onsdag, februari 27, 2008

Lärlingsprogram kommer inte lösa IV problemet

Igår satt jag över en lunch och diskuterade med en av våra företagsorganisationer, som haft insyn i utredningen, om vad som kommer att bli av det nya lärlingsprogrammet. Det var ett spännande och initierat samtal där det framkom att denna organisation, tillskillnad från sin mycket större dito, ansåg att lärlingsutbildning var en mycket bra idé.

Lärlingsutbildningen kommer, som det verkar, att bli en slags praktikerutbildning plus. Där den praktiska delen prioriteras upp och mycket utbildning läggs på företagen, men möjligheten kommer att finnas för skolan att behålla samma nivå på den teoretiska delen. Slutsatsen från min sida var att detta är inte en utbildning för de skoltrötta eller teoretiskt sämre eleverna för vilka en plats i arbetslivet skulle kunna vara ett sätt att få tillbaka självkänslan istället för att känna att de hela tiden är en belastning. Och på min direkta fråga sa även en av representanterna att de inte är intresserade av IV eleverna. De vill ha studiemotiverade och ambitiösa elever med intresse för de praktiska yrkena.

Björklund har i debatten slängt sig med de populistiska begreppen om att varför ska vi göra alla till akademiker mm. Lösningen på problemet med de elever som inte klarar de teoretiska delarna av gymnasieskolan har i alla fall jag uppfattat skulle heta lärlingsprogrammet. Om den info jag har fått är korrekt är det tydligt att detta inte är fallet.

Så frågan kvarstår, hur löser vi problemet med IV eleverna?

måndag, februari 25, 2008

Alla ska med!

Så då har då äntligen PS enat sig kring en linje som ska ersätta medborgarlönsvisionen (hoppas de i alla fall) och förslaget heter obligatorisk statlig a-kassa. Och naturligtvis rasar facken genast unisont mot idén.

IF Metal kallar bla förslaget för feltänkt. Och skriver att det egentliga enda felet med systemet idag är att ersättningen är för låg och att inträdeskraven är för höga. De skriver sedan vidare att medlemmarna i A-kassan får bättre service om systemet inte är statligt utan endast vänder sig till medlemmar.

Personligen tror jag detta är svepskäl. Facken är rädda att de ska förlora medlemmar om de blir av med A-kassan. Felet med systemet idag är just att kraven är för höga och att det kostar för mycket att vara med. Därför ska staten ta över systemet, avgiften ska betalas vi skattesedeln och ersättningen ska bli 80 procent av lönen oavsett i vilken grad man arbetat tidigare. Tanken bör vara att förse ju de grupper som tidigare hamnat utanför A-kassan med ett socialförsäkringssystem, dvs framför allt timarbetande.

Alla ska med, så enkelt är det!

söndag, februari 24, 2008

En dag i Herrljunga

Jag står i kön på Hemköp i Herrljunga. Framför mig står två flickor i mystiska punkkläder, de ska köpa smågodis och de pratar om att de ska åka in till stan (Borås) imorgon för att gå på någon fest. Framför dem står en dam i 50 års ålder som pratar med den 25-årigt gravida kassörskan. De pratar om kassörskans föräldrar som hon ska hälsa till. I min walkman mobil sjunga Morrissey

"with love, and hate, and passion just like mine, they where bourne and then they lived and then they died, It´s so unfair I want to die"

onsdag, februari 20, 2008

Annika Lantz i mitt hjärta

Igår demolerades Jan Björklund fullständigt av Annika Lantz i P1. Meningen
"precis som du menar att det är fullt möjligt att använda SFi som ett sätt till försörjning år efter år är det ju möjligt att använda sin ministerpost för att misstänkliggöra utpekade grupper"
kommer för alltid gå till historien.

måndag, februari 18, 2008

Förklaring tack

Kan någon förklar hur det nya betyget A ska kunna motsvara ett betyg som är högre än MVG utifrån följande två citat, det första från utbildningsdepartementets hemsida och det andra från Departementsutredningen kring det nya betygsförslaget?

Betygsskalan ska vara målrelaterad och nationella betygskriterier ska finnas för det högsta, mellersta och lägsta betygssteget för godkända resultat, det vill säga för betygsstegen A, C och E.

Ur Ds

"Arbetsgruppens uppdrag är att utreda och föreslå en nya betygsskala. Uppdraget omfattar således inte andra delar av betygsystemet. En betysskala anger hur olika betyg beteckans, hur de beskrivs samt hur de värderas.....Att föreslå ett nytt betygsystem är betydligt mer omfattande än att föreslå en ny betygskala"

Om inga nya kriterier ska tas fram måste ju A vara MVG, C vara VG och E vara G eller?

söndag, februari 17, 2008

Succé

Funktionen med att lägga upp bloggar på Borås stads hemsida verkar ha gjort succé för min besöksstatistik!

Reflektioner RÅM -08

Tredje gången gillt kanske inte är ett helt opassande uttryck nu när GU valt nya språkrör på sitt riksårsmöte. För valet av rör ger mig mer förhoppningar för organisationen än vad jag har haft på länge. Detta beror till mycket stor del på att de nya rören, Maria Ferm och Jakob Dalunde, innan de ens blivit valda lyckats sno åt sig minst lika mycket mediautrymme som de två tidigare både manliga och kvinnliga rören gjorde under hela sin perioder. Grön Ungdom har ett ryckte att leva upp till inom detta avseende. Tidigare har organisationen lyckats föra fram både Gustav Fridolin och Zaida Catalán, två politiker som under sin mest utåtriktade tid inspirerade och engagerade stora mängder yngre människor. Jag vill inte förringa några efterkommande rörs insatser men det är utifrån denna ribba de måste finna sig i att bli bedömda.

Grön Ungdom ska vara de som går först hos en stigfinnande parti. Alltid de som artikulerar de frågor som är viktiga hos ungdomar och som kommer att vara de som den nya generationens väljare tar till sig och gör till sina. Det handlar om att vara spjutspetsen hos ett parti som alltid ska ligga ett steg före. I denna roll innebär även att ständigt vara de som är beredda att ompröva gamla ståndpunkter och ifrågasätta de invanda tankemönstren. Tyvärr känns det inte som att det är just det som kommer att vara hågkomsten från RÅM 08, bland de beslut som rapporterats om i de vanliga medierna eller på råm-bloggen är det endast valet av Sofia Österborg-Wiklund och Fredrik Frangeur till FS som överraskar lite, och detta mest för att i alla fall en av dem inte var valberedningens förslag.

Nu ska jag inte säga för mycket, jag har ju inte varit där och hört på diskussionerna. Kanske fattades det massa spännande och framåtsyftande beslut som inte rapporterats ut i medierna. Tyvärr tror jag dock inte det är så. Jag vill inte vara gnällig, men jag vill ha mer från Sveriges enda växande ungdomsförbund. Och just av den anledningen att det ska fortsätta vara ett växande ungdomsförbund.

Har jag fel fokus

Jag har ju skrivit mycket om det amerikanska valet. Men jag börjar sakta inse att jag kanske valt fel ämne, jag skulle skrivit om Schlagerfestivalen. De två processerna verkar ju ha en rad olika saker gemensamt. Oändlig mängd deltävlingar, nyhetsmediernas behov av ständiga nya skandlar eller pseudohappenings men framför allt verkar de även få ungefär lika mycket nyhetsutrymme. Frågan är vilken av tillställningarna det säger mest om.

lördag, februari 16, 2008

Att stå i centrum

Bland mp väljare var det en procent i valet 2006 som hade skola som viktigaste fråga när de valde parti. Lite grovt uttryckt betyder det att en hundradel av de fem hundradelar som röstade på Mp bland de åttio hundradelar som röstade överhuvudtaget röstade på Mp pga dess skolpolitik. Jag orkar faktiskt inte räkna ut exakt vad det blir i antal personer men det blir mellan 3000 och 6000 personer om jag räknar rätt. Slutsatsen kan därför inte gärna bli annan än att den skolpolitik som Mp fört ut fram tills idag inte direkt verkar vara någon framgångssaga. Till detta finns det enligt mig tre anledningar:

  1. Vi inte lyckats bli tydliga i de frågor som väljarna anser vara den viktigaste i skoldebatten, dvs vad gör vi åt de sjunkande kunskaperna i den svenska skolan?
  2. Den mest uppmärksammade frågan för partiet inom skolområdet blev friskolorna, ett område som antagligen inte fick Mp:s trognaste väljargrupp miljövänstern att vallfärda till valurnorna.
  3. Den väljargrupp som hade kunnat gilla budskapet om friskolor tyckte kanske däremot att budskapet om avskaffade betyg var lite väl naivt. Framför allt när förslag om vad de ska ersättas med saknas.

Jag gillar inte längre ordet förnyelse men jag tror det är dags att Mp börjar attackera de centrala frågorna och ställer sig mitt i debatten. Det är dags att ta striden. Med tanke på att S tiger som muren så finns det ett politiskt utrymme att utforska och dessutom tror jag det finns en stor grupp människor som är trött på den Fp märkta plakat politiken. Det är dags att visa att vi tar skolan på alvar.

onsdag, februari 13, 2008

Lägg ut! Lägg ut!

Mp får riksdagsdebatt om betygen

Om jag är fantomen så är Jan Björklund....

Singh piraterna!

Om ni undrar varför jag inte bloggat på en vecka så är anledningen helt och hållet Jan Björklund. Hela min föra vecka gick åt till att försöka bekämpa han populistiska plakat politik. Jan Björklund kan komma in på en presskonferens trycka fram lite tafliga power point bilder säga att betygssytemet ska bli likadant som när han gick i skolan på ett sätt så att man inte tror att människan vet vad han pratar om och helt plötsligt jublar alla. Det är ju inte utan att man blir imponerad, om jag fick leva om mitt liv skulle jag nog också satsa på att bli en trångsynt major från Kinna och ge mig in i politiken.

Innan valet brukade jag säga att om Jan Björklund blev skolminister så skulle jag emigrera, nu gjorde jag inte det. Så istället handlar det om att försöka slå tillbaka. Vi måste återta initiativet i den här debatten. Visa att fler betyg inte leder till mer kunskap och att skolan behöver långsiktighet och arbetsro. Vi måste visa att den relevanta frågan för att höja resultaten inte handlar om att tvångshämta elever eller att lärarna ska få sno deras mobiler.

Och vi ska lyckas, vi måste lyckas. Om jag så ska nedkalla hinhålle själv till min hjälp så ska den mannen bekämpas. I alla fall under de tre månader som jag innehar den här stolen!

tisdag, februari 05, 2008

Tankar

Idag kom det in en människa och vill att jag skulle koka soppa på en spik. Resultatet kommer antagligen bli spiksoppa vilket inte är gott. Men det kanske går att krydde lite....

söndag, februari 03, 2008

Att ta marknadsandelar?

Började läsa no logo för någon dag sedan och jag har bara kommit en sådär 70 sidor i denna mastodont bok än så länge men ändå lyckas boken väcka en del tankar. Jag vill bara förtydliga att jag var ganska på det klara med vad boken i sig handlade om redan innan jag började läsa den. Det är inte så att jag bott på Mars under de senaste 10 åren.

Men som ni alla vet handlar boken mycket om varumärken och hur företag försöker få sina varumärken att bli förknippade med en speciell livsstil eller känsla. Marlboro manen eller Tommy Hilfiger är kanske de tydligaste exemplen, framför allt den senare eftersom den inte har kvar någon form av egen konsumtion utan bara riktar in sig på att bygga sitt varumärke. Denna läsning tillsammans med huvuddragen i en bok som riksdagsledamoten Max Andersson ofta brukar tjata om som heter "the political brain" fick mig att börja fundera. The political brain försöker om jag förstått det rätt om att anledningen till att demokraterna så ofta förlorar amerikanska president val är för att de tror att de kan vinna genom att kommunicera politik och tillskillnad från republikaner som kommunicerar en känsla istället.

Parallellerna till den svenska politiska världen och situationen för mitt parti med båda dessa böcker är enligt mig stora, men skiljer sig även på två punkter. Vi börjar dock med likheterna:

För det första så är det naturligtvis så att varumärket i form av parti symbolen också kommunicerar ett budskap eller en ståndpunkt. Här tror jag att mitt parti har genom åren begått ett stort taktiskt misstag på så sätt att vi hela tiden talat om politiska ord så som långsiktighet, livskvalité och lika rätt som något som vårt parti ska förknippas med. Bilden av partiets väljare som har kommit att etableras, dvs den av en person med fjällräven ryggsäck, näbbskor som vägrar äta kött har istället fått leva sitt eget liv. De politiska orden andas naturligtvis även de en viss känsla men kanske inte så tydligt. Om det nu är så att vi har prioriterat vissa väljare, varför inte göra det fullt ut? Dvs personer som vill uppfatta sig som moderna, urbana och förändringsbenägna ska rösta på Mp för att Mp är ett parti som står för de värdena. Kd är idag det enda parti som säger att de är ett värde baserat parti, känns konstigt att säga det men det kanske är något att ta efter. Likheterna med de böcker jag nämnde ovan blir därmed att kanske ska vi satsa mer på att odla varumärket Mp än att faktiskt lägga politiska förslag, vem vet det kanske lönar sig mer?

Dock skiljer sig situationen för partier i Sverige mot detta på två punkter. Att växa som parti i antal ledamöter i riksdagen mm innebär per automatik att vi gör det på någon annans bekostnad. Vår vinst är någon annan förlust. Det är faktiskt bara i ett fåtal branscher där konkurrensen är så hård att företag ägnar sig åt negativa kampanjer mot varandra, vilket som sagt är det vanliga i politiken.

En röst är ingen vara, vi kan inte höja något pris. Vad jag menar är att man kan ju odla ett varumärkes exklusivitet genom att riktade mot en liten men väldigt köpstark grupp. Mp är idag ett parti med potential på max 20 % av väljarkåren, problemet är som vanligt att de personer som alltid röstar på oss riskerar att inte rösta om vi politiskt börjar ägna oss åt triangulering. Bredning innebär en risk att tappa i andra ändan medan om vi ska tillfredställa kärnväljare så minskar vi möjligheten för oss att växa.

Detta är som sagt bara lösa tankar men trots allt kan det ibland vara bra att ställa frågor kring hur man ser på världen. Jag tycker inte att politik ska bli en vara eller att Mp ska bli ett varumärke, men odlar man tänket i en kontrollerad skala så kanske det kan ge uppslag till hur vi kommunicerar det faktum att vi bara vill rädda världen.

Den onåbara

Just nu pratar de om Göran på god morgon världen. Manen som verkar vara som ett konstant spöke för sossarna. Han lever sig kvar som ett gammal relik som Mona Sahlin till skillnad från Per Nuder inte kan bli av med.

Själv kan jag bara säga att jag är lika ointresserad av att betala för Persons städerskor som för Reinfeldts eller någon annan med för den delen.