Igår avslutades, förhoppningsvis, den nu ett år gamla debatten kring Pinocchiostatyn som enligt planerna ska pryda Allégatans södra ände. Från att från början varit klart negativt inställd till statyn så måste jag erkänna att jag under resansgång kom att inta en mer pragmatisk hållning och jag hoppas nu att statyn, när den väl kommer på plats, kommer att bli den symbol för Borås som projektets entusiaster vill att det ska vara.
Angående placeringen av statyn så tycker jag att den bör stå i slutet av Allégatan, jag tror att den kommer att höra hemma där. Huruvida vi sen ska bygga ett sextiometer högt höghus strax intill blir något vi får ta ställning till betydligt längre fram.
Om man ska kommentera debatten igår så är det framför allt fyra saker som jag tycker värda att lyfta fram:
1. Att S inte återremiterade frågan tycker jag hedrar dem. Tänk om eländet hade hänt att vi hade behövt debattera frågan en gång till.
2. Bengt Bohlins försök att vidga debatten till en kritik av det kapitalistiska system blev något av en ideologisk överkurs både för fullmäktigesledamöter och åhörare.
3. Jag fick applåder från läktaren och Maj Steen blev sur.
4. Bengt Wahlgren fick väldigt svårt att ta sig bort från den pottkant där han själv satt sig genom att göra uttalande som endast kunde tolkas så att han tyckte att folk i gemen inte skulle lägga sig i frågan för att de inte begrep sig på den.
På något sätt känns det som en nystart nu, undra om det är för att våren är här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar