Saken var att Mp Malmöiterna var trötta. Valet 2002 hade inte varit någon större framgång och inför valet 2004 skulle partiet gå till val på en ärke EU-reaktionär politik. En linje som de flesta medlemmarna i Mp Malmö faktiskt hade svårt att hålla med om. Men så när det började närma sig valet så var det tydligen så att två nyblivna medlemmar tyckte att nått måste vi väl göra i valet och lokalavdelningen gick med på att i princip ge dem fria händer att göra vad de ville eftersom det enda skulle vara mer än vad de själva skulle ha åstadkommit. Valresultatet slutade på 6,37 procent. En tillbakagång från det tidigare EP-valet men för första gången hade Miljöpartiet i Malmö fått en valresultat som låg över riksgenomsnittet.
Vad var då framgångsreceptet? Jo, en dos slaktande av heliga kor (eller så här har vi alltid gjort kor snarare), exempelvis istället för att kampanja på Gustav Adolfstorg där ändå ingen vill prata med en blev Möllan huvudplatsen för kampanjen. Till det kom ytterligare en dos nytänk, varför hålla torgmöten när man kan låta någon kändprofil bli intervjuad eller uppträda istället. Men så fanns det en del till och det är denna sista del som jag vill bygga resten av inlägget på. Nämligen det att Malmöiterna slutade skämmas för vilka de var. De deklarerade både utåt och inåt att de är mer EU positiva en resten av partiet och de skämdes inte för det. Man skaffade sig en identitet som till mycket liknade den som fanns bland den målgrupp man ville nå. När valet 2006 var över hade Mp för första gången en riksdagsledamot från Miljöpartiet. Resten av historien är dock mer sorglig så den tar jag inte här.
Den andra delen av historien handlar om att Nicklas Attefjord för ett tag sedan gav mig en bok. Den är skriven av en person som heter Göran Thorstensson som jag fattar jobbar på springtime en PR byrå i staden. Den handlar om word of mouth kommunikation. Vad man kan säga kortfattat är att den bygger sin tes på en vidareutveckling av en gammal statsvetenskaplig tes om att det i samhället finns en grupp opinionsbildare som utövar ett stort inflytande över vad andra människor handlar, röstar på eller bara tycker i olika frågor. Han menar i sin bok att en stor del av framgången för att bygga ett varumärke handlar om att skapa public buzz det vill säga få "rätt" personer att utöva sitt inflytande över sina vänner och bekanta.
Hur hänger då dessa berättelser ihop? Jo, i Mp Stockholm finns ett antal människor med en förmåga och ambition att sälja partiet till nya målgrupper och därmed även få det att växa. Att plocka upp den stafettpinne som Stureplanscentern lämnade efter sig när Federley svek i FRA och Ipred frågan. Vi kan kalla dem Stockholms Gröna. Vad skulle det då kunna innebära att vara just Stockholms Grön? Jag har inga givna svar, snarare bara en känsla av att det måste finnas en väg att förena den individuella friheten och krav på ansvarstagande med en solidaritet och omtanke om våra medmänniskor. Kanske kan den exemplifieras av åsikter som att jag vill kunna få tid hos läkaren samma dag som mitt besvär uppstår och det är mig egalt vem som driver läkarmottagningen MEN läkarbesöket ska inte kosta mer än att den ensamstående fembarnsmamman i Bredäng har råd att betala. Eller att man vill kunna få vara ute på krogen och dricka sprit till klockan fem MEN att det ska finnas en starkt socialskyddsnät för dem som drabbas hårt av de skador som alkoholen skapar. Eller för att ta något mer av heliga kor, att vi inser att byggande och exploatering är något som kommer prägla Stockholm under lång tid MEN att genom att bygga rätt, smart och framför allt kanske högt går det att låta fler få ta del av denna fantastiska stad. Något som vi inte ska vara rädda för eller tycka är dåligt. Detta kanske inte var de bästa exemplen och kanske finns de fler.
Jag tror att det finns en stor framgångspotential i att släppa fram människor med ett kreativt sinne i paritet. Bredda oss genom att släppa in fler personer med andra än partipolitiska erfarenheter att göra saker med och åt oss. Genom detta finns det möjlighet att skapa ett Buzz av att här kommer ett modert, framåtsyftande parti med känsla för vad framtiden har i sitt sköte.
Detta är en tankegång som jag hoppas att tiden efter valet den 7 juni ska ge mig möjlighet att utveckla. Kom gärna med input alla kommentarer mottages tacksamt.
7 kommentarer:
Intressant skrivet.
Men ett par saker bara.
1) Mp hade två riksdagsledamöter från dåvarande Malmöhus län 88-91, var ingen av dem från själva Malmö?
2) Nog för att jag kan se svagheter i den valplattform mp hade 04 men att kalla den "ärkereaktionär" tycker jag är väl magstarkt.
3) Ett till sätt att växa som parti kan vara att återfå de väljare vi haft utanför storstadsområdena :) I landets kommuner som helhet har vi tappat väljare, faktiskt ända sedan 88 ifall jag läst statistiken korrekt. Det är ett gigantiskt problem.
4) jag vill kunna få tid hos läkaren samma dag som mitt besvär uppstår och det är mig egalt vem som driver läkarmottagningen MEN läkarbesöket ska inte kosta mer än att den ensamstående fembarnsmamman i Bredäng har råd att betala. -instämmer och det låter som de vårdval mp varit och tagit fram i VGR och Borås. Låt oss hoppas vi går till val på att de regioner/landsting och kommuner som efter valet önskar att behålla dessa system ska få göra det. Även ifall jag inser att s+v kommer hata det.
5) Jag tror att det finns en stor framgångspotential i att släppa fram människor med ett kreativt sinne i paritet. Bredda oss genom att släppa in fler personer med andra än partipolitiska erfarenheter att göra saker med och åt oss. - instämmer fullständigt!
Jag tror att det vore mycket osmart om mp-Stockholm profilerar sig mot miljöpartiet i resten av landet.
Centerpartiet i Stockholm var tvungna att profilera sig mot sitt riksparti för att ha en chans att få väljare i Stockholm, men till skillnad från centern så är redam mp ganska populärt i Stockholm. Det är en stor skillnad.
Om mp-Stockholm skulle försöka profilera sig genom att racka ner på miljöpartiet i resten av landet så finns det risk att man förstärker fördomarna om miljöpartiet. Man kanske vinner enstaka väljare bland de som inte vill rösta på mp-som-det-fördomarna-säger-att-det-brukade-vara, men man förlorar samtidigt väljare i Stockholm genom att man stärker fördomar om hur partiet är genom att framhålla Stockholm som något slags undantag.
Miljöpartiet i Stockholm har en helt annan situation än Centerpartiet. Centerpartiet hade inga väljare att förlora i Stockholm, så för de var det ett självklart val att profilera sig mot resten av partiet. Men mp är har redan många väljare i Stockholm.
Och jämförelsen med Malmö är inte klockren. Mp-Malmö står för en helt annan politik än mp-riks i många frågor, och det gällde särskilt i EU-frågan. På vilket sätt skiljer sig mp-Stockholm från mp i övriga landet? Förutom, om man får påpeka det, att ni har sämre årsmöten, och fler medlemmar som har varit med ända sedan partiet bildades än någon annan lokalavdelning i landet? :-)
För det första ska jag säga att jag inte är medlem i Mp Stockholm. Jag bestämmer inte heller i min roll som tjänsteman över vilken politik som formuleras på någon nivå inom organisationen.
Och jag håller inte med om att profilering nödvändigtvis måste vara dåligt eller innebära att man går i konfrontation mot riksorganisationen.
Däremot tänker jag att det handlar om identitetskapande och modernisering. Mp Stockholm tror jag kan vara just ledande i att skapa fundamentet för ett brett grönt socialliberalt parti.
Men i slutändan är det inte mitt beslut att fatta. Det får medlemmarna göra.
Max: Min bild är att det här bara sekundärt handlar om politiska sakfrågor. Istället är det viktiga att skapa en grön identitet som stockholmsväljarna kan identifiera sig med (i än större utsträckning än idag). Det behöver inte alls betyda varken att distansera sig från moderpartiet eller att utmärka sig i några sakfrågor utan framförallt att formulera sitt budskap anpassat efter de presumtiva väljarna. Det kan vi bli väldigt mycket bättre på jämfört med tidigare valrörelser - särskilt i Stockholms Stad.
Profilering gentemot en målgrupp är ett mycket gott förslag, och det behöver inte innebära kontrast och konfrontation. Anders Wallner skötte det till exempel rätt snyggt i sitt inlägg förra veckan. Men du nämner mp-Malmö och Stureplanscentern som positiva exempel, och jag tror inte att det vore särskilt lyckat.
Jag vet att det är medlemmarna eller möjligtvis styrelsen eller valgruppen eller vad det nu kallas som bestämmer i Stockholm. Men jag hoppas att det inte skadar att ge goda råd till valsamordnaren?
Visst jag nämnde Stureplanscentern som förebild fast inte så mycket utifrån dess taktik att proilera sig mot det egna partiet. Jag håller med dig Max om att det vore skadligt om hela eller delar av Mp Stockholm exempelvis skulle säga sig vara för kärnkraft, för att ta ett exempel. Däremot finns det en positiv sida som vi borde ta till oss med att man lyckats marknadsföra ett parti till en helt ny grupp människor. Det borde vi lära oss av och ta till oss.
Överhuvudtaget tror jag att vi måste fundera mycket mer över identifiering som orsak till partival när vi till tillverkar våra strategier.
Max A:Förutom, om man får påpeka det, att ni har sämre årsmöten, och fler medlemmar som har varit med ända sedan partiet bildades än någon annan lokalavdelning i landet? :-)
Men då handlar väl rimligen talet om "stockholmsgröna" om att profilera sej gentemot gammelpartisterna i den egna avdelningen?
Eller vad säger Tomas och Christian? :)
Skicka en kommentar