Ledsen att jag inte faller för propagandan

Hitler lär nångång gjort analysen att den tyska första världskrigspropagandan var rent kontraproduktiv för den tyska saken. Anledningen till detta var främst att engelsmän och fransmän utmålades som löjliga och fega och trotts detta lyckades man inte besegra dem under fyra års krigande. Under andra världskriget var det istället så att engelsmän och allierade var monster som hotade det Tyska rikets existens.

Samma känsla drabbas jag av sedan föra fredagen i mitt arbete. Riksorganisationen hade då kallat hela Pustis personalen till möte för att pratat EU val. Där framhävdes vilket fantastiskt utgångsläge vi har inför valet och hur besviken en av våra ledande företrädare hade varit av att vi i den tills då enda opinionsmätningen om EU-valet bara fått 9 procent. Nu skulle vi minsann få tre mandat och gå fram som en storm i valet. Dagen efter kommer en mätning där vi får 6 procent. Ledande statsvetare skriver på sin blogg och tippar ett mandat till oss med motiveringen att miljöfrågorna alltid faller i ekonomiska orostider.

Dit jag vill komma att istället för att halleluja och amen möten som blåser upp förväntningar hos folk kanske vi ska försöka tala om vad en valrörelse egentligen handlar om; blod, svett och tårar.