Stor nyhet utan innehåll

Idag skrev de fyra borgerliga på DN debatt om att de var överens om regionsfrågan. Jag skulle kunna börja med att göra en lång utläggning kring att detta inte borde ha publicerats på debattsidan utan på nyhetsplats. Men tendensen att debattartiklar numera ska vara nyheter och inte debatt låter jag stå okommenterad tillsvidare. För vad värre är, är att de fyra får media plus många andra, att tro att de kommit överens om någonting överhuvudtaget.

Överenskommelsen innebar för det första att Skåne och Västra Götaland blir permanenta. Ja, vad skulle annars ha hänt. Skulle regeringen sagt något annat skulle det blivit uppror i dessa landsändar. Viljan att avskaffa landsting finns idag endast bland moderater i riksdagshuset, knappast någon annanstans.

Den andra delen av uppgörelsen innebar att Gotland och Halland får bli egna regioner. På båda dessa ställen fanns ingen legitimitet för ett beslut i någon annan riktning. Men i alla andra frågor duckar regeringen. Ska mitt älskade Kronoberg tillsammans med Blekinge bli en del av öst Danmark? Ska Kalmarlän splittras? Ska det bildas en region Svealand eller ska Uppsala inkorpereras i Stockholm? Stora frågor som kräver svar, men knappast från den regering vi har idag.

Ännu mer opinionsmätningar

Efter mitt blogg inlägg igår om att Mp visar starka siffror kommer idag ytterligare en mätning där nivån kring 6 % befäst. Jag vet att vid den här tiden runt förra året så var det fler än jag som var fundersamma kring varför Mp stora ryck aldrig kom. Med klimatfrågan högst upp på dagordningen så hade vi nog förväntat oss att nu ska vi äntligen kunna bli ett 10 – 12 % parti. Men sanningen är nog att det är lite svårare än så.

Det stora avtrycket som klimatfrågan gjort är att det kopplat samman miljöfrågorna med samhällsbyggnadsfrågorna på ett betydligt tydligare sätt. Miljö går därmed från att bli en "mjuk" fråga med fokus på omsorg om djur och natur till ett "hård" fråga kring byggande, bostäder och trafik. Om denna sammankoppling mellan denna typ av frågor betyder att Mp också kan få ökad trovärdighet inom de "hårda" frågorna återstår att se, men jag tror det finns stora möjligheter.

Ideologi mördare!

Idag samlades en hel rad med människor, antagligen med betoning på män, utanför en presskonferens i Göteborg. Anledningen till detta var det faktum att tre av stadens fotbollsklubbar, nämligen Göteborgs atlet och idrotts sällskap, Örgryte IF och Häcken BK, skulle tillkänna ge tankarna på att kanske gå samman i en stor klubb.

Varför kan jag när jag läser detta inte sluta tänka på alliansen, ni vet den där moderat ledda alltså. För kommer ni ihåg argumenten till varför den bildades? I mitt huvud gick de ungefär så här

(1) vi måste stå enade för att nå framgång
(2) vi måste förhålla oss till ett nytt politiskt landskap

Vad tror ni att argumenten på dagens presskonferens var?

(1) Det är bara tillsammans som vi kan bli framgångsrika
(2) Vi måste förhålla oss till förändrade förutsättningar för idrotten i Sverige

För att åstadkomma en annan regeringen än den socialdemokratiska var Fp beredda på att börja gilla vårdnadsbidrag, C kärnkraft, Kd öka möjlighet till abort och M högre bensinskatt. För att åstadkomma ett annat lag i toppen av allsvenskan från Göteborg än IFK var dessa lag beredda att sälja hundra år av historia.

Frågan är gemensam; vad kan man offra på framgångens altare?

Det finns naturligtvis inget svar på frågan när en person eller en rörelse blir sell- out eller när den bara är pragmatisk. I Sundbyberg tycker jag att S är sellout som accepterar två avhoppade moderater till sitt parti bara för att få sitta i majoritet. Somliga skulle nog säga att Mp Borås är det för att vi sitter i en blå majoritet.

Jag tycker att när man inte kan stå upp till väljarna eller andra och säga det man egentligen tycker då är man sellout. Jag kan erkänna att jag inte skulle tycka att det var någon bra ide att sänka skatten i Borås just nu. Men om jag i budget förhandlingarna tvingas gå med på att rösta för det, då får jag väl göra det. Men ingen ska komma och be mig hitta på krystade argument till varför det nog egentligen vore bra, när det är dåligt.

Och detta stör jag mig på som fan med alliansen. Den enda som vågar säga någonting är Birgitta Ohlsson samt rabiata homofober och bensin skattesänkare. Säg i stället som det är att du som Folkpartist tycker det är skit med vårdnadsbidrag men inte så mycket skit att du hellre ser en S regering vid makten.

Länge leve pragmatikern!
Död åt hycklande pragmatiker!

Leijonborg börjar få nervösa ryckningar

Det dröjde inte mycket längre än hundra dagar innan Lejonborg började inse att det kanske är svårare att behålla regeringsmakten än att skaffa den. Och att det är mycket svårare att skicka ut äre populistiska förslag när man även måste tänka på vad det är man säger. Men framför allt är det de dåliga opinionssiffrorna som börjar ge nervösa ryckningar hos de mindre allianspartierna.

Tittar man på Europa så finns det faktiskt argument att hitta för att den svenska borgerliga partiuppsättningen ser lite annorlunda ut. Det brukar finnas ett (ofta ganska starkt) konservativt parti. I Sverige har detta tidigare varit högern och senare moderaterna. Men allt eftersom Moderaterna tog små steg i ett kontrollerat tempo mot att bli ett liberalt parti fick Kd möjlighet att ta plats som ett socialkonservativt parti. Folkpartiet som tidigare var ett socialliberaltparti har med olika strategiera försökt att värja sig från denna moderata svägning. Centerpartiet är och förblir en institution i svensk politik fram till det datum då antingen alla deras väljar dött ut, jordbruksnäringen i Sverige avskaffats eller landsbygden avbefolkats. Däremot saknar vi ett rent högerpopulistiskt parti i riksdagen, vilket är ovanligt. Vilka förändringar skulle vi då kunna vänta oss?

Om vi tittar över en 20 årsperiod så tror jag att antingen Fp och moderaterna har blivit ett parti, allternativt att Fp har åkt ur riksdagen. Att Sd kommit in som högerpopulistiskt parti. Att Kd är ett relativt stark 8 -10 procents parti. Och ett centerparti som dalrar på 4 procents spären men som fortfarande har ett starkt fäste i många landsbygdskommuner.