Pollster.com

Om ni undrar hur det går i amerikanska valet så säger den här kartan mer än tusen ord. Varför finns inte pollster.com i Sverige?

Har jag fel fokus

Jag har ju skrivit mycket om det amerikanska valet. Men jag börjar sakta inse att jag kanske valt fel ämne, jag skulle skrivit om Schlagerfestivalen. De två processerna verkar ju ha en rad olika saker gemensamt. Oändlig mängd deltävlingar, nyhetsmediernas behov av ständiga nya skandlar eller pseudohappenings men framför allt verkar de även få ungefär lika mycket nyhetsutrymme. Frågan är vilken av tillställningarna det säger mest om.

Reflektioner från SC

Obama vann som väntat South Carolina igår. Det som dock var anmärkningsvärt var att han just slog förväntningarna när det gällde marginalen som blev ovanligt stor. Nu ligger vägen öppen inför super tisdagen där mycket nog kommer att avgöras. Clinton har just nu övertag i viktiga delstater som New York och Kalifornien. Min gissning är att Obama kommer att gå till offensiv i Kalifornien eftersom där finns en stor grupp svart väljare. New York är för mycket Clintons hemmaplan för att han ska lägga ner allt för mycket energi där. Ytterligare en viktig delstat är Texas även där med en stor grupp svart väljare, där leder Clinton fortfarande ganska stort men i kampanj sammanhang är sträckan fram till 5 februari enorm. En sak som vi kan vara säkra på är i alla fall att ingen kandidat, inte ens Edwards kommer att ge slaget förlorat fram till dess.

Clintons vinst var klar, planenlig och helt nödvändig

Idag var det så åter dags för ett riktigt primärval i USA, nämligen i Nevada. De politiska kommentatorerna, i alla fall i Sverige, pratar om detta som en planenlig vinst för Clinton och att hon vann en mycket tack vare röster från den latinamerikanska befolkningen. Faktum är att det finns en del i resultatet som är värt att kommentera eller spåna kring.

För det första så var denna vinst helt nödvändig för Clinton, detta eftersom hon antagligen kommer att förlora i South Carolina. Hade hon förlorat i Nevada och i SC så hade Obama kommit ut som "front-runner" fram till super tisdagen och därmed antagligen tagit hem spelet. Nu blir det troligen 2 – 2 inför detta viktiga datum vilket gör att spelet fortfarande kommer att vara helt öppet. Fördelen för Clinton är dock att hon är två, hon kan kampanja både i New York och Kalifornien samtidigt, att ha en populär fd president make är helt klart en fördel börjar det nu visa sig.

En annan fundering som jag tycker mig uppfatta framför allt på min fars diskussion kring middagsbordet igår (vars enda auktoritet i detta sammanhang är att vara bosatt i USA) var att fokus i USA på kort tid (från kanske november och framåt) har börjat förflytta sig bort från "change" och Irak till de ekonomiska frågorna, vilket gynnat Clinton framför allt i de stora delstaterna som New York och Kalifornien.

En annan fundering som jag har svårt att släppa är hur den kontrovers som uppkom för några veckor sedan angående att Clinton sa att Obama inte kunde jämföras med Martin Luther-King. Detta uttalande som, riskerade att bli en riktig följetong i primärvalet om inte Clinton och Obama själva beslutat sig för att gemensamt begrava frågan, kan ha gynnat Clinton just hos gruppen Hispanics. För istället för att, som rationellt vore, att gå samman och för kampen mot diskriminering och utanförskap, finns det stora fördomar och misstro mellan dessa grupper.

I vilket fall är det bara att inse att spelet går vidare och att före den 5 februari kommer det inte finnas någon egentlig segrare på den demokratiska sidan.

5 februari kontroversen

Som noterat nedan är alltså ställningen efter två delstater 1-1 mellan Clinton och Obama vilket gör att det nu blir allt viktigare att titta framåt i primärvalscirkusen. En spännande och kanske avgörande detalj på den demokratiska sidan är det som kallas för 5 februari konflikten. Enligt demokraternas regler får inga delstater förutom Iowa, New Hampshire, Nevada och South Carolina ha primärval innan den 5 februari. Nu har dock två delstater varit så olydiga att de trotsat detta förbud, nämligen Michigan och Florida. Båda dessa stater har därmed, i alla fall som det ser ut just nu, blivit av med alla sina delegater till det demokratiska konventet. Tilläggas kan att båda dessa stater skulle Clinton vinna med god marginal om det var val idag enligt opinionsmätningarna.

Clinton leder även klart i nästa "riktiga" delstat som står på programmet, Nevada. Och antagligen hoppas hon på att vinna ganska enkelt där för att istället kunna fokusera resten av maskineriet till det mycket viktigare primärvalet i South Carolina där Obama hade skaffat sig ett visst övertag innan gårdagens överraskande vändning i New Hampshire.

Klart är i alla fall att vi inte kommer att se någon segrare före super tisdagen den 5 februari, om ens då. Risken att ingen kandidat kommer att kunna utropa sig till segrare innan konventet är inte över på något sätt.

The comeback kid

Måste erkänna jag hoppar nästan av glädje!

New Hampshire nästa

Johan kommenterade sitt missnöje med att jag inte kommenterat utgången av Iowa:s primärval. Och jag tänkte att jag med detta inlägg skulle åtgärda detta.

Precis som jag skrev i förra inlägget har Clinton lidit svårt av att bara komma tre i Iowa. Nu var det kanske inte så mycket pga att hon missade andra platsen med 0,2 procent. Vi måste trotts allt hålla i minnet att Clinton var den som gjort den kortaste kampanjen i Iowa och hon hade kanske aldrig förväntat sig att vinna där. Det som orsakade Clinton störst skada var istället den stor marginal som Obama vann med i Iowa. Samma marginal som skapat ett stort momentum i hans kampanj och det vore inte alls osannolikt att han nu även tar hem New Hampshire och gör han det har han absolut ryckt åt sig första platsen inför valen i södern. För Clintons del gäller det att vinna eller förlora med mycket liten marginal för att på det sättet vissa att hon kan ge Obama en match.

Efter valen i New Hampshire kommer nämligen några delstater i den amerikanska södern och där är förutsättningarna lite annorlunda. Edwards är mycket starkare i dessa, kom ihåg att han exempelvis vann den mycket röst starka delstaten South Carolina i förra primärvalet. I södern är även rasfrågan betydligt mer levande än vad den är i nordstaterna, vilket även det måste tas in i beräkningen. Dock är det nog så att Edwards måste komma på en stark andra plats i New Hampshire och vinna en rad delstater i söderna för att fortfarande ha en chans.

Skulle dock Obama förlora i New Hampshire skulle hela primärvalet åter vara helt öppet. För att det skulle hända krävs antingen en politisk skandal av något slag eller att Obama gör bort sig i några av de debatter som återstår innan tisdagens primärval.

Om resultatet blir som det verkar just nu med Obama först och sedan Clinton kan vi nog sluta oss till att det är mellan dessa kandidater det kommer att stå fram tills den så kallade super tisdagen i början av februari. Clinton har definitivt så mycket pengar att hon kan fortsätta kampanja i ytterligare en månad. För övriga kandidater måste nog fundera på om det inte är dags att ge slaget förlorat. Men fortfarande kan mycket hända.

Iowa caucus

Imorgon är det då äntligen dags för den första anhalten av president valet i USA, det så kallade Iowa caucus. Det är alltid väldigt mycket spekulation kring vem som ska vinna denna tillställning, vilket beror på den enormt krångliga process som caucuset genomförs på. För att sammanfatta processen väldigt snabbt kan vi säga att det går till ungefär på följande sätt. Folk träffas i olika gympasalar, skolor, kyrkor mm på olika ställen, väljer mötesfunktionärer, sedan kallar man till omröstning och då ska var och en gå (oftast rent fysiskt) och ställa sig hos sin kandidat. Efter detta ska funktionärerna reda ut hur mycket stöd varje kandidat har och sedan får de olika grupperna en halvtimme på sig att övertala varandra och sedan ny omröstning. Sedan samlas hela resultatet ihop för hela delstaten och sen ser man vem som vinner. Inte speciellt smidigt, men ganska roligt verkar det som. För den som verkligen vill veta i detalj hur processen går till rekommenderar jag följande sida.

Det som gör morgondagens caucus mer spännande än vanligt är hur de olika delegaterna kommer ut ur processen. Det viktiga är oftast inte att vinna utan att slå förväntningarna och därmed skapa ett momentum. Inför förra valet var Howard Dean den stora favoriten och den som var klart mest populär hos de demokratiska väljarna. Men Iowa borna trodde inte att han hade möjligheten att slå George Bush och röstade därför på Kerry som sedan kunde åka till New Hampshire med vind i seglen.

Det finns i år tre seriösa kandidater till att bli demokratisk presidentkandidat, Clinton, Obama och Edwards. För alla dessa vore det helt förödande att komma trea i provvalet. Clinton som haft motvind på senaste skulle då få det ännu jobbigare, Edvards som ligger sist skulle i princip behöva vinna New Hampshire för att inte räknas som en död kandidat och Obama skulle bli stämplad som kandidaten som ingen riktigt trodde på kan vinna. Att komma två är dock helt ok för alla kandidater. Den som verkligen skulle behöva vinna är Clinton, med tidiga segrar i primärvalen skulle hon kunna sopa hem i princip hela fältet av delstater. Men till skillnad från tidigare är det nu viktigt med en stark öppning för hennes del.

Imorgon får vi se vem som vinner i Iowa, men detta innebär bara början av processen. Sen bär det av till New Hampshire innan det är dags för super tisdagen då en rad tunga delstater håller primärval. Den riktiga mardrömmen är att ingen kandidat får tillräckligt många röster från de olika delstaterna för att vinna i konventet, då kan det dörja fram till tre månader innan valet innan någon vet vem som blir partiets presidentkandidat.

Hillary och hennes vänner

Enda sedan min far valde att flytta till USA hösten 2000 har jag sakta men säkert börjat känna landet i väster, och framför allt dess invånare på ett annat sätt. Jag tror dessutom att många svenskar har en fördomsfull eller i alla fall lite felaktig bild av den genomsnittlige amerikaner som en person som antingen åker runt i en jeep och inspekterar ägorna alternativt sitter med en blaskig kopia av en tjeckisk ölsort i handen och tittar på amerikansk fotboll. Visst de här människorna finns väl också, men det är inte så jag lärt känna amerikanerna.

Amerikaner är gästvänliga, nyfikna, artiga men lite obildade om omvärden. Men framför allt är de väldigt öppenhjärtliga, de har väldigt nära till stora ord. Detta faktum gör att i alla fall jag kan tycka att amerikanerna är lite ytliga.

När jag nu sakta tar mig igenom Hillary Rodham Clintons biografi så märks även detta. Hittintills tror jag att Hillary har nämnt minst 20 pers som nära vänner, då har jag kommit halvvägs in i boken. Jag har typ 5 nära vänner, överhuvudtaget. Ännu konstigare blir det när Hillarys vänner inte heller är speciellt PK. Eller att beröma paret Mobarack som trevliga och öppenhjärtliga människor skulle nog inte funka i Sverige.

Nu är risken att en av Hillarys närmasta vänner kommer att ställa upp i valet emot henne. För enligt rycktet så finns det en plan att Al Gore ska komma ut som presidentkandidat när han tar emot statyn för bästa dokumentär på årets Oskargalan. Men vad är det då som hindrar detta, ja det största problemet är att Al Gore, precis som en gammal Svensk kung, med tiden blivit tämligen fet. Men varför inte, tänk er Al kommer ut som kandidat, och sen gör dokusåpa om sin bantning för att komma i form inför valrörelsen. Vad tror ni om den strategin?

Men det största frågan är hur nära vänner är egentligen Gore och Hillary? Om de är så goda vänner som Hillary säger, så lämnar nog Gore in handduken innan racet ens börjat.

I´m in, and I´m in to win

Med de orden börjar nu Hillary Clintons kandidatur för att bli amerikas nästa president. Hon lanserar sin kampanj på sin egen hemsida www.hillaryclinton.com och där hon även i en web-video lanserar de frågor som antagligen kommer att bli hennes huvudfrågor i kampanjen som USA president.

1. Avsluta kriget i Irak

En fråga som Clinton nog inte är så glad i egentligen. Som senator för New York stödde hon inledningsvis kriget. Henns fokus kommer nog dock att ligga på att kriget ska avslutas på rätt sätt. Inte bara packa och åka hem. Tyvärr låter det lite för likt "en ärofyld fred" som en viss Nixon brukade köra med.

2. Energioberoende

Nä, Clinton har inte gått och blivit miljöpartist. Frågan om oljeberoende diskuteras inte ur ett miljöperspektiv i USA utan ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv. Det handlar om att göra sig oberoende från utländsk (läs arabisk) olja.

3. Budget underskottet

Amerikanerna gillar social security, detta skulle kunna bli en riktigt vinnar fråga för Hillary Clinton om hon lyckas koppla ihop kriget i irak med budgetunderskottet med frågan om att bevara social security. Ingen rebublikan skulle våga gå ut med att de vill montera systemet.

4. Personliga favoriter

Dessutom kastar hon in sina favorit frågor, abort förespråkandet och barn frågor. Här kan hon räkna med att bli attackerad från höger, men jag misstänker att det är precis vad hon vill.


Jag ska erkänna att jag gillar Hillary Clinton, mest för att hon verkligen är en av få liberaler i Amerikansk politik. Men frågan är om hon som sådan kan ta sig till vita huset. Men det är nu eller aldrig, hon har nog verkligen valt rätt tillfälle. För att kampanja mot en sittande president hade varit svårare, och någon riktigt stark motkandidat finns inte. Om jag får möjlighet någon gång under nästa år så skulle jag vilja åka till USA och kamanja lite. Vi får se hur det kan tänkas gå.

Uppdatering kring amerikanska valet

Obama har bildat en kampanjkommité för att samla in pengar till en eventuell presidentkampanj skriver DN. Som jag skrev tidigare är detta det första steget mot att ställa upp i president valet. Detta blir första gången som uppkomligen Obama får möjlighet att se i praktiken hur väl vingarna bär honom. Jag tror inte att Obama kommer att räcka ända fram, men han kan mycket väl bli vice president kandidat.

I artikeln finns även en mer detaljerad lista över olika personer som redan nu deklarerat sitt intresse för valet.

Amerikanska presidentvalet

Om ett år, imorgon börjar det amerikanska presidentvalet, och eftersom detta är en händelse om kanske fascinerar mig på ett sätt mer än vad som är sunt för en normalt tänkande människa så tänkte jag göra en lite längre utläggning om hur jag känner av stämningarna inför detta evenemang.

Hela proceduren är spännande till att börja med. Som jag nyss skrev börjar valet om ett år, men som de flesta kanske vet så är ju valet först i november 2010. Men om ett år imorgon går Iowa caucus av stapeln vilket är det första evenemang när kandidaterna, i år från båda partier, kan samla röster för att bli sitt partis nominerade i de stora partikonventen som inträffar ca ett halvår innan själva presidentvalet. Detta mycket utdragna system av att välja president gör att de kandidater som tänker sig att ställa upp redan nu måste börja röra på sig. Och så har redan skett. Och framför allt är det demokraterna som får den största media uppmärksamheten, i alla fall här i Sverige.

Hillary Clinton (dem) - favoriten

Hillary Clinton är den av de demokratiska kandidaterna som har störst stöd bland de egna partimedlemmarna. Hon är dessutom den som antagligen har störst kampanjkassa. Att hon är kvinna gör henne naturligtvis mer populär bland de demokratiska kvinnliga kärnväljarna men bland de amerikanska hemma mammorna och konservativa högern är det ett rött skynke. Och röster från den första gruppen är något man eventuellt skulle kunna vilja ha i valet.

Men hennes största nackdel är nog att hon är själva personifieringen av vad republikanerna menar när det säger ordet liberal med den där kraftigt nedsättande ton, som i amerikansk politisk kontext ungefär betyder att någon är kommunist. Republikanerna skulle alltså inte ha några problem med att mobilisera sina kärnväljare med Hillary Clinton som motkandidat.

Dessutom är det mindre troligt att Hillary Clinton skulle kunna ta hem någon delstat söder om mittlinjen. I den amerikanska söder känner man sig fortfarande sig som hopplöst bortglömda och Hillary är en yankee av stora mått, vilket inte talar till hennes fördel.

Frågan är alltså; vågar demokraterna välja Hillary?

John Edward (dem) – ständig vice president?

En kandidat som inte skulle ha några problem med den sista faktorn är 2004 års demokratiske vice president kandidat John Edwards, då han kommer ifrån North Carolina. År 2004 seglade den då 51 åriga senatorn sågs som en ung och karismatisk kraft i den amerikanska politiken.

Och det är just dessa två saker som talar till hans fördel – och nackdel. För det första blir inte herr Edwards yngre, och den här gången kommer att inte ha draghjälp av att vara någon ”upcoming star” inte heller är sydstaterna det område som demokraterna måste vinna för att ta hem valet. De måste vinna sina kärnstater plus några ytterligare och Edwards var 2004 det trumf som demokraterna skulle använda för att vinna delstater i södern.

Så frågan är om inte det just är vice kandidaturen som ligger närmast för Edwards det här året också. Men man vann inte södern förra gången med han som vice kandidat så frågan är varför man skulle göra det den här gången.

Barrack Obama (dem) – den nya stjärnan

Men under det senaste året har en ny stjärna börjat lysa på den amerikanska politiska himmeln, nämligen den amerikanska senatorn från Illinois Barrack Obama. Obama skulle mycket väl kunna vara en joker när det gäller valet till vice president. Demokraterna måste kunna mobilisera minoriteterna röster för att vinna valet. Men precis som när det gäller Hillary Clinton så skulle man inte bara mobilisera sina egna väljare utan även motståndarnas.

Som en analytiker skrev, att demokraterna skulle ställa upp med en kvinna och en svart kandidat till presidentvalet vore varje progressiv amerikans dröm, problemet är att det även är republikanernas dröm.

Hur ser det då ut på den republikanska planhalvan? Jo, egentligen är det två namn som dykt upp som tänkbara efterträdare till Georg W Bush.

John McCain – de ultra konservativas favorit

Om den amerikanska högern får välja så är det senator John McCain som ska bli ny amerikansk president. McCain är något av en omvänd Hillary Clinton, emot abort, för kriget, emot homosexuella mm. Skulle antagligen kunna reta upp folk både till höger och vänster. Är en bra kandidat om man vill ha någon som polariserar Hillary Clinton.

McCains starkaste fäste skulle antagligen att vara the ”plain states” men få svårt att ta hem, viktiga så som California och New York.

Så kanske borde man istället satsa på en annan kandidat, någon som skulle kunna utmana Hillary Clinton på hennes egen planhalva.

Rudy Giuliani – joker i leken

Många av oss trodde kanske att den fd New York borgmästarens politiska karriär var över i samband med han valde att inte kandidera mot Hillary Clinton i senator valet 2002. Men han verkar komma tillbaka som någon med nio liv, det som ligger honom i fatet är framför allt att han ansågs vara lite väl allierad med företagen under sin tid som borgmästare, men också han skilsmässa för några år sedan var en smutsig historia som tog flera vändor i media.

Är nog inte den typiske republikanens drömkandidat men är nog den som skulle ha störst potential bland demokraternas väljare.

Ligger lågt

Men än så länge ligger de flesta kandidaterna lågt. Av de nämnda ovan är det, Edvards och Giuliani som redan nu deklarerat att de kandiderar. Men det drar så sakta ihop sig det lär finnas anledning att återkomma i ämnet.