Subventionering av hushållsnära tjänster lite från andra sidan

Hamnade häromdagen i en spännande diskussion som vi tyvärr inte han avsluta. Diskussionen som var tillsammans med en rad SSU ombudsmän (ja alla var män) gällde just hushållsnära tjänster och det klasslösa samhället.

Dessa ombudsmän skulle jag säga är alla ganska radikala SSU:are och för dem är visionen om det klasslösa samhället i högsta grad levande. Men däremot blev svaren lite olika när jag försökte pressa dem på innehållet i denna vision och framför allt när det gällde just hushållsnära tjänster.

Min fråga var bara om det klasslösa samhället endast innebar ett ekonomiskt jämställt samhälle eller även ett hirarkilöst samhälle. Min ingång till denna fråga var att det mest genomhirarkiska ställe jag varit på är det precis lika genom kommunistiska smålandsnation i Lund.

Jag tror inte att det är möjligt att svara på denna fråga utan att ta med både den mänskliga psykologin och historien med i beräkningarna.

Historien lär oss att de låsas kommunistiska stater som världen skådat har aldrig varit speciellt jämlika. Stenhårda eliter har styrt landet, till och med medlemskapet i partiet i sig själv har endast varit till en elit. Den jämlika socialistiska vissionen har framför allt kommit från vänster sossar och anarkister.

Ärligt talat vet jag inte. Min erfarenhet är att formella hirarkier alltid ersätts av informella om de avskaffas. Knappast något förbättring alltså. Och personligen tror jag inte att vi kan avskaffa förmågan hos oss människor att alltid rangordna varandra i någon form av status stege. Jag tror att vi människor är skapta sådana, på gott och ont, mest ont antagligen.

Men åter till de hushållsnära tjänsterna.

Vi var överens om att det fanns en rad olika jobb som vi bedömer vara väldigt tråkiga och som ingen vill göra, typ städa, plocka skräp eller dela ut tidningar i tunnelbanan. Men de fakto finns det ett behov och en efterfrågan på dessa arbeten. Den låga statusen i arbetet brukar symboliseras i den låga lönen.

Om vi då ska stäva efter det klasslösa samhället ska vi då välja att ge dessa grupper mer i lön eller se till att deras status höjs. Hög lön ger höjd status var det någon som hävdade och det är ju kanske sant. Men även om vi gav alla yrken samma lön skulle vi fortfarand ha hirarkier menade jag. Och om det nu var det hirarkilösa samhället vi skulle sträva efter och vi inser att dessa jobb måste göras och att det dessutom är så att ingen vill göra dem, är det inte då bara så att vi måste kvotera dessa jobb? Att varje människa ska tvingas jobba som städare i ett visst antal år av sina liv. Detta förslag mäkte litet gehör, inte ens från mig själv.

Vad är då lösningen?

Faktum är att det inte finns någon lösning. Däremot måste vi skapa en situation där ingen är dömd till att dela ut tidningar, städa, plocka skräp eller städa i hela sina liv eller i alla fall hela tiden. Precis som ett jobb som vårdbiträde tillsammans med studier borde kunna/kan leda till ett jobb som undersköterska och som i sin tur borde kunna öppna dören till ett sjuksköterske jobb. Det ska alltså finnas möjligheter att utvecklas inom sitt yrke och därmed avancera.

Det jag inte förstår är just varför detta resnemang, som jag anser är ganska borgerligt sinnat inte verkar finnas med i regeringens tankar. Istället ska de som har råd att få städhjälp hemma få det lite billigare. Inom städbranchen är det dessutom svårt att se de naturliga möjligheterna till avancemang. Därför borde möjligheterna att bytta jobb och branch för dessa vara som störst.

Det är till detta vi behöver komux och visioner om ett livslångt lärande. Att människor inte ska bli fast i ett yrke eller en ekonomisk situation i hela sina liv. Med utslitna kroppar och krossad drömar som följd.

Slutsattsen från mig är alltså nej till utopiska drömar om en bättre mänsklighet utan skapa istället så stora möjligheter för människor att genomföra resan till ett bättre liv. Det är mitt, och ett ganska grönt sådant tycker jag, alternativ till 2/3 dels samhället eller ett klasslöst klass samhälle.