Jag var för ett tag sedan inne på Arne Kjörnsbergs blogg för att se vad han skrivit. Han hade då, som vanligt, skrivit ett relativt långt inlägg angående Lars Lejonborg eventuella avgång eller icke avgång. Han avslutade det hela med att säga att han för egen del inte tänkte lägga sig i vem Fp valde till partiledare och han tyckte samtidigt att det var ett utslag av dåligt omdöme av Anna Svalander att kommentera vilken hon tyckte skulle bli ny S ledare. Debatten fortsatte sedan med att Svalander kommenterade det hela med att hon gärna skulle debattera val av ny Fp ledare med Arne Kjörnsberg. Det som slog mig när jag läste detta var vilken kollision mellan två olika politiker typer detta är.
I den ena ringhörnan har vi alltså Arne, gammal S veteran, med mångårig riksdagsbakgrund. Har både suttit som ordförande i riksdagens skatte- och finansutskott. Tog över efter Gunnar Sträng. Ja, meritlistan kan göras lång. Men framförallt så är Arne Kjörnsberg, enligt mig, en sakpolitiker. Han är van vid att driva frågor inom de politiska församlingarna han suttit och har så gjort med stor framgång (eller det antar jag eftersom han återvalts). När det kommer till valrörelser vill Arne, återigen enligt mig, hellre prata värderingar och politisk grundsyn än komma med fläskiga vallöften eller göra sakfrågeutspel.
I den andra ringhörnan har vi Anna Svalander. En person på väg uppåt i karriären och som försöker anamma allt vad media och kommunikationsstrategier heter för att lansera sitt parti och sitt eget namn.
Jag vill inte med detta inlägg säga att någon av dessa politiker typer är sämre än den andra. Ingen av de nämnda parterna kanske ens håller med om den beskrivning som jag gör ovan, och i sådana fall så är det inte ett försök att smutskasta endera utan endast jag som vill redogöra för hur jag uppfattar dem.
Vad jag vill komma fram till dock är att det finns en konflikt i detta, i dessa två roller man ska uppfylla som politiker, dvs dels den som kan väcka opinion och få ut ett medialtbudskap och dels den som faktiskt kan göra så att ord blir handling. Kanske är det dags att tänka om, och kanske är det något som Fp:s valberedning borde fundera på. Varför inte låta Lejonborg sitta kvar i regeringen, och skaffa en annan partiledare mer fristående från regeringen.
Det enda argumentet som jag kan se emot detta är att Lars Lejonborg enligt källor lär vara ännu mer värdelös som minister än vad han är som partiledare.
I den ena ringhörnan har vi alltså Arne, gammal S veteran, med mångårig riksdagsbakgrund. Har både suttit som ordförande i riksdagens skatte- och finansutskott. Tog över efter Gunnar Sträng. Ja, meritlistan kan göras lång. Men framförallt så är Arne Kjörnsberg, enligt mig, en sakpolitiker. Han är van vid att driva frågor inom de politiska församlingarna han suttit och har så gjort med stor framgång (eller det antar jag eftersom han återvalts). När det kommer till valrörelser vill Arne, återigen enligt mig, hellre prata värderingar och politisk grundsyn än komma med fläskiga vallöften eller göra sakfrågeutspel.
I den andra ringhörnan har vi Anna Svalander. En person på väg uppåt i karriären och som försöker anamma allt vad media och kommunikationsstrategier heter för att lansera sitt parti och sitt eget namn.
Jag vill inte med detta inlägg säga att någon av dessa politiker typer är sämre än den andra. Ingen av de nämnda parterna kanske ens håller med om den beskrivning som jag gör ovan, och i sådana fall så är det inte ett försök att smutskasta endera utan endast jag som vill redogöra för hur jag uppfattar dem.
Vad jag vill komma fram till dock är att det finns en konflikt i detta, i dessa två roller man ska uppfylla som politiker, dvs dels den som kan väcka opinion och få ut ett medialtbudskap och dels den som faktiskt kan göra så att ord blir handling. Kanske är det dags att tänka om, och kanske är det något som Fp:s valberedning borde fundera på. Varför inte låta Lejonborg sitta kvar i regeringen, och skaffa en annan partiledare mer fristående från regeringen.
Det enda argumentet som jag kan se emot detta är att Lars Lejonborg enligt källor lär vara ännu mer värdelös som minister än vad han är som partiledare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar