Så var man hemma igen efter tre veckor i det stora landet i väst. Det är mycket som är annorlunda där mot här, vissa saker bättre andra sämre. Jag hoppas kunna väva in detta mer i framtida inlägg. Ett av de saker som absolut är annorlunda är debatten kring skatten. Att som Amerikansk president inte ha som ambition att sänka skatten är ungefär som att säga att man inte vill regera. När Obama på ett townhall möte som CNN sände hävdade att det var rättfärdigt att höginkomstagare betalade samma skatt som alla andra, och som dessutom var den nivå som fanns på Reagans tid buade delar av publiken.
Här i Sverige skickade Reinfeldt upp testballongen om att genomföra ytterligare inkomstskattesänkningar. Men kanske gick det inte riktigt som tänkt, för inte ens DN blev överförtjust. Eller ja det tyckte iden var bra men att tidpunkten var illa vald.
Själv kan jag bara säga att jag hoppas att moderaterna får sin vilja igenom. Att prioritera skattesänkningar i detta läge skulle vissa exakt var Moderaternas politik går ut på. Det går knappast att med trovärdighet hävda att man värnar om välfärden om man sänker skatter när kommunerna blöder. Dessutom är det tydligt att nivåerna inte står i proportion till ökningen i inkomst för medelinkomsttagaren. Vi gröna skulle exempelvis kunna argumentera att vi sänker t-baneavgiften mer än vad M sänker skatten. Jag tror att de får svårt att ro hem den debatten.
Svenska folket tycker inte om nationalekonomiska teorier. De gjorde inte det i EMU debatten och gör det inte nu heller. Är det kräva tider då håller man i degen är den enkla devisen. Därför måste också vi rödgröna hålla i pengarna och inte lova bort dem till folk som vill hålla liv i sjunkande skepp i form av bilföretag ett tag till.
Fredrik Reinfeldt, Skatter, Rödgröna