en dag till valet, dvs jag har tjänstgjort 9 av de 11 månader under vilken min anställning är tänkt att vara. Och ja det känns som jag nu har börjat komma in i det som kan kallas vardagsrutin, dvs jag jobbar mina timmar varken mer (vilket det var mycket av i början) eller mindre (vilket det varit de senaste veckorna). Men samtidigt känner jag att jag allt mer glider bort från det som var den ursprungliga tanken. Nämnligen att ta över efter I som kanslist för Mp väst. Det handlar framför allt om två grejer:
1. Jag vill inte pyssla med de rent administrativa sysslorna. Jag är kass på allt vad fakturor mm heter. Men ge mig en uppgift och jag fixar det, för det mesta i alla fall. Ska jag fortsätta vill jag jobba med att utveckla organisationen inte stoppa in papper i pärmar.
2. Jag vill jobba med politik. Ett arbete som pol.sek känns betydligt närmare det jag vill göra. Utforma och driva politik och se till att den blir genomförd, det vill jag göra.
När jag talade med M i gbg idag han verkade ganska optimistisk om hur det kommer att se ut efter valet. Att det skulle bli mycket tjänster lediga. Jag vill inte ta ut något i förskott, vi får se. Som det känns nu kommer jag att satsa på följande efter valet:
1. Att jobba ca 1 och 1/2 vecka åt min bror i månaden, det skulle ge en hyfsad bas inkomst.
2. Försöka få uppdraget att sitta som ersättare i ks, vilket jag tycker vi ska driva stenhårt i förhandlingar oavsätt block, att få en sådan post (dvs en ordinarie och en ersättare). Utifrån den positionen skulle jag vilja jobba med att formulera och driva vår politik lokalt och ge stöd åt vår nuvarande gruppledare. Eventuellt skulle jag även kunna tänka mig att ta ett nämnduppdrag, jag trivs rätt ok i gatunämnden exempelvis.
3. Engagera mig mer i GS försöka starta en Borås avdelning men även se om det inte ska kunna hitta andra inkomstkällor så som fond pengar mm, dvs uppgradera uppdraget som kassör.
4. Spendera så mycket tid som möjligt tillsammans med min flickvän.
Men den som lever får se, jag kanske ändrar mig.
Opinion?
Av vissa av kommentatorerna på denna blogg har jag blivit anklagad för att tolka opinionsresultat till min egen favör. Jag riskerar väl det den här gången med, men jag måste ändå undra vad det säger att Maria och Peter har fått minst smisk av alla i SVT "den stora morotsjakten"?
måndag, juli 17, 2006
Va fan!
Var är detta....
svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=22620&a=625122&lid=puff_625099&lpos=lasMer
Det var de dummaste jag hört.
svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=22620&a=625122&lid=puff_625099&lpos=lasMer
Det var de dummaste jag hört.
Konsten att vara mediakåt
Missförstå mig rätt Göran. Att vara mediakåt innebär ju också att man vill och kan få ut ett budskap. Det finns nog helt klart en anledning till att du efter Steffan Kristiansson är vår mest välkände politiker i regionen.
Som en struts bland politikerna
Jag har länge försökt att ignorera det, men jag antar att det inte är möjligt längre. Skiten tar ju aldrig slut. Så härmed ska jag analysera utvecklingen i mellanöstern från mitt egna, amatörmässiga sätt. Jag väljer två aspekter, utrikespolitiskt och inrikespolitiskt.
Vi börjar med det utrikespolitiska.
Jag önskar inte låta som någon domedagsprofet men jag tror precis att vi sätt början till det som definitivt kan komma att utvecklas till en större konflikt. Det verkar nämligen inte speciellt omöjligt att det finns en dold agenda i detta sammanhang. Och denna agenda handlar i första hand om den politiska kontrollen i området och i andra hand om olja.
USA behöver olja, för att säkra tillgången på olja behöver man få, eller ta tillbaka den politiska kontrollen över områdena i mellanöstern. Första steget var att invadera Irak, vilket till viss del visat sig lyckosamt. Dock har man misslyckats med att just skapa stabilitet i landet. Visserligen har USA ett starkt intresse av att se till att den Irakiska regeringen förblir svag, men en förutsättning för att den ska kunna leverera olja till USA är att det råder en politisk stabilitet i området.
För att skapa denna stabilitet måste man tillsist slå ut de som finansierar gerilla grupperna i Irak och Afghanistan, vilket råkar vara samma stater som finansierar Hamas och Hizbollah dvs Iran och Syrien. Kan man dessutom komma åt Irans olja så har man vunnit ännu mer. Det enda som återstår då är att hitta på en tillräckligt bra anledning för att invadera. Så vad sägs om följande scenario.
Israel bombar skickar attackflyg in i Syrien för att bomba ”terroristläger”. Syrien kommer naturligtvis att besvara elden. Ännu bättre om någon Israel blir nedskjuten och tillfångatagen. Då kan man invadera på riktigt. En sådan invasion kommer Irans regering aldrig att acceptera, att deras lydrike blir tas ifrån dem. De kommer då antagligen att börja skicka bomber in i Israel och sen kan USA komma som räddaren i nöden och försvara sin kompis.
De ovan skrivna är naturligtvis bara rena spekulationer, förhoppningsvis slår de inte in. Men, så mycket kan jag säga, hade jag varit säkerhetspolitisk rådgivare i USA och fått i uppdrag att se över möjligheterna att invadera Iran så skulle jag definitivt ha tänkt på detta sätt.
En sak känner jag mig ganska säker på och det är att detta kommer att bli en lång historia och det tar oss naturligtvis över till nästa område, inrikespolitiken.
Vilka gynnas då av en stor konflikt?
Mitt tips är S till mycket stor del. Av följande anledningar:
1. Utrikespolitiska kriser gynnar nästan alltid sittande regeringar.
2. Utrikespolitiska kriser ger även regeringen mycket medieutrymme. Media är inte så intresserade av vad Maud Olofsson har att säga om konflikten, de vill veta vad Jan Eliasson och framför allt vad Göran Persson tycker.
3. S tycker rätt enligt de flesta. Man har en ”lagom” Israel kritisk hållning i frågan. Man gå helt enkelt i takt med väljarna.
Andra möjliga vinnare, dock i mindre omfattning, är V, Mp och M, med följande anledningar:
1. Alla tre partierna har klara profiler i frågan. M för Israel och vi samt vänstern är kritiska till Israel.
2. M kommer att gynnas gentemot övriga borgare eftersom när medieutrymmet krymper går väljarna till de stora partierna.
Frågan riskerar att ganska kraftigt dominera nyhetsflödet mitt i en valrörelse. Ett mardröms scenario för alla mindre partiers spinndoktorer.
Vi börjar med det utrikespolitiska.
Jag önskar inte låta som någon domedagsprofet men jag tror precis att vi sätt början till det som definitivt kan komma att utvecklas till en större konflikt. Det verkar nämligen inte speciellt omöjligt att det finns en dold agenda i detta sammanhang. Och denna agenda handlar i första hand om den politiska kontrollen i området och i andra hand om olja.
USA behöver olja, för att säkra tillgången på olja behöver man få, eller ta tillbaka den politiska kontrollen över områdena i mellanöstern. Första steget var att invadera Irak, vilket till viss del visat sig lyckosamt. Dock har man misslyckats med att just skapa stabilitet i landet. Visserligen har USA ett starkt intresse av att se till att den Irakiska regeringen förblir svag, men en förutsättning för att den ska kunna leverera olja till USA är att det råder en politisk stabilitet i området.
För att skapa denna stabilitet måste man tillsist slå ut de som finansierar gerilla grupperna i Irak och Afghanistan, vilket råkar vara samma stater som finansierar Hamas och Hizbollah dvs Iran och Syrien. Kan man dessutom komma åt Irans olja så har man vunnit ännu mer. Det enda som återstår då är att hitta på en tillräckligt bra anledning för att invadera. Så vad sägs om följande scenario.
Israel bombar skickar attackflyg in i Syrien för att bomba ”terroristläger”. Syrien kommer naturligtvis att besvara elden. Ännu bättre om någon Israel blir nedskjuten och tillfångatagen. Då kan man invadera på riktigt. En sådan invasion kommer Irans regering aldrig att acceptera, att deras lydrike blir tas ifrån dem. De kommer då antagligen att börja skicka bomber in i Israel och sen kan USA komma som räddaren i nöden och försvara sin kompis.
De ovan skrivna är naturligtvis bara rena spekulationer, förhoppningsvis slår de inte in. Men, så mycket kan jag säga, hade jag varit säkerhetspolitisk rådgivare i USA och fått i uppdrag att se över möjligheterna att invadera Iran så skulle jag definitivt ha tänkt på detta sätt.
En sak känner jag mig ganska säker på och det är att detta kommer att bli en lång historia och det tar oss naturligtvis över till nästa område, inrikespolitiken.
Vilka gynnas då av en stor konflikt?
Mitt tips är S till mycket stor del. Av följande anledningar:
1. Utrikespolitiska kriser gynnar nästan alltid sittande regeringar.
2. Utrikespolitiska kriser ger även regeringen mycket medieutrymme. Media är inte så intresserade av vad Maud Olofsson har att säga om konflikten, de vill veta vad Jan Eliasson och framför allt vad Göran Persson tycker.
3. S tycker rätt enligt de flesta. Man har en ”lagom” Israel kritisk hållning i frågan. Man gå helt enkelt i takt med väljarna.
Andra möjliga vinnare, dock i mindre omfattning, är V, Mp och M, med följande anledningar:
1. Alla tre partierna har klara profiler i frågan. M för Israel och vi samt vänstern är kritiska till Israel.
2. M kommer att gynnas gentemot övriga borgare eftersom när medieutrymmet krymper går väljarna till de stora partierna.
Frågan riskerar att ganska kraftigt dominera nyhetsflödet mitt i en valrörelse. Ett mardröms scenario för alla mindre partiers spinndoktorer.
söndag, juli 16, 2006
Bliv vid sin läst
Det är kul det här med yrkestitlar på kommun valsedlarna. Miljöpartisterna har och har haft en del personer som haft en del roliga titlar. Eller vad sägs om "renägande it-same" eller "nyfiken grön" den senare gick dock inte igenom valmyndighetens granskning inför detta valet. Man måste nämnligen stå som ett yrke. Det kan faktiskt tyckas lite konstigt att just "nyfiken grön" försvann eftersom Miljöpartisten Kaija Olausson i Stockholm får stå som lycklig eller att Christoffer Ödman från samma stad står som arbetstidförkortare.
Ett annat roligt fenomen är folk som hittar på eller kraftigt förvanskar yrkestitlar. En kompis mamma och aktiv i KPML(r) från Växjö stod som administrationspersonal på sin lista i valet 1998 när hon egenltligen var rektor. Ett annat exempel är sossen Viktoria Palm från Stockholm som står som barnskötare, något som hon, enligt rixlex (riksdagenslexikon), vikarierade som 1991 - 1994. Innan hon började studera. Det gäller att hålla klassperspektivet levande i politiken.
Ett annat roligt fenomen är folk som hittar på eller kraftigt förvanskar yrkestitlar. En kompis mamma och aktiv i KPML(r) från Växjö stod som administrationspersonal på sin lista i valet 1998 när hon egenltligen var rektor. Ett annat exempel är sossen Viktoria Palm från Stockholm som står som barnskötare, något som hon, enligt rixlex (riksdagenslexikon), vikarierade som 1991 - 1994. Innan hon började studera. Det gäller att hålla klassperspektivet levande i politiken.
tisdag, juli 04, 2006
Sound check och skvaller
Sitter kvar i parken. Khalle Bha (jag tror de heter så) som ska spela musik här innan Maria och Peter ska tala håller på att Sound checka. En ganska komisk sak hände just.
Min favort Miljöpartist Mikaela Valtersson kom just förbi. Hon hade varit på en debatt hos Lärarförbunden. Desssa hade förädlat henne med en matchtröja som det stod 11 Valtersson på. Den var vit och svart för övrigt.
Fotbollsmatchen brevid mig går nu in i sitt slutskede. Jag har inte riktigt någon aning om vad det står med det är i alla fall sveriges mediakåtaste domare - Göran Larsson i från Skaraborg.
Min favort Miljöpartist Mikaela Valtersson kom just förbi. Hon hade varit på en debatt hos Lärarförbunden. Desssa hade förädlat henne med en matchtröja som det stod 11 Valtersson på. Den var vit och svart för övrigt.
Fotbollsmatchen brevid mig går nu in i sitt slutskede. Jag har inte riktigt någon aning om vad det står med det är i alla fall sveriges mediakåtaste domare - Göran Larsson i från Skaraborg.
Mp dagen
Jag har fått en fin grön matchtröja. Snart ska det spelas fotboll brevid mig här i den gröna parken. Annars är nog det mesta som vanligt.
Alvarlig sjukdom
Idag kom en mycket trött sammankallande i Gröna Studenter upp ur sängen först kl 11.00 och försökte skylla sin morgontröthet på Malaria.
Jag vet inte om jag riktigt tror på det.
Jag vet inte om jag riktigt tror på det.
Samma gamla unkna konservatism
Igår satt jag som sagt i gräset i almedalsparken, min nya arbetsplats eftersom det finns gratis uppkoppling här, och jobbade i godan ro. Det var ca tre kvart innan Göran H skulle till att börja tala och en dam kom och gav mig tidningen kristdemokraten. Eftersom jag stämmer in på minst en, antagligen allihopa, av följande tre karaktärsdrag:
1. Nördig
2. Politruk
3. Oförmåga att prioritera mellan olika saker
så läste jag den med stor glädje.
Tidningen var, faktiskt i det stora hela, vad jag förväntade mig. Allmänna budskap som vem som helst skulle kunna hålla med om, typ Sverige ska bli hederligare, med en och samma lösning, nämnligen att vi måste ha mer kristen etik. Det är alltså ett mycket bra exempel på det som man skulle kunna kalla nya Kd.
Men på sista sidan dök det upp något. Nämnligen en artikel från organsiationen bevara äktenskapet. För er som inte vill leta upp artikeln kan jag säga att denna organisationen kör med huvudargumentet att bevara äktenskapet för att skydda barnen och familjen. Seriöst vad är det för jävla argument!
Att skydda barnen?
Är det bättre att ett barn växer upp någonstans i världen, Svergie eller anorstädes, antingen helt utan föräldrar eller med föräldrar som slår, super eller kastar ut en på gatan, än att bli adopterad av två föräldrar av samma kön?
Tror ni seriöst att barn med homosexuella föräldrar på något sätt skulle vara sämre föräldrar än hetrosexuella?
För att skydda familjen?
Jag antar att det är familjen som instution som man vill skydda, men frågan som jag inte kan fatta är vad man anser att denna instituion skulle ha för egenvärde?
Äktenskapet har två sidor, en juridisk och en teologisk. Den juridiska är innebär att man säkrar arvrätt osv mellan äktamakar. Den teologiska handlar om att man anser att samlevad mellan personer på något sätt ska sanktioneras av högre makt.
I det senare fallet kan jag ha fullförståelse för att man inte på vissa håll vill viga personer av samma kön, om det strider mot ens teologiska uppfattning. Därför måste dessa två funktioner hållas isär. Den juridiska delen ska ges alla, oavsätt kön, ålder, religion, etnicitet eller sexuell läggning. Medan det borde vara upp till varje samfund vilka de vill viga eller inte. Men ur det är den juridiska som gäller i domstolar osv. Vad de enskilda samfunden håller på med är deras ensak.
I grund och botten handlar det om att dessa människor inte gillar homosexuella och vissa kanske till och med tror att de ska hamna i helvetet. Vem vet, om det finns ett helevete så kommer säkert några homosexuella att hamna där, men vad förvånade personerna från bevara äktenskapet ska bli när de syns.
All kärlek är bra kärlek!
1. Nördig
2. Politruk
3. Oförmåga att prioritera mellan olika saker
så läste jag den med stor glädje.
Tidningen var, faktiskt i det stora hela, vad jag förväntade mig. Allmänna budskap som vem som helst skulle kunna hålla med om, typ Sverige ska bli hederligare, med en och samma lösning, nämnligen att vi måste ha mer kristen etik. Det är alltså ett mycket bra exempel på det som man skulle kunna kalla nya Kd.
Men på sista sidan dök det upp något. Nämnligen en artikel från organsiationen bevara äktenskapet. För er som inte vill leta upp artikeln kan jag säga att denna organisationen kör med huvudargumentet att bevara äktenskapet för att skydda barnen och familjen. Seriöst vad är det för jävla argument!
Att skydda barnen?
Är det bättre att ett barn växer upp någonstans i världen, Svergie eller anorstädes, antingen helt utan föräldrar eller med föräldrar som slår, super eller kastar ut en på gatan, än att bli adopterad av två föräldrar av samma kön?
Tror ni seriöst att barn med homosexuella föräldrar på något sätt skulle vara sämre föräldrar än hetrosexuella?
För att skydda familjen?
Jag antar att det är familjen som instution som man vill skydda, men frågan som jag inte kan fatta är vad man anser att denna instituion skulle ha för egenvärde?
Äktenskapet har två sidor, en juridisk och en teologisk. Den juridiska är innebär att man säkrar arvrätt osv mellan äktamakar. Den teologiska handlar om att man anser att samlevad mellan personer på något sätt ska sanktioneras av högre makt.
I det senare fallet kan jag ha fullförståelse för att man inte på vissa håll vill viga personer av samma kön, om det strider mot ens teologiska uppfattning. Därför måste dessa två funktioner hållas isär. Den juridiska delen ska ges alla, oavsätt kön, ålder, religion, etnicitet eller sexuell läggning. Medan det borde vara upp till varje samfund vilka de vill viga eller inte. Men ur det är den juridiska som gäller i domstolar osv. Vad de enskilda samfunden håller på med är deras ensak.
I grund och botten handlar det om att dessa människor inte gillar homosexuella och vissa kanske till och med tror att de ska hamna i helvetet. Vem vet, om det finns ett helevete så kommer säkert några homosexuella att hamna där, men vad förvånade personerna från bevara äktenskapet ska bli när de syns.
All kärlek är bra kärlek!
måndag, juli 03, 2006
Det gäller att satsa på de riktigt heta frågorna
Kd har kommit fram till hur man ska vinna valet.
www.aftonbladet.se/vss/val2006/story/0,2789,851215,00.html
Man undrar om man snart tänker sig att granskningsnämnden ska få andra uppgifter, dvs att övervaka vad människor tittar på. Missförstå mig rätt jag tror också att mänga ungdomar mår dåligt, och att dokusåpor är en del i den problematiken. Men seriöst, inte fan kommer en åldersgräns för deltagande att lösa det problemet.
Säg som det är i stället Kd. Detta utspel är inte för att få ungdomar att må bättre det är ett utspel för att vinna röster bland fördomsfulla moralister.
www.aftonbladet.se/vss/val2006/story/0,2789,851215,00.html
Man undrar om man snart tänker sig att granskningsnämnden ska få andra uppgifter, dvs att övervaka vad människor tittar på. Missförstå mig rätt jag tror också att mänga ungdomar mår dåligt, och att dokusåpor är en del i den problematiken. Men seriöst, inte fan kommer en åldersgräns för deltagande att lösa det problemet.
Säg som det är i stället Kd. Detta utspel är inte för att få ungdomar att må bättre det är ett utspel för att vinna röster bland fördomsfulla moralister.
Glada tillrop
Idag är det Kd:s dag. Det märks, det är nämnligen ingen här....
Ok då några är faktiskt här, vi brukar kalla dem Gnäll-höger. Gnällhögern består av minst tre stycken organisationer, Villaägarna, Skattebetalarnasförening och motormännen. Kd har ju tydligen beslutat sig för att försöka gå i säng med alla dessa samtidigt. Och jag som trodde att de var monogama!
Ok då några är faktiskt här, vi brukar kalla dem Gnäll-höger. Gnällhögern består av minst tre stycken organisationer, Villaägarna, Skattebetalarnasförening och motormännen. Kd har ju tydligen beslutat sig för att försöka gå i säng med alla dessa samtidigt. Och jag som trodde att de var monogama!
Alibi
Sitter på debatt om att höja studiemedlet. Här har vi ett utmärkt exempel på hur S bedriver politisk alibi verksamhet. Istället för att skicka en minister, eller om nu inte Pagrotsky eller liknande har tid, skicka någon av sina ledamöter i utskottet. Istället skickar man Magdalena Streiffert som sitter och säger många kloka och trevliga saker som hon och S-studenter vill driva. Men när det kommer till konkreta förslag som Sossarna tänker lägga i Sveriges riksdag är det väldigt tunt. Typ ingenting….
Så när moderatorn frågar Magda om hur mycket S vill höja studiemedlet så kan hon inte svara.
Så när moderatorn frågar Magda om hur mycket S vill höja studiemedlet så kan hon inte svara.
Måndag morgon
Måndag morgon, egentligen faktiskt tredje dagen som jag är här på politiker kollot på Gotland, humöret är inte på topp. Varför tänker jag inte gå in på här men man skulle kunna säga att med vissa vänner behöver man inga fiender.
Men nu till något annat, nämligen själva Almedals grejen, för det första är det ganska komiskt att vi står här och delar ut material till varandra här. Typ 90% av alla som är här tillhör en politisk eller ideologisk organisation av något slag. Att cirkulera flyers till varandra känns lite onödigt om jag ska vara ärlig. De som är frälsta är redan frälsta, och de som inte är det kommer inte att bli det.
SSU:arn är bästa på att dela ut lappar, de är fan typ överallt i Visby. I alla fall igår var de över allt. Så de är nog de som gör av med mest papper på ingenting.
Men Görans tal igår var en tankeställare, varför talar killen så mycket om Miljö. Hans väljare bryr sig inte, hans partikamrater bryr sig inte, de tillresta SSUarna bryr sig i och för sig men de är, tyvärr måste jag säga, ganska marginaliserade i sammanhanget av Görans valtaktiska upplägg. Men så kom Ulf Söderström in och faktiskt löste denna gåta.
Göran vill helt enkelt ha upp Miljöfrågan i debatten, även om han vet att det gynnar oss. Därför att det mest missgynnar borgarna. Om miljöfrågorna blir viktiga i valrörelsen kommer borgarna att tappa mer än vad sossarna. Och de som vinner, dvs vi, kommer att stödja hans egna block.
Snyggt och smart. Och jag måste säga att oavsätt om det är Göran eller Anders Wijkman som ger oss en hjälpande hand så bryr jag mig faktiskt inte, jag är tacksam för både och.
Men nu till något annat, nämligen själva Almedals grejen, för det första är det ganska komiskt att vi står här och delar ut material till varandra här. Typ 90% av alla som är här tillhör en politisk eller ideologisk organisation av något slag. Att cirkulera flyers till varandra känns lite onödigt om jag ska vara ärlig. De som är frälsta är redan frälsta, och de som inte är det kommer inte att bli det.
SSU:arn är bästa på att dela ut lappar, de är fan typ överallt i Visby. I alla fall igår var de över allt. Så de är nog de som gör av med mest papper på ingenting.
Men Görans tal igår var en tankeställare, varför talar killen så mycket om Miljö. Hans väljare bryr sig inte, hans partikamrater bryr sig inte, de tillresta SSUarna bryr sig i och för sig men de är, tyvärr måste jag säga, ganska marginaliserade i sammanhanget av Görans valtaktiska upplägg. Men så kom Ulf Söderström in och faktiskt löste denna gåta.
Göran vill helt enkelt ha upp Miljöfrågan i debatten, även om han vet att det gynnar oss. Därför att det mest missgynnar borgarna. Om miljöfrågorna blir viktiga i valrörelsen kommer borgarna att tappa mer än vad sossarna. Och de som vinner, dvs vi, kommer att stödja hans egna block.
Snyggt och smart. Och jag måste säga att oavsätt om det är Göran eller Anders Wijkman som ger oss en hjälpande hand så bryr jag mig faktiskt inte, jag är tacksam för både och.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
