Jämställdhetens gräns!

Det är en speciell känsla med att åka morgontågen till jobbet. Som en tyst överenskommelse mellan resenärerna om att inga onödiga ljud ska förekomma eftersom alla vill ha denna stund för att samla sig själv för jobbet. Dessutom, om sanningen ska fram, vore vi ju inge roliga och prata med klockan sju ändå.

En speciell känsla fick jag också av Johan Esk idag på DN sporten. För en gångs skull skriver denna man något som inte är totalt förutsägbart. Genom att starkt propagera för att Pia Sundhage borde bli Svennis sidkick i svenska fotbollslandslaget sticker han ut hakan. Och lika rekylsnabbt kommer svaret, "svensk fotboll är inte redo för en kvinnlig coach".

Varför inte då? Har vi någon annan svensk coach som vunnit OS-guld (eller motsvarande dvs CL eller VM)? Eller är argumentet bara en återspegling av att herr klubben herr fotboll inte är redo för en sjuhärdisk flata?

Personlig tror jag att det största hindret mot denna konstellation finns i att Svennis tydlig knappt kan gå på toa utan att Tord Grip är där och assisterar. Men det är ju även det ett argument som har svårt att klara en saklig granskning. Så kom igen Lagrell gör nått oväntat. Sätt bäste "man" på jobbet!

Förbundskapten, Pia Sundhage, Johan Esk

Veckan som gått – v 41

Sverige förlorade den avgörande matchen mot Danmark igår och därmed missar Sverige för första gången sedan 1998 ett stort fotbollsmästerskap. Den gången, inför kvalet till EM 2000, var det ett till stor del ett nytt, ungt och hungrigt Svensk landslag som ställdes på benen. Frågan är dock hur det blir den här gången. Att Henke nog gjort sitt i landslaget känns väl inte otroligt men annars känns det som att de som spelade igår bör fortsätta med det. Så frågan blir då tränare. Jag önskar att fotbollsförbundet vågade titta utanför boxen och skicka på en holländsk eller tysk förbundskapten.

Mp verkar nu permanent parkera sig på platsen som Sveriges tredje största parti, vilket naturligtvis känns väldigt inspirerande. De rödgröna behåller även greppet i opinionsmätningarna. Men det är långt kvar till valet. Nästan ett helt år för att vara exakt.

Till sist har nu den allmänna motionstiden avslutats. Som vanligt är det vissa motioner som sticker ut. Motionen om att SVT är vänstervriden har väl varit årets höjdare. Men mest stolt är jag kanske över följande motion, som jag själv initierade efter ett möte i grundskolenämnden i Huddinge.

Lars Lagerbäck, Miljöpartiet, Allmäna motionstiden

Ett Stockholmsmanifest

Här kommer det första inlägget som syftar till att beskriva mig själv inför partimedlemmar och väljare till landstingsvalet 2010. Jag väljer därför att i detta första inlägg beskriva mig själv genom att dela med mig av min vision för Stockholm 2020. Inlägget nedan är endast mina privata åsikter och inte nödvändigtvis helt överensstämmande med mitt partis. Jag tror däremot på ett samhälle där vi delar med oss och sprider goda idéer så alla som vill kopiera denna vision är fria att göra så.

Välkommen till Stockholm – Skandinaviens New York!

Staden som med världens mest förändringsbenägna befolkning äger nu även den dynamik och puls som präglat världens mest kända metropol. Nya trender och verksamheter växer fram som gamla försvinner och dör i en stad som präglas av ständig förändring.

Staden har vuxit och fortsätter att växa. Ingen pratar längre om stad och län, alla från Danderyd i norr till Botkyrka i söder befinner sig idag i det som är Stockholm. Men inte bara invånarna är fler, staden har också vuxit. De gamla miljonprogrammen som präglades av sina slitna hus av varierande höjd har idag ersatts av modern bebyggelse med stadskaraktär. Innerstaden har också förändrats och framför allt vuxit på höjden. Men genom att aktiv planering är det inte bara kontorslandskap som inryms i de byggnader som kännetecknar stadens skyline, bostäder, butiker och serviceinrättningar av olika slag blandas. Genom att låta staden växa på höjden har många av de befintliga grönområdena och parkerna kunnat bevaras. Så bland dem som flyttade för tio år sedan och nu kommit tillbaka är det inte många som skulle känna igen sig. Samtidigt som staden har förändrats har den behållit känslan för sin egen historia. Mest har de norra stadsdelarna ändrat karaktär. Villabebyggelsens totala dominans bröts till sist när allt fler insåg det orimliga i att utnyttja stadens markytor på detta ineffektiva sätt. Genom aktiv politik skapades nya billiga lägenheter vilket har förändrat demografin i dessa stadsdelar som tidigare så kraftigt dominerats av personer med helsvensk bakgrund.

Den dynamiska puls som präglar Stockholm har också ställt krav på en flexibel arbetsmarknad. Ingen räknar längre med att kunna arbeta inom ett och samma yrke under hela sitt liv. Få är de som önskar detta heller. Istället präglas staden av sina innovatörer och entreprenörer. A-kassa och sjukförsäkring har reformerat för att fylla funktionen av att ge människor trygghet utan att för den delen skapa utslagning eller utestängningsmekanismer. Den känsla av utanförskap som tidigare präglade de södra förorterna har bytts till en känsla av att alla är del av en samma stad. Den förändrade bebyggelsen har varit en viktig del men även att lönearbeten har ersatt offentliga finansierade projekt och stödinsatser. Det visade sig tydligt i början av 10-talet att kraften att förändra områdena var stark bland befolkningen i dessa områden, det som saknades var verktygen att verkligen göra skillnad inom sitt eget område. Skapandet av nya bolagsformer var en viktig del i för att släppa innovation och skapandekraft fria.

Den nya och växande staden ställer stora krav på att snabbt kunna transportera sig mellan arbete, bostad och service. Ingen ser längre bilen som ett alternativ för annat än varutransporter in och ut från staden. Att ta bilen skulle ta minst tre gånger så lång tid som att brukar några av de olika varianter av spårlösningar som finns. Tunnelbana och pendeltåg är fortfarande stommen i Stockholms transportsystem, vilka sedan kompletteras med spårvagn och på vissa ställen även spårbilar. Sedan ett antal år tillbaka finns det även expresslinjer på tunnelbanan, vilket förkortade restiderna markant för långpendlarna.

Stockholm 2020 är den stad som samfattat alla de drömma som funnits Per-Anders Fogelströms Henning till Hasan-Kemiris Hamil.

Artikeln finns även på Newsmill här

Stockholm 2020, Miljöpartiet, Landstinget 2010

Är nyheterna vänstervridna?

Två moderater har lämnat in en motion om att de vill att SVT nyheter ska granskas eftersom de är vänstervridna. Det är konstigt att moderater tycker att just den enda kanalen med en opartisk ägare (för vore den partisk skulle den väl snarare gynna regeringspartierna, eller?) är vänstervriden. Ni har aldrig funderat på att det är ni som är högervridna? För om ni har rätt, så betyder det tamefan att jag ska börja kalla mig kommunist!

Nya arbetarepartiet, Moderaterna, Nyheter

Det här med enighet

Mediabilden efter oppositionspartiernas budgetar fokuserar mycket på eventuella skillnader mellan de olika förslagen. Att media bedömer oppositionen idag efter en annan måttstock än den som fanns för alliansen inför 2006 år val är allt mer tydligt. Vilket det gnälls över både lite till höger och vänster. Och visst är det till en viss del kan jag hålla med om att kritiken från ledarsidor och nyhets journalister om att vi inte lämnat in en gemensam budget är överdriven. Det tar en viss tid att ta genomföra processen med att ta fram en gemensam budget, det är bara så.

Samtidigt måste jag säga att jag skickar ett tacksamhetens tanke till att media bilden blir sådan eftersom det ytterligare ökar trycket på att vi verkligen ska komma överens. Dessutom så länge det är en nyhet att vi inte är överens ännu så måste det ju blir bra nyheter när vi sedan blir överens. För överens måste vi bli, annars förlorar vi – så enkelt är det!

Val 2010, Rödgröna, Budget 2009

Tycker nog att Borg bör passa sig ganska noga

Borg uttalar sig idag på DN ekonomi om att Lettland måste leva upp till kraven i de nödlån som IMF har ställt upp på landet. Jag funderar bara på om inte herr Borg borde tassa lite försiktigt när det gäller Lettland. För om jag hade varit finansminister där hade jag redan för länge sedan devalverat valutan istället för att hålla kvar till den fasta kursen till Euron. En devalvering skulle inte bara ha det trevliga med sig att Lettlands valuta kommer att återställas till konkurrenskraftiga värde och därmed rädda massa lettiska jobb, det skulle även drastiskt minska värdet på svenska bankers tillgångar och därmed utsätta dessa för ganska alvarliga problem.

Så Borg vad sägs om att ta det lite lugnt och inte tvinga Lettland att genomföra ett nedskärningsprogram som du själv lånar pengar till för att slippa göra i Sverige?

Anders Borg, Lettlande, IMF

Veckan som gått - v 40

Vecka 40 är nu till ända. En vecka som har handlat om mycket både högt och lågt.

Det som är klart mest påtagligt är att hösten verkligen på alvar kom till Stockholm. De tidigare så fina höstdagarna med lite kalt men klart väder byttes abrupt ut till höstrusk. Men trevligt är ju att detta väder är undantaget i Stockholm och inte vardagen som i Borås.

Jag har noterat ännu ett besöksrekord för bloggen, vilket jag tycker är väldigt trevligt. Denna vecka var det framför allt inlägget om boken "de apatiska" som drog läsare. Men tydligen har även en del fd Teknis elever hittat min blogg och kommenterat mitt inlägg om vårflamman som skrevs för ca 3 år sedan. Jag har dock inte ändrat uppfattning i sak så om vederbörande bara inte var anonym hade jag gärna tagit debatten. Any time, any where! Säg bara till.

Till sist kan vi notera att det politiska systemets kollektiva feghet ännu en gång slagit till efter det att man hemligstämplat Tsunamibanden. I sjuttioår ska anhöriga och andra får vänta på att få reda på vad svenska staten egentligen hade för sig under den aktuella tidpunkten.

Reformera Lissabonfördraget!

Nu får man väl då säga att Lissabonfördraget är antaget. Vi vet naturligtvis inte exakt vad som händer med Tjeckiens signatur men om deras folkvalda politiker har bestämt att det är demokratiskt riktigt att ta beslutet i deras riksdag så är det lite vi i Sverige kan säga om det.

Låt oss därmed gå vidare och se vilka möjligheter som långsiktigt finns att bygga på det som är bra och ändra på det som är dåligt. Att EU-parlamentet stärks är bra, det är trots allt det folkvalda organet i EU. Problemet är naturligtvis att EU även tar över beslutande makt från nationella parlament, vilket är dåligt och odemokratiskt.

Jag föreslår några förändringar som jag tycker att Miljöpartiet måste överväga baserat på det faktum att Lissabonfördraget nu har gått igenom

1. Uppvärdera vårt arbete inom vår Europeiska partiorganisation. Låt detta vara sista året vi antar ett eget manifest till Europaparlamentsvalet. Energin bör istället läggas på att ge EGP en bättre politik utan narkotikaliberalism och annat dumt. Utan istället försvar för subsidaritetsprincipen och ett mer demokratiserat och direktdemokratiskt EU.
   
2. Gör kommissionsordförande till premiärminister i parlamentet. Det är det folkvalda organet som har legitimitet att utse och välja kommissionens ordförande. Denna ska också utses efter ideologisk färg inte efter kohandel mellan nationer. Detta kräver också att kommissionen blir en regering som kan fällas av parlamentet.
   
3. Ge domstolen tre tydliga uppgifter. För det första att granska nationell lagstiftning inte strider mot grundläggande mänskliga rättigheter. För det andra att övervaka efterföljandet av den inre marknaden. För det tredje att se till att EU parlamentet eller kommissionen tar sig befogenheter som inte är författningsenliga.
   
4. För att bevaka subsidaritetsprincipen bör en tydlig kompetenskatalog utformas där vilka beslut som ska fattas på vilken nivå ska framgå. Utgångspunkten för arbetet ska vara att ett beslut som inte med absolut nödvändighet måste fattas på EU nivå inte heller bör fattas där.
   
5. Avskaffa beslutanderätten för ministerrådet utan ge det endast en helt rådgivande roll.
   

Visst är de förändringar jag här ställer upp sådana som skulle göra EU mer federalistiskt i sin konstruktion. Men hellre en demokratisk federation än ett semidemokratiskt överstatligt samarbete.

Lissabonfördraget, Miljöpartiet, EGP

Centerpartiet bluff

I onsdags var jag på kurs på ledarskapsinstitutet. Det var egentligen inte tänkt att jag skulle gå men jag fick en friplats. På kursen som handlade om modernt kampanjande fanns två kvinnor från Centerpartiets rikskansli. Säkert väldigt trevliga personer som vill alla väl men när de började prata om sin kampanj 2grader.se fick jag lust att bara ställa mig upp och skälla ut dem inför resten av församlingen. Jag gjorde dock inte det.

Går man in på 2grader.se så ser man snabbt att hela kampanjen handlar om att de vill begränsa den globala uppvärmningen till 2 grader. Det målet kan jag också tänka mig att ställa upp på, tror inte någon är emot. Frågan är dock vilken politik som krävs för att uppnå det hela.

Centerpartiet skriver på sin hemsida om att de vill minska Sveriges utsläpp med 30% till 2020, bla genom att bygga förbifart Stockholm. Sen vill de också inom EU driva på för att EU:s utsläpp ska minska med 20% och kanske 10% till om övriga regeringar i Kina och USA förbinder sig till samma nivå. Ni vet, precis som jag vet, att det inte räcker. IPCC har tydligt konstaterat att vi behöver skapa en 40% utsläppsminskning till 2020 och 80 procent till 2050. Ni är lite mer progressiva än G8 som pratade om 40% till 2050, men i vilket fall så är det inte bra nog.

Kampanjen har idag ca 1000 underskrifter när alla underskrifter är klara ska de skickas till regeringarna i Kina och USA. Säg att kampanjen får 20 000 underskrifter, vilket vore mycket om man tar från nu till COP 15 mötet, så har jag i alla fall svårt att tro att Kina blir imponerade av namn som motsvarar 0,02 promille av deras befolkning! Vilka dessutom släpper ut betydligt mindre per person än vad en genomsnittlig svensk gör.

Kanske, bara kanske, skulle Carlgren och Maud satsa på politik istället för namnunderskrifter och en innehållslös kampanj. Bara en fundering.

2grader.se, Centerpartiet, Andreas Carlgren

Glöm inte bort att vara stolta

Kristian Persdotter skriver på Unga S-kvinnor bloggen Rebella idag om Gellert Tamas bok "de apatiska". Boken behandlar fenomenet med apatiska flyktingbarn och debatten kring dessa under hösten 2005 och våren 2006.

Personligen blir jag glad när jag ser att det finns socialdemokrater som har integritet nog att vara kritisk mot hur det egna partiet agerade i denna fråga. För egen del fick historien mig att helt tappa tilltron till Svensk flyktingpolitik. Jag tror helt enkelt inte längre på den som ett verktyg för att bedriva en human invandringspolitik. Det är enklare att liberalisera arbetslagstiftningen istället.

Men viktigast av allt är att ingen enda miljöpartist, oavsett om ni var medlemmar då eller inte, aldrig glömmer bort den insatts som vi gjorde under denna period. Flyktingamnestin var och är vår förtjänst tillsammans med alla de som stod bakom påskuppropet. Glöm aldrig vilka som stod upp och glöm aldrig vilka det var som svek och glöm aldrig att vara stolta.

De apatiska, Gellert Tamas, Rebella

Live från RKS

Nu är snart en heldag, eftermiddag plus förmiddag, med våra regionkanslister och valsamordnare. Jag är nu så gammal i partiet att jag var med förra gången vi hade en sådant här möte med inledande diskussioner inför valet. Jag tillhör också kategorin som alltid önskar mig mer men jag måste erkänna att skillnaden är enorm.

Inte bara är skillnaden stor för att Internet har gjort ett betydligt större avtryck i diskussionen kring valaktiviteter än förra gången. Inför 2006 pratades lite kring bloggar, inför EU-valet var det sociala medier, nu är det framför allt kopplingen mellan dessa som är the big thing.

Den stora skillnaden är ändå att allt är så fantastiskt mycket proffsigare. Alla regionavdelningar har idag en tydlig planering i form av en valplan, en budget och tankar kring aktiviteter. Igår satt jag tillsammans med ett gäng fritänkare och spottade fram uppslag på aktiviteter som skulle kunna göras inför valet. Den springande punkter i tanken var inte att aktiviteten skulle vara genomförbar, utan om huruvida det kändes Obama eller inte. Känns det fräscht, nytt och utanför boxen. Då är det nått för oss.

Men!

I slutändan handlar det ändå mest om politik.

Miljöpartiet, Val 2010, Är det Obama?

Sandlådeargument – gissa partiet

En blogg vid namn Peace, Love and Capitalism har skrivit ett inlägg där han hånar Mp:s partiprogram. Det är ju inte utan poäng, för alla de saker som vederbörande skriver om står ju faktiskt in programmet. Inför 2009 års kongress ansåg partistyrelsen att det gamla partiprogrammet dög gott inför valet 2010. Vederbörandes avhyvling visat kanske just att en viss uppdatering hade varit på sin plats.

För angående Tobinskatt, så är iden visserligen dålig. Men anledningen till att det är dålig är för att den inte leder till det som vi vill åstadkomma. Tobinskatt skapar inte stabilare valuflöden världen över, snarare tvärt om. Men Centern kanske tycker att finansvärden fungerar optimalt.

Det leder oss inte till pensionsfrågan. Vi står inte bakom pensionsuppgörelsen för att vi faktiskt inte tycker att det ska spekuleras med skattemedel. Den senaste tidens utveckling har definitivt gett oss vatten på vår kvarn. Men detta kan man absolut ha olika åsikter om.

Målet om räntefrittsamhälle är vad jag vet avskaffat.

Skrivningarna som syftar till ökat delaktighet för anställda i företag är knappast inte klockrena. Att jämföra dem med löntagarfonderna är fel eftersom dessa innebar en samhällerlig kontroll över företagen. Det har aldrig varit vårt syfte.

En annan sak som skiljer oss åt är att vi ägnar oss mest åt att föra fram vår politik och hur vi vill ställa om Sverige. Vad Centern ägnar sig åt får de svara på.

Miljö, Centerpartiet, Peace love and Capitalism

Veckan som gått – v 39

Den här veckans allt överskuggande nyhet är att min kära kollega Anna ska bli Mamma. Denna nyhet slog ner som en bomb igår och spred svalvågor genom facebook. Skönt ibland att det riktiga livet gör sig påmint, utanför politikbubblan. Grattis, grattis säger jag.

Förutom det så håller man i skrivande stund på att räkna rösterna i det tyska valet. Enligt de första prognoserna kommer die Grüne att göra ett rekord val på 10,5 procent. Något som dock inte kommer att räcka till regeringsmakt eftersom SPD går käpprätt neråt och CDU håller ställningarna. Däremot går liberalerna bra synd bara att de inte vill regera med gröna och SPD. En kvalificerad gissning är nog att SPD får tänka över sin strategi om att inte samarbeta med Die Linke. Jag tror att en rödgrön koalition av svenskt snitt behövde ett val innan den kunde inträffa.

Tillsist, men inte minst, vill jag härmed tillkänna ge min egen kandidatur till Stockholmslandsting. Jag siktar på att i förstahand ta en ersättarplats till landstingsfullmäktige. Jag kommer att presentera lite kring de punkter som jag tänker driva här på bloggen lite framöver.

Med dessa ord lägger vi v39 till handlingarna, en vecka som började så där men som tog sig på slutet.

Vecka 39, Die Grüne, Kandidatur

Hägglund revisited

Igår kom tidningen fokus. En tidning som jag normalt sätt uppskattar men som de senaste veckorna ganska snabbt hamnat i pappersinsamlingen. Men den här gången var det en artikel som jag fastnade för direkt, det handlade om Hägglund och vanlighetens folk. Fokus plockade in hans utspel och placerade den i samma kontext som den amerikanska kontexten av debatten mellan de vanliga (konservativa) amerikanerna och de politiskt korrekta (liberala) eliten.

Här kan man verkligen säga att de lyckats med att styra debatten mot att jämställa liberal med att tillhöra en elit. Vilket är precis det som Hägglund vill. Problemet är bara att Hägglund är så jävla dålig. Han börjar med ett tal i almedalen som ingen begriper. Sen skriver han på DN debatt, det mest elitiserade forumet ever och tillsist attackerar han biblotikarierna för att vara för poppiga och inte tillräckligt mycket promota klassisk litteratur på Newsmill.se. I det sista fallet är det ju dessutom för mycket valfrihet som är problemet.

Men som en hyllning till dig Hägglund kommer här en liten video.

Fokus, Göran Hägglund, Pulp

Halvhjärtade FRA nej öppnar för Piraterna

Det finns en gemensam reservation från S, MP och V mot FRA lagen och ett löfte om att riva upp den efter valet om vi vinner. Men vad händer sen? I korseld säger Mona Sahlin att den ska ersättas med en annan lagstiftning, att vi ska göra om och göra rätt.

Men är inte göra om att just inte göra någonting. Att bara ta bort. Behövs det verkligen en ny lagstiftning?

Det måste till en tydligare ambition från de rödgröna i integritetsfrågorna om inte stora tapp av förstagångsväljare ska göras till piratpartiet. Tapp som kan bli mycket kännbara när det handlar om att vinna regeringsmakten.

FRA, Mona Sahlin, de Rödgröna

Idag var en sjukt dålig dag

Sådana dagar förtjänar inga blogginlägg. Dessutom har det inte hänt nått intressant i alla fall.

Bilfriadagen

Idag är det bilfria dagen, en dag som avslutar den Europeiska trafikantveckan. Ett arrangemang som Stockholmstad i sedvanlig ordning bojkottar. Men Från Mp sida har vi valt att i år lyfta fram vårt förslag om att skapa möjligheter för pendling med båt över stadens alla vattenvägar. Båtpendling är ett transportslag som skulle kunna vara en kugge i att lösa Stockholms transportproblem på ett miljövänligt och resurseffektivt sett. Tar vi en mycket större stad så som New York så att båtpendling en mycket väl utbyggd form av pendling, framför allt från Staten Island till New York.

Representanter från media följde även med på turen ni kan se ABC inslaget här och tv4 här.

Bilfriadagen, Båtpendling, Miljöpartiet de Gröna

Valbudget vs Krisbudget

Lars Calmfors får i Dn.se frågan kring hur han ser på regeringens budget och huruvida den är en krisbudget eller en valbudget. Svaret är som vanligt diplomatiskt både och, men att visst bedriver regeringar alltid expansiv finanspolitik under valår men att det nu inte gör så mycket eftersom det är lågkonjunktur. Detta gör att jag blir allt mer stärkt i min övertygelse att vi behöver starka regleringar i Svenskfinanspolitik. När Mp Borås hade årsmöten fick man inte komma med ofinansierade ökningar av utgifterna. Men i riksdagen får man det visst. Visst kära kommande regeringar, oavsett färg, ni får gärna bedriva valfläsk under valår. Men inte på mitt eller mina barns kreditkort!

Anders Borg, höstbudget, Lars Calmfors

Veckan som gått

Snart är v 38 slut. Och som vanligt är det dags att lyfta fram tre saker om varit lite utöver det vanliga.

Budgeten kom idag en dag för tidigt, dvs idag. Kanske för att Mona Sahlin inte skulle finnas i Sverige, kanske för att oppositionen inte ska kunna läcka till höger och vänster innan det är dags för budget presentationen. Men framför allt för att Anders Borg behöver försöka sätta bilden redan från början. I vilket fall så är siffrorna de samma. Kris är kris, och strunt är strunt även i regeringens budget. Och faktum är majoriteten precis som jag tydligen är emot att bli skuldsatt för att betala skattesänkningar till rika.

Det är kyrkoval idag. En rapport från en vallokal i Vårby gård ca 20 minuter innan stängningsdags talar om ett fördubblat röstdeltagande än förra gången. Röstförätaren meddelade att 108 hade röstat förra gången men att man idag hade slagit den nivån redan vid kl 14.00.

Tillsist så är det roligt att bloggen har slagit besöksrekord den här veckan. Även om det berodde på Göran Hägglund.

Budget 2009, Kyrkoval, Göran Hägglund

Om studenten själv får välja

Maktahavare.se presenterar idag en opinionsmätning gjord bland Sveriges studenter. Även om jag sätter frågetecken för den statistiska representativiteten. För det första verkar teknologer och ekonomistudenter ha en stark övervikt bland respondenterna. Det är även så att merparten av respondenterna är unga studenter. En majoritet av svarande är även män. Till sist är det en stark övervikt för Stockholmsstudenterna. Trotts detta så är det ändå värt att lyfta fram några roliga fenomen, men som sagt hämta saltkaret för det kommer behövas många nypor.

Roligast är förstås att Maria och Peter är de partiledare som får störst förtroende av alla partiledare när det gäller att föra studenternas talan. Även om frasen föra studenternas talan är något diffus.

När det gäller väljarstöd får MP 16,6 procent av rösterna, vilket är något högre än i tidigare SCB mätningar. Det gemensamma är att vi behåller positionen som tredje största parti bland studenterna och närmar oss S sakta med säkert.

Det är även intressant att se att jobb och klimat är de frågor som studenterna rankar högst på dagordningen. Jag tror att det finns stora möjligheter att dessa frågor kan vara de som kommer att rankas högst bland samtliga väljare i 2010 års valrörelse.

Tillsist kan man konstatera att 46 procent av studenterna anser att de missgynnats av regeringens politik.

Makthavare.se, Val 2010, Studenter