Idag har följande hänt på jobbet.
Idag har jag ringt ca 13 telefonsamtal, en har svarat! Jag har skrickat 8 mail, inga svar än så länge. Antingen tycker folk inte om mig längre eller så är alla jävulskt upptagna.
Jag fick reda på häromdagen att jag blivit ett ärende i krångelgruppen (majoriteten i Borås egna sammanslutning där besvärliga ärenden hanteras) jag kunde nästan inte blivit stoltare.
Dags för ett vallöfte från mig till er och framför allt till Ida Nyman (v): Det kommer inte bli några skattesänkningar i Boråsstad under denna eller nästa mandatperiod och inga trängeslskatter heller, men kanske fler bil-friagator.
tisdag, februari 28, 2006
måndag, februari 27, 2006
Politiska självmål avlöser varandra
I dessa OS hysteritider så tänker jag att jag ska börja med en liten anekdot. När japan var med i OS hockeyn i Nagano så inträffade en händelse av nästan legendarisk natur. Japan och Norge spelar en helt avgörande match om vilka som ska få spela i nästa OS. En Japan får pucken i helt öppet läge framför mål, han tvekar inte sätter pucken högt i nättaket. Bara ett problem, det var i det egna målet. Ni som tittar på hundra höjdare har kanske sätt det hela på bild där det kvalade in på plats 60 någonting över världens roligaste händelser.
I den politiska världen verkar det inte vara bättre.
Självmål ett var Lars Lejonborgs fantastiska korkade utspel om gemensam partibeteckning i valet. En idé som genast tog sågades av alla andra partier direkt. Höjdpunkten var när den gode Lejonborg fick frågan om varför han gjort detta utspel och svarar ”för det vore dumt om vi förlorade för att vi framstod som oeniga” och sedan svar ”det får vi se efter valet” när det gällde vem som skulle vara denna oheliga allians skulle ha som stadsministerkandidat.
Både DN ledarsida och morgonpasset i P3 lyssnare hängde genast på och kom in med namnförslag. I P3 snöade man direkt in på filmteman ett förslag var exempelvis ”Vi vet vad ni gjorde förra mandatperioden” men höjdpunkten var nog ändå ”De fyra apornas Armé”. Själv var jag inte sämre att tänka ut en lokal variant, vad sägs om ”den onde, den gode, den fule” eller varför inte ”gökboet”.
Självmål två var väl de eller den S politiker som skickar hot brev i Fredrik Reinfeldt var tänkte vederbörande att de skulle vinna på detta egentligen, hur kan en så stor och vältrimmad organisation som Socialdemokraterna släppa fram dessa höns i sin egen organisation.
Självmål tre, jag säger bara Anna Sjödin.
Fantasiskt roligt att Sverige vann OS hockeyn, synd bara jag inte fick uppleva det med L, det hade varit ännu roligare.
Annars känns det mest bara som jag spelar i sidled på mittplan.
I den politiska världen verkar det inte vara bättre.
Självmål ett var Lars Lejonborgs fantastiska korkade utspel om gemensam partibeteckning i valet. En idé som genast tog sågades av alla andra partier direkt. Höjdpunkten var när den gode Lejonborg fick frågan om varför han gjort detta utspel och svarar ”för det vore dumt om vi förlorade för att vi framstod som oeniga” och sedan svar ”det får vi se efter valet” när det gällde vem som skulle vara denna oheliga allians skulle ha som stadsministerkandidat.
Både DN ledarsida och morgonpasset i P3 lyssnare hängde genast på och kom in med namnförslag. I P3 snöade man direkt in på filmteman ett förslag var exempelvis ”Vi vet vad ni gjorde förra mandatperioden” men höjdpunkten var nog ändå ”De fyra apornas Armé”. Själv var jag inte sämre att tänka ut en lokal variant, vad sägs om ”den onde, den gode, den fule” eller varför inte ”gökboet”.
Självmål två var väl de eller den S politiker som skickar hot brev i Fredrik Reinfeldt var tänkte vederbörande att de skulle vinna på detta egentligen, hur kan en så stor och vältrimmad organisation som Socialdemokraterna släppa fram dessa höns i sin egen organisation.
Självmål tre, jag säger bara Anna Sjödin.
Fantasiskt roligt att Sverige vann OS hockeyn, synd bara jag inte fick uppleva det med L, det hade varit ännu roligare.
Annars känns det mest bara som jag spelar i sidled på mittplan.
onsdag, februari 22, 2006
Mer om Hjo föresten
Följande evenmang har arrangerats i Hjo
Hjo-s-open i golf
Hjo-ru-vision song contest
undra vad som kommer härnäst?
Hjo-s-open i golf
Hjo-ru-vision song contest
undra vad som kommer härnäst?
Den enda vägen?
Jag har drappats av lite grubblerier:
1. Efter mitt tredje årsmöte på lika många dagar börjar funder på om det verkligen är så man gör världen bättre.
2. Om trekronors skott på mål i matchen mot slovakien ska räknas som skott eller passningar.
3. Hur ska jag överleva fram till valet.
4. Hur ska jag överleva efter valet.
5. Min fria roll på vänsterkanten inom Mp verkar reta en del i den nuvarande kommunala majoriteten.
Jag vet inte om jag har svaret på alla dessa frågor idag, men någon dag ska jag ta reda på det. Allt utom i det sista fallet där svaret är helt ointressant.
1. Efter mitt tredje årsmöte på lika många dagar börjar funder på om det verkligen är så man gör världen bättre.
2. Om trekronors skott på mål i matchen mot slovakien ska räknas som skott eller passningar.
3. Hur ska jag överleva fram till valet.
4. Hur ska jag överleva efter valet.
5. Min fria roll på vänsterkanten inom Mp verkar reta en del i den nuvarande kommunala majoriteten.
Jag vet inte om jag har svaret på alla dessa frågor idag, men någon dag ska jag ta reda på det. Allt utom i det sista fallet där svaret är helt ointressant.
tisdag, februari 21, 2006
Är en missad anslutning också en anslutning?
Jag har aldrig direkt roats av att missa bussar. När jag var liten och bodde i Rottne var det extra viktigt att man inte missade bussen, eftersom en missad buss betydde kanske två timmars väntan. I växjö var det inte riktigt samma problem, där gick det ju ganska lugnt att gå till de flesta grejer, i alla fall inne i staden. I Malmö, Göteborg och framför allt i Stockholm slutade jag överhuvudtaget att kolla på tidtabeller, men sjuminuters trafik finns det liksom inte samma behov. Men som regional valsamordnare i Borås gäller det att ha benkoll på tidtabellerna, eftersom annars kan en av följande mardrömsscenarier lätt inträffa (samtliga har även hänt undertecknad).
1. Två timmars väntan på Skövde station.
2. Två timmars väntan på Öxnered station.
3. Att tre timmar av ens liv på en lördag mellan kl 05 och 08 på morgonen går åt att åka fram och tillbaka till Landvetter från Göteborg (bytet på landvetter missades pga sovande i soffa).
Dock var samtliga av de ovanstående fallen självförvållade. Men mest förbannad blir man när man tvingas stå i någon ärkehåla (typ Hjo) och vänta pga någon busschaufför inte kan passa tiden. Eller när man får sitta i en kallbuss i en timme mellan Alingsås och Borås för att bussen har fått soppatorsk. Som en av passagerarna så fint uttryckte det i bästa sällskapsresan manér:
”Hur fan kan man glömma att tanka en buss”
Grejen är inte det att jag tycker att jag är så viktigt att jag inte kan avvara två timmar av mitt liv för det kan jag göra. Men i så fall vill jag hemska gärna undvika att ge dem till västtrafik.
Helt seriöst är det faktiskt så att varje gång som någon missar en buss pga av västtrafik så riskerar man en resenär. Jag kan inte stämma lokaltrafiken i Borås för att man på sträckan södra torget resecentrum lyckas bli mer än 11 minuter sen och för att jag därför missade tåget mot Vänersborg. För er som bor i Borås vet att det går att gå fortare än så. Det enda jag kan göra är att bli förbannad och ta nästa förbindelse.
På tal om Hjo föresten, vet ni var deras stadsslogan är?
”I love Hjo”
1. Två timmars väntan på Skövde station.
2. Två timmars väntan på Öxnered station.
3. Att tre timmar av ens liv på en lördag mellan kl 05 och 08 på morgonen går åt att åka fram och tillbaka till Landvetter från Göteborg (bytet på landvetter missades pga sovande i soffa).
Dock var samtliga av de ovanstående fallen självförvållade. Men mest förbannad blir man när man tvingas stå i någon ärkehåla (typ Hjo) och vänta pga någon busschaufför inte kan passa tiden. Eller när man får sitta i en kallbuss i en timme mellan Alingsås och Borås för att bussen har fått soppatorsk. Som en av passagerarna så fint uttryckte det i bästa sällskapsresan manér:
”Hur fan kan man glömma att tanka en buss”
Grejen är inte det att jag tycker att jag är så viktigt att jag inte kan avvara två timmar av mitt liv för det kan jag göra. Men i så fall vill jag hemska gärna undvika att ge dem till västtrafik.
Helt seriöst är det faktiskt så att varje gång som någon missar en buss pga av västtrafik så riskerar man en resenär. Jag kan inte stämma lokaltrafiken i Borås för att man på sträckan södra torget resecentrum lyckas bli mer än 11 minuter sen och för att jag därför missade tåget mot Vänersborg. För er som bor i Borås vet att det går att gå fortare än så. Det enda jag kan göra är att bli förbannad och ta nästa förbindelse.
På tal om Hjo föresten, vet ni var deras stadsslogan är?
”I love Hjo”
onsdag, februari 15, 2006
Lägg ner Borås djurpark
Det är dags nu, vi har kommit till slutet. Precis som alla bra band borde ha vett att veta när det är dags att lägga av (exempel på band som inte vetat detta Rollings Stones, David Bowie och The Cure) borde Boråsstad ta sitt förnuft tillfånga och inte driva en meningslös och förlusttyngd verksamhet vidare.
Borås djurpark har under en lång tid dragits med ekonomiska problem och jag måste erkänna att jag tycker att det är högst tveksamt om kommunen verkligen ska ta pengar som kunde läggas på bättre behövande ändamål (inte Pinocchiostatyer) på att driva en företag vars idé är att stänga in djur för allmän beskådan.
Om man nu ska vara ärlig och erkänna att jag är överens med en moderat så kan jag säga att jag och Maj Steen är helt eniga om att det här med kommunalabolag är en tveksam företeelse. Framför allt när de går minus och kommunen får betala.
Sedan tycker jag det här med djurparken kan ifrågasättas ur ett etiskt perspektiv. Jag är väl inte direkt någon djurrättsaktivist men om jag varit apa eller liknande hade jag nog hellre hängt med Tarzan i någon lian än suttit i en bur och tittat ut.
Mina kära partikamrater brukar dock framhålla djurparkens betydelse som turistmål. Ledsen att säga det men anledningarna till att turista i Borås är inte så väldigt många och jag har aldrig hört om någon som sagt att man ska kuska land och rike runt för att titta på tigrar i Borås djurpark.
Lite OS tankar:
1. OS har börjat fantastiskt bra - Norge har bara en guld medalj. För att citera den lokala storheten från mina hemtrakter Peter Jhide:
”Det är alltid kul när Norge får duktigt med pisk”
2. Dagens Wickegård:
”Sundin tar ner en svår puck på skriskon, drar åt höger, gör en varmkorv och skjuter snyckt i mål”
Man kan fundera hur han kommunicerar med sin fru egentligen?
Borås djurpark har under en lång tid dragits med ekonomiska problem och jag måste erkänna att jag tycker att det är högst tveksamt om kommunen verkligen ska ta pengar som kunde läggas på bättre behövande ändamål (inte Pinocchiostatyer) på att driva en företag vars idé är att stänga in djur för allmän beskådan.
Om man nu ska vara ärlig och erkänna att jag är överens med en moderat så kan jag säga att jag och Maj Steen är helt eniga om att det här med kommunalabolag är en tveksam företeelse. Framför allt när de går minus och kommunen får betala.
Sedan tycker jag det här med djurparken kan ifrågasättas ur ett etiskt perspektiv. Jag är väl inte direkt någon djurrättsaktivist men om jag varit apa eller liknande hade jag nog hellre hängt med Tarzan i någon lian än suttit i en bur och tittat ut.
Mina kära partikamrater brukar dock framhålla djurparkens betydelse som turistmål. Ledsen att säga det men anledningarna till att turista i Borås är inte så väldigt många och jag har aldrig hört om någon som sagt att man ska kuska land och rike runt för att titta på tigrar i Borås djurpark.
Lite OS tankar:
1. OS har börjat fantastiskt bra - Norge har bara en guld medalj. För att citera den lokala storheten från mina hemtrakter Peter Jhide:
”Det är alltid kul när Norge får duktigt med pisk”
2. Dagens Wickegård:
”Sundin tar ner en svår puck på skriskon, drar åt höger, gör en varmkorv och skjuter snyckt i mål”
Man kan fundera hur han kommunicerar med sin fru egentligen?
lördag, februari 11, 2006
The sun allways shines on TV
Man skulle kunna tro att jag spenderar hela dagarna framför Tv:n men det är faktiskt inte sant. Mest sitter jag faktiskt på jobbet, framför min gängliga masonitskiva och min släppbara arbetstelefon och försöker få min kalender att gå ihop. Men när jag kommer hem, vilket ibland blir ganska sent brukar jag titta en del på Tv. Här kommer en uppdatering över de senaste favoriterna.
1. OS – alla sporter är intressanta under OS under förutsättning att Sverige kan ta medalj. Under föra OS satt jag och L (tror jag) upp och tittade på Curling klockan halv fyra. Det var ju så himla spännande…….
Undra hur det kommer att gå i år?
2. Big Brother – Skandinaviens tjugo mediakåta idioter samlas i en lägenhet för att försöka vinna ära och berömmelse. Höjdpunkten nåddes nog när en av deltagarna blev upprör på en av de andra för att han inte rakade pungen.
3. Nicklas Wikegård – allas våran favorit Tv personlighet just nu. Den forne Djurgårds coachen har sadlat om och får nu tillfälle att leverera Sveriges mest icke politiskt korrekta sågningar i primetime Tv istället för på sport sidorna i aftonbladet. För er som vill ha ett smakprov på Nicklas fina uttalanden kommer här en smakprov:
”Klart att vi förlorar om vi åker ut på isen och spelar med handväskorna”.
”Tv 4 är en jävla pisskanal” (konstigt att han P Jhide kommer så bra överens).
”Puderfejs” kommentar om Patrik Ekwalls utseende.
En gång i tiden så gick en vänsterpartist upp och var hemskt upprörd över att Sveriges television hade valt att börja sända Dallas. Motiveringen var att den förhärligade kapitalismen, idag känns denna händelse ganska fåning. Att ha åsikter om vad som sänts på Tv ingår liksom inte riktigt i politikernas jobb nu för tiden. Men ibland funderar man på om det inte vore dags att tänka om på denna punkt. Måste man verkligen sända så jävla många timmar sport från OS? Sverige ställer inte ens upp med en deltagare i nordisk kombination så varför sända skiten (alla som utan att slå upp det vet vad nordisk kombination är för sport ska få guld stjärna).
Nä nu är det dags att gå hem och titta på ”på spåret”.
1. OS – alla sporter är intressanta under OS under förutsättning att Sverige kan ta medalj. Under föra OS satt jag och L (tror jag) upp och tittade på Curling klockan halv fyra. Det var ju så himla spännande…….
Undra hur det kommer att gå i år?
2. Big Brother – Skandinaviens tjugo mediakåta idioter samlas i en lägenhet för att försöka vinna ära och berömmelse. Höjdpunkten nåddes nog när en av deltagarna blev upprör på en av de andra för att han inte rakade pungen.
3. Nicklas Wikegård – allas våran favorit Tv personlighet just nu. Den forne Djurgårds coachen har sadlat om och får nu tillfälle att leverera Sveriges mest icke politiskt korrekta sågningar i primetime Tv istället för på sport sidorna i aftonbladet. För er som vill ha ett smakprov på Nicklas fina uttalanden kommer här en smakprov:
”Klart att vi förlorar om vi åker ut på isen och spelar med handväskorna”.
”Tv 4 är en jävla pisskanal” (konstigt att han P Jhide kommer så bra överens).
”Puderfejs” kommentar om Patrik Ekwalls utseende.
En gång i tiden så gick en vänsterpartist upp och var hemskt upprörd över att Sveriges television hade valt att börja sända Dallas. Motiveringen var att den förhärligade kapitalismen, idag känns denna händelse ganska fåning. Att ha åsikter om vad som sänts på Tv ingår liksom inte riktigt i politikernas jobb nu för tiden. Men ibland funderar man på om det inte vore dags att tänka om på denna punkt. Måste man verkligen sända så jävla många timmar sport från OS? Sverige ställer inte ens upp med en deltagare i nordisk kombination så varför sända skiten (alla som utan att slå upp det vet vad nordisk kombination är för sport ska få guld stjärna).
Nä nu är det dags att gå hem och titta på ”på spåret”.
fredag, februari 10, 2006
Att rädda världen kräver sin tribut
För länge sedan, ja i alla fall tidigare än 2004, så gick det ett musik program på Tv där Henrik Schyffert och någon annan person (har verkligen ingen aning om vem det var) satt vid ett bord och pratade musik. Jag kom ihåg att jag reagerade över att konceptet var en efter apning av Orvar Säfström (och ytterligare någon annan jag inte minns var han hette) filmrecensions program.
I ett av dessa program drev Henrik Schyffert en tes rörande om varför det inte fanns några bra band ifrån Stockholm, en tes som den andra naturligtvis inte höll med om. Unge herr Schyffert menade i vilket fall att anledningen till denna brist på Stockholmsband var att ungarna från Stockholm var allt för splittrade med andra grejer i sina liv för att kunna bygga upp motivationen som krävdes för att satsa allt. Det fanns helt enkelt för mycket att göra i Stockholm. Men om man kom ifrån Eskilstuna som Kent, eller Robertfors som Sahara Hotnights eller från Rottne utanför Växjö som The Ark och jag själv gör så är det dels så att det inte finns speciellt mycket roligt att göra och dessutom så vet man att om man på något sätt ska lyckas ta sig ifrån sovstadsmissären så gäller det att kunna prioritera bort allt annat.
Denna tes kunde nog inte ha stämt bättre in på någon människa i hela världen än mig själv. Jag är ideologiskt övertygad, jag vill förändra världen jag vill göra en skillnad och jag vet att man för att kunna göra skillnad faktiskt måste skaffa sig en position som möjliggör detta. Därav är jag följaktligen även karriärist, tragiskt men sant.
Med ojämna mellanrum är vi fyra stycken som brukar samlas på det lokala haket för att dricka öl och prata kommunpolitik. Jag vet att det låter tråkigt men det är fantastiskt mer spännande än vad det låter som. Vår gemensamma nämnare är just att vi delar samma passion. Alla är inte samma karriärister som jag, men annars är vi nog av samma skrot och korn. När jag gick med i Miljöpartiet var tre av oss fyra sambos. Då hade två personer i sällskapet varit medlemmar sedan länge och jag och min vän Johan var nyblivna medlemmar. Idag är alla singlar, Johan blev det för ett år sedan, jag i november och den siste medlemmen för ett kort tag sedan.
Jag kan i detta sammanhang endast tala för mig själv. Men med arbetsveckor på konstant över 50 timmar trots att jag bara har betalt för 20 så inser man att detta har ett pris. Samtidigt finns det ingenting som jag hellre skulle vilja göra. Att riskera, och i förlängningen förlora, mitt förhållande pga jobbet var både det bästa och sämsta beslut jag har tagit (jag ska väl i ärlighetens namn säga det att det även fanns andra komplikationer och att jag i denna historien nog inte framstår som en bättre människa men jag tror att även du som det berör skulle hålla med om att jobbet i slutänden var de springande punkten).
Politik är min passion, mitt jobb, mitt intresse och mitt liv i väldigt stor det och det kräver sin tribut. Jag hoppas inte det automatiskt gör mig till en sämre människa, det faktum att jag älskar mitt jobb. Tvärt om hoppas jag faktiskt att jag kan göra världen lite bättre.
I ett av dessa program drev Henrik Schyffert en tes rörande om varför det inte fanns några bra band ifrån Stockholm, en tes som den andra naturligtvis inte höll med om. Unge herr Schyffert menade i vilket fall att anledningen till denna brist på Stockholmsband var att ungarna från Stockholm var allt för splittrade med andra grejer i sina liv för att kunna bygga upp motivationen som krävdes för att satsa allt. Det fanns helt enkelt för mycket att göra i Stockholm. Men om man kom ifrån Eskilstuna som Kent, eller Robertfors som Sahara Hotnights eller från Rottne utanför Växjö som The Ark och jag själv gör så är det dels så att det inte finns speciellt mycket roligt att göra och dessutom så vet man att om man på något sätt ska lyckas ta sig ifrån sovstadsmissären så gäller det att kunna prioritera bort allt annat.
Denna tes kunde nog inte ha stämt bättre in på någon människa i hela världen än mig själv. Jag är ideologiskt övertygad, jag vill förändra världen jag vill göra en skillnad och jag vet att man för att kunna göra skillnad faktiskt måste skaffa sig en position som möjliggör detta. Därav är jag följaktligen även karriärist, tragiskt men sant.
Med ojämna mellanrum är vi fyra stycken som brukar samlas på det lokala haket för att dricka öl och prata kommunpolitik. Jag vet att det låter tråkigt men det är fantastiskt mer spännande än vad det låter som. Vår gemensamma nämnare är just att vi delar samma passion. Alla är inte samma karriärister som jag, men annars är vi nog av samma skrot och korn. När jag gick med i Miljöpartiet var tre av oss fyra sambos. Då hade två personer i sällskapet varit medlemmar sedan länge och jag och min vän Johan var nyblivna medlemmar. Idag är alla singlar, Johan blev det för ett år sedan, jag i november och den siste medlemmen för ett kort tag sedan.
Jag kan i detta sammanhang endast tala för mig själv. Men med arbetsveckor på konstant över 50 timmar trots att jag bara har betalt för 20 så inser man att detta har ett pris. Samtidigt finns det ingenting som jag hellre skulle vilja göra. Att riskera, och i förlängningen förlora, mitt förhållande pga jobbet var både det bästa och sämsta beslut jag har tagit (jag ska väl i ärlighetens namn säga det att det även fanns andra komplikationer och att jag i denna historien nog inte framstår som en bättre människa men jag tror att även du som det berör skulle hålla med om att jobbet i slutänden var de springande punkten).
Politik är min passion, mitt jobb, mitt intresse och mitt liv i väldigt stor det och det kräver sin tribut. Jag hoppas inte det automatiskt gör mig till en sämre människa, det faktum att jag älskar mitt jobb. Tvärt om hoppas jag faktiskt att jag kan göra världen lite bättre.
Skapade beroenden
Jag levde i sexton år av mitt liv utan internet och i nästan nitton utan mobil. När jag blir utan dessa två idag känns det som om jag stog naken på antarktis.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
