Som en person som försöker hänga med på vad GU språkrörskandidater skriver på sina bloggar samt att jag i övrigt är ganska media intresserad gör att det är svårt att inte uppmärksamma att nätverket "bara bröst". Nätverket vars aktioner med att topless bada på olika kommunala badinrättningar har absolut väkt en hel del uppmärksamhet under den senaste tiden. Och framför allt renderat Maria Ferm långt högre uppmärksamhet inom partiet än vad hennes nuvarande position som ledamot I gröna studenters centrala arbetsgrupp (mindnote: att offentligt prygla den del av GU:s valberedning som också sitter i CA:s valberedning för att de föreslog henne till GU språkrör inte för att hon är dålig utan för att jag ville ha kvar henne hos oss). Vad som virvlar runt i min hjärna är dock varför jag inte omedelbart säger ja och amen till grupps mer övergripande mål, att avsexualisera den kvinnliga kroppen.
Innan jag börjar denna utläggning ska jag säga att jag definierar mig som feminst utifrån definitionen "anser att det finns ett förtryck baserat på kön och jag vill göra något åt det". Om jag lyckas med att praktisera denna hållning i mitt politiska och privata liv får väl andra vara bedömare av. Jag har dock inga illusioner av mig själv som den absolut jämställda mannen. Men jag försöker och hoppas att vår herre samt mina medmänniskor i alla fall kan ge mig creed för att försöka. Jag vill även säga att det nog kommer att vara lätt att avfärda det jag skriver utifrån tanken om att jag är en hetrosexuell man, vill någon läsare göra detta är det svårt för mig att hindra dem men jag hoppas att de flesta vill läsa mina argument.
Utgångspunkten för min argumentation börjar egentligen med en artikel i tidningen morgonbris (tror jag det var S-kvinnors tidning i alla fall) där sossarnas stjärnskott Katrin Kielos skriver om att den feministiska rörelsen borde slut älta frågan om sexualisering av det offentliga rummet. En fantastisk artikel där Kielos vänder upp och ned på mycket av den dogmatiska slummer som stora delar av den feministiska debatten nu verkar befinna sig i. Slutsatsen i hennes artikel är inte att avskaffa de kvinnliga utseende normerna, framför allt eftersom dessa normer även definitivt finns även hos män. Men att istället borde den feministiska debatten inom detta område handla om att kvinnor måste få rätten att själva avgöra hur de ska förhålla sig till detta normer, precis så som Kielos anser att det är bland männen. Ett flertal män båda överviktiga och med höga hårfästen går ut på gatan varje dag utan att för den del känna sig fula (trotts att de kanske är det) eller feta (trots att de är det) eller mer väsentligt att de inte duger. Den rätten borde finnas även för kvinnor menar Kielos men även rätten att framställa sig som sexobjekt.
Här är det naturligtvis väldigt lätt att hamna i den filosofisk intressante, men väldigt svåra diskussionen om internaliserade normer. Är en kvinna i Etiopien som går runt i burka förtryckt bara för att jag kanske anser det. Om hon själv anser att det är rätt och riktigt att gå runt i burka ska hon inte få göra det då. Från ett västligt synsätt är det då väldigt lätt att sätta sig på en hög häst och säga att hon bara har övertagit manligt förtryckande normer och gjort dem till sina egna. På samma sätt har jag även hört att feminister argumentera kring kvinnor i Sverige som av olika anledningar väljer att spela på de attribut som generellt sätt anses kopplade till sex.
Min uppfattning kan inte annat än bli att rätten och målet med den feministiska diskussionen i denna fråga måste vara varje människas rätt att dels vara "sexig" eller inte men viktigare att själv definiera vilka attribut som hon anser vara de som hon vill ta till sig eller förkasta (beroende på situation och tillfälle dessutom) för att vara sexig eller inte. Och därmed tillbaka till grundfrågan, är rätten att få bada topless på allmänna badhus en del av en kamp i denna riktning?
Svaret för mig blir Ja under förutsättning att man anser att denna rätt just är en del av att definiera sin egen sexualitet och hur man väljer att manifestera den, men Nej om målet skulle vara att helt avsexualisera den kvinnliga kroppen helt. För mig är det en orimlig tanke, sexualiteten är en av våra absolut starkaste drifter, varför skulle någon man som kvinna vara intresserad av att bli helt avsexualiserad (om man inte vill gå i kloster eller liknande). Utan att bli privat kan jag ju säga att det nog skulle vara omöjligt för mig personligen att förhålla mig helt neutral (utifrån en bedömningsgrund baserad på sexualdrift) till om det sprang runt kvinnor i badhuset topless. Och kanske är det här jag trampar snett, inom den feministiska litteraturen finns begreppet "den manliga blicken" lite tillspetsat kan den ses som en oförmåga hos män att bedöma en kvinna utifrån en annan norm än den just sexuella, kanske har jag inte den möjligheten, även det får i så fall andra bedöma. För min del måste jag dock återkomma till Kielos slutsatts om varje kvinnas rätt att definiera sin sexualitet, välja hur hon ska manifestera den och därmed stå fri att välja bort eller ta till sig attribut utifrån den idag allenarådande bilden av hur en kvinna bör se ut för att vara sexig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar