Reflektion :

Jag ska säga som det är, jag gillar navelskåderi. Och bland de viktigaste saker som en navelskådande person gör är att analyserar och pekar ut olika perioder i sitt eget liv. Gärna i realtid så att ett minimum av perspektiv finns. I andan av detta vurmandet för navelskåderiet så känns det på sin plats att sammanfatta tiden här i Bleking, nu när den börjar gå mot sitt slut. Så här kommer den, topp sex listan över sjukast grejer som hänt på detta projekt under min tid här. Jag har själv inte deltagit i någon av dem men känner ändock att jag vågar gå i god för dem allihopa.

Plats 6 – Att ta en öl eller två efter jobbet

Att gå ut och ta en öl efter jobbet är ett nöje för många person runt om i världen, framför allt om det är fredag och man vill känna in helgen. Så även här nere, problemet är bara att man ska upp samma tid dagen efter och jobba, eftersom ingen är här om de inte jobbar.

Så en dag gick tre unga män ut efter jobbet. En av dem som kör maskin i egen regi tog med sig stora spenderbyxorna innan han gick ut. Första bjöd han alla sina arbetskamrater på mat inklusive öl. Sen kom det in fyra rundor med 6cl shots, innan det var dags att gå till nästa ställe. Som ni förstår ser det redan ganska illa ut. Väl på nästa ställe dricks typ tre rundor öl, innan en av de andra deltagarna får för sig att beställa in ett helrör; kostnad ca 800 svenska kronor. Som tur väl är dricks endast en tredjedel av detta innan sällskapet går till nästa ställe. Där händer det dock inte så mycket, klockan två går alla hem. Eller åker taxi snarare.

Klockan 8 nästa morgon kommer en fjärde person och hämtar övriga som inte direkt är i arbetsfört skick. Sen ägnas resten av dan åt att åka runt och parkera bilen på olika ställen innan alla åker hem klockan två och går och lägger sig.

Plats 5 – att tala är silver att tiga är…

Den här historien har redan skrivits om på min blogg. Förstagången, i somras, när jag åkte hit för att jobba hamnade jag tillsammans med en pratglad typ som gillade att avslöja saker om sitt privatliv. Det tog fyra timmar för vederbörande att tala om för mig att han haft analsex med sin fru två veckor efter det att hon fött deras första barn. Jag dömer ingen, men vissa saker vill jag inte veta.

Plats 4 – förvaltandet av gemensam egendom

I oktober hade en bil precis skickats till verkstaden och fått nya dubbdäck. En av projektets stjärnlirare skickas dit för att hämta bilen. Som ni som har egen bil vet, måste man ta det försiktigt till att börja med när det gäller dubbdäck eftersom dubbarna annars kan lossna. Personen som hämtar bilen börnar (småländsk översättning av engelskans burn) ut från verkstaden på ettan, trycker i tvåan och slirar ute på gårdsplanen. Väl framme på etableringen kunde den församlade skaran räkna till i genomsnitt tre dubbar på varje däck.

Plats 3 – misslyckat practical joke

Ungefär vid fem års ålder slutade det att vara roligt när folk fes högt och ljudligt. I alla fall en person på jobbet tycker dock fortfarande vid 45 års ålder att detta är roligt. Eller i alla fall fram till dess att han istället för att fisa i frukost matsalen, sket på sig.

Plats 2 – mindre lyckade raggningsrepliker

Det händer att vissa personer ibland beslutar sig för att stanna kvar över helgen trots att de inte jobbar. Om det nu är så att man har långt hem. En lördag morgon har en person just fått en leverans med öl, levererat av de inhyrda tyska kontaktledningsarbetarna som gärna förser hela projektet med smuggelsprit. Vilket gör alla glada utom killen som tidigare brukade få leverera Bollnäskvartingar till alla på jobbet. Men i alla fall klockan elva på morgonen har vederbörande tagit sig halvvägs igenom sitt flak.

En kvinnlig person i 40 års ålder går då förbi på väg mot toaletten. Personen som dricker öl tycker att vederbörande ser vacker ut och beslutar sig för att manifestera detta genom att säga:

”Vill du få se en riktig arbetarkuk så kan du gå in och lägga dig i min husvagn så kommer jag snart”

Förutom att repliken inte gav önskat resultat så tog kvinnan ganska illa vid sig. Och eftersom hon var gift med hela projektets chef så kan man säga att resultatet inte lätt vänta på sig.

Vad kan då toppa detta…..

Plats 1 – att avslöja sig för chefen

En annan person än den som nämns på plats fem, men som också kör grävmaskin beslutade sig för att vara hygglig mot sin varnartiga bror och låta honom jobba ett par veckor under sommarruschen. Efter jobbet beslutar sig personen för att åka hem till nord Norge där han kommer ifrån och spendera de pengar han tjänat. Sagt och gjort hyr han en bil i Karlshamn och uppger då projektets adress som sin hemadress.

Väl i Norge går allt som på räls förutom att det är dyrt i Norge. Och när han ska åka hem beslutar han sig för att göra vad man i Norge kallar ett ”pumpestick” dvs tanka utan att betala. Men även till Norge så har faktiskt övervakningskameran uppfunnits så efter någon vecka kommer det ett fint litet inkassokrav till projektetskontor där vederbörandes bil, samt personen själv framgår tydligt på bil, samt en fet räkning och en kopia på polisanmälan. Stabilt…

Om det är någon som fortfarande undrar varför jag är glad att sluta så är det bara att ringa.

Israel vänligt

Nu står det på min blogg i kommentarfältet att det tydligen är roligt att jag anklagar Sveriges mest "Israelvänliga" parti för att vara nazistiskt. Visst är det klart att Sd inte är något nazistparti, de varken marcherar i uniform eller utrodar judar. Men i definitionen att sprida hat och misstro mellan människor och i fallet att ställa olika grupper mot varandra och framför allt när det gäller att anklaga "främande element" för problem i samhället så är de två partierna precis de samma.

Förövrigt är det roligt att det tar så kort tid innan någon med Sd förtecken hittar min blogg efter jag skrivit om dem. Och ännu roligare men inte speciellt förvånande att vederbörande inte vill skriva sitt namn.

Pinsamt!

Jag hoppas ingen medborgare i Borås har varit inne på min sida på mp.se/boras för den var då verkligen inte uppdaterad. Detta får jag ju ta och ordna genast!

Som straff för mina synder ska jag genast inhandla tre avlatsbrev, undra om Agnes har några på lager?

Nedlagt reportage

Inget idag heller kring släkt och kärleksrealitioner i BT. Kanske har de beslutat sig för att det inte var något höjdar reportage efter allt.....

Helgledigt? Skulle inte tro det!

Vissa personer och företeelser borde inte få ta helgledigt. Exempelvis förstår jag inte varför banker och andra service inrättningar har stängt när man äntligen har tid att gå dit. Inte heller förstår jag varför BT inte kommer ut på långfredagen, va glad man måste vara som journalist att man blir ledig skärtorsdagen.

Men värst, värst av allt. Det är endå att politikerbloggen verkar ha tagit ledigt, det är upprörande!

Fy skäms! Jag behöver skvaller!

Slå tillbaka!

De som gillar mig i Borås politiken skulle säga att jag är ung och engagerad, de som inte gör det säger att jag är ung och dum. Men just nu är jag framför allt tröt. Tröt på att inget händer, tröt på att inget görs. Tröt på att någon på högre ort ska få tummen ur och ta ett initsiativ om hur vi ska kunna bemötta Sverigedemokraterna i fullmäktige, men framför allt på gator och torg.

Att dessa Dressmannazister allt mer börjar vinna terräng in i det politiska system är helt klart uppenbart efter valet. Och ärligt talat jag tror inte att taktiken om att inte se och inte prata om dem inte kommer att fungera. Därför lanserar jag idag mitt egna initsiativ under namnet slå tillbaka. En så länge består detta endast av en insändare skickad till BT men handlar egentligen om att markera att det är dags att ta debatten, kanske kan det bli mer, möjligheterna ökar ju om någon hakar på.

Stå upp för solidariteten!

Stå upp för medmänskligheten!

Slå tillbaka!

Lite jämställdhetsstatistik

Idag fick jag det senaste nummret av Sveriges bästa kvartalstidning, Rallaren. Där kan man läsa följa hårda fakta:

1. Andelen kvinnor anställda minskade inom Banverket 2006 med en procent till 18 procent

2. Andelen kvinnliga chefer är 15 procent

3. 5,4 procent av de kvinnliga medarbetarna är chefer

4. 12,3 procent av de manliga arbetarna är chefer

Sen kommer vi till höjdarna, håll i hatten....

5. 3,5 procent av alla kvinnliga anställda tar ut föräldrarledighet

6. 0,7 procent av alla manliga anställda tar ut föräldrarledighet

Slutsatts: Tur att de inte är ihop med varandra på banverket....

Grävande jurnalistik

BT hörde igår av sig angående att de ville ha uppgifter till ett mycket grävande jurnalistiskt repotage med rubriken släkt och kärleksrealtioner i Borås politiken. Jag vet inte vad jag ska tycka om jag ska vara ärlig. Visserligen svarade jag på frågorna om vilka relationer som finns i Mp, och det var väl jag, Eva och Johan som kvalade in på intresseligan. Johan var nog hetast bald dessa. Och visst finns det några andra, typ hela familjen Wickberg exempelvis.

Anledningen till att detta var intressant var debatten kring att Anna Johansson blivit föreslagen som ny ordförande för arbetarkommunen i Gbg. Det är just här det börjar bli tramsigt. För vem tror på alvar att Lena Palmen blivit ihop med Cleas Palmén för att bli kommunalråd i Borås. Det är liksom inte så det funkar. Man blir inte ihop med folk för att få uppdrag eller poster, eller för att man tänker sig avancera politiskt. Man blir ihop med människor som man får tid att lära känna, vilka delar en intressen och (ibland) värderingar.

Jag är orolig för att detta kommer att späda på folks bild om att vi politiker sitter och väljer varandra till massa saker.

Kan vi i alla fall enas om, allihopa (utom Maj Steén då förstås) att Malin Wickberg i alla fall inte valt sina föräldrar.

Mycket mail

Är det nån som vet hur mycket mail det går att få på en vecka när man inte har möjlighet att kolla dem?

Svar: 42 stycken varav 3 var akuta

Ibland har den hederliga gamla telefonen faktiskt också sina fördelar

Någon har läckt

Det har nu kommit t på jobbet att jag är miljöpartist, vilket naturligtvis gjort att en del kommentarer börjat komma vid olika sammanhang. Frågan är dock om det är faktumet att jag är miljöpartist som väcker uppståndelse eller om det är att jag är politiker överhuvudtaget är det som folk funderar över.

Jag försöker att ta det hela med ro och faktum är att i det lilla hoppas jag kunna göra en insatts både för mig och för partiet. Möjligheten finns nu att testa att argumentera för Mp ståndpunkter hos personer som normaltsätt är ganska negativ till partiets politik. Men helt klart är ju i alla fall att vi är fast i bensinprishöjar träsket hos väldigt många människor.

Jag börjar dock allt mer längta hem, glad att det bara är två veckor kvar som jag ska vara här...

För ett år sen

Var och lunchade med AÖ och några andra i hans gäng. Det är trevligt problemet är bara att jag alltid känner mig bearbetad, vilket samtidigt gör att jag känner mig obekväm. Särskilt blir det så när andra höjdare inom S och V följer med. Undantaget den här gång var en ung dam från SSU och S-studenter (om jag förstod det rätt) som var trevlig och rolig att tala med. A utlovade att jag och Johan skulle bli inbjudna till ölkväll med S-studenterna i nästa vecka. Vi får väl se om det kommer en sådan inbjudan, om det inte blir på lördag så tackar jag gärna ja.

Kommentar:

Ett år kan gå väldigt fort. Älskar dig Johanna

Sossarna och ordförande Persson

Det är svårt ska jag erkänna att lämnas oberörd av dokumentären ordförande Persson. Men ju mer man diskuterar dokumentären och dess innehåll ju mer spännande blir det att höra hur kommentarerna grupperar sig utifrån åhörarens åsikter.

I torsdags när jag var på kurs med andra politiska sekreterare i Mp satt vi naturligtivis klisstrade framför tv efter middagen. Där möttes Göran Persson med hånfulla men glada skratt, och kommentarerna om Mp ledde omedelbart till spekulationer om vem som slog i dörrar. Ala var övereens om att Yvonne Ruwaida nog var den som ansågs ha det mest hettsiga tempramentet. Men då ska vi komma ihåg att samtliga deltagare där hade minst två av följande egenskaper:

1. Lätt onyktra

2. Extremt skvaller sugna

3. Gillar att höra Görans numera berömda one-liners

Om man ska tro BT däremot så uppskattade inte S folket i Borås dokumentären lika mycket. För mycket skvaller tyckte Solweig, som tydligen fortfarande är mer medial än södra Älvsborgs sittande ledamöter, åsikten om för mycket skvaller har jag dock hört även från andra håll. För den som längtat efter en politiskt tänkande Persson verkar få se sig blåst på den konfekten. Men kan ju alltid trösta sig med Ingvar Carlssons memoarer.

Helt klart är, upplever jag det som, är att kvinnor tar mycket mer illa upp av dokumentären än män. Vad detta beror på vet jag inte riktigt men det är en spännande reflektion.

Den roligaste gruppen av alla som sågar dokumentären är naturligtvis de borgerliga ledarskribenterna. Men de måste kanske reagera så nu när Calle Bildt blivit brutalt slaktad i TV. Är det nån som i framtiden inte kommer att tänka "det är ju synd att han är så jävla dålig" så fort de hör vederbörandes namn. Om man lyssnar på extra materiallet som ligger ute kan man dessutom få höra att Moderaternas partiledning tydligen bett om att både Anders Björk och Bo Könnberg skulle "placeras", dvs bli landshövding.

Jag tycker att dokumentären ger en spännande inblick i det politiska spelet. Om hur det faktiskt går till i politiker korridorerna. Och hur det faktiskt kanske måste gå till. Problemet är bara att förtroendet för politiker kanppast kommer att öka i samband med detta. Dessutom älskar jag göras one-liners, även "ja känner mig så jävla äcklig, fy fan" är en höjdare. Speciellt eftersom det yttrades efter det att ha sett Helmut Kohl äta smör.

Tillsist måste jag säga att vi nu haft två Göran Persson på ledande poster i det här landet. Ingen av dem blev speciellt populära. Det verkar gå nån förbannelse över detta namn i svensk politik.

Den store ledaren

Jag gjorde ledarskapstestet på Anders Österbergs hemsida för att se vem jag var mest lik. Se resultatet nedan:

Tur att jag i alla fall kan stava till populist.

Det känns trygt

Nedräkningen inför valet till Ep 2009 har börjat på val.se

Det känns bra, det tar vi med oss, som Lars-Tommy skulle ha sagt!

Kris i Hammarby och för bandyn

Hemkommen från Bandy finalen i söndags (ja lennart, jag var där, va var du?) har jag nu äntligen lyckats samla mig för några reflektioner.

För det första var det faktiskt inte rättvist med slutresultatet. Hammarby borde vunnit, och det säger jag som Djurgårdare. Här är arguementen:

1. Det hade varit bättre för bandy, bandyn behöver en starkare förankring i storstaden och därför hade det varit bättre om hammarby vunnit.

2. Hammarby spelade bättre.

Bandyn är ett sport som uppstod ur brukssamhället frågan är hur ska denna sport kunna ta steget ut i den post-industriella samhället. För det första krävs det fler inomhushallar, folk vill inte stå ute och frysa. För det andra behövs det ett derby som är större än bollnäs - edsbyn. Typ Stockholm - Göteborg eller Bajen - Djurgårn. Det skulle kunna ta bandyn tillbaka på banan.

Förövrigt verkar det som att det går att få en konstfrusen bana i Borås. Detta stödjer jag helhjärtat.

Hata!

Idag hatar jag min mobiltelefon. Detta beror på att jag upplever det som att jag just nu har fullt med projekt att driva och att jag därmed inte vill ha mer åtaganden, och därför vill jag inte heller prata med nån. Eller i alla fall ingen som vill att jag ska göra nått. Problemet är bara att min erfarenhet av att stänga av mobilen är att jag i alla fall får lika mycket att göra plus en rad arga meddelanden på mitt mobilsvar.

Det finns helt klart en förbannelse med att alltid kunna bli nådd.

Vad är grejen med S och Mp egentligen

Nu när S ska välja ny ledare började jag tänka. Under gårdagen var jag exempelvis på en fest med Johanna där hela höge(r)n i S-studenter var samlade. Ordförande Maggda höll ett bejublat tal som avslutades med orden:

Idag har vi folk här från hela världen, vitryssland, burma,....., och även från miljöpartiet!

Det var jag som var miljöpartisten om någon undrade...

Men det verkar på något sätt som att förhållandet mellan S och Mp är som någonslags hat-kärleks relation där ingen av parterna kan försitta ett enda tillfälle att dissa den andra. Men där vi aldrig kan sluta prata om varandra. Ungefär som ni vet relationen mellan den nördiga killen och den tuffa bruden i vilken typisk amerikansk high-school film som helst.

Hur kommer detta sig? Och vad är det egentligen som vi stör oss så mycket på med varandra?

Svaret på den första frågan är nog helt enkelt att vi är tvungna att umgås. Ungefär som deltagarna i Big Brother, för att S ska kunna regera behöver de stöd av oss i väldigt många fall. Och alliansen är i 75% av fallen lika intresserad av att samarbeta med oss som de är av att lyssna på vad olika remisinstanser har för åsikt om deras politik.

Svaret på den andra frågan är tudelat. Det skiljer väldigt mycket i partikultur mellan oss och S. I S har man ledord som "när partiet kallar kommer man" i Mp kör vi mer stilen "ingen ska tro att de är så märkvärdiga att inte jag kan ta deras uppdrag" som resultat av detta har vi nu 10 kandidater till partisekreterare. Kollektivism mot individualism helt enkelt.

Den andra delen är att S tycker att vi får för stort inflytande medan vi tycker att S alltid ska roffa åt sig allt. Att de har fått för sig under alla de år som de har regerat genom att rövknulla vänsterpartisterna (bildligt talat, dvs begära deras stöd utan att ge dem något tillbaka trygga i förvissningen om att V inte har några andra att sammarbeta med) och detta funkar inte med Mp. Medan S tycker att vi driver utpressning som affärs idé, vilket i och för sig är sant.

Vänsterns (om vi nu får tala om vänster om allt till vänster om mitten) förbannelse har alltid varit att vi aldrig kan hålla sams. Vi ska alltid bråka i timmar om frågor som de flesta uppfattar som frågor på marginalen.

2010 är det val. Om vi ska kunna vinna detta måste S V och Mp kunna uppträdda som ett alternativ till borgarna, varje sig vi vill det eller inte.

Pinocchio vid vägs ende

Igår avslutades, förhoppningsvis, den nu ett år gamla debatten kring Pinocchiostatyn som enligt planerna ska pryda Allégatans södra ände. Från att från början varit klart negativt inställd till statyn så måste jag erkänna att jag under resansgång kom att inta en mer pragmatisk hållning och jag hoppas nu att statyn, när den väl kommer på plats, kommer att bli den symbol för Borås som projektets entusiaster vill att det ska vara.

Angående placeringen av statyn så tycker jag att den bör stå i slutet av Allégatan, jag tror att den kommer att höra hemma där. Huruvida vi sen ska bygga ett sextiometer högt höghus strax intill blir något vi får ta ställning till betydligt längre fram.

Om man ska kommentera debatten igår så är det framför allt fyra saker som jag tycker värda att lyfta fram:

1. Att S inte återremiterade frågan tycker jag hedrar dem. Tänk om eländet hade hänt att vi hade behövt debattera frågan en gång till.

2. Bengt Bohlins försök att vidga debatten till en kritik av det kapitalistiska system blev något av en ideologisk överkurs både för fullmäktigesledamöter och åhörare.

3. Jag fick applåder från läktaren och Maj Steen blev sur.

4. Bengt Wahlgren fick väldigt svårt att ta sig bort från den pottkant där han själv satt sig genom att göra uttalande som endast kunde tolkas så att han tyckte att folk i gemen inte skulle lägga sig i frågan för att de inte begrep sig på den.

På något sätt känns det som en nystart nu, undra om det är för att våren är här.

Günters korvar

Inte långt ifrån Johanna finns en korvgubbe, jag ni vet en sån där med korvkiosk, som heter Günter. Günter har specialiserat sig på att sälja korvar från hela världen som han stopar in i baugettebröd och säljer med senap och chilisås. Om man vill ha extra tillbehör finns det fyra olika, surkål, åländsk saltgurka, bostongurka och gurkmajonäs. Ketchup går att få om man bedriver grov övertalningskampanj mot Günter.

Förutom att sälja korvar kan man även köpa vegetarisk korv av Günter, som säljs med följande vägvinnande slogan:

"Perfekt korv för miljöpartister då den inte smakar ett jävla dug"

Trendiga Borås

Enligt en artikel i BT idag har Borås klättrat till anda platsen när det gäller sveriges mest trendiga städer. Detta beror enligt artikeln på tre saker:

1. Elfsborgs guld

2. Debatten kring pinoccio

3. Undersökningen om att Borås är orgasmtätaste staden.

Som motvikt mot dessa, samtliga blytunga, argument för att placera borås högt på trendighetslistan har jag valt följande bild som jag personligen tycker säger mer än tusen ord i saken.

Det är du och jag Morgan!

Morgan Hjalmarsson går idag ut med vad han tycker om borås djurparks framtid

http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?typ=db&Id=473535&BroadcastDate=&IsBlock=0

Jag kan faktiskt inte göra annat än att hålla med. 14 miljoner är alldeles för mycket pengar för att bara gå åt till tveksam nytta.

Hillary och hennes vänner

Enda sedan min far valde att flytta till USA hösten 2000 har jag sakta men säkert börjat känna landet i väster, och framför allt dess invånare på ett annat sätt. Jag tror dessutom att många svenskar har en fördomsfull eller i alla fall lite felaktig bild av den genomsnittlige amerikaner som en person som antingen åker runt i en jeep och inspekterar ägorna alternativt sitter med en blaskig kopia av en tjeckisk ölsort i handen och tittar på amerikansk fotboll. Visst de här människorna finns väl också, men det är inte så jag lärt känna amerikanerna.

Amerikaner är gästvänliga, nyfikna, artiga men lite obildade om omvärden. Men framför allt är de väldigt öppenhjärtliga, de har väldigt nära till stora ord. Detta faktum gör att i alla fall jag kan tycka att amerikanerna är lite ytliga.

När jag nu sakta tar mig igenom Hillary Rodham Clintons biografi så märks även detta. Hittintills tror jag att Hillary har nämnt minst 20 pers som nära vänner, då har jag kommit halvvägs in i boken. Jag har typ 5 nära vänner, överhuvudtaget. Ännu konstigare blir det när Hillarys vänner inte heller är speciellt PK. Eller att beröma paret Mobarack som trevliga och öppenhjärtliga människor skulle nog inte funka i Sverige.

Nu är risken att en av Hillarys närmasta vänner kommer att ställa upp i valet emot henne. För enligt rycktet så finns det en plan att Al Gore ska komma ut som presidentkandidat när han tar emot statyn för bästa dokumentär på årets Oskargalan. Men vad är det då som hindrar detta, ja det största problemet är att Al Gore, precis som en gammal Svensk kung, med tiden blivit tämligen fet. Men varför inte, tänk er Al kommer ut som kandidat, och sen gör dokusåpa om sin bantning för att komma i form inför valrörelsen. Vad tror ni om den strategin?

Men det största frågan är hur nära vänner är egentligen Gore och Hillary? Om de är så goda vänner som Hillary säger, så lämnar nog Gore in handduken innan racet ens börjat.

Opinionen igen

En ishockey tränare fick en gång frågan om det rent taktiskt fanns något svårare än att leda med tre - noll efter första perioden i en ishockey match. Han svarade då att det gjorde det; att leda med fyra - noll. Alla ni som är det minsta idrotts intresserade, dvs alla utom Johan, inser att det sällan är lätt att bara prominera hem en seger. Dagens opinionsundersökningar ger samma signaler.

Enligt DN leder nu oppositionen med 53 - 42 % i mätningen. Mp får återigen över 6%. Det enda problemet är bara att det fortfarande är över 1000 dagar kvar till nästa val. Det handlar alltså om att bevara en ledning istället för att offensivt gå ut och kriga till sig en seger.

Just nu håller allians skutan knappt styrfart, Carl Bildt, Lars L och alla skandaler fungerar som effektiva bromsklossar för regeringen. Och hindrar dem från att sätta den egna agendan. Dessutom tror jag att regeringen helt missbedömde sprängkraften i klimatfrågan. Men vad händer om den helt plötsligt får upp farten. Vilket motstånd kan då övriga partier mobilisera när uppgången i opinionen snarare hänger på andras brister än egna förtjänster?

Bo knasters proteser

Om man tar sig till P3 hemsida och sedan klickar sig vidare till Deluxe så kan man sedan hitta en hel del låtar som programmakarna har spelat in. För den som sedan väljer att spela upp låten "Permobil" med Bo Knasters Proteser kommer garanterat att få sig ett gott, om än inte så politiskt korrekt, skratt.

Klart som korvspad

DN rapporterar idag om att antalet besökare på de statliga museerna har minsakt med 35 % sedan entréavigifterna återinfördes. Frågan är om det är någon som är förvånad? Det är i alla fall inte våran folkkära och mediahypade kulturminister, Liljeroth-Adelsohn som kommenterar det hela enligt följande:

"- Vi har prioriterat att sänka skatterna så får folk själva avgöra vad de vill använda pengarna till"

Och det kan man väl få tycka i alla fall om man är nyliberal. Men kan vi i alla fall enas om att det inte är speciellt mycket nytt i den här retoriken. Att det är exakt samma moderater nu som under Bo Lundgrens tid.

Just idag

är jag en av värdens gladast människor.

Dags att byta vallöfte

I förra årets valrörelse, känns fint att säga förra årets valrörelse, så hade fullmäktiges roligaste ledamot, Lennart Andreasson, som huvuduppgift att få ut borgarna ur statshuset. Nu lyckades inte detta, men nu verkar det dock som att Lennart även fått ett nytt problem. För inte bara ockuperar numera borgarna bara statshuset utan nuförtiden heter nämnligen den nya ordföranden i Lennarts favorit fotbollslag Norrby Lars Dahlén.

Sug på den Lennart!

Omediala politiker

Satt och tittade i Johannas bok ”Saker jag inte förstår och personer jag inte gillar” av Lena Sundström och fick i ett avsnitt av denna inspiration till följande inlägg. Så håll i hatten här kommer den; listan över Sveriges tre minst mediala politiker genom tiderna.

Plats tre: Marita Ulvskog

Marita Ulvskog har som få andra moderna politiker lyckats med konststycket att göra helt fel uttalanden vid helt fel tillfällen. Men kronan på verket var när hon på ett helt mirakulöst sätt lyckades vända debatten kring data intrånget hos S, där den efter hennes istället för att handla om Fp politiska metoder kom att handla om huruvida det var rätt att jämföra Lars Lejonberg med en våldtäktsman.

Så här sa hon:

Lars Lejonborg är som en våldtäktsman som inte vill ta ansvar för sitt egna beteende utan istället skyller på offret.

Ett uttalande som lär ha fått hela socialdemokratins samlade kår av spindoctors till att rotera av en hastighet tillräckligt för att försörja en mindre ort i Småland med el under någon framtida Gudrun storm.

Plats två: Tiina Rosenberg

Jag gillar Tiina, jag gillar politiker som vågar säga vad de egentligen menar. Det betyder i och för sig inte att jag gillar Jan Björklund när han säger att han vill lägga ner komvux. Däremot kan jag uppskatta Johan Norberg när han vill lägga ut all statlig verksamhet på entreprenad. Inte för att jag håller med, men det är roligt med liberaler som vågar vara riktigt liberaler. Istället för en pensionerad medlem av prostata gerillan som påstår sig vara liberal men egentligen är ultra reaktionär.

Men vissa saker kan vi nog vara överens om. Exempelvis att uttalanden som ”kvinnor som ligger med män är könsförrädare” eller ”vi ska inte vara ett parti för borgerliga medelklasskärringar” eller varför inte ”familjen är en antifeministiskt projekt” tilltalar en väldigt liten väljarbas. För att vara noga ska jag säga att jag inte är säker på om Tiina verkligen sa det första av dessa uttalanden eller om det var något som Ebba Witt-Bratström hittade på.

Därmed kommer vi till förstaplatsen

(trumvirvel)

Plats ett: John Bouvin

Vissa av er kanske kommer ihåg denna Ny demokrat (nä inte Sverigedemokrat) som i höll talet i riksdagen om i vilka samlagspositioner samt mellan vilka typer av människor det egentligen kunde bli barn. Ett tal som sedan lär ha fått följande utskrift i riksdagens protokoll:

Det här funkar inte

(Obscen gest)

Det här funkar inte heller

(Obscen gest)

Men det här funkar

(Obscen gest)

Men höjdpunkten kom redan i valrörelsen när John inför en samlad mediakår sa att vi borde sluta ge bistånd till Afrika för att låta barnen där nere bli uppätna av lejon istället. Så här sa sedan den gode John när han i aktuellts studio fick möjlighet att utveckla vad han egentligen menat:

Förr dog två, tre ungar av olika katastrofer, exempelvis blev dom uppkäkade av något vilt djur av något slag. Många dog av svält och sjukdomar. Kvar blev två, tre stycken. Alltså fungerade det ganska bra. Och så nu med våra pengar i princip, så hjälper vi dessa, så blir det inga dödsfall. Och det blir katastrof.

Detta uttalande lyckades sänka Ny demokrati från ca 10% i valet till 6,7%.

Hoppas ni har funnit listan givande. Om ni känner att ni vill lägga till eller ändra något eller någon så är det bara att lämna en kommentar.

Opinionsundersökning i det tysta

Idag kom det återigen en ny opinionsundersökning publicerad i Expressen, om en på undanskymd plats. Efter en snabb studie av siffrorna går det att göra följande analyser.

1. Mp innehar positionen som fjärde största parti.

2. Kräfgången för regeringen fortsätter.

3. Stureplanscentern går på knäna, när kommer traktor revolutionen?

4. Valresultatet gäller.

Ingvar Blomster borde ta sig en funderare

Särlaskolans rektor uttalar sig i dagens BT kring problemet med att flickor får höra könsord och utsätts för kränkande beteenden av manliga eleverna på skolan. Han anser att problemet är två delat.

-Vi har pojkar som inte begriper var gränserna går.
Den andra sidan av problemet ser han som att flickorna utmanar pojkarna, bland annat genom sina kläder.

-Flickor vet inte heller alltid var gränserna går.

Detta är bara en i raden av exempel på händelser där flickor/kvinnor ges skulden för när pojkar/män beteer sig kränkande. Det spelar ingen som helst roll vilken klädsel tjejerna haft, även om de hade varit nakna skulle de inte behöva höra dessa saker.

Jag blir tveksam till om en person som uttalar sig på det här sättet verkligen är lämplig att vara rektor på en av Borås högstadieskolor. Ingvar Blomster borde komma med en väldigt bra ursäkt för detta uttalande eller ta sig en funderar kring om det inte är dags att se sig om efter ett nytt jobb.

Demokratin måste segra!

Enligt uppgift från Johan så är jag citerad i dagens BT angående den där statyn som jag nu knappt ens längre orkar prata om. Hur detta kan bli den viktigaste frågan i dagens Borås övergår mitt förstånd. Men det finns naturligtvis många aspekter på denna fråga och eftersom jag här har obegränsat med utrymme så tänkte jag ta tillfället att skriva så utförligt som jag kan kring min inställning i denna fråga. Och det går faktiskt att vrida och vända en hel del på den framför allt om man blandar in lite politiskt strategiskt tänkande i det hela.

Jag har sagt att jag tycker att frågan är uppblåst och det står jag fast vid. Jag önskar att det var den borgerliga arbetsmarknadspolitiken eller Anna Svalanders idiotiförslag i utbildningsnämnden som folk gick man ur huse för att protestera mot. Men istället är det en staty av en relativt välkänd (tydligen är han det, inte för att jag viste vem det var men jag har ju alltid haft svårt för de där bruna pluttarna i TP) konstnär som får klä skott för boråsarnas eventuella missnöje med sina folkvalda företrädare. Och om det är så, så måste detta respekteras. Min uppfattning är att i en demokrati så har medborgarna per definition alltid rätt. Jag menar med detta att demokratins själva syfte är att omsätta folkviljan i politisk handling. Så om Boråsarna tycker att Pinocchio är den viktigaste politiska frågan just nu, så är den också det även om jag tycker att det finns viktigare frågor.

Så vad ska man då tycka om denna statys vara eller icke vara?

För det första anser jag att alla argument som härrör till frågan om statyn är snygg eller ful kan lämnas därhän. Är det någon som kan komma på någon staty överhuvudtaget som vi skulle kunna sätta upp som inte skulle utlysa protester från något håll i staden. Ja menar det skulle säkert bli upplopp på Norrby om vi beslöt att sätta upp en staty på Anders Svensson.

Nästa argument som dock är ett av de bättre är handlar om tillgängligheten till det offentliga rummet, att donatorn som finansierat statyn på detta sätt köper sig utrymme i ett rum som borde tillhöra oss alla. I detta sammanhang måste jag för det första säga att jag tycker att det är ett mycket större problem med alla de reklampelare med sexistiska budskap som finns lite överallt i staden. Dessutom anser jag att de som framför detta argument måste avkrävas ett svar om vad de hade ansett angående statyn om den varit helt finansierad med skattemedel.

Det tredje argumentet handlar om placeringen av statyn och hur processen kring det har gått till. Tanken som är att statyn ska stå i ena änden av allégatan är för mig ganska logisk ur ett statsplaneringsperspektiv. I det 1600-talsrutnätmönster som utgör centrala Borås är monumentalbyggnader i varsin ände. I detta fall statyn/höghus och sedan högskolebiblioteket det som kommer att utgöra Allégatans båda ändar. Men naturligtvis ska ärendet ha sin vanliga gång i de instanser som har hand om statsplanering, dvs byggnämnden är det väl främst det handlar om. Och om detta inte har skett så måste det naturligtvis försvaras av de ansvarig för att ärendet inte beretts på ett korrekt sätt.

Vilka argument finns då för statyn?

Om jag inte tycker att det går att framföra att den är ful som ett argument så går det inte gärna att hänvisa till att den är snygg.

Visst går det att säga att den skulle sätta Borås på kartan, och visst vi kanske behöver ett annat kännetecken än ett fotbollslag i fula kläder, en nedlagd teko - industri eller dåligt väder som främsta kännetecken för stan. Men i det sammanhanget hade det kanske då varit bättre att föreslå en nio meter hög statyn föreställande en korpulent herre med både hängslen och livrem. Och den där horden av välbärgade turister som ska komma för att titta på statyn tror jag nöjer sig med att ta ett varv i Allérondellen samt dricka en kopp kaffe på tant grön innan de åter far till Göteborg för att gå på operan.

Borås är en stad som jag lärt mig uppskatta efter att ha hatat i de två första åren av mitt boende i den. Den har verkligen många likheter med den småborgerliga håla vilken jag lämnade år 2000. En stad där man hela tiden går runt och tänker att livet måste pågå någon annanstans, det måste finnas mer än detta. Det var för att ge mitt bidrag till att ändra detta som jag engagerade mig i politiken i Borås. Inte för att se till att det kom upp en nio meter hög staty någonstans i stan.

Jag måste erkänna att jag inte blir övertygad åt något håll i den här debatten. Men partiet har röstat att vi ska vara för. Visserligen är jag främst satt där för att representera mina väljare men även för att representera partiets medlemmars åsikt. Och som jag ser det så måste det komma fram mycket starkare argument i den här debatten för att jag ska ändra åsikt än vad som hitintills presenterats.

Men som det nu ser ut kommer S att plocka hem ytterligare några billiga poäng där de kan formellt säga nej till Pinocchio pga av ärendets hantering men samtidigt kan gå ut som det stora nej partiet. Sd kanske även de kan dra nytta av situationen. Om den nu varande majoritet fortsätter i den inkörda vägen kommer man att med en spadtag i taget gräva sin egna grav. Som det känns just nu är det endast S som överhuvudtaget har en politisk strategi för hur de ska vinna nästa val. Frågan som verkligen skulle kunna bli en rysare vore om något parti beslutade sig för att byta sida. Vägvalet kanske skulle funderat kring det faktum att ett Pinocchio nej är mycket mer vägvinnande än ett campingstuge ja.

Snällhumor

Tyvärr, jag måste erkänna, detta är faktiskt riktigt roligt. Hatten av för Markoolio och Linda B!

Det börjar bra, nästan intressant
– Ja, ja, men kanske lite väl bekant
Vi bygger upp till bryggan, min vän
Men den kommer inte riktigt än
För vi har en halv vers kvar att köra
– En repetition som man brukar göra
Vi bygger upp till bryggan igen
och här kommer den äntligen
Spänningen stiger inför låtens poäng
En riktigt fläskig refräng:

”Och det är kärlek och det är vindar
De är ögon och de tindrar
Och massa andra trötta gamla klyschor
Som säger allt och
ingenting
Och det är stjärnor och de brinner
Det är världen och den försvinner
Och titeln ska sitta som ett slag i magen
Det är ju värsta schlagern
Nu blir det svårt att
komma på
– Nåt nytt att säga, men så vaddå
Det här är ändå bara transport
som folk snart glömmer bort
För det som belönas med 12 poäng
Är en riktigt fläskig
refräng:
”Och det är kärlek …”

Om man inte vill sabba sina chanser att vinna
Kan man sno nåt från ABBA och se risken
försvinna
Så allihopa håll
i hatten nu!
Här kommer höjningen till slut.

”Och det är kärlek …”

Åter in i dimman

Åter dags att åka till Blekinge och in i bloggmörkret. Eftersom internetuppkopplingsgrejen inte passar i denna nya dator. Jag känner mig inte speciellt inspirerad. Väntar på ett samtal från Uppland.

Kuliga felmeddelanden

Redan så här dag fyra har små skavanker av mitt nya operativsystem börjat uppstå i form av att gamla program anpassade för xp som inte verkar riktigt funka i detta nya vista. Återigen måste jag konstatera att detta aldrig hade hänt om jag haft en Mac. Men det som Microsoft inte har förändrat är sin tradition av roliga, men helt meningslösa felmeddelanden som ska få oss användare att tro att det finns någon som faktiskt bryr sig om vad mitt problem är. I Vista avslutas detta meddelande med följande ord:

Windows kommer att tala om för dig om det finns någon lösning på problemet

Avnågon anledning tror jag aldrig att några sådana svar kommer att ges.

Conserned mothers of america

Dick Cheney har en dotter, Mary Cheney, vilket han säkert är väldigt glad över, dock är hon en politiskt problem eftersom hon är gay. Nu har hon dessutom blivit ett ännu större problem, hon är med barn. Flertalet organisationer inom den amerikanska högern, med organisationen Conserned mothers of america i spetsen (alla ni som automatiskt får kräkreflexer när ni hör namnet är mina vänner), deklarerat att detta undergräver trovärdigheten i president Bush:s familjepolitik.

Ännu har inget fd kommunalråd i Borås uttalat sig i frågan.

Tillbaka från mediaskuggan

I måndags var det åter dags att åka till Blekinge för att jobba. Föga anade jag då på min resan mot jobbet att min flickvän gömt (hon påstår att jag glömde) min internet-uppkoplingsgrej i hennes lägenhet. Sen vägrade hon även att posta det hela till mig. Allt detta för att hon för en vecka skulle kunna vinna över mig i statistiken på bloggtoppen. Hennes version av dessa händelser är naturligtvis helt annorlunda. Vet ni föresten att en dator utan internet och gittan är ungefär lika användbar som en elektrisk skrivmaskin!

Som om inte eländet tog slut där så ringde min förra chef på torsdagen och ville att jag skulle lämna igen datorn som jag hade under mitt jobb som valsamordnare. Och det var ju klart jag skulle eftersom det inte var min dator. Även om jag gick och inbillade mig om att jag nog skulle kunna köpa loss den för en billig pening. Problemet som jag upplevde det var att de ville ha igen datorn samma dag. Tänka långsiktigt gäller alla utom partiets egna medlemmar, eller? Men nu har jag köpt en alldeles ny dator, fast inte lika bra som jag ville för jag fick bara 9000 i kredit hos on-off. Men jag är i alla fall en glad innehavare av Vista, även om jag måste erkänna att Mac är bättre på det här med design.

I morgon bär det sedan av till sala och kursgården sätra-brunn för möte med GSCA vilket ska bli spännande värre. Där ska jag lägga fram en ekonomisk rapport angående förra året som ser riktigt bra ut, beroende på hur man ser det.

Överst på min att-göra liste ligger det nu en lapp där det står rädda världen. Om jag bara kunde hitta projektplanen.

De darrar nog hela vägen till styrelserummet

Telias styrelse kommer nog att darra hela vägen till styrelserummet nu när det fått höra att C i Sjuhärad KRÄVER! att de ska förbättra situationen för sina kunder i just Sjuhärad. Framför allt lär de ju vara extra rädda eftersom Maud nyliggen sagt att hon vill sälja ut hela bolaget. Tror ni att det blir eller mindre stormberedskap efter en utförsäljning?

Lika som bär

En riktig thriller

BT meddelar idag att Sara Degerman-Carlsson (Kd) inte kan tänka sig att rösta ja till det från ordförande utlagda sparbetinget på socialnämndens möte på tisdag. Det drar alltså ihop sig till strid, för om Degerman-Carlsson röstar med oppositionen så kommer deras förslag att vinna. Eftersom Mp inte har någon ledamot i denna nämnd så kan vi inte påverka den här dikussionen överhuvudtaget. Jag ska inte heller tala om för Sara Degerman-Carlsson hur hon ska rösta i det här ämnet. Men jag antar att det är hennes kall som läkare och mamma som gör att hon har svårt att säga ja.

När man själv blir sin största fiende

Idag var jag på anställningsintevju. Det är naturligtvis svårt att säga hur det gick, men vi hade i alla fall ett trevligt samtal. Fast jag blev väldigt nervös när jag fick reda på att de hade läst min blogg. Detta i sin tur fick mig att tänka till kring vad jag egentligen skriver. Om jag blir nervös att en eventuell framtida arbetsgivare ska få sämre tankar om mig för att de läser min blogg vad ska då väljarna i Borås tycka?

Nåja så illa kanske det inte är. Jag hoppas att de flesta människor vet att alla människor har olika sidor. Och jag är mer än de inlägg som jag skriver här på bloggen, men visst visar den här bloggen en sida av mig.

Men det mesta som skrivs här görs med en ironisk underton. Och denna underton är en viktig del av min personlighet.

Med sådana vänner behöver ni inga fiender

Den Svenska regeringen tvingas nu backa och acceptera EU kommissionens tilldelning av utsläppsrätter. Att regering Reinfeldt nu snart är helt ensamma med att inte ta miljöfrågorna på alvar märks ganska tydligt när till och med EU kommissionen och George W Bush börjar prata om att bryta oljeberoende.

Angående debatten i fullmäktige om subventionerade fritidskort

Fredrik Lenemark skriver på sin blogg om debatten idag i fullmäktige och visst är det sant som han skriver att vi i miljöpartiet röstade nej till subventioneringen av fritidskortet. Anledningen till detta är faktiskt att vi nu inom majoriteten räknar på möjligheten att införa en enhetstaxa för kollektivtrafiken i Borås. En låg enhetstaxa skulle gynna samtliga resenärer med kollektivtrafiken och framför allt ger det möjligheten att locka många av de resenärer som vid enskilda tillfällen skulle kunna ta bussen istället för bilen. I den typ av samarbete som majoriteten innebär att man väljer att satsa allt sitt kapital inom det område där man tror att man faktiskt kan genomföra en ordentlig skillnad. I det sammanhang framstår det som ganska meningslöst att rösta för ett förslag om subventionerade fritidskort, framför allt när inte ens S röstar för.

Sen måste jag säga att jag själv tyckte att jag vann den här debatten, men det är väl åhörarna och i slutändan väljarna som ska avgöra detta. Och visst finns det tillfällen när man viker sig för majoritetens åsikt i fullmäktige och röstar emot goda idéer. Men den här debatten skulle jag kunna ta igen, och utanför fullmäktige utan att darra på stämman det minsta.

Svårt att inte ge Lennart Andreasson rätt

Lennart Andreasson skräder inte orden i dagens BT när han kritiserar majoriteten och dess arbete med att få social nämnden att hålla sig till budgeterade kostnader. För det enda retoriska knep som Lennart Andreasson ägnar sig åt är just att säga att det rör sig om en besparing fast det egentligen handlar om att socialnämnden inte ska gå med underskott.

Försvaret för denna politik kommer från majoritetens ledande företrädare vara att även socialnämnden måste hålla sig till budgeterade medel, och att en fokusering på mjuka värden leder i förlägningen till ett hårt samhälle. Och båda dessa saker är naturligtvis sann, men med ett galopperande budget överskott känns som att KG Drotz och Björn Bergqvist kommer att få svårt att vinna den här debatten, och jag tänker inte hjälpa till.

Lennart Andreasson har naturligtvis rätt i att Mp är medskyldig till denna politik. Även om vår möjlighet att få information är begränsad eftersom vi inte sitter i den berörda nämnden, och därmed har vi inte heller möjlighet att rösta. I budgetdebatten hade jag samma info som Lennart Andreasson refererar till, och visst kanske hade jag skygglapparna på.

Men om jag ska glädja Lennart med något så är det väl att det just nu ser ut att finnas den bästa chansen för att S och V ska få majoritet i Borås i nästa val sedan 1994.

Modern Kremlniologi

Ämnet Kremlniologi lär eligt nått ryckte jag hört praktiserats på IB under dess glansdagar på 60-talet. Ämnet som gick ut på att analysera maktstrukturerna i Kremln, men pga bristen på information så fick man mest ägna sig åt att studera hur folk var placerade på officiella sammanhang. Närmast Breschnew hade mest makt, typ så.

En modern tapning av detta kunde man nästan ägna sig åt när det inatt var dags för state of the union, amerikanska presidentens årliga tal till kongressen. Talet är uppdelat i två delar, en del när presidenten talar, en del när de andra apploderar. För att markera om man håller med om det presidenten säger finns det tre alternativ.

Alternativ ett är att inte applodera alls, vilket betyder att man ogillar det presidenten säger. Hillary Clinton apploderade inte mycket hon. Applodera sittande, betyder att man kan tänka sig att gå med på presidentens idé. Stå upp och applodera betyder att man håller med. Så den som vill se vilken riktning arbetet i kongressen kommer att ta framöver är det bara att studera när Nancy Pelosi valde mellan dessa alternativ.

Leijonborg börjar få nervösa ryckningar

Det dröjde inte mycket längre än hundra dagar innan Lejonborg började inse att det kanske är svårare att behålla regeringsmakten än att skaffa den. Och att det är mycket svårare att skicka ut äre populistiska förslag när man även måste tänka på vad det är man säger. Men framför allt är det de dåliga opinionssiffrorna som börjar ge nervösa ryckningar hos de mindre allianspartierna.

Tittar man på Europa så finns det faktiskt argument att hitta för att den svenska borgerliga partiuppsättningen ser lite annorlunda ut. Det brukar finnas ett (ofta ganska starkt) konservativt parti. I Sverige har detta tidigare varit högern och senare moderaterna. Men allt eftersom Moderaterna tog små steg i ett kontrollerat tempo mot att bli ett liberalt parti fick Kd möjlighet att ta plats som ett socialkonservativt parti. Folkpartiet som tidigare var ett socialliberaltparti har med olika strategiera försökt att värja sig från denna moderata svägning. Centerpartiet är och förblir en institution i svensk politik fram till det datum då antingen alla deras väljar dött ut, jordbruksnäringen i Sverige avskaffats eller landsbygden avbefolkats. Däremot saknar vi ett rent högerpopulistiskt parti i riksdagen, vilket är ovanligt. Vilka förändringar skulle vi då kunna vänta oss?

Om vi tittar över en 20 årsperiod så tror jag att antingen Fp och moderaterna har blivit ett parti, allternativt att Fp har åkt ur riksdagen. Att Sd kommit in som högerpopulistiskt parti. Att Kd är ett relativt stark 8 -10 procents parti. Och ett centerparti som dalrar på 4 procents spären men som fortfarande har ett starkt fäste i många landsbygdskommuner.

Nu är det vår tur!

Nu är det dags att byta till digital tv även i kungliga huvudstaden och området därikring. Detta "firas" med en stor informationskampanj för att inte göra Stockholmarna ängsliga. Så varje fredag till söndag ska man nu fram till och med den 4 mars kunna besöka digital-tv-bussen på olika centrum i stockholms området.

Det är ett problem när ett samhälle uppfattar det som ett större problem att de kanske blir utan tv än att miljontals människor dör pga krig, oräätivor och miljöförstöring runt om i världen. Dags att citera den gamla hederliga 90-tals gruppen Rage against the machine

WAKE UP!

Dolkstötsteorin

Eftersom det blev så populärt föra gången jag gjorde en rebus tänkte jag denna gången ge mig på en ekvation i samma tema med inspiration hämtad ifrån gårdagen Fi dokumentär:

Om jag hade varit den senaste personen i ovanstående ekvation hade jag nog tyckt att dokumentären igår framställde mig i en ganska dålig dager.

She is pooling inside the margin

Detta vita huset citat betyder att en kandidat till någon post har tillräckligt mycket personer som tycker att personen skulle vara bra eller mycket bra till ett ämbete. För att kunna vinna ett val krävs det, enligt den sammlade expertisen (?) som den fiktiva vita huset staben består av att en kandidat får över 40 procent i dessa kategorier tillsammans.

Idag visade agenda en undersökning för hur personer ur olika grupper skulle reagera om Mona Sahlin blev partiledare. Agendas vinkling var att många var negativa mot Mona Sahlin som partiledare. Detta var enligt mig en ganska oventeskaplig vinkling. Några sådana slutsattser kring hur S väljar siffror skulle påverkas med Mona Sahlin som partiledare går inte att sia kring på basis av resultatet i denna undersökning. Inte heller går det att dra någon slutsatts kring det som rubriken antyder, eftersom frågan då hade bahövt vara annorlunda.

Men några tendenser vissar ändock mätningen:

1. Andelen personer som inte tycker att det spelar någon roll vem som är partiledare för om de skulle rösta på partiet är störst.

2. Män är mer kritiska än kvinnor men skillnaderna är liten.

3. Mona Sahlins möjligheter att ta väljare från v och Mp är större än från de andra parti.

4. Noll personer av Mp:s väljare skulle blivit mycket mer positiv till att rösta på S om Per Nuder blev partiledare.

För er som vill se hela undersökningen så kan ni göra detta här.

En bra dag

Vissa dagar är det fan roligare att vakna än andra. Idag är en riktigt bra dag.

Tredje största parti enligt Sifo!

Se artikel här.

Ytterligare en seger för Hillary Clinton

Hillary Clinton lyckades idag besegra Arnold Swartzenegger i presidentvalet.

Tack Ulf, detta är världes roligaste spel.

I´m in, and I´m in to win

Med de orden börjar nu Hillary Clintons kandidatur för att bli amerikas nästa president. Hon lanserar sin kampanj på sin egen hemsida www.hillaryclinton.com och där hon även i en web-video lanserar de frågor som antagligen kommer att bli hennes huvudfrågor i kampanjen som USA president.

1. Avsluta kriget i Irak

En fråga som Clinton nog inte är så glad i egentligen. Som senator för New York stödde hon inledningsvis kriget. Henns fokus kommer nog dock att ligga på att kriget ska avslutas på rätt sätt. Inte bara packa och åka hem. Tyvärr låter det lite för likt "en ärofyld fred" som en viss Nixon brukade köra med.

2. Energioberoende

Nä, Clinton har inte gått och blivit miljöpartist. Frågan om oljeberoende diskuteras inte ur ett miljöperspektiv i USA utan ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv. Det handlar om att göra sig oberoende från utländsk (läs arabisk) olja.

3. Budget underskottet

Amerikanerna gillar social security, detta skulle kunna bli en riktigt vinnar fråga för Hillary Clinton om hon lyckas koppla ihop kriget i irak med budgetunderskottet med frågan om att bevara social security. Ingen rebublikan skulle våga gå ut med att de vill montera systemet.

4. Personliga favoriter

Dessutom kastar hon in sina favorit frågor, abort förespråkandet och barn frågor. Här kan hon räkna med att bli attackerad från höger, men jag misstänker att det är precis vad hon vill.


Jag ska erkänna att jag gillar Hillary Clinton, mest för att hon verkligen är en av få liberaler i Amerikansk politik. Men frågan är om hon som sådan kan ta sig till vita huset. Men det är nu eller aldrig, hon har nog verkligen valt rätt tillfälle. För att kampanja mot en sittande president hade varit svårare, och någon riktigt stark motkandidat finns inte. Om jag får möjlighet någon gång under nästa år så skulle jag vilja åka till USA och kamanja lite. Vi får se hur det kan tänkas gå.

Jag slipper A-kassan

Jag har varit arbetslös i mitt liv, jag var det ett tag efter studenten och jag var det ett tag på hösten 1999. Men överlevt gjorde jag då genom att leva upp sparade pengar. Kanske inte så kul men roligare än att bo hemma. Men slutsattsen är i alla fall att mina erfarenheter av att stämpla är typ obefintliga. Jag vet inte hur man gör, och jag måste erkänna att jag inte heller känner mig speciellt lockad. Jag gillar inte att någon lägger sig i mitt liv, varken hur många eller vilka jobb jag söker. Därför var jag lite nervös när det verkade som att jag nu återigen skulle bli utan jobb, men det kan vända snabbt i den här branchen.

Från och med vecka 7 är jag lovad heltid igen i Blekinge trots att jag egentligen inte vill jobba så mycket. Men pengar får man ju. Men dessutom har de hört av sig från en ort strax norr om Märsta och vill att jag ska komma på intervju ang ett pol.sek jobb. Visserligen inte heltid men det vore riktigt, riktigt roligt.

Jag känner verkligen att jag skulle vilja gå vidare i mitt liv. Och att bygga järnväg i blekinge kust är inte ett steg framåt.

Bästa pizza i stada

Om ni någongång kommer till stockholm och känner er sugna på pizza så kan jag varmt rekomendera ett besök i Birkastan och Birkastanspizzeria. De har antagligen Sveriges (och därmed världens) godaste pizzor.

Jag säger ingenting så har jag ingenting sagt

Så därför låter jag Zaida Catalan fd språkrör för Grön Ungdom uttala sig kring ordningsbetyg i skolan:

Folkpartiet byter namn

Dagens magplask står folkpartiet i Stockholm för. Idag lanserar det coola skolborgarrådet Lotta Edholm ett urbota pedagogikbefriat förslag om att betyg i ordning och uppförande ska införas i Stockholms gymnasieskolor och högstadieskolor redan till hösten.

I Ekot idag frågar reportern om de har frågat eleverna vad de tycker om förslaget och dess verkan, Lotta Edholm svarar i princip att det har de inte gjort och det behöver de heller inte göra.

Men kom igen och bygg eran militärskola då. Behovet av individuell frihet bland alla världens människor leder alltid i slutändan till uppror mot övermaktens vilja att kontrollera sin befolkning.

Så folkpartiet, liberalerna. Tänk att ni numera är mer konservativa än självaste värdekonservativsfalangen i moderaterna. Jag tycker ni ska byta namn till ett mer tillbörligt namn som många av era systerpartier har runtom i världen, nämligen: populistpartiet.

Min egen avslutande kommentar blir endast detta, var är det folkparti som fick min röst 1999? Antagligen lika dött och begravet som det centerparti som fick den 98!

Hur kunde detta hända?

Missförstå mig rätt, jag har inget emot att Mona Sahlin blir ledare för Sveriges ännu så länge största parti. Jag tycker faktiskt att det är ett stort fall framåt att man lyckas välja en kvinna till denna posten. Men att man skulle lyckas bli vald till en post som ledare för detta parti och given statsministerkandidat i nästa val, därför att ingen av de andra som blev tillfrågade ville går emot hela min syn på politik. Nu menar jag inte att alla hela tiden måste aggera som värsta super kariäristerna, men någon dragninskraft måste väl ändock den här platsen ha.

Så frågan är, hur har egentligen Mona Sahlin gjort för att tagit sig hit. Vissa saker går i alla fall att konstatera att hon gjort:

1. Suttit still i båten. Inte klart och tydligt sagt att hon skulle vilja kandidera men inte heller dementerat det.

2. Sett till att få stöd från de ställen inom socialdemokratin som varit viktiga för henne kandidatur, dvs Stockholmslän och inte minst från LO:s ordförande. Att Mona Sahlin blev föreslagen istället för Per Nuder från länet var viktigt för hennes kandidatur. Extra viktigt eftersom det är här som valet 2010 kommer att avgöras.

3. Lyckats hålla sig kvar. En sak som få tänker på är att Mona Sahlin aldrig avgick ur S verkställande utskott i samband med Toblerone grejen och därmed faktiskt var den som stod först i kön enligt turordningsreglerna.

4. Men en sak som det alltid går att spekulera om är huruvida det finns ett samband mellan Mona Sahlin som S ledare och att Marita Ulvskog verkar sitt kvar. Den senare tillhör inte Monas fallang direkt så det ska bli spännande och se hur det arbetet kommer att fungera.

Uppdatering kring amerikanska valet

Obama har bildat en kampanjkommité för att samla in pengar till en eventuell presidentkampanj skriver DN. Som jag skrev tidigare är detta det första steget mot att ställa upp i president valet. Detta blir första gången som uppkomligen Obama får möjlighet att se i praktiken hur väl vingarna bär honom. Jag tror inte att Obama kommer att räcka ända fram, men han kan mycket väl bli vice president kandidat.

I artikeln finns även en mer detaljerad lista över olika personer som redan nu deklarerat sitt intresse för valet.

Nu får det vara nog

Så där två timmar innan tentan går av stabeln så inser jag att jag inte kommer att lära mig något mer bara för att jag sätter mig och studerar något mer. Helt enkelt dags att försöka sätta sig ner, samla tankarna och göra det bästa av det som jag redan kan.

Tyvärr måste jag erkänna att prognoserna inte ser helt jätte bra ut. Jag skulle behövt ett antal dagar till för att lyckas få en aning mer fördjupade kunskaper i den finnansiella ekonomins värld. Men jag har i alla fall pluggat tillräckligt mycket för att det ska vara värt att åka till Göteborg och ge tentan ett försök.

Bloggskugga

Igår var det möte med strategigruppen i Borås och idag måste jag plugga. Därför ska jag hålla mig undan från bloggen idag. Återkommer med fler inlägg imorgon. Partiledardebatten får dock stå på i bakgrunden, är man nörd så är man.

Rolig anekdot från för i tiden

En gång i tiden, jag tror det var efter valet 1998 spekulerades det i om Växjös kommunalråd, Kula Bengtsson skulle bli kommunikations minister. Den gode kula som även i folkmun kallas för vingmuttern (se bild) blev då uppring av en dator tidning för att svara på vad han tyckte om IT och lär då ha svarat:

- Jag vet ju hur man klipper och klistrar å så där.

Han blev aldrig minister

Motion i sista minuten

Den 15 Januari är det sista dagen för att komma in med motion till Mp:s kongress i Norrköping. Och så här i sista minuten jobbar jag på en motion att partistyrelsens sammankallande ska väljas på kongressen.

Spännande!

Roligt om regeringen

Under rubriken tyket (göteborska för drygt) skriver Göteborgsposten en ganska rolig sak i dagens tidning:

Den tidigare avgående handelsministern Maria Borelius uppgav sig ju i höstas inte ha haft råd att anställa en barnflicka vitt.

I veckan, när regeringens första 100 dagar granskades, påmindes vi om hur mycket Borelius och hennes make tjänat det aktuella året: 17 miljoner kronor

När inte ens de pengarna räcker för att kunna anställa en barnflicka är det uppenbart att också de flesta börs-vd:ar valt en både fel och olönsam bana i livet. Barnflickorna är den nya överklassen.

Hur var festen igår?

Jo, tack det var faktiskt ganska bra. Jag drack inte för mycket och jag är visserligen lite tröt så här på morgonen. Men inte mer än vad jag känner att jag klarar av.

Så förhoppningsvis kan jag plugga lite när jag kommer hem, när inte storm eller för stor alkohålhalt i blodet hindrar mig för att köra bil.

Man kanske....

skulle ta livet av sig i alla fall.

Eller bara sova.

Amerikanska presidentvalet

Om ett år, imorgon börjar det amerikanska presidentvalet, och eftersom detta är en händelse om kanske fascinerar mig på ett sätt mer än vad som är sunt för en normalt tänkande människa så tänkte jag göra en lite längre utläggning om hur jag känner av stämningarna inför detta evenemang.

Hela proceduren är spännande till att börja med. Som jag nyss skrev börjar valet om ett år, men som de flesta kanske vet så är ju valet först i november 2010. Men om ett år imorgon går Iowa caucus av stapeln vilket är det första evenemang när kandidaterna, i år från båda partier, kan samla röster för att bli sitt partis nominerade i de stora partikonventen som inträffar ca ett halvår innan själva presidentvalet. Detta mycket utdragna system av att välja president gör att de kandidater som tänker sig att ställa upp redan nu måste börja röra på sig. Och så har redan skett. Och framför allt är det demokraterna som får den största media uppmärksamheten, i alla fall här i Sverige.

Hillary Clinton (dem) - favoriten

Hillary Clinton är den av de demokratiska kandidaterna som har störst stöd bland de egna partimedlemmarna. Hon är dessutom den som antagligen har störst kampanjkassa. Att hon är kvinna gör henne naturligtvis mer populär bland de demokratiska kvinnliga kärnväljarna men bland de amerikanska hemma mammorna och konservativa högern är det ett rött skynke. Och röster från den första gruppen är något man eventuellt skulle kunna vilja ha i valet.

Men hennes största nackdel är nog att hon är själva personifieringen av vad republikanerna menar när det säger ordet liberal med den där kraftigt nedsättande ton, som i amerikansk politisk kontext ungefär betyder att någon är kommunist. Republikanerna skulle alltså inte ha några problem med att mobilisera sina kärnväljare med Hillary Clinton som motkandidat.

Dessutom är det mindre troligt att Hillary Clinton skulle kunna ta hem någon delstat söder om mittlinjen. I den amerikanska söder känner man sig fortfarande sig som hopplöst bortglömda och Hillary är en yankee av stora mått, vilket inte talar till hennes fördel.

Frågan är alltså; vågar demokraterna välja Hillary?

John Edward (dem) – ständig vice president?

En kandidat som inte skulle ha några problem med den sista faktorn är 2004 års demokratiske vice president kandidat John Edwards, då han kommer ifrån North Carolina. År 2004 seglade den då 51 åriga senatorn sågs som en ung och karismatisk kraft i den amerikanska politiken.

Och det är just dessa två saker som talar till hans fördel – och nackdel. För det första blir inte herr Edwards yngre, och den här gången kommer att inte ha draghjälp av att vara någon ”upcoming star” inte heller är sydstaterna det område som demokraterna måste vinna för att ta hem valet. De måste vinna sina kärnstater plus några ytterligare och Edwards var 2004 det trumf som demokraterna skulle använda för att vinna delstater i södern.

Så frågan är om inte det just är vice kandidaturen som ligger närmast för Edwards det här året också. Men man vann inte södern förra gången med han som vice kandidat så frågan är varför man skulle göra det den här gången.

Barrack Obama (dem) – den nya stjärnan

Men under det senaste året har en ny stjärna börjat lysa på den amerikanska politiska himmeln, nämligen den amerikanska senatorn från Illinois Barrack Obama. Obama skulle mycket väl kunna vara en joker när det gäller valet till vice president. Demokraterna måste kunna mobilisera minoriteterna röster för att vinna valet. Men precis som när det gäller Hillary Clinton så skulle man inte bara mobilisera sina egna väljare utan även motståndarnas.

Som en analytiker skrev, att demokraterna skulle ställa upp med en kvinna och en svart kandidat till presidentvalet vore varje progressiv amerikans dröm, problemet är att det även är republikanernas dröm.

Hur ser det då ut på den republikanska planhalvan? Jo, egentligen är det två namn som dykt upp som tänkbara efterträdare till Georg W Bush.

John McCain – de ultra konservativas favorit

Om den amerikanska högern får välja så är det senator John McCain som ska bli ny amerikansk president. McCain är något av en omvänd Hillary Clinton, emot abort, för kriget, emot homosexuella mm. Skulle antagligen kunna reta upp folk både till höger och vänster. Är en bra kandidat om man vill ha någon som polariserar Hillary Clinton.

McCains starkaste fäste skulle antagligen att vara the ”plain states” men få svårt att ta hem, viktiga så som California och New York.

Så kanske borde man istället satsa på en annan kandidat, någon som skulle kunna utmana Hillary Clinton på hennes egen planhalva.

Rudy Giuliani – joker i leken

Många av oss trodde kanske att den fd New York borgmästarens politiska karriär var över i samband med han valde att inte kandidera mot Hillary Clinton i senator valet 2002. Men han verkar komma tillbaka som någon med nio liv, det som ligger honom i fatet är framför allt att han ansågs vara lite väl allierad med företagen under sin tid som borgmästare, men också han skilsmässa för några år sedan var en smutsig historia som tog flera vändor i media.

Är nog inte den typiske republikanens drömkandidat men är nog den som skulle ha störst potential bland demokraternas väljare.

Ligger lågt

Men än så länge ligger de flesta kandidaterna lågt. Av de nämnda ovan är det, Edvards och Giuliani som redan nu deklarerat att de kandiderar. Men det drar så sakta ihop sig det lär finnas anledning att återkomma i ämnet.

BT har bestämt sig

En gång är ingen gång, och att BT tar in en artikel av någon från SD för att kunna påstå att man tar in artiklar från alla partier. Men nu har det hänt tre gånger, den enda slutsats som går att dra av detta. Är att BT tydligen har besämt sig för att tvinga Boråsarnas kommunalpolitiker att ta debatten, trots att de inte vill.

Jag kan inte säga att BT har fel, dvs att ta debatten skulle vara sämre sätt att bemöta SD än att inte säga någonting. Problemet är att Kommunfullmäktiges minsta parti helt plötsligt skulle kunna lyckas få uppmärksamhet som om de var det näst största partiet.

Men det absolut sämsta alternativet måste väl ändå vara att SD får stå helt oemotsagda.

Satsa på förlorare

Även om man kan tycka att det är sympatiskt att S i Borås vägrar ta ställning för någon annan kandidat än den som passar deras politiska sympatier. Så blir det lite absurt när man tar ställning för kandidater som inte ställer upp. Och går man på det temat så kanske vi kan hitta några andra kandidater som vore roligt att stödja men som antagligen inte heller ställer upp.

Stig Malm på väg ut på djupt vatten

Var det någon mer än jag som lyssnade på debatten i morse mellan Stig Malm, Maria Abrahamsson och Göran Hägg. Det blev nämnligen riktigt spännande när det började diskutera Mona Sahlin.

Stig Malm säger nämnligen vid ett tillfälle "det är en liten grupp personer som diskuterar sådan här frågor och jag har själv varit en del av den" när Maria Abrahamsson pressar Malm på vilken grupp detta är så svarar han till sist valberedningen och VU i S. Detta är en sammanslutning på över 50 pers så frågan är vilka han egentligen menade.

Det vet nog bara Stig Malm själv.

Valet till SKL

Idag presenterades valet till Sveriges kommuner och landsting ett val som avgör bland samtliga ledamöter i Sveriges kommun och landstingsfullmäktige. Och varför är detta intressant? Jo för att SKL är motpart i löneförhandlingar mellan de kommunalanstälda och sveriges kommuner.

Förra gången vi hade löneförhandlingar mellan dessa parter så hade vi en S regering nu har vi inte längre det. Det betyder också att förra gången fanns det ett politiskt intresse för facket att ta ett "ansvar" för löneutvecklingen bland sina medlemmar. Nu finns inte längre några sådana lojaliteter, snarare tvärt om. Rent politiskt är egentligen inte det viktigaste att kommunals medlemmar får mycket högre lön. Det S ledningen nog hoppas på och vill, är att konflikten ska dra ut på tiden och skapa så mycket negativ publicitet mot regeringen som det bara går. I bästa fall får medlemmarna rejäla lönelyft i sämsta fall uppehållerman regeringen från att prata politik och skapar den negativ publicitet. En win-win situation förbered er på en lång strid.

Upp till kamp.

Jo föresten, jag tycker också kommunalarna ska ha mer i lön.

Rebus

Vill ni veta svaret kan ni alltid fråga herr Wolodarski på DN

Sten Stensson Sten

Idag har jag ägnat dagen åt att skriva en insändare rörande den mycket pinsamma historien kring inköpandet av sten från Kina för upprustningen av Sandwallsplats. Att denna historia inte är gynsam för någon märks kanske av att inget parti än så länge valt att kommentera historien.

Förövrigt undrar jag om BT bredriver någon förtigningskampanj mot Borås.nu eftersom man valt att inte alls publicera historien.

Här är i alla fall en länk till tidningen.

Konstigt rörande bilder

Om man googlar på valrörelse så får man bla upp följande bild.

Så föll den första snön

Får erkänna att jag är lite mellankolisk idag. Var upp sent igår och klämde ytterligare två avsnitt på säsong fyra, vilket inte visade sig speciellt smart klockan sex i morse när det var dags att gå upp. Så nu är jag tröt, men framför allt lite ledsen eftersom Johanna har åkt hem.

Men allt är inte dystert. Igår tändes ytterligare en lite stjärna av hopp om att jag kanske kommer att kunna gå vidare i mitt liv. Men jag har ju inte hört något själv ännu så det är väl bara att vänta och se vad som händer.

Men det som däremot är jobbigt är det faktum att man ska behöva ta sig igenom alla dessa fyra år med borgerlig regering innan det blir val igen. Det känns som om jag och johan går runt och låsas om att valrörelsen snart börjar igen. Bara för att det ska kännas bättre.

Jag längtar bort och hem på sammagång.

Hur kan...

mer av samma sak vara en ny strategi?

Wallenberg

Jag hoppas att många tog chansen att titta på dokumentären om familjen Wallenberg som sändes i SVT i tre avsnitt nyligen. Ett intressantare skildring över Svergies industriella utveckling och 1900-tals historia får man leta efter.

Farväl II

Från och med årskiftet är två av de mest positiva och grönt färgade reformerna ett minne blott. Jag vågar lova att både åter införande av enhetstaxan och de fria entrerna till museerna kommer att stå högt upp på dagordningen för valet 2010.

Tack för klargörandet

Sitter på tåget på väg mot Göteborg och ännu en underbar föreläsning i ämnet finnasiell ekonomi. Denna kurs är en av de tre som jag fortfarande har framför mig innan jag kan kvittera ut min examen. I kursboken, som är en av de där tjocka och överpedagogiska amerikanska kusböckerna, kan man på ett ställe läsa följande mening:

"The reason why the goverment never issues stocks, are because it can´t sell ownership claims"

Det var väl en himla tur det!

Med bloggen i högsta hugg

Sen ett tag tillbaka kan jag alltså följa läsar statistiken på min blogg genom bloggtoppen.se, vilket är väldigt trevligt. Det känns bra att veta att det verkar va någon mer än statshuset i Borås samt mina egna partikamrater som läser vad jag skriver.

Dem här bloggen har alltid haft syftet att jag ska skriva av mig kring de saker som händer och sker här i världen. Framför allt i min värld naturligtvis. Men frågan är vilken möjlighet som finns att använda bloggen för att sprida ett politiskt budskap. Att herr Fredrich Federley lyckades väl med att använda bloggen som ett medel i sin personvalkampanj är ganska klart. Här i Borås lider vi Miljöpartister av problemet att vi saknar någon klar lokal profil. Visserligen hade vi en riksdagskandidat som fick en av de högsta andelen personkryss av samtliga miljöpartister, men någon personvald kandidat till kommunfullmäktige har vi ännu inte.

Tyvärr måste jag säga att jag tror att möjligheterna är begränsade. Min blogg har just nu haft ungefär 50 läsare den här veckan. Rent statistiskt har jag alltså 1/2 läsare från Borås, att denna halva läsare dessutom tackvare min blogg skulle bli en hängiven Miljöpartist känns osannolikt. Men så länge navelskåderiet är ett tillräckligt motiv för att skriva så är det väl bara att köra på.

Farväl...

Martin Roos (manager) har nu meddelat att Harri Mänty har lämnat KENT. För mig är KENT det största som hänt svensk musik någonsin och bandets betydelse under mina tonårsdagar kan inte underskattas. Men klockan klämtar för oss alla och det känns kanske som att även detta bands dagar är räknade.

PS Bilden är på bandets sångare Jocke Berg

Pinocchio, igen

Nu vill även Radio Sjuhärad veta vad jag tycker kring den här eländiga statyn. Jag är så tröt på eländet som blockerar hela den politiska dagordningen just nu. Kan det inte bara ta slut.

Tar det slut nu?

Marita Ulvskog har uttalat sig så nu lär väl Bildt affären snart vara slut. För få har väl glömt hur samma person lyckades vända hela Fp skandalen genom att jämföra Lejonborg med en våldtäcktsman.

Arbete på väg

Idag hörde för första gången någon av sig angående arbete jag sökt. Vederbörande ville ha arbetsprover. Jag vet inte om det betyder att jag ligger nära att få jobbet, men det är i alla fall roligt att någon hör av sig.

BT ringde idag

De ville ha en kommentar angående Pinochio statyn. Jag har tre åsikter:

1. Partiet är för
2. Jag är emot
3. Frågan får alldeles för mycket uppmärksamhet

Om jag har tur så kommer endera av dessa kommentarer att publiceras i tidningen imorgon.

Carl Bildt, igen

Carl Bildts opionsäffär är nu en egen underrubrik på SVT:s text tv. Detta sällar den gode Calle till sällskapet Anna Sjödin samt de redan avgångna ministrarna.

Men även om jag gillar när borgare får pisk i nyhetsmedia så önskar jag att det var den borgerliga politiken som hamnade under lupp, inte ministrarna personligen. Det tar fokus från det viktiga, nämnligen politiken, samtidigt som det späder på politikerföraktet. Om jag var F Reinfeldt just nu skulle jag var väldigt frustrerad över att det verkar helt omöjligt med att komma ut med en politisk agenda.

Carl Bildt på djupt vatten

Tv4 verkar på något sätt helt plötsligt kommit på att det här med borgerlig regeringen inte var så himmla roligt i alla fall. Därför passade man på att göra den mest konstiga intevju med Carl Bildt jag hört någonsin.

Den första strategin som man får lära sig när det gäller media är att när man blir utsatt för kritik om sitt personliga handlade är det bättre att erkänna och be om ursäkt, men den gamla Calle tycker det är bättra att tjafsa emot och inte låta reporterna prata till punkt.

Intevjun är i alla fall humor och kan ses på Tv4.se

Fp som den svaga länken

Tommy Möller skriver idag på DN debatt om regeringen arbete hittintills och dess framtid. Enligt Tommy Möller är det Lars Lejonborg och Fp som är regeringens svaga länk. Artikeln är i alla fall mycket läsvärd.

Att tala är silver - att tiga är guld

Jag måste erkänna att jag är väldigt imponerad över hur Mona Sahlin sakta men säkert verkar manövrerar sig till tätpositionen när det gäller vem som ska ta över ordförandeskapet i det största av de gråa partierna. Och detta genom att inte säga någonting. Som den självutnämnde professorn i kampanjstrategier i Borås så måste jag säga att jag både är full av beundran över denna tydligen gigantiskt vinnande strategi. Själv tänker jag nu föreslå denna till nästa valrörelse för Mp Borås. Vi ska helt enkelt inte tala om vår politik för nån, då kanske vi får jätte många röster.

168 with a bullit

Enligt bloggtoppen är min blogg den 168 lästa bland de politiska bloggarna i Sverige och tydligen är jag på väg uppåt. Tänk om folk på alvar börjar läsa det man skriver, det skulle ju kunna gå hur illa som helst.

Skämt och sido, tack alla läsare för att ni orkar ta del av mina urflippade tankar kring världen och livet. Det får mig att känna mig lite bättre faktiskt.

Att ta debatten eller inte ta debatten det är frågan

För ett tag sedan gjorde jag en utläggning om huruvida man ska ta debatten med Björn Wahlöf ang Maj Steens religiösa åsikter. Jag framhävde då åsikten att det kanske helt enkelt inte var värt det, att herr Wahlöf på något sätt ändock skulle vinna på att någon debatterar mot honom. Nu har tyvärr denna fråga aplicerats i ett större sammanhang, då en Sd representant från Sundsvall skrivit en debattartikel i lokaltidningen.

Frågan kvarstår dock, debattera eller inte? Vem vinner och vem förlorar? Och om 95% av alla tycker att jag vunnit debatten har jag inte då egentligen förlorat?

Lägg ner eländet

Sedan i våras har min kära Johanna sakta men säkert vant mig vid att lyssna på P1 och jag måste erkänna att jag mer och mer uppsakattar att få denna kontinuerliga uppdatering av nyheter och reportage och annat smått och gott.

Men det finns ett program som jag inte kan förlika mig med, nämnligen Ring P1. För att göra det extra illa har det dessutom ett systerprogram i P4 nämnligen Karlavagenen. Enda skillnaden är att i Ring P1 får morgonpigga mediakåta idioter ringa in och prata strunt, i Karlavagnen är det de kvällspiggas tur. Under de gånger som jag hitintills genomlidit detta program är det ett minimum av personer som ringt in som har haft något vettigt att säga.

Winston Churcill sa en gång att det bästa argumentet mot demokrati var fem minuter med den genomsnittliga väljaren, efter att ha lyssnat på detta program känner jag mig beredd att hålla med.

Ett nytt år har börjar

Igår var det nyårs afton med stort buller och bång. Själv var jag i Växjö både den 30:e och den 31:e, den senare dagen för att fira nyår och den 30 för den årliga upplagan av den Erikssonska bandy cupen.

För er som följt bloggen ett helt år nu vet att jag inte pratar om den fåniga sporten innebandy utan riktig bany som utspelar sig på is. Och att bandy har en ganska stor plats i min familjs medvetande. Det var naturligtvis extra smärtsamt att rösta emot Lennarts konstfrusna bandybana. Men jag lovar att göra allt vad jag kan för att ta med denna fråga in i majoriteten. Även om jag inte hoppas på någon större framgång.

Förövrigt till hörde jag detta år förlorar sidan, ett vana som börjar bli väldigt irriterande.

Nyårsafton var i mitt fall en väldigt vuxen tillställning. Väldigt god mat, ganska lite alkohol men framför allt avlades en rad nyårslöften. Här kommer mina viktigaste:

1. Att skriva minst en insändare i veckan för att tala om vilken ruten politik den borgerliga regeringen för.

2. Att göra allt vad jag kan för att genomföra så mycket mp politik i borås stad som bara är möjligt.

3. Dricka mindre, äta bättre och motionera mer.