Sossarna och ordförande Persson

Det är svårt ska jag erkänna att lämnas oberörd av dokumentären ordförande Persson. Men ju mer man diskuterar dokumentären och dess innehåll ju mer spännande blir det att höra hur kommentarerna grupperar sig utifrån åhörarens åsikter.

I torsdags när jag var på kurs med andra politiska sekreterare i Mp satt vi naturligtivis klisstrade framför tv efter middagen. Där möttes Göran Persson med hånfulla men glada skratt, och kommentarerna om Mp ledde omedelbart till spekulationer om vem som slog i dörrar. Ala var övereens om att Yvonne Ruwaida nog var den som ansågs ha det mest hettsiga tempramentet. Men då ska vi komma ihåg att samtliga deltagare där hade minst två av följande egenskaper:

1. Lätt onyktra

2. Extremt skvaller sugna

3. Gillar att höra Görans numera berömda one-liners

Om man ska tro BT däremot så uppskattade inte S folket i Borås dokumentären lika mycket. För mycket skvaller tyckte Solweig, som tydligen fortfarande är mer medial än södra Älvsborgs sittande ledamöter, åsikten om för mycket skvaller har jag dock hört även från andra håll. För den som längtat efter en politiskt tänkande Persson verkar få se sig blåst på den konfekten. Men kan ju alltid trösta sig med Ingvar Carlssons memoarer.

Helt klart är, upplever jag det som, är att kvinnor tar mycket mer illa upp av dokumentären än män. Vad detta beror på vet jag inte riktigt men det är en spännande reflektion.

Den roligaste gruppen av alla som sågar dokumentären är naturligtvis de borgerliga ledarskribenterna. Men de måste kanske reagera så nu när Calle Bildt blivit brutalt slaktad i TV. Är det nån som i framtiden inte kommer att tänka "det är ju synd att han är så jävla dålig" så fort de hör vederbörandes namn. Om man lyssnar på extra materiallet som ligger ute kan man dessutom få höra att Moderaternas partiledning tydligen bett om att både Anders Björk och Bo Könnberg skulle "placeras", dvs bli landshövding.

Jag tycker att dokumentären ger en spännande inblick i det politiska spelet. Om hur det faktiskt går till i politiker korridorerna. Och hur det faktiskt kanske måste gå till. Problemet är bara att förtroendet för politiker kanppast kommer att öka i samband med detta. Dessutom älskar jag göras one-liners, även "ja känner mig så jävla äcklig, fy fan" är en höjdare. Speciellt eftersom det yttrades efter det att ha sett Helmut Kohl äta smör.

Tillsist måste jag säga att vi nu haft två Göran Persson på ledande poster i det här landet. Ingen av dem blev speciellt populära. Det verkar gå nån förbannelse över detta namn i svensk politik.