Började läsa no logo för någon dag sedan och jag har bara kommit en sådär 70 sidor i denna mastodont bok än så länge men ändå lyckas boken väcka en del tankar. Jag vill bara förtydliga att jag var ganska på det klara med vad boken i sig handlade om redan innan jag började läsa den. Det är inte så att jag bott på Mars under de senaste 10 åren.
Men som ni alla vet handlar boken mycket om varumärken och hur företag försöker få sina varumärken att bli förknippade med en speciell livsstil eller känsla. Marlboro manen eller Tommy Hilfiger är kanske de tydligaste exemplen, framför allt den senare eftersom den inte har kvar någon form av egen konsumtion utan bara riktar in sig på att bygga sitt varumärke. Denna läsning tillsammans med huvuddragen i en bok som riksdagsledamoten Max Andersson ofta brukar tjata om som heter "the political brain" fick mig att börja fundera. The political brain försöker om jag förstått det rätt om att anledningen till att demokraterna så ofta förlorar amerikanska president val är för att de tror att de kan vinna genom att kommunicera politik och tillskillnad från republikaner som kommunicerar en känsla istället.
Parallellerna till den svenska politiska världen och situationen för mitt parti med båda dessa böcker är enligt mig stora, men skiljer sig även på två punkter. Vi börjar dock med likheterna:
För det första så är det naturligtvis så att varumärket i form av parti symbolen också kommunicerar ett budskap eller en ståndpunkt. Här tror jag att mitt parti har genom åren begått ett stort taktiskt misstag på så sätt att vi hela tiden talat om politiska ord så som långsiktighet, livskvalité och lika rätt som något som vårt parti ska förknippas med. Bilden av partiets väljare som har kommit att etableras, dvs den av en person med fjällräven ryggsäck, näbbskor som vägrar äta kött har istället fått leva sitt eget liv. De politiska orden andas naturligtvis även de en viss känsla men kanske inte så tydligt. Om det nu är så att vi har prioriterat vissa väljare, varför inte göra det fullt ut? Dvs personer som vill uppfatta sig som moderna, urbana och förändringsbenägna ska rösta på Mp för att Mp är ett parti som står för de värdena. Kd är idag det enda parti som säger att de är ett värde baserat parti, känns konstigt att säga det men det kanske är något att ta efter. Likheterna med de böcker jag nämnde ovan blir därmed att kanske ska vi satsa mer på att odla varumärket Mp än att faktiskt lägga politiska förslag, vem vet det kanske lönar sig mer?
Dock skiljer sig situationen för partier i Sverige mot detta på två punkter. Att växa som parti i antal ledamöter i riksdagen mm innebär per automatik att vi gör det på någon annans bekostnad. Vår vinst är någon annan förlust. Det är faktiskt bara i ett fåtal branscher där konkurrensen är så hård att företag ägnar sig åt negativa kampanjer mot varandra, vilket som sagt är det vanliga i politiken.
En röst är ingen vara, vi kan inte höja något pris. Vad jag menar är att man kan ju odla ett varumärkes exklusivitet genom att riktade mot en liten men väldigt köpstark grupp. Mp är idag ett parti med potential på max 20 % av väljarkåren, problemet är som vanligt att de personer som alltid röstar på oss riskerar att inte rösta om vi politiskt börjar ägna oss åt triangulering. Bredning innebär en risk att tappa i andra ändan medan om vi ska tillfredställa kärnväljare så minskar vi möjligheten för oss att växa.
Detta är som sagt bara lösa tankar men trots allt kan det ibland vara bra att ställa frågor kring hur man ser på världen. Jag tycker inte att politik ska bli en vara eller att Mp ska bli ett varumärke, men odlar man tänket i en kontrollerad skala så kanske det kan ge uppslag till hur vi kommunicerar det faktum att vi bara vill rädda världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar