Bedrövligt värre

Under hela föra mandatperioden var det en konstant återkommande följetong när Socialdemokrater anklagade oss Mp företrädare för partiets borgerliga skolpolitik. Idag måste man ju ställa sig ett flertal frågor.

För det första vilket partis skolpolitik är det som är borgerlig? Ja inte är det vi som vill ha tidigare betyg och inte är det vi som vill återinföra de sedan länge borttagna centralproven.

Vad är nästa steg? Ska sossarna sträcka ut händer till svensk skolpolitiks motsvarighet till Bismark och vilja införa ordningsbetyg också? Ja fortsätter man spekulationerna ligger väl vägen öppen även till skoluniformens återinförande.

Kan det bli mer tragiskt? Nä, knappast! S väljer att omfamna den sämsta delen av borglighetens politik. Den vi var ense om att var emot. Men har fortfarande kvar sitt föråldrade inställning till mångfald av utförare inom skolan.

Det ironiska är att det är S som bitit sig själva i foten. För den politik som många av dagens föräldrar längtar tillbaka till är den statliga, trygga och framför allt centralstyrda skol politik som S drev fram tills 91 och som de senare var med att avskaffa. Jag trodde vi hade lämnat den tiden när ett barn kunde flytta från Kiruna till Ystad och bara slå upp nästa sida i matteboken och börja räkna tillsammans med de andra barnen. Men man börjar ju undra?

Dags för ny politik?

Samtidigt, om dock av en slump, som nya EU konstitutionen lappades ihop av regeringscheferna så startade en aggresivt hård debatt på Gittan kring partiets Eu politik. Egentligen finns det två linjer.


1. Eu är dåligt. Allt med Eu är dåligt men vi är samtidigt emot alla förändringar av Eu.

2. Eu är dåligt, men nu har vi skiten så vad ska vi göra med det.

Problemet med linje 1 är att det enda förslag man kan komma på är att gå ur och exakt var ska vi driva det kravet? Det hör inte hemma i någon valrörelse eftersom någon som röstning aldrig kommer att ske.


Problemet med linje 2 är att utifrån vilken bas ska man driva en konstruktiv Eu politik. Nu vet jag exakt hur många mandat Sverige har, tror det är typ 19 eller något i den stilen av över 500. Som Miljöpartist blir det extra svårt. Ska man hålla brandtal för allt vi ska göra med vårt enda mandat? Skulle vi göra ett kanonval kan vi få två, hurra!

Trots detta lutar jag åt att det är dags för en ny Eu politik. Frågan är dock om Mp just nu verkligen har förutsättningarna för att formulera en sådan politik. För att formulera en ny vision krävs att folk är överens om grunden. Och kan inte ens partiet enas om att det inte är realistiskt att vi ska kunna gå ur så känns det väldigt svårt.

Problemet är att vi befinner oss på ett slutande plan. Allt färre av våra väljar och medlemmar tycker att kravet om att gå ur Eu är speciellt trovärdigt. Så varför inte, när jag tänker efter. Inget är så roligt som att sticka ut hakan, synd bara att det är så långt till nästa kongress.


Eller som Wahlöf skulle sagt: I Eu där är det ju papisterna som styr!