Som ett brev på posten kom idag en replik från Sd rörande min insändare i helgen. Undertecknade var två stycken, dels vår ersättare i fullmäktige Petzäll men även en Krister Maconi som verkar vara någon ny lokal Sd förmåga. Insändaren är bra innehåller lagom många misstolkningar av det jag har skrivit för att budskapet ska kunna vridas för att passa Sd:s tolkning. Jag förbehåller mig dock rätten att misstänka att det inte är de undertecknade själva som skrivit debattartiekeln.
Problemet för min del är att det är egentligen inte Sd jag vill ha svar från. Inte från Syndikalisternas ungdomsförbund heller. Jag önskar att någon i kommunhuset satte sig ned och författade ett svar och sa att jag hade fel i min artikel.
Men naturligtivis få jag nu sätta mig ner och författa ett svar. Har man satt fan i båten får man ro han i land som det brukar heta. Det viktiga i detta sammanhang är att se till att vara offensiv, att föra debatten på Sd planhalva inte på vår egen. Sedan måste jag erkänna att visst har de som säger att oddsen för att en debatt med Sd blir kontraproduktiv är ganska stora. Sd behöver bara vinna fyra av hundra åhörare för att så ska ske. Men vad jag är rädd för, vilket föranledde min artikel är att om inte debatten förs så blir det sex av hundra som gillar Sd i nästa val. Och jag är fast i min övertygelse om att det sämsta är att göra ingenting, allt annat är bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar