Pseudonymen Mats Hård skrev att det finns de som tittar uppåt i tabellen och så finns det dem som tittar nedåt. Det finns dem som ser varje seger som ett tecken på att nått stort kan vara på gång och sen finns det dem som endast ser en vinst som något som förebådar ett större fall.
Den senaste tiden har vi (läs Miljöpartiet) haft en klar opinionsmässig medgång. Över 6 procent i tre mättningar i rad tror jag faktiskt aldrig har hänt någonsin. I en lokalmättning i Göteborgsstad fick vi nyliggen 9,6 %. Ska man titta uppåt eller neråt i tabellen? Ja jag tror att man måste göra båda samtidigt.
Internt, eftersom vi tycker att vi är partiet med de bästa idéerna, har det länge undrats när genombrottet ska komma. När ska vi sluta vara ett 4 % parti och klättra de där viktiga procenten upp mot kanske 8 – 12 procent? Jag kanske är den tiden här nu. Partiet räknas i alla fall numera som en av de etablerade i den svenska politik, vi är inte längre bara en samling miljömuppar som springer runt i skogen med lupp och studerar lavar. Under de senaste åren har vi även kunnat skörda våra första riktiga politiska framgångar. Frågor där S verkligen har fått ge med sig för våra politiska krav. Under de senaste månaderna har vi dessutom fått en del positivt genomslag för profilfrågor som en humanare flyktingpolitik och framför allt, trängselavgifterna. Till och med svensk näringsliv har börjat svänga när det gäller trängsel avgifterna. Om vi lyckas vinna den omröstningen i Stockholm så är det våran i särklass största politiska framgång hitintills.
Samtidigt så är det naturligtvis så nu har vi helt plötsligt röster att tappa. Vi måste, för att hålla kvar dessa procent bli allt mer noggrann med vilka av våra politiska krav som vi väljer att profilera och hur vi gör det. Jag menar inte att det inte finns delar av vår politik som vi inte ska gå ut med. Men trots allt är det så att vissa frågor när det gäller omstruktureringar av ekonomin exempelvis är svåra att kommunicera, vilket gör dem till olämpliga valfrågor.
Men
Vi får inte heller börja stirra oss blinda på siffror till den grad att vi inte vågar föra ut våran politik eller helt säljer ut våran politik. Jag tror att det är en svår balansgång men hitintills har vi klarat den hyggligt tycker jag.
Den senaste tiden har vi (läs Miljöpartiet) haft en klar opinionsmässig medgång. Över 6 procent i tre mättningar i rad tror jag faktiskt aldrig har hänt någonsin. I en lokalmättning i Göteborgsstad fick vi nyliggen 9,6 %. Ska man titta uppåt eller neråt i tabellen? Ja jag tror att man måste göra båda samtidigt.
Internt, eftersom vi tycker att vi är partiet med de bästa idéerna, har det länge undrats när genombrottet ska komma. När ska vi sluta vara ett 4 % parti och klättra de där viktiga procenten upp mot kanske 8 – 12 procent? Jag kanske är den tiden här nu. Partiet räknas i alla fall numera som en av de etablerade i den svenska politik, vi är inte längre bara en samling miljömuppar som springer runt i skogen med lupp och studerar lavar. Under de senaste åren har vi även kunnat skörda våra första riktiga politiska framgångar. Frågor där S verkligen har fått ge med sig för våra politiska krav. Under de senaste månaderna har vi dessutom fått en del positivt genomslag för profilfrågor som en humanare flyktingpolitik och framför allt, trängselavgifterna. Till och med svensk näringsliv har börjat svänga när det gäller trängsel avgifterna. Om vi lyckas vinna den omröstningen i Stockholm så är det våran i särklass största politiska framgång hitintills.
Samtidigt så är det naturligtvis så nu har vi helt plötsligt röster att tappa. Vi måste, för att hålla kvar dessa procent bli allt mer noggrann med vilka av våra politiska krav som vi väljer att profilera och hur vi gör det. Jag menar inte att det inte finns delar av vår politik som vi inte ska gå ut med. Men trots allt är det så att vissa frågor när det gäller omstruktureringar av ekonomin exempelvis är svåra att kommunicera, vilket gör dem till olämpliga valfrågor.
Men
Vi får inte heller börja stirra oss blinda på siffror till den grad att vi inte vågar föra ut våran politik eller helt säljer ut våran politik. Jag tror att det är en svår balansgång men hitintills har vi klarat den hyggligt tycker jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar