Vänstern hade kongress i helgen. En tillställning som väcker många frågor; hur ofta sades ordet ”kamrat” egentligen? Varför har den negativa publiceringen kring den interna partisplittringen varit mindre än förväntat? och tillsist vad fick egentligen Johan Lönnroth att dra tillbaka sin kandidatur?
Jag kan inte svaret på första frågan men under den halvtimme som jag studerade Svt 24 sades kamrat ca 40 gånger. Jag skojar inte. De måste trots allt vara väldigt goda vänner de där vänsterpartisterna.
Fråga nummer två tror jag kan förklaras med vänsterns nya valstrateg. Hon är duktig den där Jenny Lindahl-Persson, det är dags att börja bli nervös för vänstern igen. Hon och Ohly har begärt rättning i leden, och det är inte omöjligt att de får det. Jenny Lindahl-Persson uppgift är antagligen att se till att media inte får tillgång till fler kritiska röster och att partiet därmed ska kunna rida ut stormen. Både hon och Ohly vet naturligtvis att storyn börjar bli gammal och att mediadrevet snart kommer att lägga sig om inga nya vedträn kastas på brasan. De kritiska röster som finns kvar inom partiet kommer att tystna eller lämna. Denna taktik känns förövrigt igen från den tiden när Jenny Lindahl-Persson var Ung Vänster ordförande.
Men hur fick egentligen Ohly Johan Lönnroth att dra tillbaka sin kandidatur? Den frågan kan inte riktigt sluta att förbrylla mig. Det fanns liksom ingen anledning för den gode Lönnroth att inte ställa upp. Han har ingen maktbas inom partiet, inget att förlora hans tid i partitoppen är slut och kommer aldrig att komma tillbaka. Det finns bara två alternativ som jag ser det, köpslagning eller hot.
Om det handlar om kohandel så ser jag endast en sak som Ohly kan ge Johan Lönnroth som han verkligen skulle vilja ha och det är möjligheten att få bygga vidare på separatist organisationen vägval vänster. Men i min värld skulle en sådan typ av eftergift vara allt för stor för att gynna Ohly därför ställer jag mig även skeptisk till om det verkligen kan vara orsaken.
Det andra scenariot är lite mer nervkittlande även om jag naturligtvis aldrig kommer att få reda på svaret. Men helt omöjligt är det väl inte att herr Lönnroth skulle ha någon hemlighet i garderoben som han inte gärna vill ska komma fram.
Tillsist uppdatering av privatliv:
Jag är sjuk, ska träffa min arbetsgivare om ca 1 ½ timmar samt luktar svett. Jag tror att ordet misär är det som passar bäst in på mig just nu.
Jag kan inte svaret på första frågan men under den halvtimme som jag studerade Svt 24 sades kamrat ca 40 gånger. Jag skojar inte. De måste trots allt vara väldigt goda vänner de där vänsterpartisterna.
Fråga nummer två tror jag kan förklaras med vänsterns nya valstrateg. Hon är duktig den där Jenny Lindahl-Persson, det är dags att börja bli nervös för vänstern igen. Hon och Ohly har begärt rättning i leden, och det är inte omöjligt att de får det. Jenny Lindahl-Persson uppgift är antagligen att se till att media inte får tillgång till fler kritiska röster och att partiet därmed ska kunna rida ut stormen. Både hon och Ohly vet naturligtvis att storyn börjar bli gammal och att mediadrevet snart kommer att lägga sig om inga nya vedträn kastas på brasan. De kritiska röster som finns kvar inom partiet kommer att tystna eller lämna. Denna taktik känns förövrigt igen från den tiden när Jenny Lindahl-Persson var Ung Vänster ordförande.
Men hur fick egentligen Ohly Johan Lönnroth att dra tillbaka sin kandidatur? Den frågan kan inte riktigt sluta att förbrylla mig. Det fanns liksom ingen anledning för den gode Lönnroth att inte ställa upp. Han har ingen maktbas inom partiet, inget att förlora hans tid i partitoppen är slut och kommer aldrig att komma tillbaka. Det finns bara två alternativ som jag ser det, köpslagning eller hot.
Om det handlar om kohandel så ser jag endast en sak som Ohly kan ge Johan Lönnroth som han verkligen skulle vilja ha och det är möjligheten att få bygga vidare på separatist organisationen vägval vänster. Men i min värld skulle en sådan typ av eftergift vara allt för stor för att gynna Ohly därför ställer jag mig även skeptisk till om det verkligen kan vara orsaken.
Det andra scenariot är lite mer nervkittlande även om jag naturligtvis aldrig kommer att få reda på svaret. Men helt omöjligt är det väl inte att herr Lönnroth skulle ha någon hemlighet i garderoben som han inte gärna vill ska komma fram.
Tillsist uppdatering av privatliv:
Jag är sjuk, ska träffa min arbetsgivare om ca 1 ½ timmar samt luktar svett. Jag tror att ordet misär är det som passar bäst in på mig just nu.
1 kommentar:
Den bitterironiska stilen klär dig illa, min kära.
Skicka en kommentar