Det började redan förra året men nu har kritiken mot Almedalen växt sig tydligare i år. Det är för stort gnäller vissa, andra beklagar sig över att lobby intressena har tagit över. Almedalen är som vilken festival som helst och alla festivaler är som Romarriket, antingen växer de eller så dör de.
Det var när Hultsfred skulle satsa på kvalité istället för att växa som nedgången började, precis det samma gäller Emmaboda för den delen. Anledningen till dessa är flera.
Ett är ekonomiskt, om inte publik antalet ska öka så måste priset per biljett öka och tillgång ska möte efterfrågan. Om Almedalens arrangörer nu skulle säga stopp och på olika sätt börja begränsa antalet deltagare genom ekonomiska styrmedel skulle en mycket stor del av anledningen till att Almedalen finns gå förlorad.
Det andra handlar om arrangemangs inneboende dynamik. För att fortsätta fånga åhörarnas intresse måste nya höjder alltid erövras. Om Almedalen nu började stagnera skulle många aktörer snart börja fundera över om samma (tveksamt stora) effekt som uppnås av att åka till Almedalen inte kan göras någon annanstans.
Däremot är frågan om inte Almedalen nu måste se över konceptet och fortsätta mot en allt mer internationell utveckling. Kanske ska den inrikespolitiska kopplingen släppas till förmån för att kunna röra sig ut mot den internationella arenan.
Av den kritik som partierna nu framför är den mest fånig. De gnäller för att deras media och exponeringsutrymme som de tidigare tagit för givet nu hotas av andra aktörer. Well det är Almedalen det, en plats för en stor mängd wannabes, och vilka som lyckas och vilka som inte gör det beror på arrangemangens kvalité och arrangörens skicklighet. Budget är inte oväsentligt men inte avgörande. Jag tycker till och med att media ska börja bli mer återhållsamma med partirapporteringen och låta dem kvalificera sig på egna meriter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar