We will broadcast the speeces and the baloons. The baloons aren't news, but good tv!
Med denna motivering berättade cheferna för de stora Amerikanska tvbolagen för Toby att de kraftigt tänkte minska bevakningen av de amerikanska primärvalen. Jag vet att jag har skrivit om detta ämne tidigare här på min blogg, skillnaden mellan nyheter och (politisk) information. Men idag har detta ämne helt plötsligt blivit mer aktuellt när Kent Asp på DN debatt skriver om förändringarna i mediabevakningen i valet 2006 mot 2002.
Jag får en känsla av att de flesta medborgarna i allmänhet, och jag grundar detta mycket på hur jag själv tänkte en gång, att samtliga politiska händelser av rang publiceras och redovisas i de stora tidningarna. Det gamla skämtet "konstigt att det alltid har hänt lagom mycket saker för att det ska få plats i tidningen" kanske lite vittnar om denna uppfattning. Efter att ha varit aktiv i en valrörelse i en stad, som i detta sammanhang, ligger bakom arslet på gud och endast har en dagstidning, kan jag tala om att så är inte fallet. Om vi politiker hade fått bestämma hade helt andra prioriteringar kring hur stor del av tidningens innehåll som skulle gå till att bevaka politik gällt.
En reflektion inför framtiden är nog att kunskapen om det politiska landskapet kommer att bli allt mer elitiserad ju mer möjligheterna att konsumera sina egna media ökar i samhället. De som är intresserade kommer att skaffa sig mer kunskap och bli ännu mer intresserade, de som inte är intresserade kommer helt att skita i allt var politik heter och även oftast bli lämnade ifred från politiken.
Problemet är att det just är dessa marginaliserade grupperna som man behöver nå för att vinna ett val, dels eftersom de oftast rösta vänster ut när de röstar, och dels för att de är de mest osäkra väljarna dvs de som bestämmer sig sist.
Så frågan är, hur ska vi politiker göra för att tränga igenom i framtidens medialandskap utan att sälja oss till kodansande eller benådande av grisar. Hur blir man folklig utan att tappa all form av integritet som man någonsin haft. Hade jag haft svaret på denna fråga hade jag börjat jobba som konsult och sålt kunskapen dyrt. Så länge får jag nöja mig med att ro den fan, vilken andra har satt i min båt, iland.
1 kommentar:
nästan poetiskt på slutet där.
Skicka en kommentar