måndag, juli 13, 2009

Avantgarde

I lördagens DN Kultur publiceras en artikel i Idé & Kritik med rubriken "vänsterns arena går åt höger". En mycket intressant artikel som förtjänar att diskuteras vidare. I korthet skulle artikeln kunna sammanfattas med att den problematiserar vänsterpressens tendens att placera sig själv i ett fack av att vara marginaliserad och stå utanför. Att de ofta ägnar sig åt meta analys av debatten snarare än just att delta debatten.

De tidningar som används som exempel är Bang och Arena. Jag ska erkänna att jag läst båda dessa skrifter för lite för att känna mig bekväm med att analysera dess innehåll tydligare. Däremot känner jag mig helt bekväm med att uttala mig kring viljan av att ställa sig utanför.

En av de första bekantskaper jag gjorde med Grön Ungdom var med en person som tydligt deklarerade att den inte kunde diskutera innehållet i Big Brother som då gick eftersom vederbörande inte hade någon TV. Idag är det faktiskt inte så off att inte ha TV men för fem år sedan var det fortfarande lite knäppt. Men framför allt skulle jag säga är det ett problem om man vill vara politiker att då inte ha kunnat diskutera innehållet i Big Brother.

Det finns en tendens, framföra allt på vänsterkanten, att vilja ta avstånd från vanor och beteenden som finns hos stora grupper medborgare, på detta sätt kan Hägglund ha en poäng. Tage Elander fick inte 50 % i valet 68 genom att säga att Hylands hörna var opium för folket utan genom att vara med i programmet.

Nu är det kanske svårt för Mona eller Peter att ställa upp i både Topp modell eller Bonde söker fru. Att göra detta kanske inte heller är ett krav så länge politiken formuleras utifrån en problemformulering som delas av de grupper som förstrött tittar på dessa program.

I ovan nämnda artikel påstår skribenten (som jag tyvärr inte mins vad den hette och den finns inte på nätet) att Bang tar spjärn mot den hetrosexuella småbarnsmamman och att Arena fnyser åt livspusslet. Jag vet inte om det är sant men om man istället för att adressera frågeställningar kopplat till vardagsproblem som delas av under och medelklassen och därigenom försöker få dessa att inse att deras intressen går att sammanföra ägnar sig åt i sammanhanget perifera diskussioner som surrogatmödrarskap eller dyl. Det är ungefär som om hela Mp:s jämställdhetspolitik skulle ägnas åt att driva rätten för kvinnor att få bada toppless i kommunala simhallar istället för lika lön eller mer lika uttag av föräldraförsäkring.

Mainstream kulturen regerar, det kan vi aldrig komma ifrån. Ett parti med ambitionen att få mer än 5 procent i ett val kan aldrig förhålla sig kallsinnig till den. För gör man det kommer också mainstream väljaren ty sig till ett parti som diskuterar dessa problem, oavsett om det är V eller KD.



, ,

Inga kommentarer: