Idag samlades en hel rad med människor, antagligen med betoning på män, utanför en presskonferens i Göteborg. Anledningen till detta var det faktum att tre av stadens fotbollsklubbar, nämligen Göteborgs atlet och idrotts sällskap, Örgryte IF och Häcken BK, skulle tillkänna ge tankarna på att kanske gå samman i en stor klubb.
Varför kan jag när jag läser detta inte sluta tänka på alliansen, ni vet den där moderat ledda alltså. För kommer ni ihåg argumenten till varför den bildades? I mitt huvud gick de ungefär så här
(1) vi måste stå enade för att nå framgång
(2) vi måste förhålla oss till ett nytt politiskt landskap
Vad tror ni att argumenten på dagens presskonferens var?
(1) Det är bara tillsammans som vi kan bli framgångsrika
(2) Vi måste förhålla oss till förändrade förutsättningar för idrotten i Sverige
För att åstadkomma en annan regeringen än den socialdemokratiska var Fp beredda på att börja gilla vårdnadsbidrag, C kärnkraft, Kd öka möjlighet till abort och M högre bensinskatt. För att åstadkomma ett annat lag i toppen av allsvenskan från Göteborg än IFK var dessa lag beredda att sälja hundra år av historia.
Frågan är gemensam; vad kan man offra på framgångens altare?
Det finns naturligtvis inget svar på frågan när en person eller en rörelse blir sell- out eller när den bara är pragmatisk. I Sundbyberg tycker jag att S är sellout som accepterar två avhoppade moderater till sitt parti bara för att få sitta i majoritet. Somliga skulle nog säga att Mp Borås är det för att vi sitter i en blå majoritet.
Jag tycker att när man inte kan stå upp till väljarna eller andra och säga det man egentligen tycker då är man sellout. Jag kan erkänna att jag inte skulle tycka att det var någon bra ide att sänka skatten i Borås just nu. Men om jag i budget förhandlingarna tvingas gå med på att rösta för det, då får jag väl göra det. Men ingen ska komma och be mig hitta på krystade argument till varför det nog egentligen vore bra, när det är dåligt.
Och detta stör jag mig på som fan med alliansen. Den enda som vågar säga någonting är Birgitta Ohlsson samt rabiata homofober och bensin skattesänkare. Säg i stället som det är att du som Folkpartist tycker det är skit med vårdnadsbidrag men inte så mycket skit att du hellre ser en S regering vid makten.
Länge leve pragmatikern!
Död åt hycklande pragmatiker!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Bra inlägg Tomas! Håller med om det mesta, och räknar in mig bland "somliga".
Tomas. Jag ska vara ärlig. Jag kan inte påstå att jag älskar vårdnadsbidrag.
När jag inte tycker som partiet väljer jag att inte prata om den frågan. Men på en direkt fråga säger jag vad jag tycker.
Jag är i alla fall glad att folkpartiets förslag (det har sitt ursprung in om fp oavsett vad andra säger) om jämställdhetsbonus kom samtidigt.
Skicka en kommentar