Dags för en ny förortsstrategi

När jag började på det här jobbet var en av de första saker jag skulle ta tag i att göra en strategi för hur vi skulle nå olika prioriterade målgrupper i valet 2010. En väldigt stor del av ett sådant arbete handla om att omsätta politisk erfarenhet i politiskt arbete. Skulle man vara riktigt fräck skulle man kunna hävda att det just är för detta arbete som de betalar mig. Detta kan nämligen i läras på någon pol mag utbildning i världen. Endast den direkta kontakten med olika väljare och deras livssituation kan skapa en intuitiv känsla för hur dessa människor, generellt sett, kommer att reagera på olika politiska utspel eller dyl.

Det största problemet för oss inom Mp är att vi behandlat förortsväljarna som vilken grupp som helst. Vi skickar ett pressmeddelande och säger att vi tycker att diskrimineringen ska upphöra och att vi vill ha en generösare flyktingpolitik, och skulle det inte räcka så kan vi alltid vara emot Israel en del med. Och efter detta förväntar vi oss en hord av nya väljare, eller i alla fall att de ska komma om vi talar om ovanstående saker flera gånger om. Jag tror inte det är så det fungerar. Efter nästan två år i en förort är jag nu allt mer övertygad om att det inte är så det fungerar.

Oavsett var vi vänder oss i världen och tittar på så kallade utanförskapsområden, att dessa områden ser helt olika ut låter vi tillsvidare var den sammanhängande faktorn får bli att de består av en högre procent andel personer som befinner sig utanför majoritetssamhället, framträder ett tydligt mönster. Ett förtroendekapital för att agera politiskt kan endast byggas på att du är en etablerad aktör i området. Hizzbolla får inte stöd för sina galna politiska idéer genom att skicka pressmeddelanden utan för att de är de enda som erbjuder människor i extrem missär ett socialtskyddsnät. Tittar vi historiskt i Sverige ser vi samma sak, det var genom det fackliga arbetet som Sossarna kunde etableras som politisk kraft, inte tvärt om.

Nu är som jag skrev ovan skillnaden mellan Libanon och Skärholmen enorm. Men personerna som bor där är visserligen intresserade av de saker som jag skrev ovan. De är även intresserade av att få arbete och att deras bostäder och bostadsområden ska hålla hög kvalité. De vill ha fungerade barnomsorg och skolor precis som alla andra. Och de är väldigt trötta på att läsa pressmeddelanden. Vill vi ha deras förtroende måste vi börja med att leverera, sen kan vi börja tycka. Problemet är att det just är att tycka saker som vi gör, det är lite det som den politiska verksamheten går ut på.

Jag har inte de bra svaren men jag tror i alla fall att jag kommit närmare att identifiera problemet.

Miljöpartiet, politisk strategi, förorten

Kan Sverigedemokraterna brustit i sin researches?

Att SD nu lyckats skaka fram en präst till sin lista har blivit en stor diskussion på morgonnyheterna. Frågan jag ställer mig är dock huruvida SD verkligen har kollat upp prästen Axel W Karlsson innan han fick kandidera. För var det inte SD som var Sveriges Israelvänligaste parti hur stämmer det då med följande uttalande från Karlsson i GP 13/5 -94 och som tas upp på radio islams hemsida:

"De flesta människor har hört talas om att det finns bibliska texter där Israels barn uppmanas att massakrera sina fiender. Israels brutala krigsföring och kränkningar av folkrätten har rest frågan om dessa texter fortfarande idag kan ha en destruktiv inspirerande kraft. Efter Baruch Goldsteins Hebron-massaker och åtskilliga bosättares applådering av honom kan man knappast avfärda den frågan som irrelevant."

Läs även andra bloggares åsikter om Sverigedemokraterna, Kyrkovalet, Axel W Karlsson

Historien går igen när Carl Bildt lägger ner konsulat men räddar kulturen i Paris

För den som inte redan har läst det kan jag varmt rekommendera maktahavare.se och deras tog sågning av Carl Bildt rörande nedläggningen av Svenska konsulat och världen över. Själv känner jag inte att jag kan avgöra i vilken grad ett kulturhus i Paris eller konsulat i New York eller Kanton ska ställas mot varandra budgetmässigt eller huruvida man ska försöka bevara samtliga dessa anläggningar. Däremot tycker jag att det finns en mycket intressant historisk parallell för själva huvudtemat av konflikten så som makthavare.se beskriver den, nämligen högdiplomatin kontra näringsintressena.

Någongång under mitten av 1600-talet gjorde Sverige som bekant ett mycket misslyckat försök att agera kolonialmakt i USA. Detta försök stöp till mycket stor del pga bristande ekonomisk uppbackning. De många dyra krigen i Tyskland och Polen gjorde en sådan satsning omöjlig. Den ansvarig för detta projekt försökte desperat övertyga de överordnade i Stockholm om att i Amerika fanns stora naturresurser som var nästan helt oexploaterade.

Men, detta öra ville man inte lyssna på. För landvinningar på kontinenten gav ära och berömmelse vilket de inte gjorde i Amerika. Och visst känns det lite som samma konflikt i repris, grabbarna som vill leka världsdiplomater vill ha kvar kulturhuset i Paris medan de som vill främja svenska exportintressen ser det som nödvändigt att behålla närvaron i New York och Kanton. Så historien går igen, bara i nya versioner.

 

Carl Bildt, Makthavare.se, UD

Skattefrihetensdag

Varje felaktigt använd skattekrona är en stöld från de fattiga!

Detta brukar vara moderaternas favorit sosse citat att dra fram vid olika tillfällen. För er som inte vet så var det Gustav Möller som sa det. Och visst äger citatet en viss rättighet, en höjning av skatterna drabbar de med lägst inkomster mest på det sättet att de får störst del av sitt konsumtionsutrymme beslagtaget. Omvänt så är de den mest effektiva gruppen att sänka skatterna för eftersom de spenderar en mycket stor del av de pengar som blir över. Det samma gäller för höjda bidrag för samma grupp, ex studiemedel eller bostadsbidrag. De rika tenderar istället att lägga ökade marginaler på hög.

Skattebetalarnas förening firar idag skattefriadagen och tycker att vi ska hissa flaggan för att från och med nu går våra inkomster till oss och inte till staten. Frågan om skatter har varit en av de som det gnisslats mest om inom de rödgröna V vill ha höga inkomstskatter vilket vi generellt har varit emot. Personligen är jag kluven.

Att regeringen gjorde bort sig med att sänka skatterna så mycket i högkonjunktur är helt klart uppenbart. Det hade varit bättre att kompensera kommunerna för deras minskade inkomster så att de hade sluppit höja skatterna. Detta eftersom deras skatt drabbar alla, tillskillnad från den statliga brytpunkten som endast drabbar vissa.

Jag tror att det är mycket svårt att höja inkomst skatter utan att tydligt koppla detta till en tydlig välfärdsåtgärd. Dessutom är jag inte säker på att det är rätt väg att gå. Skatter på lön och arbete är ju beskattning på något som vi vill främja (dvs arbetande och anställande) och därför får dessa skatter gärna vara låga. Dessutom kan de med höga inkomster av denna typ lätt smussla bort dem och slippa skatt. Däremot skulle det vara bättre att höja konsumtionsskatterna, både av klimatskäl men även för att stävja en kosumtionskultur som i min mening är osund. När saker blir för billiga blir de även utan värde för innehavaren. Detta märks inte minst på den göra om köket hets som drabbade Stockholm för några år sedan, eller köp och renovering av sommarstugor.

Större inkomster och mer prylar skulle dessutom göra att fler prioriterade varandra. För varför ska hela svenska folket sitta i varsin sommarstuga och i varsin båt som de inte hinner med när de kan åka och hälsa på vännen för vilken något av dessa har en stort värde och bygger på ett genuint intresse?

Skatter, frihet, skattefriadagen

Vi betalar inte, vi betalar inte!

Ledsen Dario Fo för att jag lånar titeln på din mest kända pjäs. Dessutom är det inte helt sant, det finns saker jag betalar för. Jag betalar för min Spotify. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att betala för en liknande tjänst rörande film. Men jag kommer aldrig att betala för DN.se eller någon annat mainstrem nyhetsmedia på nätet, däremot betalar jag ju för att få pappersvarianten i brevlådan.

Vad är då den röda tråden mellan dessa olika beslut?

Jo att det inte är själva innehållet som jag och troligen även flera andra konsumenter är beredda att betala för, utan för hur själva tjänsten levereras.

Jag betalar inte för min Spotify för att jag måste, utan för att jag vill slippa reklamen och för att slippa ladda ner massa torrents till min dator som jag aldrig kan vara helt säker på att de inte innehåller virus. När det gäller film kan jag i vissa fall betala 90 – 100 kr för att gå på bio, men det jag betalar för är ju inte själva filmen utan för inramningen och att det är en happening att gå på bio.

Jag kan mycket väl slå upp DN.se med datorn i högsta hugg till frukost och börja scanna nyheter eller bara lyssna på radion. Men av någon anledning trivs jag med att bläddra bland sidorna och prata med J om de olika nyheterna. Att betala för DN.se skulle vara helt bissart. En majoritet av nyheterna där är ändå bara TT telegram som har en extremlåg per enhet kostnad för tidningen att producera, det samma gäller aftonbladet eller expressen. Jag betalar för Fokus för att den i alla fall har ambitionen av att vara fördjupande. Ska jag betala för nyheter på nätet måste de producera något som jag inte kan få på nått annat ställe. Men istället för att satsa på ökad kvalité kräver nu DN att informationsflödet ska begränsas för att öka betalningsviljan. Kanske vore det bra om det blev så eftersom det antagligen skulle vara spiken i kistan för de gamla mediedrakarna.

Men bättre vore om de stora medieproducenterna vaknade upp och insåg att det numera är köparnas marknad, och vi betalar i väldigt låg utsträckning för skit!

Upphovsrätt, DN, Mediaoffensiv

Fel att porta studenter från diktaturer

P3 nyheter rapporterar nu att flera Svenska universitet blockerar studenter från Nordkorea eller Iran från att läsa kurser där kunskaperna skulle kunna användas för att framställa kärnvapen.

För min del måste jag säga att detta kan vara något av det tramsigaste som jag hört. För det första kan den kunskap som i så fall skulle förvärvas i Sverige lätt kunna förvärvas i andra länder, ex Ryssland eller Kina. Sverige är heller inte något land där vi besitter spetskompetens varken på att tillverka kärnkraftverk eller kärnvapen. Kvar blir därmed endast ett förbud mot studenterna att studera. Jag är helt övertygad om att personer från Iran och Nordkorea kommer att vara betydligt mer ifrågasättande om sin egen regim efter att ha vistats utomlands den de var innan. Jag tror att internationellt utbyte är en förutsättning för att hålla igång en fungerande opposition.

Vi är säkert bra på att lära ut atomklyvning men troligen ännu bättre på att lära ut fungerande demokrati.

Studenter, Nordkorea, Iran

Stor ökning av arbetskraftsinvandringen

SVT:s Rapport rapporterade igår om att det har skett en kraftig ökning av arbetskraftsinvandringen till Sverige sedan den nya lagen trädde i kraft, totalt var det 13000 personer som fått arbetstillstånd från december till juni.

Personligen ser jag detta som en seger för det gröna perspektivet om en friare arbetsmarknad framför den traditionellt röda reglerade. Att det dessutom framför allt är personer från öst Asien tyder dessutom på att det faktiskt inte är personer som flytt från andra humanitära kriser som kommit hit.

Min förhoppning är att det ska kunna gå att fortsätta att hitta politiska majoriteter för en breddning av arbetskraftsinvandringslagstiftningen. Genom att exempelvis ge alla personer som vistas i landet rätt att stanna så länge de uppbär ett arbete och ge samtliga personer som kommer hit minst ett halvår på sig att hitta ett skulle en mycket effektiv omväg kring den förhatliga asylrätten kunna skapas. Kan sedan försörjningsplikts lagstiftningen omvandlas till att få innebörden att en person boende i Sverige har rätt att ta hit vem som helst under förutsättning att den går med på att försörja vederbörande så kommer vi komma nära en invandringspolitik som kan kallas human.

Det är min fasta övertygelse att ökad arbetskraftsinvandring är både nödvändig och önskvärd. Vi kommer aldrig kunna försörja den stora andel äldre som ligger framför oss under de närmaste 30 åren utan att öka den skattebetalande basen. All historisk empiri pekar dessutom på att de största perioderna av ekonomisk utveckling i världen sammanfaller med stor grad av invandring och urbanisering. Det enda som finns att frukta är fruktan själv, samt att personer med utländskbakgrund fastnar i gamla strukturer. Invandring ska inte ha som fokus socialt omhändertagande utan arbete. De som flyr från väpnade konflikter och är behov av vård ska få detta men fokus ska alltid ligga på att personen så snabbt som möjligt ska komma i arbete och därmed kunna försörja sig själv.

Läs även andra bloggares åsikter om Arbetskraftsinvandring

Reformism, klass och metadebatt

Tidigare här på bloggen skrev jag om en intressant artikel i DN Kultur. Tack vare att det nu kommit en replik har det hela kommit upp på nätet också, läs original artikeln, samt replik och kontrareplik. Lägger vi därtill debatten på Arvidfalk.se kring reformismen av Nima Djohari-Taimouri som går i polemik mot Katrin Kielos Grå Vågen, tror jag vi börjar närma oss kärnan till varför den urbana medelklassen börjat svänga från S till gröna eller än värre moderaterna. Egentligen tror jag faktiskt att hela frågan kan sammanfattas i ett enda stycke i Djohari-Taimouris artikel.

Min poäng är, att problemet är inte att arbetarklassen inte längre finns. Problemet är att arbetarklassen inte längre vet om att den är arbetarklass! Och det är här vår stora utmaning ligger - hur kombinera en radikal arbetarpolitik med en jättelik bildningskamp, för att höja klassmedvetenheten och klassolidariteten hos de 80% av befolkningen som är, och så länge vi lever i ett kapitalistiskt samhälle förblir, lönearbetare?

När arbetare rörelsen oavsett om den är facklig, politisk eller intellektuell börjar ägna sig åt högskolastiskt predikande istället för att driva rak intressepolitik så går de i exakt samma fälle som avgrundsvänstern gjorde. Istället för att samla en bred rörelse kring stora enande frågor kanaliseras all kraft mot att avgöra exakt hur det ultimata goda samhället ska genomföras.

Att vara lönearbetare är naturligtvis samma sak som att vara arbetareklass i en klassiks marxistisk analys. Men hur intressant är den analysen? Frågan om att genomföra ett samhälle där det offentliga faktiskt äger produktionsmedlen är lika stendöd som teorin om de fyra elementen och har så varit sedan lönetagarfonderna avskaffades. Kvinnan i den privata hemtjänsten i en blå Stockholms kommun är inte bekymrad kring att skattemedel går till privata företagare, hon är intresserad av sin lön och arbetsvillkor. Det samma gäller tjänstemannen i innerstaden som undrar hur hans stora lön ska räcka till för att upprätthålla att de medelklassattribut som han skaffat sig. Det är sådana frågor som förenar. Kvalitén på den offentliga servicen förenar, att barn och äldre omsorgen ska hålla hög kvalité. Inte frågan om ägandet av produktionsmedlen eller en överintellektualiserad debatt kring frågor som exempelvis vem som ska få bada toppless på badhusen eller slöjor som arena ägnar sig åt.

Frågan nu hur detta är mitt problem. Ja om S inte ens kommer att kravla sig över 20 strecket i strecket i Stockholm så måste vi gröna göra en fruktansvärt bra val för att vi ska kunna ta majoritet, samma sak gäller på riksplanet. Att Mp tar 10 % av rösterna är något som jag väntat på länge men jag vill ju inte ägna mig åt kannibalismpolitik. Dessutom finns det väljare som vi gröna aldrig kommer att kunna nå, hur gärna vi en vill. De kommer aldrig att tro att vi är något annat än en näbbstövlar och inga hus eller vägar parti.

Därför kan hela detta inlägg i den S märkta debatten avslutas med en enda uppmaning: Skärp er!

Läs även andra bloggares åsikter om Reformismen, Katrin Kielos, Arena, DN Kultur

SD och deras plats i Skåne västra

Som tur väl är har det på bloggplats uppståt stora diskussioner kring hur nära eller inte när SD är riksdagen. Eftersom många andra ex makthavare.se och Tomas Melin behöver jag inte tillägga så mycket mer. Möjligen ska det sägas att 12 % i en valkrets inte är någon garanti för mandat. Även om ett regionalt Gotlandsparti skulle ta 12 % skulle det inte räcka för att få mandat. Tolvprocent är för att få vara med i utdelningen, partiet måste fortfarande förtjäna mandatet enligt viktade röstetalsmodellen.

Läs även andra bloggares åsikter om SD, Riksdagen

Island långa resa mot EU tar sin början

Igår röstade Alltinget på Island för att Island ska ansöka om medlemskap i den Europeiska unionen. Ett beslut som inte bara är positivt eller negativt för varken EU eller Island själv.

Min bild av verkligheten är sådan att för ett mindre export beroende land som Island skapar det klara problem att ha en ekonomi som inte bygger på fri rörlighet för varor och tjänster. DDEnen isolerade positionen bygger dessutom på problemen. Precis som norge är risken för att det byggs upp ett starkt inflationstryck inom landet stort. Här finns potential för Island att genom att gå med i EU och EMU få en starkare valuta och hålla tillbaka inflationen. Därmed kan även en stabilare förhållanden på inre och yttre marknaden skapas.

Däremot är frågan om hur Island, som byggt mycket export på billig energi, skulle klara av att fungera på en integrerad energimarknad. Men detta kanske inte heller ens skulle bli aktuellt beroende på landets geografiska position.

För EU:s utveckling är det inte heller odelat positivt. Antalet länder med (relativ) lång demokratisk tradition förstärks ju, trycket på länder främst från forna öst staterna som fortfarande har problem med auktoritära tendenser och hög korruption kan få ökat tryck.

Men den stora stötestenen är helt klart fiske politiken. En gemensam fiskepolitik inom EU, kan göra det väldigt svårt för Island att hävda ensam rätt över sina "egna" fiske vatten, något som tidigare varit en källa för konflikter. Samtidigt skulle ett Isländsk inträdde göra det en mer påtagligt att denna ohållbara politik måste förändras.

Läs även andra bloggares åsikter om Island, EU

EU måste markera mot Litauen

EU har som de flesta vet redan från början varit ett projekt för att reglera handelsrelationer mellan först ett fåtal och sedan ett större antal länder. Unionen anses stå på tre pelare eller friheter, fri rörlighet för varor och tjänster, fri rörligheter för arbetskraft och fri rörlighet för kapital. Som garant för detta skapades EG domstolen och kommissionen för att övervaka att länderna inom unionen inte inskränkte i dessa friheter. När fler länder har begärt inträdde i unionen har det dock även tagits andra hänsyn. Att landet respekterar grundläggande demokratiska värderingar, mänskliga rättigheter mm har varit väsentliga delar kring processen för inträdde både för länder som Rumänien, Bulgarien och är en knäckfråga när det gäller Turkiet.

Naivt har verkar det nu som att det har antagits att så fort ett land antagit en lagstiftning som uppnår denna standard så kommer det inte att backa. Men verkligheten visar återigen sitt fula tryne. Litauen inför nu en lag som förbjuder personer att tala positivt om homo och bisexualitet. I både Ungern och balkan länder finns det fortfarande lagstiftning som är klart diskrimminerande mot Romer.

EU är vad jag vet den enda aktör som på alvar skulle kunna sätta tyngd bakom krav på att denna typ av lagstiftning måste upphöra. Frusna utvecklingsbidrag och jordbrukssubventioner skulle vara ett otroligt effektivt verktyg för att sätta press på länder där populistiska politiker använder sociala spänningar för att hetsa mot minoriteter. För länder som försjunker in i semidiktaturer bör uteslutning vara en självklarhet.

Som ordförande för EU har Sverige en skyldighet att se till att EU agerar och utsätter Litauen för kraftiga ekonomiska och diplomatiska påtryckningar om att denna lagstiftning genast måste avskaffas. Frågan är Fredrik Reinfeldt om du som liberal vågar stå upp för mänskliga rättigheter eller är du fullt upptagen med att driva igenom lagstiftning som innebär större övervakning av våra dagliga liv?

Läs även andra bloggares åsikter om Homosexualitet, Litauen, Stockholmsprogramet, Fredrik Reinfeldt

Partiernas karaktärsdrag

På makthavare.se kan man idag läsa om en undersökning genomförd av Synovate om hur väljarnas uppfattningar om partierna har förändrats sedan 2004. Med siffrorna för Mp är det väldigt lätt att snabbt peka på de viktigaste framgångarna som partiet gjort under de senaste åren, men även var utmaningen ligger. Undersökningen är gjord så att deltagaren får ta ställning till en rad utsagor som de anser kan beskriva ett parti och sedan placera det på respektive partier.

"Framtidsinriktade" är det ord som flest förknippar med Mp, hela 34 procent sätter detta epitet på Mp. Detta är en ökning med 13% sedan 2006 och 15% sedan 2004. Det är dessa siffror som förklarar valresultaten på 9 procent i riksdagsvalet och 16 i EU-valet i Stockholm stad. Framtidstro och stor adaption för förändringar är något som präglar den moderna storstadsbon.

På plats två och tre kommer dock de mindre smickrande epiteten "har en politik som bygger på önsketänkande" och "vacklar hit och dit". I båda dessa fall går siffrorna åt rätt håll, det är allt färre som uppfattar dessa epitet med Mp. Även om utvecklingen "har en politik som bygger på önsketänkande" är svår att analysera eftersom den endast mätts sedan 2008. Men "vacklar hit och dit" har funnit med länge i denna typ av mätningar och handlar i stort om vilken sida blockgränsen man befinner sig. I Svensk politik är denna Maginotlinje är väldigt avgörande i Svenskpolitik, oavsett vad vi tycker om det. Här syns dock en tydlig trend, sedan 2006 har detta epitet minskat med 7 procent bland väljarna.

Här döljer sig de stora utmaningarna om Mp vi ska kunna öka till över 10 procent. För det första måste vi utveckla en trovärdighet att de förändringar vi vill genomföra i Sverige är samhällsekonomiskt lönsamma och möjliga att genomföra. Att de är miljömässigt riktiga tror jag redan de flest Svenskar tror, men att de är möjliga utan att för den delen äventyra samhällsekonomin är mycket svårare att övertyga folk om. Baserat på detta ska man vara väldigt varsam med att bege sig in i den röd-gröna överbudspolitiken som tyvärr på sistone har börjat visa sig.

För det andra måste vi vara tydliga med vilken sida blocket vi står, i alla fall fram till den dag vi blir så stora att vi får privilegiet att bestämma detta själva, men då måste vi en bit över 20 procent. Inom detta block finns dock en stor möjlighet att utveckla en egen profil som kan användas för att ta avsatts mot högre höjder.

Partiers karaktärsdrag, Miljöpartiet

Avantgarde

I lördagens DN Kultur publiceras en artikel i Idé & Kritik med rubriken "vänsterns arena går åt höger". En mycket intressant artikel som förtjänar att diskuteras vidare. I korthet skulle artikeln kunna sammanfattas med att den problematiserar vänsterpressens tendens att placera sig själv i ett fack av att vara marginaliserad och stå utanför. Att de ofta ägnar sig åt meta analys av debatten snarare än just att delta debatten.

De tidningar som används som exempel är Bang och Arena. Jag ska erkänna att jag läst båda dessa skrifter för lite för att känna mig bekväm med att analysera dess innehåll tydligare. Däremot känner jag mig helt bekväm med att uttala mig kring viljan av att ställa sig utanför.

En av de första bekantskaper jag gjorde med Grön Ungdom var med en person som tydligt deklarerade att den inte kunde diskutera innehållet i Big Brother som då gick eftersom vederbörande inte hade någon TV. Idag är det faktiskt inte så off att inte ha TV men för fem år sedan var det fortfarande lite knäppt. Men framför allt skulle jag säga är det ett problem om man vill vara politiker att då inte ha kunnat diskutera innehållet i Big Brother.

Det finns en tendens, framföra allt på vänsterkanten, att vilja ta avstånd från vanor och beteenden som finns hos stora grupper medborgare, på detta sätt kan Hägglund ha en poäng. Tage Elander fick inte 50 % i valet 68 genom att säga att Hylands hörna var opium för folket utan genom att vara med i programmet.

Nu är det kanske svårt för Mona eller Peter att ställa upp i både Topp modell eller Bonde söker fru. Att göra detta kanske inte heller är ett krav så länge politiken formuleras utifrån en problemformulering som delas av de grupper som förstrött tittar på dessa program.

I ovan nämnda artikel påstår skribenten (som jag tyvärr inte mins vad den hette och den finns inte på nätet) att Bang tar spjärn mot den hetrosexuella småbarnsmamman och att Arena fnyser åt livspusslet. Jag vet inte om det är sant men om man istället för att adressera frågeställningar kopplat till vardagsproblem som delas av under och medelklassen och därigenom försöker få dessa att inse att deras intressen går att sammanföra ägnar sig åt i sammanhanget perifera diskussioner som surrogatmödrarskap eller dyl. Det är ungefär som om hela Mp:s jämställdhetspolitik skulle ägnas åt att driva rätten för kvinnor att få bada toppless i kommunala simhallar istället för lika lön eller mer lika uttag av föräldraförsäkring.

Mainstream kulturen regerar, det kan vi aldrig komma ifrån. Ett parti med ambitionen att få mer än 5 procent i ett val kan aldrig förhålla sig kallsinnig till den. För gör man det kommer också mainstream väljaren ty sig till ett parti som diskuterar dessa problem, oavsett om det är V eller KD.

DN Kultur, Dagens arena går åt höger, Kulturvänstern

Till tveksamnytta

Jag har placerat min blogg i Stockholm på bloggkartan.se!

Hur man minimerar politisk debatt

Nu på onsdag träffas EU-justitieministrar för en glad sammankomst där det sk Stockholmsprogrammet ska diskuteras. Trotts detta programs kontroversiella innehåll så har det förekommit i princip noll politisk debatt kring dess innehåll, i alla fall i gammelmedia. Även bloggare och andra normalt snabbfotade debattörer verkar i detta fall ha vaknat sent. Anledning är delvis ganska enkel, förhandlingen om detta kontroversiella program har lagts mitt i sommaren, vilket naturligtvis minimerar mängden debatt och protester.

Programmet som ska ta upp minst två gröna paradfrågor, migrationspolitik och frihet på internet borde vara en av de stora händelserna för den gröna rörelsen under året men har effektivt hamnat mitt i eftervalskoman och sommarledigheten.

På onsdag arrangeras i alla fall en demonstration i Hummlegården, kolla in Fejan event om ni vill gå, i annat fall sprid ordet.

Läs även andra bloggares åsikter om Hummlegården, Stockholmsprogrammet

Hägglund från en annan vinkel

Allt sedan Göran Hägglund steg upp på Almedalscenen för att hålla sitt numera kanske välkända tal kring "den vanliga människan" har just detta tal och den bakomliggande politiska strategin diskuterats ganska flitigt. Bland de gröna har både Erik Malm och Christian Valterson skrivit tänkvärda inlägg. Men båda dessa herrar och nästan alla andra pekar på att det är den socialkonservativa väljargruppen som Hägglund vill nå med dessa uttalade baserat på att hans åsikter stämmer överens med deras. Kanske är dock inte svaret så enkelt.

För ett tag sedan skrev jag ett inlägg kring Stockholms gröna och vad de hade potential inom politiken baserat på identitet snarare än politik. Sossarna är det parti som har haft störst partiidentifikations siffror genom alla år. En stor del av deras väljarbas är personer som uppfattar sig som Sossar som en del av sin identitet. Efter årets EU val vill jag mena att det finns en stor möjlighet att göra en stor del av personerna som bor på södermalm och i vissa andra delar av Stockholm till gröna som en del av sin identitet. Fördelen med att skapa den typ av väljare är att de blir helt okänsliga för politiska utspel från andra partier. Att säga jag är Miljöpartist är som att hålla på ett fotbollslag. Och man börjar inte hålla på ett annat lag oavsett hur dåliga de är.

Jag tror helt enkelt att Hägglund och Co letar efter en möjlighet att bredda sig bort från Pingtskyrkan. Genom att identifiera sig som den vanliga människan, den strävsamma familjefadern (ja troligen just fadern) med hus, bil, vovve, barn, fru och sommarstuga finns en väljargrupp mångdubbelt större än de som faktiskt går i kyrkan. Här finns också möjligheten att göra inbrytningar på den vänstra politikhalvan för visst är denna grupp personer ofta arbetarklass. De krävs en ganska stor grad av anti-interlektualism för att attraheras av denna typ av budskap.

Men att det kan funka visar inte minst Bush kampanjen 2004. Republikanerna talade ofta om Kellys kopplingar till Frankrike, ett land som av landsortshögern i USA ofta förknippas med snobbighet, överdrivet teoretiserande och inte minst homosexualitet, dessutom var de ju emot Irakkriget.

Problemet för Hägglund att denna omsvängning kommer att ta tid. Att förflytta sig från en moralkonservativgrupp till en socialkonservativgrupp är svårare än vad det kan låta, helt enkelt för att denna grupp tenderar att tycka illa om all typer av politik oavsett färg. För att lyckas skapa en profil hade man antagligen behövt göra ställningstaganden långt bort ifrån de övriga partierna, något som är svårt att göra samtidigt som man sitter i regering. Tyvärr för Hägglund har nog SD större potential i denna grupp än hans eget parti.

Det är så här det kommer låta

Idag var det återigen dags att vakna till Fredrik Reinfeldt ljuva stämma. Han pratade om att G8 nu enats om 2 graders målet och att minska koldioxidutsläppen med 50 procent till 2050.

Fint! Om det inte vore för att dessa två saker inte alls hänger ihop. Om Larslagerbäck skulle intervjuas och säga att vi tänker ta tre poäng mot Danmark genom att spela 1 – 1 hade antagligen någon reagerat men nu kommer det ingen kritisk granskning. För att klara två graders målet krävs 40 procent till 2020 och 80 procent till 2050. Henrik Brors var den enda person som faktiskt skrev nått om att miljöorganisationerna var kritiska men inte ett ord om varför de var det.

Jag har sagt det för och jag säger det igen. Jag tror detta är livsfarligt för klimatfrågan och för oss som politisk parti om Reinfeldt får vinna debatten utan att nån påtalar fakta.

Den onödiga bloggen – typ som den här

Alex Schulman hade för några dagar sedan mage att skriva om den onödiga bloggen. Om att bloggandet egentligen inte har någon betydelse och att en majoritet av alla bloggar är inaktiva och att den största mängden bloggar är kvinnliga modebloggare.

Denna blogg har ingen gigantiskt läsarskara, men det är inte riktigt syftet heller. Jag vänder mig i första hand i nått till aktiva miljöpartister eller i alla fall politiskt aktiva personer. Jag skriver främst om saker som rör politik och politiskt kampanjande. Detta gör jag av den enkla anledningen att det är det jag jobba med och det är det jag kan. Så tror jag det är bland de flesta bloggare, det skriver om det de kan och är intresserade av.

Alex Schulman ger sig framför allt på två typer av bloggare. De politiska allmänt tyckande bloggarna, graden av politik varierar, samt de kvinnliga modebloggarna. I det ena fallet har Schulman antagligen rätt. De allmänt tyckande bloggarna som skriver om allt möjligt och kommenterar det som är på tapet har ingen agenda sättande funktion. Däremot skapar de ekon. De är inte först med nyheter men de har möjlighet att hålla liv i nyheter och debatter som därav placeras högre på den politiska dagordningen en annars. Här är integritetsfrågorna det tydligaste exemplet. En fråga som hade antagligen dött ganska snabbt utan bloggare och internet aktivister.

Men de kvinnliga modebloggarnas marknadsvärde ska absolut inte underskattas. För att lansera ett märke eller en produkt behövs sk opinionsbildare, dvs personer som agerar som ombud mellan produktlanserare och konsument. Kan man som marknadsförare av en produkt få tillräckligt många modebloggare att skriva om sin produkt så är det bättre marknadsföring än vad reklamannonser någonsin kan skapa.

Intern debatt av ondo

Tack var min sambo får jag med jämna mellanrum hem olika typer av ideologiskt inriktade debatt tidningar från olika S föreningar. SSU:s Tvärdrag är utan tvekan den bästa, kanske förövrigt en av de mest välskrivna och djupblodande tidningar på vänsterkanten över huvud taget. Utöver denna finns S-Studenters Libertas, och sedan en rad uppsjö olika medlemstidningar från olika S-föreningar. Inom Mp har vi, mest pga bristande resurser fått nöja oss med Grönt och nu mera Grön Puls för Mp Stockholm. Båda dessa är medlemstidningar och inte inriktad på intern debatt.

Om vi tänker på mängden tid och resurser som läggs ner på att åstadkomma dessa tidningar så kan jag inte annat än fundera på om det är rätt prioritering av resurserna. I en tid av minskad grad av partianslutning och identifikation måste partierna förstå att det är den utåtriktade kommunikationen som ska sättas främst. Min kära kollega brukar ibland säga att "every day is an electionday" och visst ligger det nått i det.

De olika S-föreningarnas tidningar är troligen ett arv från den tiden då den interna debatten var av stor betydelse för vad som faktiskt sedan skulle bli regeringens politik. Genom att påverka medlemmar och andra kunde beslut fattas på partiets kongress som sedan kunde bli politik. Idag verkar de ha mycket svårt att anpassa sig till en ny situation. Politiken avgörs idag till stor del genom kompromisser mellan olika partier och samhällsintressen i förhoppning om att lösa de av media dagordningssatta samhällsproblemen. Med ett sådant politiskt landskap är det väljarna som måste vara huvudfokus för partiernas kommunikation snarare än de redan existerande medlemmarna. Alltså borde medlemstidningarna sakta gå i graven och ersättas av tidningar med ett brett tilltal med ambitionen att locka nya väljare och sympatisörer.

Finns det då någon konflikt mellan detta och medlemmarnas behov och intresse för att diskutera politik? Perioden som omröstningen om utträdeskravet pågick var en av de bästa i Mp:s historia. Här involverades verkligen medlemmarna i en intern politikskapande process. Genom att öppna upp beslutsprocesserna för både utomstående och gräsrötter kan behovet av att bli bättre på kommunikation utåt och med medlemmarna tillgodoses. Däremot är min fasta åsikt att behovet av debattforum av typen insändarsidor eller dyl är kraftigt överskattat.

Den svåra frågan är hur dessa processer ska hanteras när det kommer till faktiskt regeringspolitik. Risken är uppenbar att personer som involverat sig i en politiskprocess blir besviken när resultatet i konkret politik inte blev det som de hade förväntat sig. Att vägen till lösning av stora problem oftast går genom frekventa myrsteg är ofta en klen tröst för personer som engagerat sig i förhoppning om stora samhällsförändringar. Här finns det nog ingen annan lösning än att inte ge personer för stora förhoppningar. Öppenhet med hur processen ser ut och hur resultatet kommer hanteras är troligen den enda lösningen för att undvika svekdebatter.

När Sverige agerar i EU behövs ingen granskning?

Det tog mig ungefär en timme att bli trött på att höra om att Sverige nu är ordförande EU. P1 morgon körde först en intervju med Reinfeldt och sedan en med Barosso. Och trotts att det är P1 så är det enda perspektivet som tränger igenom att det nu är så fint att vi ska få vara ordförande land i EU. Inga kritiska frågor om hur regeringen tänker agera för att få ett klimat avtal i hamn och än mindre vilka nivåer av koldioxidminskningar som krävs globalt för att faktiskt hålla temperaturökningen till två grader. Det är inte utan att man drar palleller till sämre typen av Zlatan reportage, där man först gör lite intervjuer från Rosengård och sedan från Italien där samtliga säger att han är jätte bra och en sjyst kille och där det enda underliggande budskapet är att vi ska vara stolta över att en Svensk är en av de bästa fotbollsspelarna i Europa.

För mitt parti finns två stora utmaningar till hösten:

1. Få folk att inse att allt annat än ett globalt avtal på 40 procent till 2020 är otillräckligt och därför ett misslyckande.
   
2. Att få folk att inse att en rödgrön koalition hade hanterat frågan bättre.
   

Båda dessa utmaningar är lika gigantiska som de är avgörande för valresultatet (i alla fall för den gröna delen). Och inte blir det enklare av att Svenska journalister bara är intresserade av att höra vilka internationella digniteter som Reinfeldt pratar med denna vecka eller vem Carl Bildt pratar i telefon med.

Om ni undrar vilken fråga som jag går och grunnar på nu när nästan alla andra är i Almedalen så är det denna.

Festivaler måste antingen växa eller dö!

Det började redan förra året men nu har kritiken mot Almedalen växt sig tydligare i år. Det är för stort gnäller vissa, andra beklagar sig över att lobby intressena har tagit över. Almedalen är som vilken festival som helst och alla festivaler är som Romarriket, antingen växer de eller så dör de.

Det var när Hultsfred skulle satsa på kvalité istället för att växa som nedgången började, precis det samma gäller Emmaboda för den delen. Anledningen till dessa är flera.

Ett är ekonomiskt, om inte publik antalet ska öka så måste priset per biljett öka och tillgång ska möte efterfrågan. Om Almedalens arrangörer nu skulle säga stopp och på olika sätt börja begränsa antalet deltagare genom ekonomiska styrmedel skulle en mycket stor del av anledningen till att Almedalen finns gå förlorad.

Det andra handlar om arrangemangs inneboende dynamik. För att fortsätta fånga åhörarnas intresse måste nya höjder alltid erövras. Om Almedalen nu började stagnera skulle många aktörer snart börja fundera över om samma (tveksamt stora) effekt som uppnås av att åka till Almedalen inte kan göras någon annanstans.

Däremot är frågan om inte Almedalen nu måste se över konceptet och fortsätta mot en allt mer internationell utveckling. Kanske ska den inrikespolitiska kopplingen släppas till förmån för att kunna röra sig ut mot den internationella arenan.

Av den kritik som partierna nu framför är den mest fånig. De gnäller för att deras media och exponeringsutrymme som de tidigare tagit för givet nu hotas av andra aktörer. Well det är Almedalen det, en plats för en stor mängd wannabes, och vilka som lyckas och vilka som inte gör det beror på arrangemangens kvalité och arrangörens skicklighet. Budget är inte oväsentligt men inte avgörande. Jag tycker till och med att media ska börja bli mer återhållsamma med partirapporteringen och låta dem kvalificera sig på egna meriter.

Självrannsakan?

Det är inte utan att tanken slagit mig, varför håller vi på överhuvudtaget. PP hade i valet till EU-parlamentet vad jag vet inte en enda valstuga (inte i stockholm i alla fall), de delade ut flyers på en del ställen och visst var man fantastiskt duktiga på att få ut valsedlar men kunde på intet sätt matcha ens junilistan på något av de områden som har varit klassiska kampanjaktiviteter. Själv tillhör jag dem som anser att politik kommer först i en kampanj, och den detaljen hade PP gott om och vi med för den delen. Att träffa rätt med ett politiskt budskap är den enskilt viktigaste detaljen i vilken politiskkampanj som helst.

Jag skulle tro att Mp i Stockholm inräknat centralen delade ut max 30 000 foldrar, en artikel i DN eller Metro läses antagligen av över en miljon. Så frågan bli varför valstugor, varför flygbladsutdelning? Gör vi det bara för att vi alltid har gjort det?

Hur skapar vi en kampanj som kan nå 300 000 stockholmare per aktivitet? Hur gör vi en kampanj där varje enskild aktivitet har möjlighet att vända en opinion? Svara på den frågan den som kan?

Bäst bud eller bara ett smart drag?

Som den syniker jag är har jag svårt att inte se piratpartiets anslutning till den gröna gruppen idag som någonting annat än ett väl avvägt taktiskt beslut. Jag har ingen aning vad den liberala gruppen kom med för bud och jag har inte haft någon insyn i förhandlingarna. Men fördelarna för PP kan sammanfattas enligt följande.

Bland de politiskt medvetna väljarna var potentiella Mp väljare överrepresenterade i EU valet. Genom att ansluta sig till den gröna gruppen gör sig PP imun från MP kritik inför riksdagsvalet som jag tror är den stora trofén som PP vill åt. Nu slipper man kritik för att ha röstat med gamla ur konservativa stofiler utan kan formera sig fritt.

Den svåra frågan för partiet är ju däremot det faktum huruvida man nu tar ställning till höger eller vänster. Visst finns möjligheten att skrämma eventuella borgerliga PP väljare. Men om man tycker deras frågor är så viktiga att man funderar att rösta på PP undrar jag vilket parti i alliansen man annars skulle rösta på. Inget av partierna i den nuvarande regeringen har visat något större intresse för PPs frågor sedan C svek.

Reflektioner från en vecka i Stockholm

Kampanjens första vecka har är på väg till sin enda. Och det är dags att göra några reflektioner över hur jag upplever att landet ligger så här från fältet.

1. För det första är min upplevelse att opinionssiffrorna inte ljuger. Materialet går bättre än vad jag hade räknat med och hittintills har jag bara hör EN kommentar av typ "ni miljöpartister är dumma i huvudet" vilket man faktiskt är ganska van vid.

2. Att vår aktiviteter i form av valstugor och goodieutdelning står sig ganska bra kontra övriga partier. Rörande valstugor i Stockholm så är det framför allt S, V och FP som har fler permanenta stugor än vid. Å andra sidan upplever jag vår mobila som mer gästvänlig än de övriga, och dessutom är vi själva ute på Frescati vilket jag tror är ruskigt viktigt.

3. S har problem, när socialdemokraterna måste anställa en person för att bemanna valstugan vid Åhlens då har det gått långt.

4. C kampanjar inte alls knappt utom en massa affischer som nu samtliga snart har rivits ner.

5. Moderaterna är spännande. För de kampanjar även de väldigt lite i Stockholm samma sak med KD undrar om de kör allt sitt krut på TV reklamen, det är ju inte alls omöjligt faktiskt. Ur ett rent objektivt perspektiv är jag väldigt nyfiken på hu det kommer att gå med just TV reklamen. Ska bli spännande att se effekterna.

6. Tomas har en ledig dag men är väldigt trött. Nu gäller det att växla upp!

Kampanjpartiet de Gröna

Så var det i princip färdigt. Mitt schema för 2009 års valkampanj är färdigt, jag har sträckt medlemmarnas engagemang och kryddat med några arvodera kampanjarbetare som inte heller de kan jobba mycket mer än vad de nu är schemalagda. Jag själv kommer även att få en väldigt intensiva tre sista veckor mellan den 18 maj fram till valdagen. Min vision är att vi inleder starkt med att plocka några extra mandat i kårvalet på SUS. Ett litet val men en viktig indikator på hur vinden blåser. Veckan avslutas sedan med en valkick off utan dess like på Allhuset. En vecka senare är det dags för kongress som kommer att ge välbehövlig draghjälp i kampanjen. Här hoppas vi även att det kommer lite sjysta opinionsundersökningar. Från 18 maj och fram till 7 juni kör vi sedan hårt kampanjarbete genom goodiebagsutdelning. Dessutom kryddas detta med affischering och sadelskyddskampanj.

Sista veckan kommer även vår öppna kampanj lanseras. Konceptet för den öppna kampanjen är inte helt sluttänkt men i korthet är tanken är helt enkelt att vem som helst ska kunna hjälpa till i kampanjen och dessutom få en belöning för det. Alla personer som kommer till någon av våra valstugor och delar ut 100 foldrar eller i en timme får en biljett och får komma till kansliet och äta pizza eller dylikt efter klockan 6.

Sista veckan är även centralen veckan. Detta är riksorganisationens chans att bevisa att deras kampanjorganisation utvecklats sedan förra valet. Positiva steg framåt är i alla fall både tänket kring centralen ytan samt att även den riksanställda personalen inklusive personalledning ska vara med och kampanja. Dessutom har vi GU och GS Stockholm som kommer ge kampanjen välbehövlig hjälp med skolpressar och campusbesök.

Låter detta för bra för att vara sant. Nä så illa är det inte. Men även om den kampanjplanering jag nu lagt är tänkt att vara ett självspelande piano så vet vi alla att så kommer det inte att bli. Miljoner praktiska problem kommer att uppstå. Det gäller bara att kunna förutse dem, ha beredskap för att de ska kunna uppstå och hitta kreativa lösningar.

Men nu börjar det i alla fall. 35 dagar kvar!

När framtiden redan hänt

Var på ABF idag för att lyssna på Jenny Andersson som var där för att tillsammans med Kajsa Borgnäs tala om sin bok "När framtiden redan hänt". Boken handlar om i korthet om socialdemokratin och folkhemsbegreppet. Ett mycket spännande seminarium framför allt när Kajsa berättade om hennes egen historia om hur det kom sig att hon gick med i Socialdemokraterna. För där hon gick med i Laburemus (S-studenter i Uppsala) fanns det två falanger. Den ena var den som nostalgiskt längtade tillbaka till den socialdemokrati som funnits under 80-talet, sen fanns det den andra falangen som endast ansåg att det nu gällde att förvalta och utveckla det redan befintliga samhället. Som utomstående betraktare kändes detta som en mycket klar analys som fick många bitar att falla på plats. För visst vad kan resultatet bli annat än vilsenhet och visionslöshet hos en rörelse där den ena halvan endast vill återskapa en värld som redan försvunnit och en annan halva som i grund och botten inte vill göra så mycket alls. Jag påstår inte att det inte finns delar av denna stora rörelse som har visioner men att den som helhet blir visionslös med dessa två beståndsdelar är kanske inte så konstigt.

Det andra problemet, i alla fall för vänstern inom rörelsen, de som generellt sätt skulle kunna sägas vara folkhemsnostalgikerna är att det inte finns någon politisk majoritet för det samhälle som de vill skapa. Du vinner inte valet på att exempelvis propagera för kraftigt progressiva inkomstskatter eller en starkt reglerad lönepolitik. Här kanske det grundläggande problemet idag finns för Socialdemokratin 2009 antingen väljer man att bli ett 35 – 40 procents parti som vinner val tillsammans med andra typ varannan gång, eller så blir man ett starkt ideologiskt förankrad 30 procents parti som kanske aldrig vinner val. ELLER så skulle man ta tag i formulera en ny vision för sitt parti för framtidens samhälle. Men det orkar man nog faktiskt inte med.

Dags för StockholmsGröna

Det här blogginlägget har egentligen sin upprinnelse i två händelser. Den första av dessa två är en historia som jag fick berättas för mig på den tiden då jag fortfarande jobbade i Uppsala och handlar om valrörelsen i Malmö inför Ep-valet 2004.

Saken var att Mp Malmöiterna var trötta. Valet 2002 hade inte varit någon större framgång och inför valet 2004 skulle partiet gå till val på en ärke EU-reaktionär politik. En linje som de flesta medlemmarna i Mp Malmö faktiskt hade svårt att hålla med om. Men så när det började närma sig valet så var det tydligen så att två nyblivna medlemmar tyckte att nått måste vi väl göra i valet och lokalavdelningen gick med på att i princip ge dem fria händer att göra vad de ville eftersom det enda skulle vara mer än vad de själva skulle ha åstadkommit. Valresultatet slutade på 6,37 procent. En tillbakagång från det tidigare EP-valet men för första gången hade Miljöpartiet i Malmö fått en valresultat som låg över riksgenomsnittet.

Vad var då framgångsreceptet? Jo, en dos slaktande av heliga kor (eller så här har vi alltid gjort kor snarare), exempelvis istället för att kampanja på Gustav Adolfstorg där ändå ingen vill prata med en blev Möllan huvudplatsen för kampanjen. Till det kom ytterligare en dos nytänk, varför hålla torgmöten när man kan låta någon kändprofil bli intervjuad eller uppträda istället. Men så fanns det en del till och det är denna sista del som jag vill bygga resten av inlägget på. Nämligen det att Malmöiterna slutade skämmas för vilka de var. De deklarerade både utåt och inåt att de är mer EU positiva en resten av partiet och de skämdes inte för det. Man skaffade sig en identitet som till mycket liknade den som fanns bland den målgrupp man ville nå. När valet 2006 var över hade Mp för första gången en riksdagsledamot från Miljöpartiet. Resten av historien är dock mer sorglig så den tar jag inte här.

Den andra delen av historien handlar om att Nicklas Attefjord för ett tag sedan gav mig en bok. Den är skriven av en person som heter Göran Thorstensson som jag fattar jobbar på springtime en PR byrå i staden. Den handlar om word of mouth kommunikation. Vad man kan säga kortfattat är att den bygger sin tes på en vidareutveckling av en gammal statsvetenskaplig tes om att det i samhället finns en grupp opinionsbildare som utövar ett stort inflytande över vad andra människor handlar, röstar på eller bara tycker i olika frågor. Han menar i sin bok att en stor del av framgången för att bygga ett varumärke handlar om att skapa public buzz det vill säga få "rätt" personer att utöva sitt inflytande över sina vänner och bekanta.

Hur hänger då dessa berättelser ihop? Jo, i Mp Stockholm finns ett antal människor med en förmåga och ambition att sälja partiet till nya målgrupper och därmed även få det att växa. Att plocka upp den stafettpinne som Stureplanscentern lämnade efter sig när Federley svek i FRA och Ipred frågan. Vi kan kalla dem Stockholms Gröna. Vad skulle det då kunna innebära att vara just Stockholms Grön? Jag har inga givna svar, snarare bara en känsla av att det måste finnas en väg att förena den individuella friheten och krav på ansvarstagande med en solidaritet och omtanke om våra medmänniskor. Kanske kan den exemplifieras av åsikter som att jag vill kunna få tid hos läkaren samma dag som mitt besvär uppstår och det är mig egalt vem som driver läkarmottagningen MEN läkarbesöket ska inte kosta mer än att den ensamstående fembarnsmamman i Bredäng har råd att betala. Eller att man vill kunna få vara ute på krogen och dricka sprit till klockan fem MEN att det ska finnas en starkt socialskyddsnät för dem som drabbas hårt av de skador som alkoholen skapar. Eller för att ta något mer av heliga kor, att vi inser att byggande och exploatering är något som kommer prägla Stockholm under lång tid MEN att genom att bygga rätt, smart och framför allt kanske högt går det att låta fler få ta del av denna fantastiska stad. Något som vi inte ska vara rädda för eller tycka är dåligt. Detta kanske inte var de bästa exemplen och kanske finns de fler.

Jag tror att det finns en stor framgångspotential i att släppa fram människor med ett kreativt sinne i paritet. Bredda oss genom att släppa in fler personer med andra än partipolitiska erfarenheter att göra saker med och åt oss. Genom detta finns det möjlighet att skapa ett Buzz av att här kommer ett modert, framåtsyftande parti med känsla för vad framtiden har i sitt sköte.

Detta är en tankegång som jag hoppas att tiden efter valet den 7 juni ska ge mig möjlighet att utveckla. Kom gärna med input alla kommentarer mottages tacksamt.

 

Valarbete på nätet

Igår skickade jag äntligen ut den valrörelseenkät som jag med hjälp av google-docs tillverkat. Denna hamnar därmed direkt i alla medlemmars mail, ja alla de som anmält mail till registret i alla fall. Under första dagen har jag fått in ca 80 svar på personer som kan tänka sig att hjälpa till i olika utsträckning för en grönare värld. Fördelen är naturligtvis att svaren hamnar rakt in i datorn, inga enkäter som ska skickas ut eller liknande. Sparar om inte annat massor av porto.

En sak som jag dock verkligen inte vet hur vi ska hantera är hur man valrörelse arbetar på nätet. Kulturen där är helt klart annorlunda än i IRL. Om jag skickar fem personer att ställa sig utanför t-banan och dela ut material och prata med väljare så är de och förväntar sig nog att vara en representant för partiet. På nätet är kulturen annorlunda. Personer som bloggar skyltar ofta med sin partitillhörighet och skriver kanske oftare än andra kring mp politik, men de är knappast inte partilojala eller koordinerade. Det går inte att tala om för x antal bloggare att de ska skriva om vissa saker vid vissa tider på ett visst sätt. Skulle någon bloggare bli påkommen att agera så skulle den nog bloggen direkt bli helt ointressant.

Men hur fungerar det på diverse internet forum? Kan man exempelvis be personer som är inne på diverse olika forum att i olika diskussioner presentera och argumentera för partiets politik? Eller är det kanske i så fall bättre att gå ett steg längre att skapa fejkade alias att göra samma sak?

En annan dimension är att det i min uppfattning råden en mindre tolerans mot just den typ av partipropagerande som det finns bland väljare på stan. Är man ute bland allmänheten anser man nog att man på något sätt blottat sig för att bli påhoppad av olika parti företrädare eller försäljare mm. Men att bli utsatt för samma sak på en forum där man hänger för att diskutera olika former av intressen är tveksamt om man accepterar. Dessutom finns det nog en personlig faktor här i form av att vissa personer är olika smarta i sitt sätta att diskutera.

Kan en kompromiss vara att skapa en öppet fejkat allias som typ heter Mp-politik eller nått, och som inte skapar trådar för debatt kring vår politik men agerar som "sakupplysare" om vår politik och hur vi argumenterar i olika frågor.

Tips inom detta område tas tacksamt emot.

Dagens slogan

Även en stor revolution börjar med en "att göra lista".

Hur är det möjligt

Kommer någon ihåg den gamla just d hiten hur är det möjligt. Men oförglömliga textrader som:

d var samma sak för mej jag var nere på botten
som om nästa steg skulle va schavotten
men jag masa mej ur sängen trött&svag
för å ändå konfronteras med ännu n dag
å utan förväntningar stod jag å hängde
döm av min förvåning då d plötsligt ringde
från min telefon vem kan d vara som vill tala med mej
jag tog luren å svara nån sa "hej minns du mej?
för 1 tag sen så gav du mej numret till dej"
jag sken upp som en sol för jag visste vem du var
hon som finns i mina tankar natt
som dag hon sa "jag l-skar dej"
å jag var inte sen å medge att det hela hade vänt från sorg till glädje

Och idag var en sjukt tråkig dag enda till jag hittade den här hemsidan

Ni kan fethaja att GS ska köra cykelskyddskampanj i valet. Men framför allt vem har inte alltid drömt om att få en MP fågelholk hem i brevlådan???

Ledsen att jag inte faller för propagandan

Hitler lär nångång gjort analysen att den tyska första världskrigspropagandan var rent kontraproduktiv för den tyska saken. Anledningen till detta var främst att engelsmän och fransmän utmålades som löjliga och fega och trotts detta lyckades man inte besegra dem under fyra års krigande. Under andra världskriget var det istället så att engelsmän och allierade var monster som hotade det Tyska rikets existens.

Samma känsla drabbas jag av sedan föra fredagen i mitt arbete. Riksorganisationen hade då kallat hela Pustis personalen till möte för att pratat EU val. Där framhävdes vilket fantastiskt utgångsläge vi har inför valet och hur besviken en av våra ledande företrädare hade varit av att vi i den tills då enda opinionsmätningen om EU-valet bara fått 9 procent. Nu skulle vi minsann få tre mandat och gå fram som en storm i valet. Dagen efter kommer en mätning där vi får 6 procent. Ledande statsvetare skriver på sin blogg och tippar ett mandat till oss med motiveringen att miljöfrågorna alltid faller i ekonomiska orostider.

Dit jag vill komma att istället för att halleluja och amen möten som blåser upp förväntningar hos folk kanske vi ska försöka tala om vad en valrörelse egentligen handlar om; blod, svett och tårar.

Tung måndag

Efter att inte ha läst mail på hela helgen pga av årsmöte mm hade jag 43 olästa mail. Så förvänta er inga snabba svar kan jag säga.

Snowroller?

Att åka på skidsemester med sin familj är inte utan paralleller till både sällskapsresan och Noren. Med tre timmar och en kvart kvar till avgång springer samtliga husets medlemmar fram och tillbaka i huset. Själv är jag ju färdigpackad och mest trött. Dessutom saknar jag ju min kära fästmö väldigt mycket. Känner mest att jag bara vill komma iväg, längtar till chokolade mitt rum och massa snö.

Jag drar till fjällen

Så jag får se hur mycket uppdatering av bloggen det blir.

Ironi är kul men…

Om ni tror att min gådag handlade om Else-Marie Lindgrens uttalande om att välsingla landet eller nått annat humoristiskt så tror ni fel. Istället handlade det om affischer och exakt vad man får och inte får skriva på dessa. En rad personer kontaktade mig igår och var arga över innehållet på affischer i Göteborg som satts upp i GS namn av den lokala avdelningen där. Det ska börja med att sägas att jag inte kan beordra vederbörande från att ta ner affischerna och kommer följaktligen inte att försöka. Däremot passade jag på att upplysa vederbörande att det inte ligger GS intresse att reta upp varje sig GU eller Mp. Framför allt det första, efter att varit medlem så länge som jag så vet jag att GU Göteborg med omnejd är en så pass viktigt och mäktig grupp (om de bestämmer sig för att vara det) att man inte gärna vill ha dem emot sig. Min förhoppning är att stormen blåser över och att mindre provocerande affischer kan sättas upp i framtiden.

Så var det klart

Efter att ha gått och funderat kring hur resultatet av omröstningen skulle gå i flera dagar känns det lite jaså efter att listan presenterades idag. Några dramatiska klättringar och några tog sig in på listan, andra åkte ur, men inga förändringar i toppen. Vi måste bli bättre på att internkampanja i det här partiet. Mitt förslag är att vi nästa gång skiter i valberedningen och istället ordnar primärval om listan. Alla personer som registrerar sig som sympatisörer får möblera listan som de vill med de som kandiderar.

En av partiets stor visionärer, Tomas Melin, har redan föreslagit detta till riksdagslistan för stockholm stad.

Om jag vore…

Polisens presschef just nu skulle jag var lätt förtvivlad. Först detta och sedan det här.

Till solidaritet för Maria och Jakop

DE GRÖNA

Släpp kandidaterna loss det är vår

EU-parlamentsvalet rycker närmare. Och för några dagar sedan formades det första EU partiet, dvs ett parti som inte består av en federation av nationella partier utan av en sammanhållen organisation för alla samlade partier. Personligen tror jag att detta är den väg att gå som alla partier inom EU kommer att få vandra. Det kommer i framtiden inte bli trovärdigt för väljarna att partier i Sverige driver helt annan politik i Eu valen än de grupper eller partier som de tillhör i Europa.

Ett första steg i denna riktning, som dessutom skulle vitalisera partierna i Europa och stimulera den Europeiska politiska debatten, vore om det blev möjligt för de olika kandidaterna att kandidera i vilket land som helst. Precis som det var möjligt för mig bosatt i Borås i förra valet att stå på Kronobergslistan så borde det vara möjligt för mig att kandidera på Finlandslistan till EU.

Släpp kandidaterna loss, det är val.

Desperation på pressavdelningen

Ibland är små saker roliga. Idagens morgon sms från pressavdelning avslutades inte me tillbördiga ordet "slut" för att markera meddelandes slut. Utan istället stod det "sluta". Detta ställer helt klart många frågor. Vem ska sluta? Med vad? Eller är det världen som ter sigallt för jobbig? Många frågor få svar. Kanske var det bara nån som skrev fel.

Nya placeringar i helvetet

Jag tror det var Dante som utdelade de nedersta platserna i helvetet till Judas, Brutus och nån annan förrädare som jag inte kan komma ihåg. Efter det har Madelein Albright även gett kvinnor som inte hjälper varandra en särskild onumrerad plats. Men idag har jag tagit på mig att dela ut två helt nya placeringar på plats fyra och fem.

Plats fyra går till fack sossar som inte kan hålla käften. Rösta på alliansen om ni tycker det är så kul med kärnkraft!

Efter det kommer, på plats fem, kommer klass 6A från Vårbergsskolan som förstörde min resa till jobbet idag med sitt jävla tjat.

Klargörande

I första inlägget skriver jag om kärnkraftsmotståndet inom Mp och att inte ens Maria skulle kunna svika partiet i denna fråga. Men detta menas inte att hon skulle vara trolig att försöka göra detta på något sätt utan endast en reflektion kring hennes popularitet och förtroende kapital. Min sambo påpekade för mig igår att inlägget kunde misstolkas därav detta klargörande.

I väntan på Enterna

Ända sedan mitt förra inlägg kring kärnkraft och slaget vid Helms klyfta så har det i kommentatorsfältet rasat en debatt kring vem som är Gimli och Legolas samt när Enterna ska komma och vilka de då är i så fall. För er som inte vet det är Enterna ett gäng jävligt sega trädgubbar som skiter fullständigt i den livavgörande kampen mellan ont och gott utan endast ger sig in i kriget av den anledningen att Saurman hugger ner deras träd. Om man ska hitta något motsvarighet till detta måste det ju i så fall vara C partisterna av den gamla skolan. Frågan är bara, kommer de att vakna och kommer de att kunna sätta käppar i hjulet för Maud?

Annars finns det egentligen ingen väg ut ur detta för S, Mp och V mer än att hålla fortet. För tänk om det blir så att de visserligen gör en stark framryckning i denna fråga med att opinionen inte förflyttar sig. Kärnkraften är ingen valvinnare, låga el priser kan dock vara det. Frågan är bara vem som ska garantera det på en Europeisk elmarknad.

För er som vill studera likheterna kolla nedan:

Slaget vid Helms Klyfta

Gandalf! Jäkla fin kille, säkert miljöpartist, säger en gång när det drar ihop sig till strid att "the board is set, the pieces are moving".

Och det är väl ungefär vad man kan säga om det politiska läget just nu. Nu finns det två tydliga alternativ nu handlar det om att ge sig in i slaget om mittens rike. Mittens rike betyder inte bara den politiska mitten utan symboliseras även till mycket stor del av den geografiska platsen Stockholms län. Där vann borgarna förra valet, och det är där de tänker vinna det igen.

Och man får säga att de öppnar starkt. Att enas i kärnkraftsfrågan har inte bara stor symbolisk betydelse eftersom det var just den frågan som tidigare regeringar havererat på, utan det stora trumfkortet ligger i att ha formulera en åsikt som ligger väldigt nära vad folk i allmänhet tycker. Sen att folket har fel är en annan sak, men som den spelteoretiker jag är tänker jag inte diskutera det här.

Bakgrunden är helt enkelt att Centern måste gjort bedömningen att de inte tappar direkt några väljare på att svänga i kärnkraftsfrågan, alltså finns det mer att vinna på att förflytta sig än att förlora. Däremot kommer man heller inte att vinna, det kommer moderaterna att göra. De får creed och trovärdighet genom att kunna ha lett regeringen igenom denna svåra fråga.

För Mona ser läget jobbigare ut. För hade det varit Göran som utsatts för detta angrepp hade han sagt att vi måste titta på frågan och garantera svensk elproduktion. Mona kan inte säga att än att en fortsatt avveckling är otänkbart. För det är faktiskt precis så som Maria sa i aktuellt. Kärnkraften kanske är en liten fråga i folks medvetande. Men ingen person, inte ens Maria, skulle kunna svika sitt eget parti i kärnkraftsfrågan och sitta kvar. Det skulle antagligen vara lättare att få igenom både 365 arbetsdagar per år och byggandet av 10 förbifarter än att rubba kärnkraftsmotståndet inom Mp en enda millimeter.

Jämställdhetsvecka 10 i Stockholm har fått ett soundtrack!

Go Dolly

Första dagen på jobbet

Kommer in 8:35.

Själv, förutom Cogito och löneassistenten.

Lite nervöst, antar att Tomas Melin borde dyka upp snart.

Lite nervös.

Seriöst?

Man ska inte säga att ungdomen saknar kreativitet. Men om du hittar en svart väska utanför polishuset där det står BOMB med stora bokstäver på, hade du då verkligen trott att det var en bomb?

Vad Polis i Huddinge trodde kan ni läsa om här.

Tyvärr finns det inga bilder på BOMBEN men det såg väldigt fin ut på Tv i alla fall.

Jan Björklund får rätt

Personligen tvivlar jag inte på att det just är så som skolverket säger, att svenska elever idag presterar sämre nu än för 10 – 15 år sedan i en rad olika ämnen. Frågan av central betydelse är varför. Min förklaring bygger handlar om två faktorer som radikalt ändrat sig sedan 1991, då de mättningar som rapporten avhandlar börjar.

Den första faktorn är att en genomsnittlig svensk skolklass har blivit betydligt mer hetrogen idag än vad det var för bara kanske 10 år sedan. Detta i sin tur påverkar saker som studivana hos föräldrar, hur länge man befunnit sig i det svenska skolsystemet samt språkkunskaper.

Den andra faktorn är att medlen inte har ökat i den takt som behoven har ökat.

Huruvida skolpolitiken i form av betyg, elevinflytande och pedagogik har varit felaktig eller rätt och riktigt kommer vi kanske aldrig att få veta. Det är nog helt enkelt en fråga om människosyn och ideologi.

Spotify = Napster?

Jag vet att jag är gammal. Så gammal att jag kommer ihåg när det här med nedladdning började bli hett. Då hette den stora jätten Napster som IFPI efter flera års processande lyckades stänga ner. Sedan dök det upp lite pseudovarianter i form av Bearshare och Limewire, innan Piratebay tog över nedladdningsmarknaden och IFPI fick börja processa igen. Så när Spotify kom kändes det ju ganska fresh, ingen nedladdning, inga virus varningar, helt lagligt samt nästan gratis. Nu verkar det osäkert om framtiden för denna verksamhet. Antingen har Spotify lagt upp musik de inte har rätt till eller så vill bolagen ha mer för den musik som Spotify erbjuder.

När ska musik industrin vakna? Inse att folk inte är beredd att betala 200 spänn per skiva. Nittionio kronor i månaden var och är ungefär vad jag tycker en tjänst som Spotify kan vara värd, punkt. Blir det dyrare kan jag lika gärna fortsätta ladda ner musiken. Men girig vill ha mer, så har väl världen alltid fungerat annat jag. Så nu är frågan om Spotify ska hamna på kyrkogården bredvid Napster eller fortsätta att rädda en otacksam skivindustri.

Uppsala garnison läggs ner

Vet inte om jag ska se det som någonslags ödets nyck att det på min näst sista dag i Uppsala så skriver Mikael Oscarsson i Svd att Uppsala garnison nu läggs ner. En nedläggning av Uppsala garnison skulle även med mycket stor sannolikhet betyda spiken i kistan för Ärna flygplats och för planerna med civilflyg där. Denna historia som varit min en följetång under hela min tid i Uppsala har därmed antagligen kommit till ett avslut, precis som min tid hos denna mycket trevliga Mp förening.

Kampanj bidrag

Idag gav jag mitt första bidrag till en politisk personvalskampanj. Jag gav det under bordet kan man säga, även om det egentligen var tvärsöver bordet.

Stor nyhet utan innehåll

Idag skrev de fyra borgerliga på DN debatt om att de var överens om regionsfrågan. Jag skulle kunna börja med att göra en lång utläggning kring att detta inte borde ha publicerats på debattsidan utan på nyhetsplats. Men tendensen att debattartiklar numera ska vara nyheter och inte debatt låter jag stå okommenterad tillsvidare. För vad värre är, är att de fyra får media plus många andra, att tro att de kommit överens om någonting överhuvudtaget.

Överenskommelsen innebar för det första att Skåne och Västra Götaland blir permanenta. Ja, vad skulle annars ha hänt. Skulle regeringen sagt något annat skulle det blivit uppror i dessa landsändar. Viljan att avskaffa landsting finns idag endast bland moderater i riksdagshuset, knappast någon annanstans.

Den andra delen av uppgörelsen innebar att Gotland och Halland får bli egna regioner. På båda dessa ställen fanns ingen legitimitet för ett beslut i någon annan riktning. Men i alla andra frågor duckar regeringen. Ska mitt älskade Kronoberg tillsammans med Blekinge bli en del av öst Danmark? Ska Kalmarlän splittras? Ska det bildas en region Svealand eller ska Uppsala inkorpereras i Stockholm? Stora frågor som kräver svar, men knappast från den regering vi har idag.

Råttan i pizzan

Alla känner säkert till fenomenet råttan i pizzan, dvs historier med allmänt ursprung som på något sätt blir betraktade som sanning. Det har alltid ofta hänt nåns kompis kompis som därmed inte går att spåra. Faktum är att den politiska världen inte är befriade från denna typ av historier. Och en av de mer underhållande är att Jocke Berg inför valet 1998 skulle ringt sossarna i Stockholm och erbjudit sig en gratis konsert. Första ombudsmannen som då var gammal facksnubbe tackade artigt nej och vände sig sedan till sin kollega och sa.

- Det var nån Kent som ringde och ville spela för oss, har du hört talas om honom?

Miljö & Opinion igen

Henric Oscarsson svarade idag på sin blogg angående en kommentar jag gjort där om miljö som valfråga under kristider, som jag tidigare bloggat om. Här nedan kommer svaret.


Hej! (kunde inte lämna kommentar på din blogg, jag var nog för mångordig :)

Du är lite för ivrig när du tror att tillväxt/ekonomi-hänsyn och miljöhänsyn skall förändra sin plats på dagordningen på bara några månader. Om den här krisen blir som under 1990-talet, vilket mycket tyder på, så talar vi i så fall om processer som tar många många år.

Miljön var den viktigaste frågan på dagordningen i valet 1988. Sedan dalade den kraftigt under de 5-8 år som följde för att sedan parkera kring 15 procent som ansåg miljön var ett viktigt samhällsproblem (under perioden 1995-2005 ansåg t ex svenskarna att flykting/Invandring var ett viktigare sh-prob än miljön). Den här typen av strukturella förändringar kommer, OM de nu upprepas, alltså att ta väldigt mycket längre tid. Stödet för partiet mp tycks vara alltmer frikopplat från den generella miljöopinionen. Annars skulle mp för länge sedan ha varit historia (!?). Frågan är om miljöhänsyn är något vi anser oss "ha råd med" när det är goda tider, men prioriterar ned när andra kortsiktigt materiella behov är svårare att tillfredsställa. En del talar för det. Men som jag också sagt tidigare: bara för att det historiskt funnits negativt samband mellan miljöhänsyn och tillväxt/ekonomihänsyn behöver det inte nödvändigtvis vara så i framtiden. Utrymme för politisk kamp om de här sakerna finns alltid :)

den 25 januari 2009 16:11

Den objektiva journalistiken

Igår satt Elisabeth Höglund i agenda och beklagade sig för att den objektiva journalistiken inte fick nått utrymme i klimatfrågan. Huruvida det var klimatförändringen i sig eller att människans påverkan på den som hon ifrågasatte framkom inte riktigt, antagligen båda. Men det här med objektiv journalistik är intressant. Jag tänker här nedan ge prov på en av de få varianterna av just detta som jag faktiskt känner till.

Elitserien
2009-01-24
Frölunda-HV71	5-4
Färjestad-Timrå	6-3
Djurgården-Brynäs	2-1
Rögle-Skellefteå AIK	1-2
Luleå-Södertälje	5-0
Modo-Linköping	1-3

 

Följande nyhet talar om att en rad händelser har ägt rum och resultatet av dem. Ingen tolkning eller annat subjektivt, utan bara så här gick det. I just detta sammanhang gillar jag verkligen den objektiva journalistiken. Den normala sportjournalistiken är nämligen så jävla dålig. För att ta ett exempel så kan det sägas att DN skrev på första sidan efter elitserie premiären att den som vill se hockey i Stockholm ska åka till Södertälje. Södertälje ligger idag sist i tabellen med så där tio poäng upp. Det saknas helt enkelt inom sport världen möjligheten att ge korrekta prognoser kring framtiden och därför kan man helt enkelt nöja sig med resultatet.

Men inte ens jag kan man påstå att följande nyhetsförmedling ger hela bilden av de rapporterade förloppen. Inte kan jag härifrån dra slutsatsen att Dif vann pga att domaren visade ut två Brynäs spelare med tre minuter kvar av matchen. Poängen är naturligtvis att så fort man vill beskriva nått mer än ett konkret mätbart resultat så blir beskrivningen subjektiv.

Frågan är bara vad journalister ska ägna sig åt. Om 90 – 95 procent av alla de forskare som sysslar med klimatforskning säger att klimatet på jorden blir varmare och att mänsklig aktivitet påverkar detta i någon form, ska vi då fortsätta debattera det i all evighet eller gå vidare och granska vilka partier som har en politik för att hantera frågan eller vilka metoder som kan tänkas fungera? För min del tycker jag nämligen att finns ganska många rent objektiva exempel i form av smältande glaciärer mm för att rent objektivt konstatera att nått håller på att hända. Men, ingen skulle nog vara gladare än jag om det verkligen blev en politisk debatt kring klimatfrågan, för just enigheten är nog det som haft störst effekt på att hålla tillbaka mitt partis opinionssiffror.

Och ytterligare lite mer opinion

Alliansen tar in lite till är budskapet för dagen, igår var det tvärtom. Men Henric Oscarsson skriver idag på sin blogg att avståendet ser ut att krympa om vi tittar på den stora bilden men att takten kanske avtar. Och det låter väldigt troligt. Att få människor att byta block är ett stort steg att ta rent mentalt och de som byter block först är de mest lätt övertalade sedan blir det svårare och svårare. Mitt stalltips är en seger för S, Mp och V i valet med runt 2 – 3 procent enheter. I vilket fall är det trevligt att S nu är nere på normala nivåer i mätningarna igen.

Ännu mer opinionsmätningar

Efter mitt blogg inlägg igår om att Mp visar starka siffror kommer idag ytterligare en mätning där nivån kring 6 % befäst. Jag vet att vid den här tiden runt förra året så var det fler än jag som var fundersamma kring varför Mp stora ryck aldrig kom. Med klimatfrågan högst upp på dagordningen så hade vi nog förväntat oss att nu ska vi äntligen kunna bli ett 10 – 12 % parti. Men sanningen är nog att det är lite svårare än så.

Det stora avtrycket som klimatfrågan gjort är att det kopplat samman miljöfrågorna med samhällsbyggnadsfrågorna på ett betydligt tydligare sätt. Miljö går därmed från att bli en "mjuk" fråga med fokus på omsorg om djur och natur till ett "hård" fråga kring byggande, bostäder och trafik. Om denna sammankoppling mellan denna typ av frågor betyder att Mp också kan få ökad trovärdighet inom de "hårda" frågorna återstår att se, men jag tror det finns stora möjligheter.

Mp visar starka siffror i svåra tider

Den eminenta statsvetaren Henric Oscarsson skrev för ett tag sedan på sin blogg kring att nu när det var kris skulle miljön sjunka som en sten bland viktiga frågor i folks medvetande. I detta sammanhang är det spännande att se att Mp i två institut idag visar siffror över 7 procent, och sällan under hösten och våren har varit under 6. Kan detta betyda att klimatfrågan gör att miljö denna gång inte sjunker som fråga trots finnanskris eller beror det på att Mp lyckats vinna trovärdighet i andra frågor. Helst skulle jag vilja fråga Henric själv.

Att tänka positivt

Den som tittade på handbollen idag fick ingen glad upplevelse, sällan har ett svenskt lag spelat så dåligt när det gällt som mest. Men inte hänger vi läpp för det för igår hände ju en grej som vägde upp det hela och mer därtill. Blondinbella åkte ur lets-dance.

Varför har vi inget ABF?

Igår tog min kära sambo med mig på en ABF föreläsning kring den ekonomiska krisen. Föreläsarna bestod av Lena Sommerstad, Björn Elmbrant och Sandros Scocco. Fantastiskt att få ta del av en initierad diskussion kring den ekonomiska utvecklingen under senare delen av 1900-talet och förklaringen till krisernas uppkomst samt eventuella lösningar. Även om jag inte delar de två förstas tro på politikernas och delvis politiken möjlighet att styra utvecklingen bort från kriser och konjunktursvängningar. Var det intressant att höra.

Däremot hade Sandros Scocco en mycket intressant idé kring att lägga in även tillgångsinflation som en del av riksbankens inflationsbekämpningsmål som jag tyckte var väldigt intressant. Konsekvensen skulle framför allt synas på bostadsmarknaden där detta skulle ha en starkt prisdämpande effekt på bostadsprisernas utveckling genom antagligen ganska kraftigt höja räntor. Problemet som han beskrev det är att med dagens låg räntepolitik blir det överhuvudtaget väldigt svårt för yngre människor att ta sig in på bostadsmarkanden överhuvudtaget.

Det är synd att denna typ av mer djupsinniga ekonomiska diskussioner dock sällan får rum inom Mp.

Ingen högoddsare direkt

Att Tomas Bäl…förlåt Östros skulle kommentera alliansen utspel idag kring paket för att vända konjunkturen med att det var för litet och för sent var ju föga oväntat. Det är väl ungefär det som Östros säger varje gång. Själv mins jag 1994 när GP stod framför en sunkig overhead och rakt upp och ned presenterade ett tiotal åtgärder för att få Svensk budget i balans. Jag önskar att den rödgröna koalitionen kunde göra samma sak nu. En enkel presentation med skarpa förslag, istället för nonsens kritik.

Hoppas ni aldrig hittar henne

Radio Blekinge rapporterar nu att den 17 flicka som riskerar utvisning till Kroatien tillsammans med sin misshandlande pappa nu har gått under jorden. För min del kan jag bara säga att hon är välkommen att komma hem och gömma sig hos mig när som helst. Hoppas de aldrig hittar henne.

http://www.sr.se/blekinge/nyheter/artikel.asp?artikel=2582193

Mp Bloggarna säger sitt, men är de representativa?

Medlemsomröstningen har precis börjat och de enda tecknen på himlen kring hur det ska gå i denna omröstning kan bara fås genom att studera olika Mp aktivas bloggar. De bloggande personerna får därmed förmånen att vara de som presenterar mellantider när det gäller hur det ska gå för de olika kandidaterna. Baserat på dessa skulle i så fall listan antagligen se ut så här: Zaida, Carl och Isabella. Men nu är inte bloggarna partiet. Och det finns styrkor och svagheter hos många av kandidaterna.

För Zaida är naturligtvis den stora styrkan att hon faktiskt har gjort en riktig kampanj samt att hon är stark i Stockholm, men att nå ut till the average medlem i typ Svenljunga kan bli svårt. Men de är kanske inte heller lika benägna att rösta. Till Zaidas stora fördel måste också tillskrivas förmågan att omge sig med rätt personer för att driva kampanj. Däremot lär det inte bli så många röster bland ja sägarna från medlemsomröstningen.

Bland dessa hittar vi dock Carls starka grupp vilka framför allt torde finnas i Göteborg och på de mindre orterna. Det kommer att bli viktigt för Carl att se till att dessa verkligen röstar. Till hans fördel finns dock det faktum att ingen man kandiderar emot honom. Skulle Ulf exempelvis kryssa sig förbi är frågan om denne inte skulle ställa sin plats till förfogande.

Isabellas nackdel är att hon inte varit med i partiet så länge och är ganska okänd men å andra sidan så kan hon sin fråga kring mat och fiske väldigt bra och jag tror att många uppfattar henne som ett fräscht namn.

Jag tror dock att det är mellan dessa tre det står. Per G kan möjligen komma upp några placeringar å andra sidor ligger bilkörnings historier honom i fatet. Den sista intressanta frågan är om en av de mest tongivande personerna i hela EU debatten under 2008, Christian Valtersson ska lyckas ta sig in på listan. Det kommer helt klart att bli spännande.

Rösten är lagd

Ja då har man röstat då. Även om valberedningens förslag är reativt bra var det ändå vissa förändringar som jag ville göra. Och i alla fall en person behöver nu en röst mindre för att kryssa sig in på listan och en annan har kommit en röst närmare att komma upp på valbar plats.

Lycka till allihopa.

(förutom en som jag olyckligtvis inte får stryka)

Måste erkänna

att jag inte trodde Hamas skulle acceptera eldupphör. Ibland är man glad att man har fel.

Smart drag! till vilken nytta?

Den ensidigt deklarerade vapenvila av Israel ska framför allt ses som ett sätt att vinna propaganda kriget mot Hamas. Frågan är bara av vem man ska vinna stöd och för vilket syfte? I vår trygga västvärld är det naturligtvis lätt att säga att Hamas nu får skylla sig själva eftersom de fortsätter med att skicka in raketer till Israel och att palestinierna i Gaza får skylla sig själva för att de inte kastar ut Hamas. Men oavsätt vad man tycker om Hamas så är de den motståndsrörelse som finns i Gaza och den rörelse som folk kommer att söka sig till för att göra motstånd mot angriparen Israel. Hamas har egentligen inte så mycket val, om de bara skulle sagt att de också accepterar vapenvilan skulle detta uppfattas som ett tydligt nederlag. Konsekvensen kan nu mycket troligt bli att Israel tar de fortsatta raketerna som förevändning för att marschera än längre in i Gaza och omvärlden kommer att tiga still eftersom Hamas hade chansen till att skapa fred om de bara hade velet.

Vilka blir då konsekvensen på längre sikt? Gaza kommer att bli allt mer isolerat, en humanitär katastrof kommer att vänta om det inte längre blir möjligt att smuggla varor från Egypten in i Gaza. Och i förlängningen går det att se många skräck scenarier. En sak är säker, detta elände är inte över än.

11 § Underrättelseskyldighet vid felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen

Anf. 88 HELENA RIVIÈRE (m) replik:
Herr talman! Ja, jag anser att bidragsbrott är värre än skattebrott. Skattebrott stjäl ingen annans pengar, men det gör bidragsbrott.

Stört löjligt

Kom igen nu Litorin, rusa ut från riksdagssalen, vad är det för trams. Farsan Ballo ska lära dig hur man ger igen på riktigt. Därför kommer här en text från en av de borgerliga Sveriges största lyriker, från den tiden han kallade sig Doktor WC och hade sällskap med Gurra G och Pedda P. Från dessa rader är det bara att citera frisk nästa gång Luciano är elak.

Du är en pajas och du luktar illa
när du rör din mun står skunken stilla.
Jag applåderar ditt sätt att vara
en utav dom få riktigt oanvändbara
organismer som existerar.
Ett toffeldjur skäms för vad du presterar.
Du är vämjelig på ett härsket sätt
tillochmed Martin Ljung skulle gå upp i falsett
om han såg dig, för du är ett under
av vidrighet i dina bästa stunder.
Du får hästar att skälla och hundar skenar,
du är sånt som man hittar när man vänder på stenar.
En byrålåda drar bättre skämt,
och ändå tycker lådan det är oförskämt.
Du är usel, trög, debil och beklämmande,
att umgås med en cyckelpump känns inte längre främmande.

*Sug sug sug sug på den*
och där går du och tror att du är populär
men egentligen tycker vi alla så här..
*Sug sug sug sug på den*

Du är en böld på samhällskroppen,
du har verkligen nått den allra djupaste botten.
Man häpnar varje gång man minns
att en sån som du överhuvudtaget finns.
Du bara måste ge din kropp till forskning - skänk den!
så kan dom äntligen studera den felande länken
mellan slagg och träck i en fadd förening,
du ger ordet "äckel" en lägre mening.
Det väller upp när man ser din person,
det sväller upp som en rutten bit bröd i hon.
Alla får en krypande känsla
av att inte längre trivas med att kalla sig mänska.
Du liknar inte nått
även om man mäter i elefantmannenmått.
Jag skulle hellre lägga mig som leverpastej
på janne Tollarparns macka än att vara med dig.
Du är en flopp, en propp i ett avlopp, en nitlott,
med dig som referens blir det plötsligt skitgott
med muffins från Luthers dagar
mot att vara som du finns det säkert lagar
Du är montruöst, odiös.
Jag skulle hellre låta Karelin gå lös
på min pung med en hovtång
än att tänka ditt namn en enda gång.

*Sug sug sug sug på den*
Där går du omkring i din enfaldighet
och tror väl att du är det bästa vi vet.
*Sug sug sug sug på den*
Kolla i spegeln och säg vad du ser,
är det du eller en tallrik med pölsa som ler?
*Sug sug sug sug på den*
*Sug sug sug sug på den*
*Sug sug sug sug på den*

Borgarnas ekonomiska politik

Är det mer oansvarigt att i kristid inte vilja sänka eller alternativt till och med att höja skatten mot än att låta staten gå med underskott? Bara en fråga i all enkelhet.

Mulla Omar

Jag vet inte hur många av er, som precis som jag, hade det tveksamma nöjet att lyssna på Muhammed Omar i Studio 1 igår. Aldrig någonsin har en person sjunkigt så snabbt i mina ögon. Missförstå mig inte, jag är verkligen ingen fan av israel eller dess apartheid politik. Men att därifrån ta steget att försvara Hamas eller avrättandet av homosexuella i Iran är steget väldigt långt. Det blir ett väldigt stort problem om de enda åsikterna som man ska kunna ha kring olika utrikespolitiska frågorna i landet är att blint försvara den ena eller andra sidan. För mig är liv heligt, och alla människor lika värda. Mänskliga rättigheter och etiska principer om rätt och fel måste vara universiella. Man kan inte, som Omar, påstå att Iran visst respekterar mänskliga rättigheter eftersom de definierar dessa rättigheter på ett annat sätt.

Rätt är rätt och fel är fel, punkt.

Innebandy från helvetet

Jag har ont i mina skinkor och jag har ont i mina ben. Jag som trodde att några vändor i bassängen skulle göra mig mer förbered inför årets säsong av riksdagsinnebandyn men inte då. Idag spelades dessutom en av de längsta enskilda matcherna som spelats under min tid som tisdagsspelare. Istället för att gå till fem slutade matchen 14 - 12 eftersom man måste vinna med två mål, 50 min för en match.

I vilket fall har mitt nya liva börjat bra, nytt jobb och 5000 m i bassängen sedan nyår.

Att uppnå sina drömmars mål

För verksamhetsåret 2008 ställde Gröna Studenter upp målsättningen att vi skulle öka till 450 medlemmar. Nä året summerades hade vi uppnått precis det antalet medlemmar. Vid kongressen 2007 beviljades GS 5% av partiets mandatstöd i bidrag för att kunna ha ett kansli och en egen anställd. Ökningen av medelmssiffrorna visar att detta inte varit förjäves.

Under 2009 är målsättningen att fortsätta ökningen och komma upp till 700 medlemmar. Nu kör vi. Full fart!

Det här med Ad-sens

Jag fattar inte riktigt hur det fungerar. Om jag fattar det rätt kommer numera google att publicera små annonser längst ner på min blogg. Varför skulle jag då tycka att det var roligt? Främst av nyfikenhet tror jag. Jag vill se om det verkligen fungerar. Om det verkligen är så att jag skulle kunna få nån krona genom att nån trycker på annonsen. Men om någon skulle göra det så lovar jag att alla pengar som kommer oavkortat ska gå till gröna studenters valrörelse. Man får tydligen inte trycka själv. Men den som vill lämna ett bidrag, om än så lite, så är det bara att trycka.

Men det finns säkert nån del av avtalet som gör att google behåller hela intäckten själv. Om det är nån som har fler upplysningar om hur detta med Ad-sens fungerar så bara upplys mig genom att lämna en kommentar.

Studiebesök på nya jobbet

Igår hade Gröna Studenter Centrala Arbetsgrupp möte, under en fullspäckad dag diskuterades massor av saker varav tyvärr allt för få konkret hade med politik att göra. Men intressant och trevligt var det ändå.

Efter mötet passerade jag på att gå förbi Mp Stockholms rum på kansliet och gjorde flera viktiga betraktelser inför framtiden. Jag provsatt min framtida stol, inspekterade min telefon samt provlåg soffan med tillhörande filt. Jag ska dock erkänna att en viss nervositet känner jag inför det nya jobbet men det ska bli väldigt spännande. Målsättningen är tydlig över 15% i valet 2010 i Stockholm.

Mycket jobb och mycket roligt är vad jag förväntar mig av de kommande två åren.

Lite hjälp tack

Jag undrar om det finns någon kunnig människa som skulle vilja ta sig ann denna lila anspråkslösa blogg. Jag har visserligen haft svårt att skriva under en ganska lång tid men jag tänkte att det nog blir bättre om jag kunde få igång lite skojiga funktioner så som att se hur många som besöker den och hur de hittade hit osv. Vill nån sen göra om layouten så ger jag fria händer. Om någon känner att de vill göra världen en tjänst - lämna en kommentar nedan.

Smala perspektiv

Enligt reporten på programet STIL (i P1) så ligger Årstaberg utanför Stockholm.

Fakta:
Årsta berg är andra pendeltågstationen söder ut från Stockholm.
Från Årstaberg kan jag ta tvärbanan till Liljeholmen, ligger det då också utanför Stockholm?

Frågor:
Är STIL Sveriges mest Stockholms centrerade program?
Varför sänds det då inte i P5?

Demokrati på låtsas och på riktigt

Vet inte om det var någon som hörde Ekots rapportering från Sd kommundagar i helgen. Sjukt underhållande när Jimmy Åkesson ställdes inför den ovana sitsen att ombuden inte hade röstat som de i partiledningen ville. Detta eftersom han avslutar det hela med.

"i slutändan är det ju partistyrelsen som ska godkänna de beslut som ombuden fattat"

Härlig demokrati i de partiet!

Enligt en kommentator på bloggen

Är jag dels en ful fan och en person som bör skaffa mig ett liv.

På påstående A svarar jag ja, då utan att ha någon riktigt plan på hur mitt utseende ska förbättras.

På påstående B kan jag bara säga att tanken har slagit mig men att jag hitintills har bordlagt den.

Att vi alltid ska göra bort oss!

På nått sätt blir allting precis som vanligt. Trots att det började så bra. Måna, Peter och Maria stegar in, med nya fina rollups som bakgrund. Och pratar sedan vitt och brett om det fina samarbete vi ska ha till 2020 och så vidare. Fin, Fint! Sen säger Mona nått som faktiskt förvånar. Hon menar nu att V inte är välkomna i koalitionen oavsett vad de säger om utgiftstaken. Att de har försuttit sin chans. En dag senare efter vad jag, med mina begränsade inside kan säga, en gigantisk intern storm, så är vänstern med igen. Jag är inte person att bedöma om det är bättre att V är med eller inte. Mp:s målgrupp stavas socialliberaler (i alla fall om ni frågar mig) de är ungefär 17 procent av valmanskåren. För att vi ska få dem så måste S hålla till vänster snarare än höger, samtidigt är det viktigt att denna grupp inte byter block.

Men varför kan vi inte göra som borgarna undrar jag. Vid åker till nån plats som ingen fan vet vad det ligger. Badar i badtunna och sen gör vi upp mellan skål och vägg. Vänsterna skulle tvingas till förundmjukande politiska underkastelse men antagligen inte lämna. Högern har två stora fördelar.

A de har de mest röstbenägna väljarna.

B de har förmåga att skita i vem som har mest rätt eftersom de vet att all politik till höger är bättre än den till vänster.

Slutsatsen blir att de håller ihop och ser nöjda och ser till att varje parti bli rövknullat lagom många gånger. Men i vårt lag är vi så jävla fokuserade på vem som har rätt att vi inte verkar fatta att det finns en viktigare fajt att vinna. Nämligen den mot det andra laget!

Att sänka stämningen på jobbet

Idag satt jag i lunchrummet på mitt tillfälliga rallar kneg i Södertälje. Eftersom jag bara har halvtid i Uppsala så får jag ibland sälja mig till kapitalet. I alla fall så började två personer, den ena lagbas den andra bror med lagbasen, prata med varandra.

-Är du tillbaka på tisdag frågar basen.

-Ja jo svarar brosan.

- Kommer domen på måndag?

- Ja

Sen fortsätter diskussionen på samma tema och basen uttrycker en stark åsikt om vad som ska hända om inte "fittan får livstid". Vid det här laget kan jag inte låta bli att undra va fan de pratar om, vilket dock ingen annan verkar bry sig om. Tillsist frågan jag vem som gjort vad. Det skulle jag inte gjort, stämningen faller så snabbt att till om med en person med grov asberger skulle märka det. Då svarar basen

- XXX här är far till max och saga.

Och så dum i huvudet har jag aldrig känt mig.

En from förhoppning efter omröstningen

En gång lär Abraham Lincon ha sagt så här:

Låt oss inte be om att Gud ska vara på vår sida. Lått oss be för att vi är på hans.

Vad jag vill säga är typ att det känns bra att vi vann, men ännu mer hoppas jag att rätt sida vann.