Tack var min sambo får jag med jämna mellanrum hem olika typer av ideologiskt inriktade debatt tidningar från olika S föreningar. SSU:s Tvärdrag är utan tvekan den bästa, kanske förövrigt en av de mest välskrivna och djupblodande tidningar på vänsterkanten över huvud taget. Utöver denna finns S-Studenters Libertas, och sedan en rad uppsjö olika medlemstidningar från olika S-föreningar. Inom Mp har vi, mest pga bristande resurser fått nöja oss med Grönt och nu mera Grön Puls för Mp Stockholm. Båda dessa är medlemstidningar och inte inriktad på intern debatt.
Om vi tänker på mängden tid och resurser som läggs ner på att åstadkomma dessa tidningar så kan jag inte annat än fundera på om det är rätt prioritering av resurserna. I en tid av minskad grad av partianslutning och identifikation måste partierna förstå att det är den utåtriktade kommunikationen som ska sättas främst. Min kära kollega brukar ibland säga att "every day is an electionday" och visst ligger det nått i det.
De olika S-föreningarnas tidningar är troligen ett arv från den tiden då den interna debatten var av stor betydelse för vad som faktiskt sedan skulle bli regeringens politik. Genom att påverka medlemmar och andra kunde beslut fattas på partiets kongress som sedan kunde bli politik. Idag verkar de ha mycket svårt att anpassa sig till en ny situation. Politiken avgörs idag till stor del genom kompromisser mellan olika partier och samhällsintressen i förhoppning om att lösa de av media dagordningssatta samhällsproblemen. Med ett sådant politiskt landskap är det väljarna som måste vara huvudfokus för partiernas kommunikation snarare än de redan existerande medlemmarna. Alltså borde medlemstidningarna sakta gå i graven och ersättas av tidningar med ett brett tilltal med ambitionen att locka nya väljare och sympatisörer.
Finns det då någon konflikt mellan detta och medlemmarnas behov och intresse för att diskutera politik? Perioden som omröstningen om utträdeskravet pågick var en av de bästa i Mp:s historia. Här involverades verkligen medlemmarna i en intern politikskapande process. Genom att öppna upp beslutsprocesserna för både utomstående och gräsrötter kan behovet av att bli bättre på kommunikation utåt och med medlemmarna tillgodoses. Däremot är min fasta åsikt att behovet av debattforum av typen insändarsidor eller dyl är kraftigt överskattat.
Den svåra frågan är hur dessa processer ska hanteras när det kommer till faktiskt regeringspolitik. Risken är uppenbar att personer som involverat sig i en politiskprocess blir besviken när resultatet i konkret politik inte blev det som de hade förväntat sig. Att vägen till lösning av stora problem oftast går genom frekventa myrsteg är ofta en klen tröst för personer som engagerat sig i förhoppning om stora samhällsförändringar. Här finns det nog ingen annan lösning än att inte ge personer för stora förhoppningar. Öppenhet med hur processen ser ut och hur resultatet kommer hanteras är troligen den enda lösningen för att undvika svekdebatter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar