Frisören sören

Idag var det återigen dags att gå till frisören för att klippa sin vildvuxna kalufs. Jag måste faktiskt erkänna att jag blivit så snobbig att jag numera betalar en alldeles för stor summa pengar för att gå och klippa mig hos en av stades finare frisersalonger. Å andra sidan har frisören lovat mig att han har en "plan" för mitt hår.

Jag börjar dock ana oråd om vad denna "plan" egentligen går ut på, idag fick jag nämnligen betala 350 kr för en halvtimmes arbete från frisörens sida. Problemet är att jag gillar att vara hos frisören, jag gillar att sitta där och låta tankarna fundera iväg medans någon pillar, fixar och trixar med ens hår.

Problemet är alltså inte att jag tyckte att han resultatet blev dåligt, bara att det tog för kort tid. Nästa gång blir det permanent.

På vägen till frisören mötte jag Anna Grahn (väg) hon log och hälsade lite nervöst. Om jag var Anna Grahn skulle jag också var nervös. Bibelcitatet "de vet inte vad de gör" känns i sammanhanget ganska lämpligt.

Men jag kan väll erkänna att jag också är lite nervös. Det drar ihop sig till de stora kommunorganisationen-efter-valet förhandlingarna. Eftersom jag inte riktigt vet hur det ser ut med min ekonomi efter valet tänkte jag driva frågan om att få fullmäktigemöterna att dra ut längre på tiden. Jag tänkte mig ett införande i tre etapper.

1. Först får Maj Steen prata hur mycket hon vill.
2. Sedan får Solweig Kjörnsberg svara.
3. Sedan går vi igenom alla kommunala handlingar och debatterar om det ska stå bör eller skall, eftersom det är den viktigaste kommunalpolitiska frågan.

Upp till Kamp!