Kan någon tala om för mig varför jag inte kan ta hand om personer som mår dåligt. Eller i alla fall inte om de är släkt mig.
När Morfar dog fanns då Tomas där som den stöttade klippan som Mormor kunde luta sig emot? Nej, han var i Borås och försökte vinna ett val. Nu har min brors hus brunnit ned. Och ju mer kasst han måt över hur allt ska gå med försäkringsbolag osv, desstå mer paralyserad blir jag. Det verkar vara helt omöjligt för mig att bli personlig med min släkt.
Varför? Hur kan det ha blivit så här? Vilka djupa förklaringar kan där finnas?
fredag, augusti 03, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Du är inte alls världens hemskaste människa (i så fall är jag det också, och det kan jag faktiskt inte gå med på).
Kram.
Skicka en kommentar