F! borde nog tänka igenom detta en gång till

Jag ska göra ett erkännande här idag, den enda anledningen till att jag inte gillade Fi dag ett var för att jag såg, och ser, dem som ett starkt hot. Deras väljargrupper stämmer kanske klockrent in på våran egen och skulle mycket väl kunnat vara skillnaden mellan riksdagen och inte för Miljöpartiet. Däremot kan jag inte säga att jag tycker att den kraftiga förtals kampanj som deras Tiina Rosenberg utsattes för och som hitintills har golvat partiet inför detta valet, på något sätt var turlig eller bra. Dessutom är jag, vilket jag deklarerat tidigare, en ganska stor fan av politiker av Tiinas sort. En klockren konfrontationspolitiker som inte drar sig för att säga vad hon tycker.

I det läget som Fi befinner sig i, tänker man att de kanske skulle satsa på lite säkra kort. Försöka profilera Gudrun och Sofia Karlsson i valet, perfekt radarpar. Gudrun Schyman Stockholmscentrerad genom sina många år i riksdagen och Sofia Karlsson med ett starkt fäste i Göteborg. Gudrun Schyman som gammal räv, Sofia Karlsson som ung och oprövad.

Men istället väljer man att satsa på Maria Carlshamre, som till mycket skulle kunna beskrivas som Siv Persson version 2.0, fast i Eu-parlamentet. Nu har man alltså två personer i topp på sin riksdagslista som har dömts för skattebrott, starkt jobbat. Det är sånt som inger förtroende.

I detta läge måste man, tycker jag, inom Fi börja fundera på om man är en tillgång eller en belastning för jämställdhetsarbetet i Sverige. Politiskt tycker jag det är synd eftersom flera av de politiska idéer som Fi förde fram har drivit av Miljöpartiet och Grön Ungdom i synnerhet i många år. Men just nu känns en seriöst förd queerpolitisk debatt i Sverige lika avlägsen som en ny istid.