Så var det klart

Efter att ha gått och funderat kring hur resultatet av omröstningen skulle gå i flera dagar känns det lite jaså efter att listan presenterades idag. Några dramatiska klättringar och några tog sig in på listan, andra åkte ur, men inga förändringar i toppen. Vi måste bli bättre på att internkampanja i det här partiet. Mitt förslag är att vi nästa gång skiter i valberedningen och istället ordnar primärval om listan. Alla personer som registrerar sig som sympatisörer får möblera listan som de vill med de som kandiderar.

En av partiets stor visionärer, Tomas Melin, har redan föreslagit detta till riksdagslistan för stockholm stad.

Släpp kandidaterna loss det är vår

EU-parlamentsvalet rycker närmare. Och för några dagar sedan formades det första EU partiet, dvs ett parti som inte består av en federation av nationella partier utan av en sammanhållen organisation för alla samlade partier. Personligen tror jag att detta är den väg att gå som alla partier inom EU kommer att få vandra. Det kommer i framtiden inte bli trovärdigt för väljarna att partier i Sverige driver helt annan politik i Eu valen än de grupper eller partier som de tillhör i Europa.

Ett första steg i denna riktning, som dessutom skulle vitalisera partierna i Europa och stimulera den Europeiska politiska debatten, vore om det blev möjligt för de olika kandidaterna att kandidera i vilket land som helst. Precis som det var möjligt för mig bosatt i Borås i förra valet att stå på Kronobergslistan så borde det vara möjligt för mig att kandidera på Finlandslistan till EU.

Släpp kandidaterna loss, det är val.

Mp Bloggarna säger sitt, men är de representativa?

Medlemsomröstningen har precis börjat och de enda tecknen på himlen kring hur det ska gå i denna omröstning kan bara fås genom att studera olika Mp aktivas bloggar. De bloggande personerna får därmed förmånen att vara de som presenterar mellantider när det gäller hur det ska gå för de olika kandidaterna. Baserat på dessa skulle i så fall listan antagligen se ut så här: Zaida, Carl och Isabella. Men nu är inte bloggarna partiet. Och det finns styrkor och svagheter hos många av kandidaterna.

För Zaida är naturligtvis den stora styrkan att hon faktiskt har gjort en riktig kampanj samt att hon är stark i Stockholm, men att nå ut till the average medlem i typ Svenljunga kan bli svårt. Men de är kanske inte heller lika benägna att rösta. Till Zaidas stora fördel måste också tillskrivas förmågan att omge sig med rätt personer för att driva kampanj. Däremot lär det inte bli så många röster bland ja sägarna från medlemsomröstningen.

Bland dessa hittar vi dock Carls starka grupp vilka framför allt torde finnas i Göteborg och på de mindre orterna. Det kommer att bli viktigt för Carl att se till att dessa verkligen röstar. Till hans fördel finns dock det faktum att ingen man kandiderar emot honom. Skulle Ulf exempelvis kryssa sig förbi är frågan om denne inte skulle ställa sin plats till förfogande.

Isabellas nackdel är att hon inte varit med i partiet så länge och är ganska okänd men å andra sidan så kan hon sin fråga kring mat och fiske väldigt bra och jag tror att många uppfattar henne som ett fräscht namn.

Jag tror dock att det är mellan dessa tre det står. Per G kan möjligen komma upp några placeringar å andra sidor ligger bilkörnings historier honom i fatet. Den sista intressanta frågan är om en av de mest tongivande personerna i hela EU debatten under 2008, Christian Valtersson ska lyckas ta sig in på listan. Det kommer helt klart att bli spännande.

Vad är poängen med att gå före om ingen följer efter?

Dags för ny politik?

Samtidigt, om dock av en slump, som nya EU konstitutionen lappades ihop av regeringscheferna så startade en aggresivt hård debatt på Gittan kring partiets Eu politik. Egentligen finns det två linjer.


1. Eu är dåligt. Allt med Eu är dåligt men vi är samtidigt emot alla förändringar av Eu.

2. Eu är dåligt, men nu har vi skiten så vad ska vi göra med det.

Problemet med linje 1 är att det enda förslag man kan komma på är att gå ur och exakt var ska vi driva det kravet? Det hör inte hemma i någon valrörelse eftersom någon som röstning aldrig kommer att ske.


Problemet med linje 2 är att utifrån vilken bas ska man driva en konstruktiv Eu politik. Nu vet jag exakt hur många mandat Sverige har, tror det är typ 19 eller något i den stilen av över 500. Som Miljöpartist blir det extra svårt. Ska man hålla brandtal för allt vi ska göra med vårt enda mandat? Skulle vi göra ett kanonval kan vi få två, hurra!

Trots detta lutar jag åt att det är dags för en ny Eu politik. Frågan är dock om Mp just nu verkligen har förutsättningarna för att formulera en sådan politik. För att formulera en ny vision krävs att folk är överens om grunden. Och kan inte ens partiet enas om att det inte är realistiskt att vi ska kunna gå ur så känns det väldigt svårt.

Problemet är att vi befinner oss på ett slutande plan. Allt färre av våra väljar och medlemmar tycker att kravet om att gå ur Eu är speciellt trovärdigt. Så varför inte, när jag tänker efter. Inget är så roligt som att sticka ut hakan, synd bara att det är så långt till nästa kongress.


Eller som Wahlöf skulle sagt: I Eu där är det ju papisterna som styr!

Med sådana vänner behöver ni inga fiender

Den Svenska regeringen tvingas nu backa och acceptera EU kommissionens tilldelning av utsläppsrätter. Att regering Reinfeldt nu snart är helt ensamma med att inte ta miljöfrågorna på alvar märks ganska tydligt när till och med EU kommissionen och George W Bush börjar prata om att bryta oljeberoende.