När jag började på det här jobbet var en av de första saker jag skulle ta tag i att göra en strategi för hur vi skulle nå olika prioriterade målgrupper i valet 2010. En väldigt stor del av ett sådant arbete handla om att omsätta politisk erfarenhet i politiskt arbete. Skulle man vara riktigt fräck skulle man kunna hävda att det just är för detta arbete som de betalar mig. Detta kan nämligen i läras på någon pol mag utbildning i världen. Endast den direkta kontakten med olika väljare och deras livssituation kan skapa en intuitiv känsla för hur dessa människor, generellt sett, kommer att reagera på olika politiska utspel eller dyl.
Det största problemet för oss inom Mp är att vi behandlat förortsväljarna som vilken grupp som helst. Vi skickar ett pressmeddelande och säger att vi tycker att diskrimineringen ska upphöra och att vi vill ha en generösare flyktingpolitik, och skulle det inte räcka så kan vi alltid vara emot Israel en del med. Och efter detta förväntar vi oss en hord av nya väljare, eller i alla fall att de ska komma om vi talar om ovanstående saker flera gånger om. Jag tror inte det är så det fungerar. Efter nästan två år i en förort är jag nu allt mer övertygad om att det inte är så det fungerar.
Oavsett var vi vänder oss i världen och tittar på så kallade utanförskapsområden, att dessa områden ser helt olika ut låter vi tillsvidare var den sammanhängande faktorn får bli att de består av en högre procent andel personer som befinner sig utanför majoritetssamhället, framträder ett tydligt mönster. Ett förtroendekapital för att agera politiskt kan endast byggas på att du är en etablerad aktör i området. Hizzbolla får inte stöd för sina galna politiska idéer genom att skicka pressmeddelanden utan för att de är de enda som erbjuder människor i extrem missär ett socialtskyddsnät. Tittar vi historiskt i Sverige ser vi samma sak, det var genom det fackliga arbetet som Sossarna kunde etableras som politisk kraft, inte tvärt om.
Nu är som jag skrev ovan skillnaden mellan Libanon och Skärholmen enorm. Men personerna som bor där är visserligen intresserade av de saker som jag skrev ovan. De är även intresserade av att få arbete och att deras bostäder och bostadsområden ska hålla hög kvalité. De vill ha fungerade barnomsorg och skolor precis som alla andra. Och de är väldigt trötta på att läsa pressmeddelanden. Vill vi ha deras förtroende måste vi börja med att leverera, sen kan vi börja tycka. Problemet är att det just är att tycka saker som vi gör, det är lite det som den politiska verksamheten går ut på.
Jag har inte de bra svaren men jag tror i alla fall att jag kommit närmare att identifiera problemet.
Miljöpartiet, politisk strategi, förorten
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar