Live från RKS

Nu är snart en heldag, eftermiddag plus förmiddag, med våra regionkanslister och valsamordnare. Jag är nu så gammal i partiet att jag var med förra gången vi hade en sådant här möte med inledande diskussioner inför valet. Jag tillhör också kategorin som alltid önskar mig mer men jag måste erkänna att skillnaden är enorm.

Inte bara är skillnaden stor för att Internet har gjort ett betydligt större avtryck i diskussionen kring valaktiviteter än förra gången. Inför 2006 pratades lite kring bloggar, inför EU-valet var det sociala medier, nu är det framför allt kopplingen mellan dessa som är the big thing.

Den stora skillnaden är ändå att allt är så fantastiskt mycket proffsigare. Alla regionavdelningar har idag en tydlig planering i form av en valplan, en budget och tankar kring aktiviteter. Igår satt jag tillsammans med ett gäng fritänkare och spottade fram uppslag på aktiviteter som skulle kunna göras inför valet. Den springande punkter i tanken var inte att aktiviteten skulle vara genomförbar, utan om huruvida det kändes Obama eller inte. Känns det fräscht, nytt och utanför boxen. Då är det nått för oss.

Men!

I slutändan handlar det ändå mest om politik.

Miljöpartiet, Val 2010, Är det Obama?

Sandlådeargument – gissa partiet

En blogg vid namn Peace, Love and Capitalism har skrivit ett inlägg där han hånar Mp:s partiprogram. Det är ju inte utan poäng, för alla de saker som vederbörande skriver om står ju faktiskt in programmet. Inför 2009 års kongress ansåg partistyrelsen att det gamla partiprogrammet dög gott inför valet 2010. Vederbörandes avhyvling visat kanske just att en viss uppdatering hade varit på sin plats.

För angående Tobinskatt, så är iden visserligen dålig. Men anledningen till att det är dålig är för att den inte leder till det som vi vill åstadkomma. Tobinskatt skapar inte stabilare valuflöden världen över, snarare tvärt om. Men Centern kanske tycker att finansvärden fungerar optimalt.

Det leder oss inte till pensionsfrågan. Vi står inte bakom pensionsuppgörelsen för att vi faktiskt inte tycker att det ska spekuleras med skattemedel. Den senaste tidens utveckling har definitivt gett oss vatten på vår kvarn. Men detta kan man absolut ha olika åsikter om.

Målet om räntefrittsamhälle är vad jag vet avskaffat.

Skrivningarna som syftar till ökat delaktighet för anställda i företag är knappast inte klockrena. Att jämföra dem med löntagarfonderna är fel eftersom dessa innebar en samhällerlig kontroll över företagen. Det har aldrig varit vårt syfte.

En annan sak som skiljer oss åt är att vi ägnar oss mest åt att föra fram vår politik och hur vi vill ställa om Sverige. Vad Centern ägnar sig åt får de svara på.

Miljö, Centerpartiet, Peace love and Capitalism

Veckan som gått – v 39

Den här veckans allt överskuggande nyhet är att min kära kollega Anna ska bli Mamma. Denna nyhet slog ner som en bomb igår och spred svalvågor genom facebook. Skönt ibland att det riktiga livet gör sig påmint, utanför politikbubblan. Grattis, grattis säger jag.

Förutom det så håller man i skrivande stund på att räkna rösterna i det tyska valet. Enligt de första prognoserna kommer die Grüne att göra ett rekord val på 10,5 procent. Något som dock inte kommer att räcka till regeringsmakt eftersom SPD går käpprätt neråt och CDU håller ställningarna. Däremot går liberalerna bra synd bara att de inte vill regera med gröna och SPD. En kvalificerad gissning är nog att SPD får tänka över sin strategi om att inte samarbeta med Die Linke. Jag tror att en rödgrön koalition av svenskt snitt behövde ett val innan den kunde inträffa.

Tillsist, men inte minst, vill jag härmed tillkänna ge min egen kandidatur till Stockholmslandsting. Jag siktar på att i förstahand ta en ersättarplats till landstingsfullmäktige. Jag kommer att presentera lite kring de punkter som jag tänker driva här på bloggen lite framöver.

Med dessa ord lägger vi v39 till handlingarna, en vecka som började så där men som tog sig på slutet.

Vecka 39, Die Grüne, Kandidatur

Hägglund revisited

Igår kom tidningen fokus. En tidning som jag normalt sätt uppskattar men som de senaste veckorna ganska snabbt hamnat i pappersinsamlingen. Men den här gången var det en artikel som jag fastnade för direkt, det handlade om Hägglund och vanlighetens folk. Fokus plockade in hans utspel och placerade den i samma kontext som den amerikanska kontexten av debatten mellan de vanliga (konservativa) amerikanerna och de politiskt korrekta (liberala) eliten.

Här kan man verkligen säga att de lyckats med att styra debatten mot att jämställa liberal med att tillhöra en elit. Vilket är precis det som Hägglund vill. Problemet är bara att Hägglund är så jävla dålig. Han börjar med ett tal i almedalen som ingen begriper. Sen skriver han på DN debatt, det mest elitiserade forumet ever och tillsist attackerar han biblotikarierna för att vara för poppiga och inte tillräckligt mycket promota klassisk litteratur på Newsmill.se. I det sista fallet är det ju dessutom för mycket valfrihet som är problemet.

Men som en hyllning till dig Hägglund kommer här en liten video.

Fokus, Göran Hägglund, Pulp

Halvhjärtade FRA nej öppnar för Piraterna

Det finns en gemensam reservation från S, MP och V mot FRA lagen och ett löfte om att riva upp den efter valet om vi vinner. Men vad händer sen? I korseld säger Mona Sahlin att den ska ersättas med en annan lagstiftning, att vi ska göra om och göra rätt.

Men är inte göra om att just inte göra någonting. Att bara ta bort. Behövs det verkligen en ny lagstiftning?

Det måste till en tydligare ambition från de rödgröna i integritetsfrågorna om inte stora tapp av förstagångsväljare ska göras till piratpartiet. Tapp som kan bli mycket kännbara när det handlar om att vinna regeringsmakten.

FRA, Mona Sahlin, de Rödgröna

Idag var en sjukt dålig dag

Sådana dagar förtjänar inga blogginlägg. Dessutom har det inte hänt nått intressant i alla fall.

Bilfriadagen

Idag är det bilfria dagen, en dag som avslutar den Europeiska trafikantveckan. Ett arrangemang som Stockholmstad i sedvanlig ordning bojkottar. Men Från Mp sida har vi valt att i år lyfta fram vårt förslag om att skapa möjligheter för pendling med båt över stadens alla vattenvägar. Båtpendling är ett transportslag som skulle kunna vara en kugge i att lösa Stockholms transportproblem på ett miljövänligt och resurseffektivt sett. Tar vi en mycket större stad så som New York så att båtpendling en mycket väl utbyggd form av pendling, framför allt från Staten Island till New York.

Representanter från media följde även med på turen ni kan se ABC inslaget här och tv4 här.

Bilfriadagen, Båtpendling, Miljöpartiet de Gröna

Valbudget vs Krisbudget

Lars Calmfors får i Dn.se frågan kring hur han ser på regeringens budget och huruvida den är en krisbudget eller en valbudget. Svaret är som vanligt diplomatiskt både och, men att visst bedriver regeringar alltid expansiv finanspolitik under valår men att det nu inte gör så mycket eftersom det är lågkonjunktur. Detta gör att jag blir allt mer stärkt i min övertygelse att vi behöver starka regleringar i Svenskfinanspolitik. När Mp Borås hade årsmöten fick man inte komma med ofinansierade ökningar av utgifterna. Men i riksdagen får man det visst. Visst kära kommande regeringar, oavsett färg, ni får gärna bedriva valfläsk under valår. Men inte på mitt eller mina barns kreditkort!

Anders Borg, höstbudget, Lars Calmfors

Veckan som gått

Snart är v 38 slut. Och som vanligt är det dags att lyfta fram tre saker om varit lite utöver det vanliga.

Budgeten kom idag en dag för tidigt, dvs idag. Kanske för att Mona Sahlin inte skulle finnas i Sverige, kanske för att oppositionen inte ska kunna läcka till höger och vänster innan det är dags för budget presentationen. Men framför allt för att Anders Borg behöver försöka sätta bilden redan från början. I vilket fall så är siffrorna de samma. Kris är kris, och strunt är strunt även i regeringens budget. Och faktum är majoriteten precis som jag tydligen är emot att bli skuldsatt för att betala skattesänkningar till rika.

Det är kyrkoval idag. En rapport från en vallokal i Vårby gård ca 20 minuter innan stängningsdags talar om ett fördubblat röstdeltagande än förra gången. Röstförätaren meddelade att 108 hade röstat förra gången men att man idag hade slagit den nivån redan vid kl 14.00.

Tillsist så är det roligt att bloggen har slagit besöksrekord den här veckan. Även om det berodde på Göran Hägglund.

Budget 2009, Kyrkoval, Göran Hägglund

Om studenten själv får välja

Maktahavare.se presenterar idag en opinionsmätning gjord bland Sveriges studenter. Även om jag sätter frågetecken för den statistiska representativiteten. För det första verkar teknologer och ekonomistudenter ha en stark övervikt bland respondenterna. Det är även så att merparten av respondenterna är unga studenter. En majoritet av svarande är även män. Till sist är det en stark övervikt för Stockholmsstudenterna. Trotts detta så är det ändå värt att lyfta fram några roliga fenomen, men som sagt hämta saltkaret för det kommer behövas många nypor.

Roligast är förstås att Maria och Peter är de partiledare som får störst förtroende av alla partiledare när det gäller att föra studenternas talan. Även om frasen föra studenternas talan är något diffus.

När det gäller väljarstöd får MP 16,6 procent av rösterna, vilket är något högre än i tidigare SCB mätningar. Det gemensamma är att vi behåller positionen som tredje största parti bland studenterna och närmar oss S sakta med säkert.

Det är även intressant att se att jobb och klimat är de frågor som studenterna rankar högst på dagordningen. Jag tror att det finns stora möjligheter att dessa frågor kan vara de som kommer att rankas högst bland samtliga väljare i 2010 års valrörelse.

Tillsist kan man konstatera att 46 procent av studenterna anser att de missgynnats av regeringens politik.

Makthavare.se, Val 2010, Studenter

Ärligt talat, jag bryr mig inte!

Mona Sahlin har åkt till Spanien med eget plan för att festa med Micke Bindefeldt. Kul för henne!

Jag hade inte använt mina pengar till det men om hon vill det så kör hårt. Och visst inte är det så klimatsmart att flyga själv och då tycker man kanske att Mona borde föregå med gott exempel. Men själv tror jag på lösningar med ekonomiska styrmedel. Felet är inte att Mona flög dit själv, felet är att det var möjligt även för henne att faktiskt göra det. Att det inte var tillräckligt dyrt vilket det hade varit om flyget skulle betalt sina egna miljökostnader.

Att hon däremot struntar i kyrkovalet upprör nog bara broderskap!

Mona Sahlin, Micke Bindefeldt, Kyrkoval

Svar från en del av eliten

Idag är Hägglund igång igen med sin vanlighetensfolk tema. På bästa nyhetsplats lägger han ut texten om eliten som ser ner på "vanligt folk". Syftet är naturligtvis att provocera för att skapa debatt. Att skriva något som är så våldsamt korkat att man måste reagera samtidigt Hägglund ska få sympati från de människor som känner att deras liv, deras val och vardag inte får plats i dagens samhälle. Jag ser taktiken, på en gång, den har gjorts för av Johan Jakobsson aka Saurman som han lär ha kallats av LUF. Man vet att man blir utsatt för en provokation, att själva syftet är att just en sådan som jag ska reagera. Det har hänt tidigare i livet, att man vet att man blir utsatt för en provokation som är på en sån låg nivå att den endast borde bemötas med ignorans och ändå känner man att det är sårande för en stolthet att inte göra någonting. Hur kunde det bli så här Göran? Hur kunde jag bli en del av din elit?

Jag är uppväxt i en radhushålla i småland, faktiskt i samma håla som Ola Salo som jag antar är en del av din elit. Min mamma är sjuksköterska min pappa ingenjör. Det måste väl ändå vara tillräckligt vanliga yrken. Mina föräldrar är skilda, men det är hälften av alla par som en gång gift sig, så det är väl ändå vanligt eller? Jag gick i by skolan precis som alla andra. Men visst jag hamnade i lite dåligt sällskap så istället för att hänga på de andra till högstadiet i den andra hålan började jag i stan, dvs Växjö. Men ett högstadieskola i en medelstor svensk stad är väl ganska vanligt?

Jag hade inte mycket bra kompisar på fritiden så visst jag tittade mycket på tv. Jag intresserade mig för samhällsfrågor vilket gjorde att jag blev betraktad som utanför. För det var inte det som stod högst i kurs under den tiden. Var det här min resa mot eliten började? Via samhällsprogrammet på gymnasiet, komvux och sedan Universitetet?

Om jag jämför med en av mina bröder som jag tror ingår i kategorin som du vill ska gilla ditt utspel så vinner jag visserligen över honom i TP, men han tjänar mer pengar på en månad än vad jag göra på ett kvartal. Är jag elite då? Är det min kulturella kapital som man nog skulle kalla det som gör mig till elit?

Samtidigt ser jag en viss dubbelhet i det du skriver och i din regeringspolitik. För visst tar du upp ett centralt demokratiproblem. Att det finns en känsla hos en stor del av Svenska folket att deras vardag på något sätt inte platsar i dagen media och sensationsstyrda samhälle. För det är väl den känslan du beskriver? Men Göran inget skulle göra mig gladare om mer av TV och medier handlade om bristen på dagis platser eller kvalitén i den offentliga sektorn. Vem tror du skulle vinna på det?

Visst är det ett problem att vi idag saknar fler gemensamma referensramar i Sverige och det är ett demokratiproblem men var det inte din regering som sa att alla inte vill bli akademiker? En stor del av vår skolpolitik när vi var i majoritet handlade om att ge alla högskolekompetens för att de skulle kunna bli en del av samhället.

Tillsist kan jag inte finna det mer än humoristiskt att du hänvisar till Monty Phyton, som faktiskt om man jämför med vad du skulle mena som vanlig humor i form av Stefan och Krister, är ganska avancerad. Så jag säger som de skulle ha gjort.

I fart in your general direction!

Göran Hägglund, Kristdemokraterna, Vanlighetensfolk

Det är betong S och inte Centern som är hotet i förbifartsdebatten

Johannes Forsberg skriver idag en mycket klok ledare i Expressen om kampen mellan C och Mp om klimat i allmänhet och förbifarten i synnerhet. Han menar att C i stort sätt är chanslösa mot Mp i klimatdebatten men att man ser förbifarten som sitt tillfälle och därför går till attack. Mp ska utmålas som konservativa och moralistiska i miljödebatten.

Jag ska inte på något sätt hävda att det inte finns en konservativ ådra i Mp som brukar dyka upp när det gäller stadsplaneringsfrågan. Men vad gäller förbifarten är partiet lika enat i kampen mot som Vpk var i stödet för Moskva på tiden det begav sig. I denna frågan släpper vi ingen jävel över bron. Och om Centern tänker sig att vinna liberala miljöintresserade för att de stödjer 27 miljarder motorväg, så tror jag att det kan se sig i stjärnorna.

Istället kommer som sagt hotet från S. Sossarna måste ro hem den breda bilburna arbetareklassen som av olika anledningar sitter i bil stora delar av dagen. De som, faktiskt felaktigt, tror att de kommer att komma fram fortare för att det byggs en motorväg. Men kampen har bara börjat. Det kommer bli en hård fight att ta för att vinna debatten, men vinnas måste den.

Förbifarten, Miljöpartiet, Centern, Expressen

4 år till med rödgrönt i Norge

Igår kväll vara en glädjens dag. För inte bara bevisade de rödgröna i Norge att det går att vinna val med sloganen "alla ska med" de bevisade även att en rödgrön koalition kan vinna val och dessutom lyckas bli omvalda. Jag hoppas verkligen att deras seger kan ge momentum och energi till de rödgröna i Sverige.

Norge val, Stoltenberg, Rödgröna

Arbetslösa akademiker får betala studiemedelshöjningen

Idag meddelade regeringen på alliansen informerar sidan i Sveriges största dagstidning att man höjer studiemedlet. Med tanke på att det var något som den före detta högskoleministern lovade redan förra året så var det absolut på tiden. Problemet ligger bara i att själva höjningen är modest i förhållande till vad som vore nödvändigt. I Mp budget alternativ har vi länge krävt en ökning på 900 kronor, vilket skulle vara det som krävdes för att höja studenternas inkomst till den nivå som Swedbank har räknat ut att en människa behöver för att kunna leva på. Och då pratar vi om den klassiska studenten som är singel och bor i en etta. Studenter med barn behöver naturligtvis större ökningar.

Men det största problemet är finansieringen av höjning. Enligt artikeln i DN så kommer en merpart av finansieringen komma från ökade förseningsavgifter från de som har tagit studiemedel. Detta betyder att alla de studenter som inte lyckats hitta ett arbete, vilket tyvärr inte är så få med en ungdomsarbetslöshet på 25 procent. Detta blir alltså ytterligare ett exempel på att skattesänkningar prioriteras framför kvalité i offentliga systemen.

Studiemedel, Dn debatt, val 2010

Veckan som gått

Har framför allt handlat om Stockholm 2020. Mycket arbete och energi har lagt ner för att ordna detta stora möte. Min förhoppning är att mötet ska kunna få en fortsättning i någon annan form under hösten. Att även ni som inte var med på mötet ska kunna vara med och dela med er vision för Stockholm år 2020. Men hur detta ska göras får jag lov att återkommer jag till.

0 – 1 mot Malta måste vara årets sämsta match, någonsin. Med tal om fotboll måste vi berömma Mikaela Person för henne skop kring Paulinho och hans medverkan i facebook gruppen "förbjud damfotboll", som Aftonbladet tog upp.

Tillsist måste jag säga att jag med hela mitt hjärta försvarar Bodströms rätt att sitta i vilken friskolestyrelse han vill. Go Tompa!

Stockholm 2020, Mikaela Persson, Tomas Bodström

Vad är ett parti i rörelse?

Schlingman gillar att prata om parti i rörelse. På seminariet som jag var på i Torsdags var det en av de sakerna som han fokuserade på. Det är rörelsen, nyfikenheten på framtiden och de lösningar på dagens problem som förhoppningsvis finns där, som väljarna belönar. Däremot belönar de sällan införandet av xxx i xxx. Vilket politikerna ofta tenderar att tro.

På fecebook var det en Miljöpartist som lite skämtsamt sa att det var mer väl spenderade pengar att sponsra speedway VM. Vad frågan kokar ner till är huruvida ett möte för hundra personer vara mer värt än en sponsring av ett evenemang för 40 000.

Ja skulle säga ja. Därför att de som besökte Ullevi (som jag tror var arenan det gällde, eller var det stadion?) fick uppleva en annons från ett politiskt parti. Detta puffade naturligtvis varumärker men inte så mycket mer. Av de okänt antal personer som läste någon av annonserna för Stockholm2020 eller besökt hemsidan eller för den delen gick på själva mötet fick uppleva var ett parti som söker svar utanför de givna ramarna. Jag tror att det är mer värt än speedway.

Detta beror dock på hur resultatet av mötet tas tillvara. För visst är det lätt att gå tillbaka till gamla hjulspår när andra personers åsikter kanske inte överensstämmer med sina egna. Det är just det som är svårigheten för ett medlemsbaserat parti. Att ständigt ompröva tidigare ståndpunkter trotts att det man slagits så länge för inte genomförts. Men min uppfattning är att en sådan process är nödvändig för att behålla förtroendet hos folk.

För min del känner jag att Stockholm2020 är det bästa Mp Stockholm har gjort, både organisatoriskt och idémässigt. Jag vill tacka projektgrupper som drivit arrangemanget och min kära kollega Anna som ägnat större tid än jag åt själva genomförandet.

Har du en vision för Stockholm 2020? Tveka inte att höra av dig.

Val 2010, Stockholm 2020, Per Schlingman

Dags för Stockholm 2020

Den senaste veckan har framför allt handlat om förberedelserna inför vår stors open space konferens Stockholm 2020. Vi bjuder in alla Stockholmare som vill att komma och framföra sin vision för hur Stockholm ska kunna bli en bättre plats att leva i. Från Miljöpartiet ser vi detta möte som ytterligare ett sätt mot ett öppnare och bredare parti. För er som är intresserade av att veta mer klicka på länken ovan.

Val 2010, Stockholm 2020, Miljöpartiet

Marknadsorientering, demokrati och populism

Var på seminarie idag på Studieförbundet för näringsliv och samhälle. Det var trevligt och lärorikt, vi fick en presentation av innehållet i boken "Väljarna, Partierna och Medierna" en trevlig skrift om just dessa tre saker och samspelet mellan dem. Deltagare var författarna Lars Nord och Jesper Strömbäck samt Per Schlingman och Nisha Beshara.

En av författarnas slutsatser var att M är det klart mest marknadsorienterade partiet. Detta ska jämföras mot övriga partier som är produktorienterade alt säljorienterade. Kortfattat kan man säga att ett produktorienterat parti jobbar med att utveckla den egna politiken för att vinna röster, det säljorienterade partiet vill främst marknadsföra den egna politiken. Här kan man se att S har gått från ett starkt produktorienterat parti till allt mer bli ett säljorienterat dito. Idealister brukar se ner på säljorienteringen, de brukar mena att har vi bara tillräckligt bra politik så kommer folk att rösta ändå och att sälj tänket är populism. Visst finns det en poäng med att tänka så, man tror att väljaren är rationell, vill skaffa sig info och dessutom att den ser till andra intressen än sina egna. Men tyvärr är inte verkligheten sådan och att kommunikationen är en viktig del är något vi måste leva med och acceptera.

Moderaternas gång mot ett marknadsorienterat är dock det som oroar mig både som engagerad samhällsmedborgare och politiker. I grund och botten handlar det om att ta reda på vad en stor grupp av väljarna vill och sedan förflytta partiet till den positionen. När moderaterna blir värsta välfärdskramarna är det ett tydligt utslag av en sådan strategi. Per Schlingman sa naturligtvis inte att det var så de tänkte utan snarare handlade det om att "lyssna in väljarens verklighetsbild och leverera lösningar".

Frågan är bara var går gränsen. Om mitt parti tror att förbifarten är dålig men säger ja för att vinna röster så skulle det vara ren populism. När vi istället sa att vi anser att vi släpper kravet på att Sverige ska gå ur EU men är fortsatt kritiska så är det ett utslag av pragmatism. Frågan är var, exakt var, går den moderata gränsen för populism. De har redan accepterat LAS, värnskatt och vill dessutom värna välfärdens kärna (dock odefinierat vad kärna innebär). Detta faktum ledde idag fram till att en medarbetare på DN ledareredaktion just frågade om Per Schlingman och moderaterna hade övergivit sin ideologi.

En fråga lika underhållande som berättigad. För hur kan det komma sig att en sådan förändring är möjlig att genomföra? Skulle ni kunna tänka er att S skulle helt plötsligt börja kampanja mot LAS?

Moderaterna och Per Schlingman är skickliga inte tu tal om det och så länge ett nytt eller gammalt parti inte attackerar från höger så kommer de att hålla på. Det är väl bara det att man tycker att det borde finnas en hederlighet i politiken. Att vi partier har som uppgift att vara en länk mellan ideologi och väljare.

Men sloganen "Ja till allt bra, Nej till det dåliga" kanske är den mest framgångsrika?

Per Schlingman, Väljare Partierna och Medierna, Val 2010

Vad hände med normpolitiken

Idag skriver aftonbladet om hur mycket du lånar ut till staten i form av mer statsskuld. Min fråga blir om någon kommer ihåg normpolitiken? Den brukade vara tätt förknippad med ord som överskottsmål och utgiftstak eller fraser som "ordning och reda i statens finnanser". Den sista brukar fortfarande användas men det går tydligen bra att ha ordning och reda utan att överskottsmål. I alla fall nu för tiden, i alla fall när Borg är finansminister.

I samband med att det var turbulent vad relationen skulle vara mellan S, V och Mp under hösten brukade jag till sista blodsdroppen försvara vårt parti inställning till just överskottsmålen. För om jag ska vara helt ärlig så gillar jag den.

Jag gillar den för att med överskottsmål så kan jag som medborgare vara säker på att slippa höra om saker som inköpsstopp eller anställningsstopp. Detta eftersom kommun, landsting eller stat kommer att vara tvungen att höja skatten om inkomsterna inte räcker till. Allt tok skära i kostnaderna, brukar dock undvikas av politiker in i det längst.

Jag gillar normpolitiken för att den skapar ärlighet i politiken. Alla måste prioritera med samma pengar. Hade Reinfeldt velat krypa till korset med att ge pengar till kommuner och landsting så hade han också fått höja skatten. Eller välja att skära, detta hade visat exakt hur mycket nytt arbetarparti moderaterna hade varit.

Till sist gillar jag normpolitiken för att den är långsiktig. Den siktar på att skapa förbättringar på 20 års sikt inte nästa val eller mandatperiod.

För igår var Reinfeldt på Tv och snubblade på orden på det som är ekonomihistoriens fulaste ord. Han sa "vi måste brygga över den här lågkonjungturen". Det fick mig att rysa. Ni som är yngre eller/och inte läste ekonomihistoria vet nog inte vad det är. Men jag kan säga att den innebär stora subventioner till dödsdömda företag, typ varv, samt igångsättande av storskaliga projekt utan ekonomiska kalkyler, typ Stålverk 80. Vi har testat det en gång, det funkade inte.

Jag tror att normpolitiken kommer tillbaka. I nästa högkonjunktur. Då behövs den dock inte, vi behöver den nu när det är som tuffast och viljan att ta genvägar är som störst. Då behövs det normer som begränsar politiken till de ramar som verkligheten ger.

Arbetslöshet, Aftonbladet, Normpolitik

Grön och Röd i Stockholmstad

Idag publicerar DN en artikel med en mätning av valresultatet för riksdagsvalet i valkretsen Stockholm stad (lite impad över att de ny har lyckats skilja på staden och länet!). Grön Ungdoms förbundstyrelseledamot Christian Valtersson kommenterar förtjänstfullt här. Detta är en mätning som väcker eftertanke.

För det första för att den med all önskvärd tydlighet visar att det är en mycket lång väg att vandra för att nå en majoritet i stadshuset. Den samlade oppositionen samlar knappt 40 procent av rösterna. Även om KD och C skulle bli av med sina mandat så skulle M och FP kunna bilda egen majoritet. Att vinna valet i staden tillsammans med de övriga samarbetspartierna är ett av de målsättningar som satts upp för den här valrörelsen. Frågan är dock om vi idag verkligen har de verktyg som krävs för att nå dit?

En av de saker som kommer att behövas är att Mp piskar in minst 20 procent av väljarna för att det ska kunna låta sig göras. Det i sin tur kräver att vi skaffar oss väljare djupt in bland de väljare som idag röstar borgerligt. De finns ju ingen mening med att sno väljare från S. Idag kan jag inte se att dessa väljare skulle kunna förmås att välja grönt baserat på någon annan fråga än förbifarten kontra kollektivtrafiken.

För S måste läget kännas väldigt bekymmersamt. Faktum är nog dessutom att det inte finns så mycket de kan göra. Jo en sak, men den är ju inte möjlig.

Val 2010, Rödgröna, Stockholm

Veckan som gått

Jag har försökt men det går inte. Det går inte att börja sammanfatta veckan utan att börja med Zlatan. Det finns ingen Svensk fotbollspelare och har aldrig funnits någon som Zlatan. Mins EM matchen mot Italien 2004, mins kvalmatchen mot Ungern 2007 och mins Ungern 2009. Hade det varit Teddy Lucic som kommit fri med inga sekunder kvar hade målvakten tagit bollen, nu gick den i mål. Och för att min far ska få njuta lägger jag upp en youtube länk.

Idag var det dags för den rödgröna dagen i Kungsan. Det har varit ett ganska drygt arbete med att få fram alla de funktionärer som riks har behövt till det här projektet. Jag vill berömma hela och Jakob för deras arbete. Men ska det bli valseger krävs bättre planering och koordinering. Nu gick allt bra, det kanske det gör nästa gång med. Men en gång kommer det bli fjasko. I vilket fall är jag glad att detta kan läggas bakom oss.

Till sist förbifarten. Vilken jävla skit!

Zlatan, Rödgrön dag, Förbifarten

En rödgröndag är trots allt en historisk dag

Imorgon söndag är det dags för de rödgröna att bjuda in till stor fest i Kungsan i Stockholm. Det är lätt att glömma bort med tanke på att samarbetet mellan S, Mp och V varit etablerat ganska länge att det först nu är ett samarbete som syftar till att skapa ett gemensamt regeringsunderlag.

Jag gillar inte alltid S politiken, hade jag gjort det hade jag varit Sosse. Jag gillar inte V politiken heller alla gånger, hade jag gjort det hade jag varit medlem där. Jag vet också att det finns flera medlemmar hos dessa partier som anser att vi är ett kälkborgerligt parti som inte förstår världens egentliga tillstånd. Men oavsett så är det vårt gemensamma ansvar att samla alla de väljare som vill ha en annan regering än den nuvarande under ett paraply för att just åstadkomma detta.

Vi kan bråka om nyttan av en förbifart och människors rätt att jobba och bosätta sig var de vill i världen. Men vi måste också kunna för väljarna visa att vi kan leverera svar på hur vi ska hantera dessa frågor. Ett år kvar till valet börjar det bli dags för rödgröna att ge svar. Hoppas några av dem kommer imorgon.

Välkomna!

De Rödgröna, Kungsträdgården, Artister för ny regering

Förbifarten är ett gissel för rödgröna

Idag blev det klart att regeringen kommer att säga ja till förbifart Stockholm. Med godkännande av detta enorma vägprojekt som är budgeterat till 27,5 miljarder och som i princip ska bygga en tunnel från Skäris till Häggvik visar regeringen verkligen sitt rätta ansikte när det gäller klimatpolitiken. Inte bara olika miljöorganisationer utan även flertalet myndigheter har kritiserat projektet. Projektet beräknas öka koldioxidutsläppen från fordonstrafiken i Stockholms län med 80%, detta i en tid när vi akut behöver vidta åtgärder för att sänka koldioxid utsläppen. Detta försöker regeringen och Bilsweden förklara bort med att vi behöver få bort genomfartstrafiken från Stockholm. Denna trafik som idag står för 2% av all trafik på Essingeleden. Förbifarten kommer istället generera stora trafikökningar inom länet.

Tar man detta i åtanke är det inte svårt att komma på saker för 27,5 miljarder vi skulle kunna göra istället. Pendeln från Nynäshamn skulle kunna komma i tid. Tvärbanor mellan de södra förorterna skulle kunna byggas. O taxorna skulle kunna sänkas. Detta är åtgärder som skulle gynna både klimat och framkomlighet. Det finns idag ingen vetenskap som styrker att fler vägar leder till ökad framkomlighet, det leder bara till mer trafik.

Och då har vi inte ens börjat prata om de miljöeffekter som själva byggandet skulle få på exempelvis Lovön.

Men förbifarten är inte bara ett test för regeringens klimatpolitik utan även för Socialdemokraterna. För skrappar vi på ytan och kollar hur många av arbetarekommunerna har agerat i länet ja då ser vi att förbifarter har ett brett stöd både bland S medlemmar och bland deras väljare. För S är förbifarten en loselose fråga. De förlorar på att säga nått och de förlorar på att inte säga nått.

Dags att välja mellan betong eller grönt folkhem?

Förbifarten, regeringen, rödgröna, miljöpartiet

Carlgren sänker förväntningarna inför klimatmötet

Dn skriver idag om dödläget inför klimatförhandlingarna i Köpenhamn. Ingen av de stora aktörerna, möjligen för undantag av Japan, har gjort några större förflyttningar kring vilka åtaganden man är beredda att göra. USA lider dessutom enligt artikeln av handlingsförmågan kringskärs av förhandlingarna kring Healthcare reform.

Med risk för att låsa krass känner jag bara att detta är en medveten strategi från samtliga stora aktörer för att sänka nivån för vad mötet. Utrikespolitiska möten och förhandlingar brukar just präglas av nattmanglingar och stängda dörrar. För att räddas precis innan deadline och sedan åker ledarna hem till sina respektive länder och berättar helt olika historier kring vad de kom fram till.

Artikeln i Dn ska alltså i första hand tolkas som en del av det inrikespolitiska spelet. Carlgren vill vara säker på att få ut bilden av hur svårt och jobbigt allt är. För om han gör det och det trotts allt blir ett avtal av typen 40 procent minskning till 2050, vilket är helt otillräckligt, så kan han och Reinfeldt nöjt komma hem och sprida uppfattningen om att detta var det bästa möjliga resultatet. Och då blir det bara en fråga om personlig trovärdighet.

Inget är så praktiskt i politiken som möjligheten att skylla på andra.

Andreas Carlgren, Klimat, Köpenhamnsmötet

Starkt jobbat Bodström

Vår kära Tomas Bodström har enligt ett inlägg på sin blogg svårt med rovdjur. Han skriver citat "Faktum är att jag har allt svårare att se poängen med att ha djur i våra skogar som dödar människor. Är det inte mest miljöpartister, framför allt de som bara håller sig innanför tullarna, som är de värsta rovdjurskramarna?". Detta inlägg tas sedan tillbaka med motiveringen att han har svårt att komma på några sakliga argument för att vinna debatten mot en av de som kommenterat inlägget.

Det är fint herr Bodström att du känner till uttrycket hellre fly än illa fäkta, kanske borde du även lära dig tala är silver, tiga är guld. Problemet är dock att du inte är själv med att låta rädslan för rovdjur styra dina ord och tankar. Alla fyra svenska rovdjur är normalt skygga individer som jagar utan att konfrontation med människor. Och framför allt aldrig människor som byte. Attacker sker endast om de känner sig själv eller sin avkomma hotade. Att en björn bitter en jägare i armen är kanske inte så jävla konstigt, kille försökte ju ha ihjäl honom. Jag hade kunnat tänka mig betydligt värre grejer att göra mot nån som siktar på mig med gevär. Och vill man inte att en hund ska bli attackerad av rovdjur, skicka inte ut den i skogen då för att leta upp dem.

På frågan kring om jag vill ha en björn innanför tullarna så är svaret nej och vet ni vad, jag tror björnen håller med.

Tomas Bodström, björn, rovdjurspolitik