Tyvärr har de rätt

Lyssnade på panelen igår i god morgon världen. Diskussionen kretsade kring summering av 2007 och vad som kunde tänkas komma skall under 2008. Moderatorn för diskussionen ställde då frågan om panelen trodde att klimatfrågan skulle komma att bli partipolitik under 2008 för under 2007 så hade den svävat över de olika partierna. Det intressanta i detta är inte i första hand svaret utan snarare själva frågan. För mig som Miljöpartist är det helt självklart att miljö och klimatfrågorna är partipolitik, jag som ser det politiska systemet från insidan kan också se hur de borgerliga partierna hela tiden viker eller vill vika undan från att fatta skarpa beslut när det kommer till minskning av koldioxid utsläpp eller andra miljöförbättrande åtgärder. Tydligast blev kanske detta när herr Carlgren åkte ner till Bryssel för att tala om att Sverige inte skulle behöva sänka sina utsläpp av koldioxid. Att det är svårt att få gehör för att andra ska sänka utsläppen utan att man själv agerar föredöme verkade knappast bekomma varken honom eller regeringen. Men jag förstår att för den vanlige väljaren ses snarare klimatfrågan som den politiska flugan för dagen, något som politikerna pratar om för att de inte har något annat att prata om fram tills det drar ihop sig till val. När Reinfeldt började prata miljö var hans stora bedrift inte att han skaffade moderaterna en politik där de tidigare inte haft någon, utan snarare att han lyckades avpolitisera frågan.

De finns dem, både inom och utom partiet, som undrar varför inte Mp lyfter mer i opinionen när en av partiets huvudfrågor nu står överst på dagordningen. Kanske måste vi bara konstatera att det är så att vi inte sjunker just pga den anledningen. Och när man se vänsterpartiets successiva minskning känns det rätt skönt. Men för att det stora lyftet ska komma måste vi visa att klimat och miljö också är en partifråga. Om du röstar på M får du mycket prat men lite hockey, medan en röst på Mp är en röst på en modern framåtsyftande klimat och miljöpolitik.