En annorlunda politik

Det svåraste, som jag sa till min vän Johan, med att skriva blogg, förutom den lila detaljen att jag har starka misstankar om att ingen läser, är att hitta nivån. Som jag skriver ovan är syftet att leverera en blandning mellan just politik, personliga tankar och skvaller. Frågan är vilken nivå mellan de olika temana som man borde lägga sig på. Det här inlägget kanske riskerar att falla över gränsen mot rent flumeri men i så fall får det vara hänt.

Om jag kommer ihåg rätt från när jag var yngre så var standard frasen alltid att politik var tråkigt. Många gånger när man ser Lars Lejonborg i rutan är det ju svårt att inte hålla med. Jag måste erkänna att jag tycker att det finns en brist i den politiska debatten i dagen Sverige just i det faktumet att man inte tillåter någon att ta ut svängarna och därmed blir den politiska debatten ofta innehållslös och tråkig. Titta bara på Tiina Rosenberg människan är ju en politisk nyskapare på alla plan. För det första för att hon är det första som försöker att föra upp queer frågorna på den politiska dagordningen, att ens försöka göra detta tyder på stort mod eller på total brist på omdöme. Att sedan leverera helt geniala oneliners som ”vi ska inte vara ett parti för borgerliga medklasskäringar” gör att man inte kan känna stor beundran för denna kvinna. Men just därför blir hon också golvad mycket tragiskt måste jag säga.

Vad jag menar är inte att Fredrik Reinfeldt ska sluta att angripa Göran Person med skatter och välfärdsstatens kollaps och istället övergå till argumenten ”du är fet och ful jävla gubbe”. Vad jag menar är bara det att om det finns en tanke och ett budskap bakom borde det inte heller vara så fult att gå utanför det normala i den politiska debatten. Om inte annat, just för att göra den mindre förutsägbar och tråkig. En som lyckades med detta måste jag säga var vänsterpartiets America Veras-Zawala, och hon är idag lika död och begraven som den attac rörelse som uppstod med.

En annan, och kanske mer svår uppskattad, typ av humor är centerpartiets totala brist på ledning när det gäller hur man ska hantera tsunami kommissionens rapport och en eventuell misstroendeförklaring mot Laila Freivalds. Att på tre dagar lyckas leverera lika många ståndpunkter i en och samma fråga måste vara något slags rekord. Men det är väl som Fälldin sa ”vi i centerpartiet har alltid velat och kommer alltid att vela” säg till när ni kommit fram till att man bör avskaffa Eu:s jordbrukspolitik då lovar jag att lyssna.
Förövrigt anser jag att Miljöpartiet gärna får vara ett parti för medelklasskäringar så länge vi är ett solidariskt parti för borgerliga medelklasskäringar.