Politiska självmål avlöser varandra

I dessa OS hysteritider så tänker jag att jag ska börja med en liten anekdot. När japan var med i OS hockeyn i Nagano så inträffade en händelse av nästan legendarisk natur. Japan och Norge spelar en helt avgörande match om vilka som ska få spela i nästa OS. En Japan får pucken i helt öppet läge framför mål, han tvekar inte sätter pucken högt i nättaket. Bara ett problem, det var i det egna målet. Ni som tittar på hundra höjdare har kanske sätt det hela på bild där det kvalade in på plats 60 någonting över världens roligaste händelser.

I den politiska världen verkar det inte vara bättre.

Självmål ett var Lars Lejonborgs fantastiska korkade utspel om gemensam partibeteckning i valet. En idé som genast tog sågades av alla andra partier direkt. Höjdpunkten var när den gode Lejonborg fick frågan om varför han gjort detta utspel och svarar ”för det vore dumt om vi förlorade för att vi framstod som oeniga” och sedan svar ”det får vi se efter valet” när det gällde vem som skulle vara denna oheliga allians skulle ha som stadsministerkandidat.

Både DN ledarsida och morgonpasset i P3 lyssnare hängde genast på och kom in med namnförslag. I P3 snöade man direkt in på filmteman ett förslag var exempelvis ”Vi vet vad ni gjorde förra mandatperioden” men höjdpunkten var nog ändå ”De fyra apornas Armé”. Själv var jag inte sämre att tänka ut en lokal variant, vad sägs om ”den onde, den gode, den fule” eller varför inte ”gökboet”.

Självmål två var väl de eller den S politiker som skickar hot brev i Fredrik Reinfeldt var tänkte vederbörande att de skulle vinna på detta egentligen, hur kan en så stor och vältrimmad organisation som Socialdemokraterna släppa fram dessa höns i sin egen organisation.

Självmål tre, jag säger bara Anna Sjödin.

Fantasiskt roligt att Sverige vann OS hockeyn, synd bara jag inte fick uppleva det med L, det hade varit ännu roligare.

Annars känns det mest bara som jag spelar i sidled på mittplan.