Ännu mer opinionsmätningar

Efter mitt blogg inlägg igår om att Mp visar starka siffror kommer idag ytterligare en mätning där nivån kring 6 % befäst. Jag vet att vid den här tiden runt förra året så var det fler än jag som var fundersamma kring varför Mp stora ryck aldrig kom. Med klimatfrågan högst upp på dagordningen så hade vi nog förväntat oss att nu ska vi äntligen kunna bli ett 10 – 12 % parti. Men sanningen är nog att det är lite svårare än så.

Det stora avtrycket som klimatfrågan gjort är att det kopplat samman miljöfrågorna med samhällsbyggnadsfrågorna på ett betydligt tydligare sätt. Miljö går därmed från att bli en "mjuk" fråga med fokus på omsorg om djur och natur till ett "hård" fråga kring byggande, bostäder och trafik. Om denna sammankoppling mellan denna typ av frågor betyder att Mp också kan få ökad trovärdighet inom de "hårda" frågorna återstår att se, men jag tror det finns stora möjligheter.

Mp Bloggarna säger sitt, men är de representativa?

Medlemsomröstningen har precis börjat och de enda tecknen på himlen kring hur det ska gå i denna omröstning kan bara fås genom att studera olika Mp aktivas bloggar. De bloggande personerna får därmed förmånen att vara de som presenterar mellantider när det gäller hur det ska gå för de olika kandidaterna. Baserat på dessa skulle i så fall listan antagligen se ut så här: Zaida, Carl och Isabella. Men nu är inte bloggarna partiet. Och det finns styrkor och svagheter hos många av kandidaterna.

För Zaida är naturligtvis den stora styrkan att hon faktiskt har gjort en riktig kampanj samt att hon är stark i Stockholm, men att nå ut till the average medlem i typ Svenljunga kan bli svårt. Men de är kanske inte heller lika benägna att rösta. Till Zaidas stora fördel måste också tillskrivas förmågan att omge sig med rätt personer för att driva kampanj. Däremot lär det inte bli så många röster bland ja sägarna från medlemsomröstningen.

Bland dessa hittar vi dock Carls starka grupp vilka framför allt torde finnas i Göteborg och på de mindre orterna. Det kommer att bli viktigt för Carl att se till att dessa verkligen röstar. Till hans fördel finns dock det faktum att ingen man kandiderar emot honom. Skulle Ulf exempelvis kryssa sig förbi är frågan om denne inte skulle ställa sin plats till förfogande.

Isabellas nackdel är att hon inte varit med i partiet så länge och är ganska okänd men å andra sidan så kan hon sin fråga kring mat och fiske väldigt bra och jag tror att många uppfattar henne som ett fräscht namn.

Jag tror dock att det är mellan dessa tre det står. Per G kan möjligen komma upp några placeringar å andra sidor ligger bilkörnings historier honom i fatet. Den sista intressanta frågan är om en av de mest tongivande personerna i hela EU debatten under 2008, Christian Valtersson ska lyckas ta sig in på listan. Det kommer helt klart att bli spännande.

Alla ska med!

Så då har då äntligen PS enat sig kring en linje som ska ersätta medborgarlönsvisionen (hoppas de i alla fall) och förslaget heter obligatorisk statlig a-kassa. Och naturligtvis rasar facken genast unisont mot idén.

IF Metal kallar bla förslaget för feltänkt. Och skriver att det egentliga enda felet med systemet idag är att ersättningen är för låg och att inträdeskraven är för höga. De skriver sedan vidare att medlemmarna i A-kassan får bättre service om systemet inte är statligt utan endast vänder sig till medlemmar.

Personligen tror jag detta är svepskäl. Facken är rädda att de ska förlora medlemmar om de blir av med A-kassan. Felet med systemet idag är just att kraven är för höga och att det kostar för mycket att vara med. Därför ska staten ta över systemet, avgiften ska betalas vi skattesedeln och ersättningen ska bli 80 procent av lönen oavsett i vilken grad man arbetat tidigare. Tanken bör vara att förse ju de grupper som tidigare hamnat utanför A-kassan med ett socialförsäkringssystem, dvs framför allt timarbetande.

Alla ska med, så enkelt är det!

Att stå i centrum

Bland mp väljare var det en procent i valet 2006 som hade skola som viktigaste fråga när de valde parti. Lite grovt uttryckt betyder det att en hundradel av de fem hundradelar som röstade på Mp bland de åttio hundradelar som röstade överhuvudtaget röstade på Mp pga dess skolpolitik. Jag orkar faktiskt inte räkna ut exakt vad det blir i antal personer men det blir mellan 3000 och 6000 personer om jag räknar rätt. Slutsatsen kan därför inte gärna bli annan än att den skolpolitik som Mp fört ut fram tills idag inte direkt verkar vara någon framgångssaga. Till detta finns det enligt mig tre anledningar:

1. Vi inte lyckats bli tydliga i de frågor som väljarna anser vara den viktigaste i skoldebatten, dvs vad gör vi åt de sjunkande kunskaperna i den svenska skolan?
   
2. Den mest uppmärksammade frågan för partiet inom skolområdet blev friskolorna, ett område som antagligen inte fick Mp:s trognaste väljargrupp miljövänstern att vallfärda till valurnorna.
   
3. Den väljargrupp som hade kunnat gilla budskapet om friskolor tyckte kanske däremot att budskapet om avskaffade betyg var lite väl naivt. Framför allt när förslag om vad de ska ersättas med saknas.
   

Jag gillar inte längre ordet förnyelse men jag tror det är dags att Mp börjar attackera de centrala frågorna och ställer sig mitt i debatten. Det är dags att ta striden. Med tanke på att S tiger som muren så finns det ett politiskt utrymme att utforska och dessutom tror jag det finns en stor grupp människor som är trött på den Fp märkta plakat politiken. Det är dags att visa att vi tar skolan på alvar.

Att ta marknadsandelar?

Började läsa no logo för någon dag sedan och jag har bara kommit en sådär 70 sidor i denna mastodont bok än så länge men ändå lyckas boken väcka en del tankar. Jag vill bara förtydliga att jag var ganska på det klara med vad boken i sig handlade om redan innan jag började läsa den. Det är inte så att jag bott på Mars under de senaste 10 åren.

Men som ni alla vet handlar boken mycket om varumärken och hur företag försöker få sina varumärken att bli förknippade med en speciell livsstil eller känsla. Marlboro manen eller Tommy Hilfiger är kanske de tydligaste exemplen, framför allt den senare eftersom den inte har kvar någon form av egen konsumtion utan bara riktar in sig på att bygga sitt varumärke. Denna läsning tillsammans med huvuddragen i en bok som riksdagsledamoten Max Andersson ofta brukar tjata om som heter "the political brain" fick mig att börja fundera. The political brain försöker om jag förstått det rätt om att anledningen till att demokraterna så ofta förlorar amerikanska president val är för att de tror att de kan vinna genom att kommunicera politik och tillskillnad från republikaner som kommunicerar en känsla istället.

Parallellerna till den svenska politiska världen och situationen för mitt parti med båda dessa böcker är enligt mig stora, men skiljer sig även på två punkter. Vi börjar dock med likheterna:

För det första så är det naturligtvis så att varumärket i form av parti symbolen också kommunicerar ett budskap eller en ståndpunkt. Här tror jag att mitt parti har genom åren begått ett stort taktiskt misstag på så sätt att vi hela tiden talat om politiska ord så som långsiktighet, livskvalité och lika rätt som något som vårt parti ska förknippas med. Bilden av partiets väljare som har kommit att etableras, dvs den av en person med fjällräven ryggsäck, näbbskor som vägrar äta kött har istället fått leva sitt eget liv. De politiska orden andas naturligtvis även de en viss känsla men kanske inte så tydligt. Om det nu är så att vi har prioriterat vissa väljare, varför inte göra det fullt ut? Dvs personer som vill uppfatta sig som moderna, urbana och förändringsbenägna ska rösta på Mp för att Mp är ett parti som står för de värdena. Kd är idag det enda parti som säger att de är ett värde baserat parti, känns konstigt att säga det men det kanske är något att ta efter. Likheterna med de böcker jag nämnde ovan blir därmed att kanske ska vi satsa mer på att odla varumärket Mp än att faktiskt lägga politiska förslag, vem vet det kanske lönar sig mer?

Dock skiljer sig situationen för partier i Sverige mot detta på två punkter. Att växa som parti i antal ledamöter i riksdagen mm innebär per automatik att vi gör det på någon annans bekostnad. Vår vinst är någon annan förlust. Det är faktiskt bara i ett fåtal branscher där konkurrensen är så hård att företag ägnar sig åt negativa kampanjer mot varandra, vilket som sagt är det vanliga i politiken.

En röst är ingen vara, vi kan inte höja något pris. Vad jag menar är att man kan ju odla ett varumärkes exklusivitet genom att riktade mot en liten men väldigt köpstark grupp. Mp är idag ett parti med potential på max 20 % av väljarkåren, problemet är som vanligt att de personer som alltid röstar på oss riskerar att inte rösta om vi politiskt börjar ägna oss åt triangulering. Bredning innebär en risk att tappa i andra ändan medan om vi ska tillfredställa kärnväljare så minskar vi möjligheten för oss att växa.

Detta är som sagt bara lösa tankar men trots allt kan det ibland vara bra att ställa frågor kring hur man ser på världen. Jag tycker inte att politik ska bli en vara eller att Mp ska bli ett varumärke, men odlar man tänket i en kontrollerad skala så kanske det kan ge uppslag till hur vi kommunicerar det faktum att vi bara vill rädda världen.

Dags för en grön EU vision

Jag misstänker att det ännu så länge är ganska få bland allmänheten som har några större funderingar kring EU-parlamentsvalet i juni 2009. Men inom de politiska organisationerna börjar valtempen redan höjas. För det kommer att bli en rekordlång valrörelse den här gången, först ett EU-parlamentsval och sedan riksdagsval. Tyvärr är dock valet till EU-parlamentsvalet för oss gröna bara en lång orgie i att, likt en högskolastiskteolog som talar om jesus egentliga natur, försöka förklara varför vi vill ha väljarnas stöd att påverka en organisation vi egentligen vill gå ur. Jag vill härmed uppmana samtliga partikollegor att faktiskt möta verkligheten. Och verkligheten talar sitt tydliga språk. Mp har backat i samtliga EU-parlamentsval sedan 1999. Tillbaka gången är en direkt konsekvens av att ett allt större antal människor inte anser det realistiskt att Sverige kommer att gå ur EU eller för den delen önskar att Sverige ska gå ur EU. Så länge Mp fortsätter att enbart prata om hur och när Sverige ska gå ur EU eller ropa folkomröstning så fort ett nytt förslag om EU dyker upp kommer färre och färre att lyssna på det vi har att säga.

Missförstå mig rätt. Jag vill inte härmed ställa mig i Fp eller delar av moderaternas helt okritiska hyllningskör till EU. EU har ett enormt demokratiskt underskott, bedriver ett enormt slöseri med skattemedel samt bedriver en till mycket stor del protektionistisk handelspolitik mot tredje världen. Men detta faktum gör det enligt mig än viktigare att vi gröna enas om en vision och talar om vad vi faktiskt önskar åstadkomma med den gröna politiken i EU och inte låter från om ett möjligt eventuellt kanske framtida utträde stå i vägen.

Jag vill därför uppmana samtliga medlemmar att stödja den motion som jag tillsammans med partikollegor i Uppsala lämnat in och som begär att kongressen ska ta ställning till följande att-sattser:

Att partistyrelsen får i uppdrag att formulera en tydlig visions för hur vi anser att ett Europeiskt samarbete bör se ut.

Att partistyrelsen får i uppdrag att formulera vilka förändringar av EU som måste ske för att Mp ska sluta driva kravet om utträde ur unionen.

Att Miljöpartiet i sin utåtriktade kommunikation lyfter fram de frågor som vi vill driva i EU samt den ovan beskrivna visionen för ett grönt Europa.

Klimatutmaning

Härmed klimatutmanar jag alla övriga Borås politiker, den som lyckas sänka sin klimatpåverkan till under mina 208 kg koldioxid per år ska få en present av mig.