Råttan i pizzan

Alla känner säkert till fenomenet råttan i pizzan, dvs historier med allmänt ursprung som på något sätt blir betraktade som sanning. Det har alltid ofta hänt nåns kompis kompis som därmed inte går att spåra. Faktum är att den politiska världen inte är befriade från denna typ av historier. Och en av de mer underhållande är att Jocke Berg inför valet 1998 skulle ringt sossarna i Stockholm och erbjudit sig en gratis konsert. Första ombudsmannen som då var gammal facksnubbe tackade artigt nej och vände sig sedan till sin kollega och sa.

- Det var nån Kent som ringde och ville spela för oss, har du hört talas om honom?

Bedrövligt värre

Under hela föra mandatperioden var det en konstant återkommande följetong när Socialdemokrater anklagade oss Mp företrädare för partiets borgerliga skolpolitik. Idag måste man ju ställa sig ett flertal frågor.

För det första vilket partis skolpolitik är det som är borgerlig? Ja inte är det vi som vill ha tidigare betyg och inte är det vi som vill återinföra de sedan länge borttagna centralproven.

Vad är nästa steg? Ska sossarna sträcka ut händer till svensk skolpolitiks motsvarighet till Bismark och vilja införa ordningsbetyg också? Ja fortsätter man spekulationerna ligger väl vägen öppen även till skoluniformens återinförande.

Kan det bli mer tragiskt? Nä, knappast! S väljer att omfamna den sämsta delen av borglighetens politik. Den vi var ense om att var emot. Men har fortfarande kvar sitt föråldrade inställning till mångfald av utförare inom skolan.

Det ironiska är att det är S som bitit sig själva i foten. För den politik som många av dagens föräldrar längtar tillbaka till är den statliga, trygga och framför allt centralstyrda skol politik som S drev fram tills 91 och som de senare var med att avskaffa. Jag trodde vi hade lämnat den tiden när ett barn kunde flytta från Kiruna till Ystad och bara slå upp nästa sida i matteboken och börja räkna tillsammans med de andra barnen. Men man börjar ju undra?