Konsten att trivas med sitt jobb

Jag hoppas att ni ursäktar mig kära läsare att jag varit dålig på att skriva på det senaste, men det har faktiskt varit svårt att hitta tillfällena. Har ofta hela tiden varit på väg någonstans vilket gör att det blir svårt att samla tankarna. Men på tåget mellan Herrljunga och Töreboda är det svårt att inte bli filosofisk.

För visst har det hänt saker vilka förtjänar att berättas alt filosoferas över.

På det rent politiska planet så kan jag förtälja att jag blivit förärad ett till kommunpolitiskt uppdrag. I Brämhults stadsdelsnämnd, som jag inte ens bor i. Anledningen till att jag fått denna församling på halsen är att vi har en mycket osamarbetsvillig moderat nämndordförande, som tydligen tycker det är helt ok att strunta i politiska beslut tagna i fullmäktige. Vi har bara ersättarplats där så det är frågan om ett rent bevakningsuppdrag.

Annars är det väl vårbudgeten som varit det stora heta ämnet. Några klart gröna avtryck lyckades vi trots allt göra även på denna budget. Framför allt skatten på förbränning av sopor samt flygskatten känns helt klar positiva.

Skatten på sopförbränning är dessutom kanske spännande ur ett lokalt perspektiv. Här i Borås har vi nämligen en anläggning som är klart överdimensionerad för våra egna behov. För att anläggningen ska köras på full kapacitet så behöver vi förbränna ungefär dubbelt så mycket sopor som vi i Borås producerar. Vilket gör att vi måste köpa sopor från andra ställen i landet. Vi i Miljöpartiet var det enda parti som var emot denna kapacitetsutbyggnaden när den genomfördes för ett antal år sedan.

Nu har det fattats två beslut på kort tid som verkar kunna få stor inverkan på dessa verksamheter, dels har vi den ovan nämnda skatten men nu idag hörde jag att vi och borgarna på riksplanet har gått samman om att försvåra handeln med sopor. Tydligen har borgarna här lokalt, som tänkt sig att denna fina anläggning skulle bli en ekonomisk tillgång, fått mottaga en riktig kompispassning från sina kollegor nationellt.

På jobbet känns det dock drygare och drygare. Jag trivs inte riktigt med den roll jag har just nu. Jag ansvarar för ett allt för stort geografiskt område och det är allt för mycket människor som tycker saker som rör mitt jobb för att jag ska känna mig nöjd. Sedan är det för mycket kanslijobb och för lite utåtriktad verksamhet, samtidigt som jag omöjligt kan genomföra de utåtriktade aktiviteterna på egen hand,

Min plan var helt klart att jag skulle ta över jobbet efter vår kanslist när han slutar och göra det mer till en ombudsmanna tjänst, men just nu känns det som det kvittar om jag får jobbet eller inte. Men visst vore det fint med en stabil inkomst och visst tror jag att jag skulle kunna göra mycket nytta. Det skulle även öka möjligheterna för mig och J att planera en framtid tillsammans. Men jag måste trivas och det gör jag inte just nu, hoppas det vänder.

Jag fick in min ansökan till högskolan föresten, tänkte jag skulle ge mig på en av mina ouppklarade tentor genom att göra om kursen i statistik. Men det blir först efter valet. Just nu måste jag erkänna att jag önskade att det var imorgon…

Föresten, nu höll jag ju på att glömma det roligaste, nu ska jag förtälja er om hur det kan gå till i en Miljöpartistisk regionalavdelning någonstans i vårt avlånga land.

På ett möte ganska nyligen så var en medlem närvarande vars mentala hälsa kan ifrågasättas. Han brukar ringa mig ibland och grymta i luren några minuter innan jag tappar tålamodet och säger att jag inte har tid att prata med honom längre. Nåja, denna gång hade mannen ifråga ilsknat till för att ordförande på mötet inte gett honom ordet så han hade helt sonika tagit ordförandes nycklar och kastat in i en låst brevlåda i lokalen. Eftersom mötet var på kvällstid fanns det ingen som kunde hjälpa honom med att få nycklarna tillbaka.

Konsekvensen blev att ordförande fick tigga skjuts hem till sig själv, en resa på ca 8 mil, av en partikamrat. Ta sig hem till sin mor för att hämta extra nycklarna till sin lägenhet. Sedan gå upp på morgonen dagen efter, hyra en bil och åka de 8 milen för att hämta sin nyklar när personalen återkommit. Så kul kan det vara att vara miljöpartist.

I töreboda ska jag få äran att träffa våran Eu-parlamentariker, Carl Schlyter, det är en kul prick så det ska bli riktigt trevligt.