Roligt om regeringen

Under rubriken tyket (göteborska för drygt) skriver Göteborgsposten en ganska rolig sak i dagens tidning:

Den tidigare avgående handelsministern Maria Borelius uppgav sig ju i höstas inte ha haft råd att anställa en barnflicka vitt.

I veckan, när regeringens första 100 dagar granskades, påmindes vi om hur mycket Borelius och hennes make tjänat det aktuella året: 17 miljoner kronor

När inte ens de pengarna räcker för att kunna anställa en barnflicka är det uppenbart att också de flesta börs-vd:ar valt en både fel och olönsam bana i livet. Barnflickorna är den nya överklassen.

BT har bestämt sig

En gång är ingen gång, och att BT tar in en artikel av någon från SD för att kunna påstå att man tar in artiklar från alla partier. Men nu har det hänt tre gånger, den enda slutsats som går att dra av detta. Är att BT tydligen har besämt sig för att tvinga Boråsarnas kommunalpolitiker att ta debatten, trots att de inte vill.

Jag kan inte säga att BT har fel, dvs att ta debatten skulle vara sämre sätt att bemöta SD än att inte säga någonting. Problemet är att Kommunfullmäktiges minsta parti helt plötsligt skulle kunna lyckas få uppmärksamhet som om de var det näst största partiet.

Men det absolut sämsta alternativet måste väl ändå vara att SD får stå helt oemotsagda.

Satsa på förlorare

Även om man kan tycka att det är sympatiskt att S i Borås vägrar ta ställning för någon annan kandidat än den som passar deras politiska sympatier. Så blir det lite absurt när man tar ställning för kandidater som inte ställer upp. Och går man på det temat så kanske vi kan hitta några andra kandidater som vore roligt att stödja men som antagligen inte heller ställer upp.

Valet till SKL

Idag presenterades valet till Sveriges kommuner och landsting ett val som avgör bland samtliga ledamöter i Sveriges kommun och landstingsfullmäktige. Och varför är detta intressant? Jo för att SKL är motpart i löneförhandlingar mellan de kommunalanstälda och sveriges kommuner.

Förra gången vi hade löneförhandlingar mellan dessa parter så hade vi en S regering nu har vi inte längre det. Det betyder också att förra gången fanns det ett politiskt intresse för facket att ta ett "ansvar" för löneutvecklingen bland sina medlemmar. Nu finns inte längre några sådana lojaliteter, snarare tvärt om. Rent politiskt är egentligen inte det viktigaste att kommunals medlemmar får mycket högre lön. Det S ledningen nog hoppas på och vill, är att konflikten ska dra ut på tiden och skapa så mycket negativ publicitet mot regeringen som det bara går. I bästa fall får medlemmarna rejäla lönelyft i sämsta fall uppehållerman regeringen från att prata politik och skapar den negativ publicitet. En win-win situation förbered er på en lång strid.

Upp till kamp.

Jo föresten, jag tycker också kommunalarna ska ha mer i lön.

Carl Bildt på djupt vatten

Tv4 verkar på något sätt helt plötsligt kommit på att det här med borgerlig regeringen inte var så himmla roligt i alla fall. Därför passade man på att göra den mest konstiga intevju med Carl Bildt jag hört någonsin.

Den första strategin som man får lära sig när det gäller media är att när man blir utsatt för kritik om sitt personliga handlade är det bättre att erkänna och be om ursäkt, men den gamla Calle tycker det är bättra att tjafsa emot och inte låta reporterna prata till punkt.

Intevjun är i alla fall humor och kan ses på Tv4.se

Fp som den svaga länken

Tommy Möller skriver idag på DN debatt om regeringen arbete hittintills och dess framtid. Enligt Tommy Möller är det Lars Lejonborg och Fp som är regeringens svaga länk. Artikeln är i alla fall mycket läsvärd.

Att tala är silver - att tiga är guld

Jag måste erkänna att jag är väldigt imponerad över hur Mona Sahlin sakta men säkert verkar manövrerar sig till tätpositionen när det gäller vem som ska ta över ordförandeskapet i det största av de gråa partierna. Och detta genom att inte säga någonting. Som den självutnämnde professorn i kampanjstrategier i Borås så måste jag säga att jag både är full av beundran över denna tydligen gigantiskt vinnande strategi. Själv tänker jag nu föreslå denna till nästa valrörelse för Mp Borås. Vi ska helt enkelt inte tala om vår politik för nån, då kanske vi får jätte många röster.

Ett nytt år har börjar

Igår var det nyårs afton med stort buller och bång. Själv var jag i Växjö både den 30:e och den 31:e, den senare dagen för att fira nyår och den 30 för den årliga upplagan av den Erikssonska bandy cupen.

För er som följt bloggen ett helt år nu vet att jag inte pratar om den fåniga sporten innebandy utan riktig bany som utspelar sig på is. Och att bandy har en ganska stor plats i min familjs medvetande. Det var naturligtvis extra smärtsamt att rösta emot Lennarts konstfrusna bandybana. Men jag lovar att göra allt vad jag kan för att ta med denna fråga in i majoriteten. Även om jag inte hoppas på någon större framgång.

Förövrigt till hörde jag detta år förlorar sidan, ett vana som börjar bli väldigt irriterande.

Nyårsafton var i mitt fall en väldigt vuxen tillställning. Väldigt god mat, ganska lite alkohol men framför allt avlades en rad nyårslöften. Här kommer mina viktigaste:

1. Att skriva minst en insändare i veckan för att tala om vilken ruten politik den borgerliga regeringen för.

2. Att göra allt vad jag kan för att genomföra så mycket mp politik i borås stad som bara är möjligt.

3. Dricka mindre, äta bättre och motionera mer.

Vad vill Björn Wahlöf egentligen

En av de första läxor jag lärt mig inom politiken är att man ska tänka till både eller flera gånger innan man avfärdar en människa som dum. Därför känns det som att man bör fundera några varv extra om Björn Wahlöf senaste insändare i BT. Jag kan tyvärr inte länka den eftersom den inte finns upplagd på nätet (måste säga att BT internetsida är en av de sämsta i hela landet) men jag kan sammanfatta den väldigt kort. BW ondgör sig över att Maj Steen (kommunfullmäktiges ordförande) är spiritist och ifrågasätter hennes lämplighet som Borås första dam, detta gör han med starka argument tagna från Bibeln.

För en liberal är denna argumentation lika dum som den är provocerande och den första tanken som slår mig är att någon borde skriva en insändare och be herr Wahlöf krypa tillbaks bakom den fundamental frireligiösa homofoba predikstol från vilken han en gång i tiden tittade fram. Men kanske finns det anledning att tänka till och ställa sig en del frågor.

1. Är det just precis det Wahlöf vill för att ge hans parti media utrymme?
2. Vem vinner på om Wahlöf får media utrymme?
3. Är i detta egentligen en icke fråga?

Vägvalet är just nu ett parti utan profil och utan profilfrågor (om man undantar campingstugor på saltemad), den stora frågan som jag tror att de ställer själva är om de har några väljare. Inom politiken, framför allt inom Fp, brukar man prata om 20 - 80 frågor. Strategin går ut på att hitta frågor som provocerar 20 procent av befolkningen, gärna inom någon form av politisk eller kulturell elit, men accepteras eller får medhåll från de övriga 80 procent. Denna fråga som herr Wahlöf har valt är snarare en 97 - 3 fråga. 97 procent antingen skiter fullständigt i Maj Steens religösa åsikter eller sympatiserar med hennes mänskligarättighet att välja vilken religiösa tro hon vill. De övriga 3 håller med Wahlöf i allt han säger. Och faktum är att 3 procent är fullt tillräckligt för att få ett mandat i samtliga valkretsar i Borås stad.

Så kanske finns det en tanke bakom denna insändare att starta en debatt där Wahlöf och hans parti får komma ut som kristenhetens sanna försvarare. Eller så blev Wahlöf så provocerad av Maj Steéns åsikter att han kände sig tvungen att reagera.

Vem vinner då på om Wahlöf får igång denna debatt? Om Wahlöf vinner beror på om han lyckas attrahera missnöjesväljarna, efter 8 år i majoritet så är min analys att de var de som svek för vägvalet den här gången, istället gick de till Sd. Wahlöf image som den friska fläkten i fullmäktige hade blivit en snålblåst. Så visst kan Wahlöf och vägvalet vinna på att en debatt återigen startar där Wahlöf har alla emot sig.

Svaret på fråga 3 är naturligtvis ja. Så varför ge Wahlöf nöjet av att debattera.

Nyheter och politik - igen

We will broadcast the speeces and the baloons. The baloons aren't news, but good tv!

Med denna motivering berättade cheferna för de stora Amerikanska tvbolagen för Toby att de kraftigt tänkte minska bevakningen av de amerikanska primärvalen. Jag vet att jag har skrivit om detta ämne tidigare här på min blogg, skillnaden mellan nyheter och (politisk) information. Men idag har detta ämne helt plötsligt blivit mer aktuellt när Kent Asp på DN debatt skriver om förändringarna i mediabevakningen i valet 2006 mot 2002.

Jag får en känsla av att de flesta medborgarna i allmänhet, och jag grundar detta mycket på hur jag själv tänkte en gång, att samtliga politiska händelser av rang publiceras och redovisas i de stora tidningarna. Det gamla skämtet "konstigt att det alltid har hänt lagom mycket saker för att det ska få plats i tidningen" kanske lite vittnar om denna uppfattning. Efter att ha varit aktiv i en valrörelse i en stad, som i detta sammanhang, ligger bakom arslet på gud och endast har en dagstidning, kan jag tala om att så är inte fallet. Om vi politiker hade fått bestämma hade helt andra prioriteringar kring hur stor del av tidningens innehåll som skulle gå till att bevaka politik gällt.

En reflektion inför framtiden är nog att kunskapen om det politiska landskapet kommer att bli allt mer elitiserad ju mer möjligheterna att konsumera sina egna media ökar i samhället. De som är intresserade kommer att skaffa sig mer kunskap och bli ännu mer intresserade, de som inte är intresserade kommer helt att skita i allt var politik heter och även oftast bli lämnade ifred från politiken.

Problemet är att det just är dessa marginaliserade grupperna som man behöver nå för att vinna ett val, dels eftersom de oftast rösta vänster ut när de röstar, och dels för att de är de mest osäkra väljarna dvs de som bestämmer sig sist.

Så frågan är, hur ska vi politiker göra för att tränga igenom i framtidens medialandskap utan att sälja oss till kodansande eller benådande av grisar. Hur blir man folklig utan att tappa all form av integritet som man någonsin haft. Hade jag haft svaret på denna fråga hade jag börjat jobba som konsult och sålt kunskapen dyrt. Så länge får jag nöja mig med att ro den fan, vilken andra har satt i min båt, iland.

Att försvara det omöjliga

Så här ligger det till. Att även om jag själv inte har sätt det har jag förståt att S har lagt ett yrkande ang budgeten där man vill avsätta pengar till att alla anställda inom de kommunala verksamheterna ska erhålla gratis arbetskläder. Så är inte fallet idag, även om det är så på vissa ställen och att det även på andra ställen gjorts engångssattsningar. Dessutom är det, föga förvånande, de kvinnodominerade arbetsplatserna där detta inte finns.

Personligen tycket jag detta är en självklarhet att alla anställda inom kommunen, som så behöver, ska erhålla gratis arbetskläder. Om min chef skulle komma och säga till mig att jag skulle betala för mina arbetskläder så skulle jag be honom ta fyllhackan och stoppa upp den i för ändamålet avsedd öppning. Men det kommer aldrig att hända, för ingen skulle någonsin komma på nått så dumt.

En annan parallell man skulle kunna dra är att det inom kommunen finns något som kallas för delade turer. Det går ut på att den anställde jobbar en del på förmiddagen när det är mycket att göra och en del på kvällen när det också är mycket att göra, men är ledig mitt på dan. Perfekt för alla anställda som gillar att få sina dagar helt försörda och sönderryckta. På järnvägen är det så att om man arbetar på ett ställe där det går tåg, så kan man ju bara göra större jobb mellan tågen, detta kallas för disp (förkortning för dispositionstid). En gång var det en arbetsledare som försökte med konststycket att det endast var disptiderna som skulle räknas som arbetstid, dvs att arbetarna istället för att få betalt för att ha arbetat mellan 7 - 18 skulle de endast ha jobbat 8.30 - 10.17, 10.35 - 11.43 osv, ni fattar. Med detta förslag lyckades han få hela den 22 man (ja alla var män) starka arbetsstyrkan att omedelbart hota med att säga upp sig. Inom kommunen dock, känner jag på mig, hade detta redan varit infört om möjligheten funnits.

Men åter till den kommunala budgeten, det enda försvar som finns för att rösta nej, vilket jag kommer att göra, till detta yrkande, är att säga saningen. Saningen är, vi skulle gärna sätt att detta infördes, men vi fick inte igenom det i årets budget, vi får driva frågan i nästa budget och hoppas på större framgång då.

Så illa är det, i politik får man ge och ta....

Skuldavskrivning är inte bistånd

Gunnila Carlsson var på tv igår och prata om biståndspolitik. Eller snarare brist på biståndspolitik, för nu har regeringen bestämt att man ska satsa massa miljoner på att skriva av 4 afrikanska staters skulder. Vilket i och för sig är bra, felet är dock, och jag ska i rättvisans namn säga att detta inte bara är typiskt för M regeringen utan även för den gamla borg... förlåt S regeringen, att man tar dessa pengar från biståndsbudgeten.

Skuldavskrivning är en moralisk skyldighet inte en bokföringstecknisk fråga. Total skuldavskrivning nu!

De långa timmarnas natt

Tillbaka i blekinge igen....

Ända skillnaden mot förut är att jag jobbar nätter nu mera. Vilket i och för sig har både sin för och nackdelar. Fördelen är definitivt att man vänder på dygnsordningen. Förut, då jag jobbade dag, var det sova, jobb, ledig, i den ordningen. Att vara ledig efter att ha jobbat i 13 timmar innebar i princip att man gick och lade sig direkt. Men nu, när ordningen istället blir, jobb, sova och sen ledig får man faktiskt några klartänkta timmar. Vilket man kan ägna åt att skriva ett par meningslösa rader i den här bloggen.

Den hetaste frågan som jag försöker fundera ut just nu är huruvida jag är arbetslös eller inte. Jag har ju ett jobb, så helt arbetslös är jag ju inte. Men samtidigt så vet jag vad jag skulle vilja ha för jobb och ett sådant jobb har jag ju inte. Så hur ska man då definiera min situation? Antar att arbetssökande ligger bra tillhands.

Dock har lusten till politiken sakta börjat återvända. Efter att ha plöjt igenom halva säsong tre av vita huset börjar kamp vilja att komma tillbaka, ska jag vara ärlig så gjorde inte 6,6 i sifo saken sämre. Men för att cittera en person som av Brad Pitt definierades som "en förbanad jävla medeltida diktar bög", Dante kallar vi andra honom, så är det en "lång väg som leder från mörkret upp till ljuset", 46 månader kvar till valet.

Förövrigt måste jag åter tillstyrka att samarbetet i kommunen känns bra. Men att det kommer att bli svårt att övertyga väljarna 2010, vi måste bli mycket bättre på att tala om för folk det vi får igenom.