Någon har läckt

Det har nu kommit t på jobbet att jag är miljöpartist, vilket naturligtvis gjort att en del kommentarer börjat komma vid olika sammanhang. Frågan är dock om det är faktumet att jag är miljöpartist som väcker uppståndelse eller om det är att jag är politiker överhuvudtaget är det som folk funderar över.

Jag försöker att ta det hela med ro och faktum är att i det lilla hoppas jag kunna göra en insatts både för mig och för partiet. Möjligheten finns nu att testa att argumentera för Mp ståndpunkter hos personer som normaltsätt är ganska negativ till partiets politik. Men helt klart är ju i alla fall att vi är fast i bensinprishöjar träsket hos väldigt många människor.

Jag börjar dock allt mer längta hem, glad att det bara är två veckor kvar som jag ska vara här...

För ett år sen

Var och lunchade med AÖ och några andra i hans gäng. Det är trevligt problemet är bara att jag alltid känner mig bearbetad, vilket samtidigt gör att jag känner mig obekväm. Särskilt blir det så när andra höjdare inom S och V följer med. Undantaget den här gång var en ung dam från SSU och S-studenter (om jag förstod det rätt) som var trevlig och rolig att tala med. A utlovade att jag och Johan skulle bli inbjudna till ölkväll med S-studenterna i nästa vecka. Vi får väl se om det kommer en sådan inbjudan, om det inte blir på lördag så tackar jag gärna ja.

Kommentar:

Ett år kan gå väldigt fort. Älskar dig Johanna

Sossarna och ordförande Persson

Det är svårt ska jag erkänna att lämnas oberörd av dokumentären ordförande Persson. Men ju mer man diskuterar dokumentären och dess innehåll ju mer spännande blir det att höra hur kommentarerna grupperar sig utifrån åhörarens åsikter.

I torsdags när jag var på kurs med andra politiska sekreterare i Mp satt vi naturligtivis klisstrade framför tv efter middagen. Där möttes Göran Persson med hånfulla men glada skratt, och kommentarerna om Mp ledde omedelbart till spekulationer om vem som slog i dörrar. Ala var övereens om att Yvonne Ruwaida nog var den som ansågs ha det mest hettsiga tempramentet. Men då ska vi komma ihåg att samtliga deltagare där hade minst två av följande egenskaper:

1. Lätt onyktra

2. Extremt skvaller sugna

3. Gillar att höra Görans numera berömda one-liners

Om man ska tro BT däremot så uppskattade inte S folket i Borås dokumentären lika mycket. För mycket skvaller tyckte Solweig, som tydligen fortfarande är mer medial än södra Älvsborgs sittande ledamöter, åsikten om för mycket skvaller har jag dock hört även från andra håll. För den som längtat efter en politiskt tänkande Persson verkar få se sig blåst på den konfekten. Men kan ju alltid trösta sig med Ingvar Carlssons memoarer.

Helt klart är, upplever jag det som, är att kvinnor tar mycket mer illa upp av dokumentären än män. Vad detta beror på vet jag inte riktigt men det är en spännande reflektion.

Den roligaste gruppen av alla som sågar dokumentären är naturligtvis de borgerliga ledarskribenterna. Men de måste kanske reagera så nu när Calle Bildt blivit brutalt slaktad i TV. Är det nån som i framtiden inte kommer att tänka "det är ju synd att han är så jävla dålig" så fort de hör vederbörandes namn. Om man lyssnar på extra materiallet som ligger ute kan man dessutom få höra att Moderaternas partiledning tydligen bett om att både Anders Björk och Bo Könnberg skulle "placeras", dvs bli landshövding.

Jag tycker att dokumentären ger en spännande inblick i det politiska spelet. Om hur det faktiskt går till i politiker korridorerna. Och hur det faktiskt kanske måste gå till. Problemet är bara att förtroendet för politiker kanppast kommer att öka i samband med detta. Dessutom älskar jag göras one-liners, även "ja känner mig så jävla äcklig, fy fan" är en höjdare. Speciellt eftersom det yttrades efter det att ha sett Helmut Kohl äta smör.

Tillsist måste jag säga att vi nu haft två Göran Persson på ledande poster i det här landet. Ingen av dem blev speciellt populära. Det verkar gå nån förbannelse över detta namn i svensk politik.

Den store ledaren

Jag gjorde ledarskapstestet på Anders Österbergs hemsida för att se vem jag var mest lik. Se resultatet nedan:

Tur att jag i alla fall kan stava till populist.

Det känns trygt

Nedräkningen inför valet till Ep 2009 har börjat på val.se

Det känns bra, det tar vi med oss, som Lars-Tommy skulle ha sagt!

Kris i Hammarby och för bandyn

Hemkommen från Bandy finalen i söndags (ja lennart, jag var där, va var du?) har jag nu äntligen lyckats samla mig för några reflektioner.

För det första var det faktiskt inte rättvist med slutresultatet. Hammarby borde vunnit, och det säger jag som Djurgårdare. Här är arguementen:

1. Det hade varit bättre för bandy, bandyn behöver en starkare förankring i storstaden och därför hade det varit bättre om hammarby vunnit.

2. Hammarby spelade bättre.

Bandyn är ett sport som uppstod ur brukssamhället frågan är hur ska denna sport kunna ta steget ut i den post-industriella samhället. För det första krävs det fler inomhushallar, folk vill inte stå ute och frysa. För det andra behövs det ett derby som är större än bollnäs - edsbyn. Typ Stockholm - Göteborg eller Bajen - Djurgårn. Det skulle kunna ta bandyn tillbaka på banan.

Förövrigt verkar det som att det går att få en konstfrusen bana i Borås. Detta stödjer jag helhjärtat.

Hata!

Idag hatar jag min mobiltelefon. Detta beror på att jag upplever det som att jag just nu har fullt med projekt att driva och att jag därmed inte vill ha mer åtaganden, och därför vill jag inte heller prata med nån. Eller i alla fall ingen som vill att jag ska göra nått. Problemet är bara att min erfarenhet av att stänga av mobilen är att jag i alla fall får lika mycket att göra plus en rad arga meddelanden på mitt mobilsvar.

Det finns helt klart en förbannelse med att alltid kunna bli nådd.

Vad är grejen med S och Mp egentligen

Nu när S ska välja ny ledare började jag tänka. Under gårdagen var jag exempelvis på en fest med Johanna där hela höge(r)n i S-studenter var samlade. Ordförande Maggda höll ett bejublat tal som avslutades med orden:

Idag har vi folk här från hela världen, vitryssland, burma,....., och även från miljöpartiet!

Det var jag som var miljöpartisten om någon undrade...

Men det verkar på något sätt som att förhållandet mellan S och Mp är som någonslags hat-kärleks relation där ingen av parterna kan försitta ett enda tillfälle att dissa den andra. Men där vi aldrig kan sluta prata om varandra. Ungefär som ni vet relationen mellan den nördiga killen och den tuffa bruden i vilken typisk amerikansk high-school film som helst.

Hur kommer detta sig? Och vad är det egentligen som vi stör oss så mycket på med varandra?

Svaret på den första frågan är nog helt enkelt att vi är tvungna att umgås. Ungefär som deltagarna i Big Brother, för att S ska kunna regera behöver de stöd av oss i väldigt många fall. Och alliansen är i 75% av fallen lika intresserad av att samarbeta med oss som de är av att lyssna på vad olika remisinstanser har för åsikt om deras politik.

Svaret på den andra frågan är tudelat. Det skiljer väldigt mycket i partikultur mellan oss och S. I S har man ledord som "när partiet kallar kommer man" i Mp kör vi mer stilen "ingen ska tro att de är så märkvärdiga att inte jag kan ta deras uppdrag" som resultat av detta har vi nu 10 kandidater till partisekreterare. Kollektivism mot individualism helt enkelt.

Den andra delen är att S tycker att vi får för stort inflytande medan vi tycker att S alltid ska roffa åt sig allt. Att de har fått för sig under alla de år som de har regerat genom att rövknulla vänsterpartisterna (bildligt talat, dvs begära deras stöd utan att ge dem något tillbaka trygga i förvissningen om att V inte har några andra att sammarbeta med) och detta funkar inte med Mp. Medan S tycker att vi driver utpressning som affärs idé, vilket i och för sig är sant.

Vänsterns (om vi nu får tala om vänster om allt till vänster om mitten) förbannelse har alltid varit att vi aldrig kan hålla sams. Vi ska alltid bråka i timmar om frågor som de flesta uppfattar som frågor på marginalen.

2010 är det val. Om vi ska kunna vinna detta måste S V och Mp kunna uppträdda som ett alternativ till borgarna, varje sig vi vill det eller inte.

Pinocchio vid vägs ende

Igår avslutades, förhoppningsvis, den nu ett år gamla debatten kring Pinocchiostatyn som enligt planerna ska pryda Allégatans södra ände. Från att från början varit klart negativt inställd till statyn så måste jag erkänna att jag under resansgång kom att inta en mer pragmatisk hållning och jag hoppas nu att statyn, när den väl kommer på plats, kommer att bli den symbol för Borås som projektets entusiaster vill att det ska vara.

Angående placeringen av statyn så tycker jag att den bör stå i slutet av Allégatan, jag tror att den kommer att höra hemma där. Huruvida vi sen ska bygga ett sextiometer högt höghus strax intill blir något vi får ta ställning till betydligt längre fram.

Om man ska kommentera debatten igår så är det framför allt fyra saker som jag tycker värda att lyfta fram:

1. Att S inte återremiterade frågan tycker jag hedrar dem. Tänk om eländet hade hänt att vi hade behövt debattera frågan en gång till.

2. Bengt Bohlins försök att vidga debatten till en kritik av det kapitalistiska system blev något av en ideologisk överkurs både för fullmäktigesledamöter och åhörare.

3. Jag fick applåder från läktaren och Maj Steen blev sur.

4. Bengt Wahlgren fick väldigt svårt att ta sig bort från den pottkant där han själv satt sig genom att göra uttalande som endast kunde tolkas så att han tyckte att folk i gemen inte skulle lägga sig i frågan för att de inte begrep sig på den.

På något sätt känns det som en nystart nu, undra om det är för att våren är här.

Günters korvar

Inte långt ifrån Johanna finns en korvgubbe, jag ni vet en sån där med korvkiosk, som heter Günter. Günter har specialiserat sig på att sälja korvar från hela världen som han stopar in i baugettebröd och säljer med senap och chilisås. Om man vill ha extra tillbehör finns det fyra olika, surkål, åländsk saltgurka, bostongurka och gurkmajonäs. Ketchup går att få om man bedriver grov övertalningskampanj mot Günter.

Förutom att sälja korvar kan man även köpa vegetarisk korv av Günter, som säljs med följande vägvinnande slogan:

"Perfekt korv för miljöpartister då den inte smakar ett jävla dug"

Trendiga Borås

Enligt en artikel i BT idag har Borås klättrat till anda platsen när det gäller sveriges mest trendiga städer. Detta beror enligt artikeln på tre saker:

1. Elfsborgs guld

2. Debatten kring pinoccio

3. Undersökningen om att Borås är orgasmtätaste staden.

Som motvikt mot dessa, samtliga blytunga, argument för att placera borås högt på trendighetslistan har jag valt följande bild som jag personligen tycker säger mer än tusen ord i saken.