De darrar nog hela vägen till styrelserummet

Telias styrelse kommer nog att darra hela vägen till styrelserummet nu när det fått höra att C i Sjuhärad KRÄVER! att de ska förbättra situationen för sina kunder i just Sjuhärad. Framför allt lär de ju vara extra rädda eftersom Maud nyliggen sagt att hon vill sälja ut hela bolaget. Tror ni att det blir eller mindre stormberedskap efter en utförsäljning?

Lika som bär

En riktig thriller

BT meddelar idag att Sara Degerman-Carlsson (Kd) inte kan tänka sig att rösta ja till det från ordförande utlagda sparbetinget på socialnämndens möte på tisdag. Det drar alltså ihop sig till strid, för om Degerman-Carlsson röstar med oppositionen så kommer deras förslag att vinna. Eftersom Mp inte har någon ledamot i denna nämnd så kan vi inte påverka den här dikussionen överhuvudtaget. Jag ska inte heller tala om för Sara Degerman-Carlsson hur hon ska rösta i det här ämnet. Men jag antar att det är hennes kall som läkare och mamma som gör att hon har svårt att säga ja.

När man själv blir sin största fiende

Idag var jag på anställningsintevju. Det är naturligtvis svårt att säga hur det gick, men vi hade i alla fall ett trevligt samtal. Fast jag blev väldigt nervös när jag fick reda på att de hade läst min blogg. Detta i sin tur fick mig att tänka till kring vad jag egentligen skriver. Om jag blir nervös att en eventuell framtida arbetsgivare ska få sämre tankar om mig för att de läser min blogg vad ska då väljarna i Borås tycka?

Nåja så illa kanske det inte är. Jag hoppas att de flesta människor vet att alla människor har olika sidor. Och jag är mer än de inlägg som jag skriver här på bloggen, men visst visar den här bloggen en sida av mig.

Men det mesta som skrivs här görs med en ironisk underton. Och denna underton är en viktig del av min personlighet.

Med sådana vänner behöver ni inga fiender

Den Svenska regeringen tvingas nu backa och acceptera EU kommissionens tilldelning av utsläppsrätter. Att regering Reinfeldt nu snart är helt ensamma med att inte ta miljöfrågorna på alvar märks ganska tydligt när till och med EU kommissionen och George W Bush börjar prata om att bryta oljeberoende.

Angående debatten i fullmäktige om subventionerade fritidskort

Fredrik Lenemark skriver på sin blogg om debatten idag i fullmäktige och visst är det sant som han skriver att vi i miljöpartiet röstade nej till subventioneringen av fritidskortet. Anledningen till detta är faktiskt att vi nu inom majoriteten räknar på möjligheten att införa en enhetstaxa för kollektivtrafiken i Borås. En låg enhetstaxa skulle gynna samtliga resenärer med kollektivtrafiken och framför allt ger det möjligheten att locka många av de resenärer som vid enskilda tillfällen skulle kunna ta bussen istället för bilen. I den typ av samarbete som majoriteten innebär att man väljer att satsa allt sitt kapital inom det område där man tror att man faktiskt kan genomföra en ordentlig skillnad. I det sammanhang framstår det som ganska meningslöst att rösta för ett förslag om subventionerade fritidskort, framför allt när inte ens S röstar för.

Sen måste jag säga att jag själv tyckte att jag vann den här debatten, men det är väl åhörarna och i slutändan väljarna som ska avgöra detta. Och visst finns det tillfällen när man viker sig för majoritetens åsikt i fullmäktige och röstar emot goda idéer. Men den här debatten skulle jag kunna ta igen, och utanför fullmäktige utan att darra på stämman det minsta.

Svårt att inte ge Lennart Andreasson rätt

Lennart Andreasson skräder inte orden i dagens BT när han kritiserar majoriteten och dess arbete med att få social nämnden att hålla sig till budgeterade kostnader. För det enda retoriska knep som Lennart Andreasson ägnar sig åt är just att säga att det rör sig om en besparing fast det egentligen handlar om att socialnämnden inte ska gå med underskott.

Försvaret för denna politik kommer från majoritetens ledande företrädare vara att även socialnämnden måste hålla sig till budgeterade medel, och att en fokusering på mjuka värden leder i förlägningen till ett hårt samhälle. Och båda dessa saker är naturligtvis sann, men med ett galopperande budget överskott känns som att KG Drotz och Björn Bergqvist kommer att få svårt att vinna den här debatten, och jag tänker inte hjälpa till.

Lennart Andreasson har naturligtvis rätt i att Mp är medskyldig till denna politik. Även om vår möjlighet att få information är begränsad eftersom vi inte sitter i den berörda nämnden, och därmed har vi inte heller möjlighet att rösta. I budgetdebatten hade jag samma info som Lennart Andreasson refererar till, och visst kanske hade jag skygglapparna på.

Men om jag ska glädja Lennart med något så är det väl att det just nu ser ut att finnas den bästa chansen för att S och V ska få majoritet i Borås i nästa val sedan 1994.

Modern Kremlniologi

Ämnet Kremlniologi lär eligt nått ryckte jag hört praktiserats på IB under dess glansdagar på 60-talet. Ämnet som gick ut på att analysera maktstrukturerna i Kremln, men pga bristen på information så fick man mest ägna sig åt att studera hur folk var placerade på officiella sammanhang. Närmast Breschnew hade mest makt, typ så.

En modern tapning av detta kunde man nästan ägna sig åt när det inatt var dags för state of the union, amerikanska presidentens årliga tal till kongressen. Talet är uppdelat i två delar, en del när presidenten talar, en del när de andra apploderar. För att markera om man håller med om det presidenten säger finns det tre alternativ.

Alternativ ett är att inte applodera alls, vilket betyder att man ogillar det presidenten säger. Hillary Clinton apploderade inte mycket hon. Applodera sittande, betyder att man kan tänka sig att gå med på presidentens idé. Stå upp och applodera betyder att man håller med. Så den som vill se vilken riktning arbetet i kongressen kommer att ta framöver är det bara att studera när Nancy Pelosi valde mellan dessa alternativ.

Leijonborg börjar få nervösa ryckningar

Det dröjde inte mycket längre än hundra dagar innan Lejonborg började inse att det kanske är svårare att behålla regeringsmakten än att skaffa den. Och att det är mycket svårare att skicka ut äre populistiska förslag när man även måste tänka på vad det är man säger. Men framför allt är det de dåliga opinionssiffrorna som börjar ge nervösa ryckningar hos de mindre allianspartierna.

Tittar man på Europa så finns det faktiskt argument att hitta för att den svenska borgerliga partiuppsättningen ser lite annorlunda ut. Det brukar finnas ett (ofta ganska starkt) konservativt parti. I Sverige har detta tidigare varit högern och senare moderaterna. Men allt eftersom Moderaterna tog små steg i ett kontrollerat tempo mot att bli ett liberalt parti fick Kd möjlighet att ta plats som ett socialkonservativt parti. Folkpartiet som tidigare var ett socialliberaltparti har med olika strategiera försökt att värja sig från denna moderata svägning. Centerpartiet är och förblir en institution i svensk politik fram till det datum då antingen alla deras väljar dött ut, jordbruksnäringen i Sverige avskaffats eller landsbygden avbefolkats. Däremot saknar vi ett rent högerpopulistiskt parti i riksdagen, vilket är ovanligt. Vilka förändringar skulle vi då kunna vänta oss?

Om vi tittar över en 20 årsperiod så tror jag att antingen Fp och moderaterna har blivit ett parti, allternativt att Fp har åkt ur riksdagen. Att Sd kommit in som högerpopulistiskt parti. Att Kd är ett relativt stark 8 -10 procents parti. Och ett centerparti som dalrar på 4 procents spären men som fortfarande har ett starkt fäste i många landsbygdskommuner.

Nu är det vår tur!

Nu är det dags att byta till digital tv även i kungliga huvudstaden och området därikring. Detta "firas" med en stor informationskampanj för att inte göra Stockholmarna ängsliga. Så varje fredag till söndag ska man nu fram till och med den 4 mars kunna besöka digital-tv-bussen på olika centrum i stockholms området.

Det är ett problem när ett samhälle uppfattar det som ett större problem att de kanske blir utan tv än att miljontals människor dör pga krig, oräätivor och miljöförstöring runt om i världen. Dags att citera den gamla hederliga 90-tals gruppen Rage against the machine

WAKE UP!

Dolkstötsteorin

Eftersom det blev så populärt föra gången jag gjorde en rebus tänkte jag denna gången ge mig på en ekvation i samma tema med inspiration hämtad ifrån gårdagen Fi dokumentär:

Om jag hade varit den senaste personen i ovanstående ekvation hade jag nog tyckt att dokumentären igår framställde mig i en ganska dålig dager.

She is pooling inside the margin

Detta vita huset citat betyder att en kandidat till någon post har tillräckligt mycket personer som tycker att personen skulle vara bra eller mycket bra till ett ämbete. För att kunna vinna ett val krävs det, enligt den sammlade expertisen (?) som den fiktiva vita huset staben består av att en kandidat får över 40 procent i dessa kategorier tillsammans.

Idag visade agenda en undersökning för hur personer ur olika grupper skulle reagera om Mona Sahlin blev partiledare. Agendas vinkling var att många var negativa mot Mona Sahlin som partiledare. Detta var enligt mig en ganska oventeskaplig vinkling. Några sådana slutsattser kring hur S väljar siffror skulle påverkas med Mona Sahlin som partiledare går inte att sia kring på basis av resultatet i denna undersökning. Inte heller går det att dra någon slutsatts kring det som rubriken antyder, eftersom frågan då hade bahövt vara annorlunda.

Men några tendenser vissar ändock mätningen:

1. Andelen personer som inte tycker att det spelar någon roll vem som är partiledare för om de skulle rösta på partiet är störst.

2. Män är mer kritiska än kvinnor men skillnaderna är liten.

3. Mona Sahlins möjligheter att ta väljare från v och Mp är större än från de andra parti.

4. Noll personer av Mp:s väljare skulle blivit mycket mer positiv till att rösta på S om Per Nuder blev partiledare.

För er som vill se hela undersökningen så kan ni göra detta här.

En bra dag

Vissa dagar är det fan roligare att vakna än andra. Idag är en riktigt bra dag.

Tredje största parti enligt Sifo!

Se artikel här.

Ytterligare en seger för Hillary Clinton

Hillary Clinton lyckades idag besegra Arnold Swartzenegger i presidentvalet.

Tack Ulf, detta är världes roligaste spel.

I´m in, and I´m in to win

Med de orden börjar nu Hillary Clintons kandidatur för att bli amerikas nästa president. Hon lanserar sin kampanj på sin egen hemsida www.hillaryclinton.com och där hon även i en web-video lanserar de frågor som antagligen kommer att bli hennes huvudfrågor i kampanjen som USA president.

1. Avsluta kriget i Irak

En fråga som Clinton nog inte är så glad i egentligen. Som senator för New York stödde hon inledningsvis kriget. Henns fokus kommer nog dock att ligga på att kriget ska avslutas på rätt sätt. Inte bara packa och åka hem. Tyvärr låter det lite för likt "en ärofyld fred" som en viss Nixon brukade köra med.

2. Energioberoende

Nä, Clinton har inte gått och blivit miljöpartist. Frågan om oljeberoende diskuteras inte ur ett miljöperspektiv i USA utan ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv. Det handlar om att göra sig oberoende från utländsk (läs arabisk) olja.

3. Budget underskottet

Amerikanerna gillar social security, detta skulle kunna bli en riktigt vinnar fråga för Hillary Clinton om hon lyckas koppla ihop kriget i irak med budgetunderskottet med frågan om att bevara social security. Ingen rebublikan skulle våga gå ut med att de vill montera systemet.

4. Personliga favoriter

Dessutom kastar hon in sina favorit frågor, abort förespråkandet och barn frågor. Här kan hon räkna med att bli attackerad från höger, men jag misstänker att det är precis vad hon vill.


Jag ska erkänna att jag gillar Hillary Clinton, mest för att hon verkligen är en av få liberaler i Amerikansk politik. Men frågan är om hon som sådan kan ta sig till vita huset. Men det är nu eller aldrig, hon har nog verkligen valt rätt tillfälle. För att kampanja mot en sittande president hade varit svårare, och någon riktigt stark motkandidat finns inte. Om jag får möjlighet någon gång under nästa år så skulle jag vilja åka till USA och kamanja lite. Vi får se hur det kan tänkas gå.

Jag slipper A-kassan

Jag har varit arbetslös i mitt liv, jag var det ett tag efter studenten och jag var det ett tag på hösten 1999. Men överlevt gjorde jag då genom att leva upp sparade pengar. Kanske inte så kul men roligare än att bo hemma. Men slutsattsen är i alla fall att mina erfarenheter av att stämpla är typ obefintliga. Jag vet inte hur man gör, och jag måste erkänna att jag inte heller känner mig speciellt lockad. Jag gillar inte att någon lägger sig i mitt liv, varken hur många eller vilka jobb jag söker. Därför var jag lite nervös när det verkade som att jag nu återigen skulle bli utan jobb, men det kan vända snabbt i den här branchen.

Från och med vecka 7 är jag lovad heltid igen i Blekinge trots att jag egentligen inte vill jobba så mycket. Men pengar får man ju. Men dessutom har de hört av sig från en ort strax norr om Märsta och vill att jag ska komma på intervju ang ett pol.sek jobb. Visserligen inte heltid men det vore riktigt, riktigt roligt.

Jag känner verkligen att jag skulle vilja gå vidare i mitt liv. Och att bygga järnväg i blekinge kust är inte ett steg framåt.

Bästa pizza i stada

Om ni någongång kommer till stockholm och känner er sugna på pizza så kan jag varmt rekomendera ett besök i Birkastan och Birkastanspizzeria. De har antagligen Sveriges (och därmed världens) godaste pizzor.

Jag säger ingenting så har jag ingenting sagt

Så därför låter jag Zaida Catalan fd språkrör för Grön Ungdom uttala sig kring ordningsbetyg i skolan:

Folkpartiet byter namn

Dagens magplask står folkpartiet i Stockholm för. Idag lanserar det coola skolborgarrådet Lotta Edholm ett urbota pedagogikbefriat förslag om att betyg i ordning och uppförande ska införas i Stockholms gymnasieskolor och högstadieskolor redan till hösten.

I Ekot idag frågar reportern om de har frågat eleverna vad de tycker om förslaget och dess verkan, Lotta Edholm svarar i princip att det har de inte gjort och det behöver de heller inte göra.

Men kom igen och bygg eran militärskola då. Behovet av individuell frihet bland alla världens människor leder alltid i slutändan till uppror mot övermaktens vilja att kontrollera sin befolkning.

Så folkpartiet, liberalerna. Tänk att ni numera är mer konservativa än självaste värdekonservativsfalangen i moderaterna. Jag tycker ni ska byta namn till ett mer tillbörligt namn som många av era systerpartier har runtom i världen, nämligen: populistpartiet.

Min egen avslutande kommentar blir endast detta, var är det folkparti som fick min röst 1999? Antagligen lika dött och begravet som det centerparti som fick den 98!

Hur kunde detta hända?

Missförstå mig rätt, jag har inget emot att Mona Sahlin blir ledare för Sveriges ännu så länge största parti. Jag tycker faktiskt att det är ett stort fall framåt att man lyckas välja en kvinna till denna posten. Men att man skulle lyckas bli vald till en post som ledare för detta parti och given statsministerkandidat i nästa val, därför att ingen av de andra som blev tillfrågade ville går emot hela min syn på politik. Nu menar jag inte att alla hela tiden måste aggera som värsta super kariäristerna, men någon dragninskraft måste väl ändock den här platsen ha.

Så frågan är, hur har egentligen Mona Sahlin gjort för att tagit sig hit. Vissa saker går i alla fall att konstatera att hon gjort:

1. Suttit still i båten. Inte klart och tydligt sagt att hon skulle vilja kandidera men inte heller dementerat det.

2. Sett till att få stöd från de ställen inom socialdemokratin som varit viktiga för henne kandidatur, dvs Stockholmslän och inte minst från LO:s ordförande. Att Mona Sahlin blev föreslagen istället för Per Nuder från länet var viktigt för hennes kandidatur. Extra viktigt eftersom det är här som valet 2010 kommer att avgöras.

3. Lyckats hålla sig kvar. En sak som få tänker på är att Mona Sahlin aldrig avgick ur S verkställande utskott i samband med Toblerone grejen och därmed faktiskt var den som stod först i kön enligt turordningsreglerna.

4. Men en sak som det alltid går att spekulera om är huruvida det finns ett samband mellan Mona Sahlin som S ledare och att Marita Ulvskog verkar sitt kvar. Den senare tillhör inte Monas fallang direkt så det ska bli spännande och se hur det arbetet kommer att fungera.

Uppdatering kring amerikanska valet

Obama har bildat en kampanjkommité för att samla in pengar till en eventuell presidentkampanj skriver DN. Som jag skrev tidigare är detta det första steget mot att ställa upp i president valet. Detta blir första gången som uppkomligen Obama får möjlighet att se i praktiken hur väl vingarna bär honom. Jag tror inte att Obama kommer att räcka ända fram, men han kan mycket väl bli vice president kandidat.

I artikeln finns även en mer detaljerad lista över olika personer som redan nu deklarerat sitt intresse för valet.

Nu får det vara nog

Så där två timmar innan tentan går av stabeln så inser jag att jag inte kommer att lära mig något mer bara för att jag sätter mig och studerar något mer. Helt enkelt dags att försöka sätta sig ner, samla tankarna och göra det bästa av det som jag redan kan.

Tyvärr måste jag erkänna att prognoserna inte ser helt jätte bra ut. Jag skulle behövt ett antal dagar till för att lyckas få en aning mer fördjupade kunskaper i den finnansiella ekonomins värld. Men jag har i alla fall pluggat tillräckligt mycket för att det ska vara värt att åka till Göteborg och ge tentan ett försök.

Bloggskugga

Igår var det möte med strategigruppen i Borås och idag måste jag plugga. Därför ska jag hålla mig undan från bloggen idag. Återkommer med fler inlägg imorgon. Partiledardebatten får dock stå på i bakgrunden, är man nörd så är man.

Rolig anekdot från för i tiden

En gång i tiden, jag tror det var efter valet 1998 spekulerades det i om Växjös kommunalråd, Kula Bengtsson skulle bli kommunikations minister. Den gode kula som även i folkmun kallas för vingmuttern (se bild) blev då uppring av en dator tidning för att svara på vad han tyckte om IT och lär då ha svarat:

- Jag vet ju hur man klipper och klistrar å så där.

Han blev aldrig minister

Motion i sista minuten

Den 15 Januari är det sista dagen för att komma in med motion till Mp:s kongress i Norrköping. Och så här i sista minuten jobbar jag på en motion att partistyrelsens sammankallande ska väljas på kongressen.

Spännande!

Roligt om regeringen

Under rubriken tyket (göteborska för drygt) skriver Göteborgsposten en ganska rolig sak i dagens tidning:

Den tidigare avgående handelsministern Maria Borelius uppgav sig ju i höstas inte ha haft råd att anställa en barnflicka vitt.

I veckan, när regeringens första 100 dagar granskades, påmindes vi om hur mycket Borelius och hennes make tjänat det aktuella året: 17 miljoner kronor

När inte ens de pengarna räcker för att kunna anställa en barnflicka är det uppenbart att också de flesta börs-vd:ar valt en både fel och olönsam bana i livet. Barnflickorna är den nya överklassen.

Hur var festen igår?

Jo, tack det var faktiskt ganska bra. Jag drack inte för mycket och jag är visserligen lite tröt så här på morgonen. Men inte mer än vad jag känner att jag klarar av.

Så förhoppningsvis kan jag plugga lite när jag kommer hem, när inte storm eller för stor alkohålhalt i blodet hindrar mig för att köra bil.

Man kanske....

skulle ta livet av sig i alla fall.

Eller bara sova.

Amerikanska presidentvalet

Om ett år, imorgon börjar det amerikanska presidentvalet, och eftersom detta är en händelse om kanske fascinerar mig på ett sätt mer än vad som är sunt för en normalt tänkande människa så tänkte jag göra en lite längre utläggning om hur jag känner av stämningarna inför detta evenemang.

Hela proceduren är spännande till att börja med. Som jag nyss skrev börjar valet om ett år, men som de flesta kanske vet så är ju valet först i november 2010. Men om ett år imorgon går Iowa caucus av stapeln vilket är det första evenemang när kandidaterna, i år från båda partier, kan samla röster för att bli sitt partis nominerade i de stora partikonventen som inträffar ca ett halvår innan själva presidentvalet. Detta mycket utdragna system av att välja president gör att de kandidater som tänker sig att ställa upp redan nu måste börja röra på sig. Och så har redan skett. Och framför allt är det demokraterna som får den största media uppmärksamheten, i alla fall här i Sverige.

Hillary Clinton (dem) - favoriten

Hillary Clinton är den av de demokratiska kandidaterna som har störst stöd bland de egna partimedlemmarna. Hon är dessutom den som antagligen har störst kampanjkassa. Att hon är kvinna gör henne naturligtvis mer populär bland de demokratiska kvinnliga kärnväljarna men bland de amerikanska hemma mammorna och konservativa högern är det ett rött skynke. Och röster från den första gruppen är något man eventuellt skulle kunna vilja ha i valet.

Men hennes största nackdel är nog att hon är själva personifieringen av vad republikanerna menar när det säger ordet liberal med den där kraftigt nedsättande ton, som i amerikansk politisk kontext ungefär betyder att någon är kommunist. Republikanerna skulle alltså inte ha några problem med att mobilisera sina kärnväljare med Hillary Clinton som motkandidat.

Dessutom är det mindre troligt att Hillary Clinton skulle kunna ta hem någon delstat söder om mittlinjen. I den amerikanska söder känner man sig fortfarande sig som hopplöst bortglömda och Hillary är en yankee av stora mått, vilket inte talar till hennes fördel.

Frågan är alltså; vågar demokraterna välja Hillary?

John Edward (dem) – ständig vice president?

En kandidat som inte skulle ha några problem med den sista faktorn är 2004 års demokratiske vice president kandidat John Edwards, då han kommer ifrån North Carolina. År 2004 seglade den då 51 åriga senatorn sågs som en ung och karismatisk kraft i den amerikanska politiken.

Och det är just dessa två saker som talar till hans fördel – och nackdel. För det första blir inte herr Edwards yngre, och den här gången kommer att inte ha draghjälp av att vara någon ”upcoming star” inte heller är sydstaterna det område som demokraterna måste vinna för att ta hem valet. De måste vinna sina kärnstater plus några ytterligare och Edwards var 2004 det trumf som demokraterna skulle använda för att vinna delstater i södern.

Så frågan är om inte det just är vice kandidaturen som ligger närmast för Edwards det här året också. Men man vann inte södern förra gången med han som vice kandidat så frågan är varför man skulle göra det den här gången.

Barrack Obama (dem) – den nya stjärnan

Men under det senaste året har en ny stjärna börjat lysa på den amerikanska politiska himmeln, nämligen den amerikanska senatorn från Illinois Barrack Obama. Obama skulle mycket väl kunna vara en joker när det gäller valet till vice president. Demokraterna måste kunna mobilisera minoriteterna röster för att vinna valet. Men precis som när det gäller Hillary Clinton så skulle man inte bara mobilisera sina egna väljare utan även motståndarnas.

Som en analytiker skrev, att demokraterna skulle ställa upp med en kvinna och en svart kandidat till presidentvalet vore varje progressiv amerikans dröm, problemet är att det även är republikanernas dröm.

Hur ser det då ut på den republikanska planhalvan? Jo, egentligen är det två namn som dykt upp som tänkbara efterträdare till Georg W Bush.

John McCain – de ultra konservativas favorit

Om den amerikanska högern får välja så är det senator John McCain som ska bli ny amerikansk president. McCain är något av en omvänd Hillary Clinton, emot abort, för kriget, emot homosexuella mm. Skulle antagligen kunna reta upp folk både till höger och vänster. Är en bra kandidat om man vill ha någon som polariserar Hillary Clinton.

McCains starkaste fäste skulle antagligen att vara the ”plain states” men få svårt att ta hem, viktiga så som California och New York.

Så kanske borde man istället satsa på en annan kandidat, någon som skulle kunna utmana Hillary Clinton på hennes egen planhalva.

Rudy Giuliani – joker i leken

Många av oss trodde kanske att den fd New York borgmästarens politiska karriär var över i samband med han valde att inte kandidera mot Hillary Clinton i senator valet 2002. Men han verkar komma tillbaka som någon med nio liv, det som ligger honom i fatet är framför allt att han ansågs vara lite väl allierad med företagen under sin tid som borgmästare, men också han skilsmässa för några år sedan var en smutsig historia som tog flera vändor i media.

Är nog inte den typiske republikanens drömkandidat men är nog den som skulle ha störst potential bland demokraternas väljare.

Ligger lågt

Men än så länge ligger de flesta kandidaterna lågt. Av de nämnda ovan är det, Edvards och Giuliani som redan nu deklarerat att de kandiderar. Men det drar så sakta ihop sig det lär finnas anledning att återkomma i ämnet.

BT har bestämt sig

En gång är ingen gång, och att BT tar in en artikel av någon från SD för att kunna påstå att man tar in artiklar från alla partier. Men nu har det hänt tre gånger, den enda slutsats som går att dra av detta. Är att BT tydligen har besämt sig för att tvinga Boråsarnas kommunalpolitiker att ta debatten, trots att de inte vill.

Jag kan inte säga att BT har fel, dvs att ta debatten skulle vara sämre sätt att bemöta SD än att inte säga någonting. Problemet är att Kommunfullmäktiges minsta parti helt plötsligt skulle kunna lyckas få uppmärksamhet som om de var det näst största partiet.

Men det absolut sämsta alternativet måste väl ändå vara att SD får stå helt oemotsagda.

Satsa på förlorare

Även om man kan tycka att det är sympatiskt att S i Borås vägrar ta ställning för någon annan kandidat än den som passar deras politiska sympatier. Så blir det lite absurt när man tar ställning för kandidater som inte ställer upp. Och går man på det temat så kanske vi kan hitta några andra kandidater som vore roligt att stödja men som antagligen inte heller ställer upp.

Stig Malm på väg ut på djupt vatten

Var det någon mer än jag som lyssnade på debatten i morse mellan Stig Malm, Maria Abrahamsson och Göran Hägg. Det blev nämnligen riktigt spännande när det började diskutera Mona Sahlin.

Stig Malm säger nämnligen vid ett tillfälle "det är en liten grupp personer som diskuterar sådan här frågor och jag har själv varit en del av den" när Maria Abrahamsson pressar Malm på vilken grupp detta är så svarar han till sist valberedningen och VU i S. Detta är en sammanslutning på över 50 pers så frågan är vilka han egentligen menade.

Det vet nog bara Stig Malm själv.

Valet till SKL

Idag presenterades valet till Sveriges kommuner och landsting ett val som avgör bland samtliga ledamöter i Sveriges kommun och landstingsfullmäktige. Och varför är detta intressant? Jo för att SKL är motpart i löneförhandlingar mellan de kommunalanstälda och sveriges kommuner.

Förra gången vi hade löneförhandlingar mellan dessa parter så hade vi en S regering nu har vi inte längre det. Det betyder också att förra gången fanns det ett politiskt intresse för facket att ta ett "ansvar" för löneutvecklingen bland sina medlemmar. Nu finns inte längre några sådana lojaliteter, snarare tvärt om. Rent politiskt är egentligen inte det viktigaste att kommunals medlemmar får mycket högre lön. Det S ledningen nog hoppas på och vill, är att konflikten ska dra ut på tiden och skapa så mycket negativ publicitet mot regeringen som det bara går. I bästa fall får medlemmarna rejäla lönelyft i sämsta fall uppehållerman regeringen från att prata politik och skapar den negativ publicitet. En win-win situation förbered er på en lång strid.

Upp till kamp.

Jo föresten, jag tycker också kommunalarna ska ha mer i lön.

Rebus

Vill ni veta svaret kan ni alltid fråga herr Wolodarski på DN

Sten Stensson Sten

Idag har jag ägnat dagen åt att skriva en insändare rörande den mycket pinsamma historien kring inköpandet av sten från Kina för upprustningen av Sandwallsplats. Att denna historia inte är gynsam för någon märks kanske av att inget parti än så länge valt att kommentera historien.

Förövrigt undrar jag om BT bredriver någon förtigningskampanj mot Borås.nu eftersom man valt att inte alls publicera historien.

Här är i alla fall en länk till tidningen.

Konstigt rörande bilder

Om man googlar på valrörelse så får man bla upp följande bild.

Så föll den första snön

Får erkänna att jag är lite mellankolisk idag. Var upp sent igår och klämde ytterligare två avsnitt på säsong fyra, vilket inte visade sig speciellt smart klockan sex i morse när det var dags att gå upp. Så nu är jag tröt, men framför allt lite ledsen eftersom Johanna har åkt hem.

Men allt är inte dystert. Igår tändes ytterligare en lite stjärna av hopp om att jag kanske kommer att kunna gå vidare i mitt liv. Men jag har ju inte hört något själv ännu så det är väl bara att vänta och se vad som händer.

Men det som däremot är jobbigt är det faktum att man ska behöva ta sig igenom alla dessa fyra år med borgerlig regering innan det blir val igen. Det känns som om jag och johan går runt och låsas om att valrörelsen snart börjar igen. Bara för att det ska kännas bättre.

Jag längtar bort och hem på sammagång.

Hur kan...

mer av samma sak vara en ny strategi?

Wallenberg

Jag hoppas att många tog chansen att titta på dokumentären om familjen Wallenberg som sändes i SVT i tre avsnitt nyligen. Ett intressantare skildring över Svergies industriella utveckling och 1900-tals historia får man leta efter.

Farväl II

Från och med årskiftet är två av de mest positiva och grönt färgade reformerna ett minne blott. Jag vågar lova att både åter införande av enhetstaxan och de fria entrerna till museerna kommer att stå högt upp på dagordningen för valet 2010.

Tack för klargörandet

Sitter på tåget på väg mot Göteborg och ännu en underbar föreläsning i ämnet finnasiell ekonomi. Denna kurs är en av de tre som jag fortfarande har framför mig innan jag kan kvittera ut min examen. I kursboken, som är en av de där tjocka och överpedagogiska amerikanska kusböckerna, kan man på ett ställe läsa följande mening:

"The reason why the goverment never issues stocks, are because it can´t sell ownership claims"

Det var väl en himla tur det!

Med bloggen i högsta hugg

Sen ett tag tillbaka kan jag alltså följa läsar statistiken på min blogg genom bloggtoppen.se, vilket är väldigt trevligt. Det känns bra att veta att det verkar va någon mer än statshuset i Borås samt mina egna partikamrater som läser vad jag skriver.

Dem här bloggen har alltid haft syftet att jag ska skriva av mig kring de saker som händer och sker här i världen. Framför allt i min värld naturligtvis. Men frågan är vilken möjlighet som finns att använda bloggen för att sprida ett politiskt budskap. Att herr Fredrich Federley lyckades väl med att använda bloggen som ett medel i sin personvalkampanj är ganska klart. Här i Borås lider vi Miljöpartister av problemet att vi saknar någon klar lokal profil. Visserligen hade vi en riksdagskandidat som fick en av de högsta andelen personkryss av samtliga miljöpartister, men någon personvald kandidat till kommunfullmäktige har vi ännu inte.

Tyvärr måste jag säga att jag tror att möjligheterna är begränsade. Min blogg har just nu haft ungefär 50 läsare den här veckan. Rent statistiskt har jag alltså 1/2 läsare från Borås, att denna halva läsare dessutom tackvare min blogg skulle bli en hängiven Miljöpartist känns osannolikt. Men så länge navelskåderiet är ett tillräckligt motiv för att skriva så är det väl bara att köra på.

Farväl...

Martin Roos (manager) har nu meddelat att Harri Mänty har lämnat KENT. För mig är KENT det största som hänt svensk musik någonsin och bandets betydelse under mina tonårsdagar kan inte underskattas. Men klockan klämtar för oss alla och det känns kanske som att även detta bands dagar är räknade.

PS Bilden är på bandets sångare Jocke Berg

Pinocchio, igen

Nu vill även Radio Sjuhärad veta vad jag tycker kring den här eländiga statyn. Jag är så tröt på eländet som blockerar hela den politiska dagordningen just nu. Kan det inte bara ta slut.

Tar det slut nu?

Marita Ulvskog har uttalat sig så nu lär väl Bildt affären snart vara slut. För få har väl glömt hur samma person lyckades vända hela Fp skandalen genom att jämföra Lejonborg med en våldtäcktsman.

Arbete på väg

Idag hörde för första gången någon av sig angående arbete jag sökt. Vederbörande ville ha arbetsprover. Jag vet inte om det betyder att jag ligger nära att få jobbet, men det är i alla fall roligt att någon hör av sig.

BT ringde idag

De ville ha en kommentar angående Pinochio statyn. Jag har tre åsikter:

1. Partiet är för
2. Jag är emot
3. Frågan får alldeles för mycket uppmärksamhet

Om jag har tur så kommer endera av dessa kommentarer att publiceras i tidningen imorgon.

Carl Bildt, igen

Carl Bildts opionsäffär är nu en egen underrubrik på SVT:s text tv. Detta sällar den gode Calle till sällskapet Anna Sjödin samt de redan avgångna ministrarna.

Men även om jag gillar när borgare får pisk i nyhetsmedia så önskar jag att det var den borgerliga politiken som hamnade under lupp, inte ministrarna personligen. Det tar fokus från det viktiga, nämnligen politiken, samtidigt som det späder på politikerföraktet. Om jag var F Reinfeldt just nu skulle jag var väldigt frustrerad över att det verkar helt omöjligt med att komma ut med en politisk agenda.

Carl Bildt på djupt vatten

Tv4 verkar på något sätt helt plötsligt kommit på att det här med borgerlig regeringen inte var så himmla roligt i alla fall. Därför passade man på att göra den mest konstiga intevju med Carl Bildt jag hört någonsin.

Den första strategin som man får lära sig när det gäller media är att när man blir utsatt för kritik om sitt personliga handlade är det bättre att erkänna och be om ursäkt, men den gamla Calle tycker det är bättra att tjafsa emot och inte låta reporterna prata till punkt.

Intevjun är i alla fall humor och kan ses på Tv4.se

Fp som den svaga länken

Tommy Möller skriver idag på DN debatt om regeringen arbete hittintills och dess framtid. Enligt Tommy Möller är det Lars Lejonborg och Fp som är regeringens svaga länk. Artikeln är i alla fall mycket läsvärd.

Att tala är silver - att tiga är guld

Jag måste erkänna att jag är väldigt imponerad över hur Mona Sahlin sakta men säkert verkar manövrerar sig till tätpositionen när det gäller vem som ska ta över ordförandeskapet i det största av de gråa partierna. Och detta genom att inte säga någonting. Som den självutnämnde professorn i kampanjstrategier i Borås så måste jag säga att jag både är full av beundran över denna tydligen gigantiskt vinnande strategi. Själv tänker jag nu föreslå denna till nästa valrörelse för Mp Borås. Vi ska helt enkelt inte tala om vår politik för nån, då kanske vi får jätte många röster.

168 with a bullit

Enligt bloggtoppen är min blogg den 168 lästa bland de politiska bloggarna i Sverige och tydligen är jag på väg uppåt. Tänk om folk på alvar börjar läsa det man skriver, det skulle ju kunna gå hur illa som helst.

Skämt och sido, tack alla läsare för att ni orkar ta del av mina urflippade tankar kring världen och livet. Det får mig att känna mig lite bättre faktiskt.

Att ta debatten eller inte ta debatten det är frågan

För ett tag sedan gjorde jag en utläggning om huruvida man ska ta debatten med Björn Wahlöf ang Maj Steens religiösa åsikter. Jag framhävde då åsikten att det kanske helt enkelt inte var värt det, att herr Wahlöf på något sätt ändock skulle vinna på att någon debatterar mot honom. Nu har tyvärr denna fråga aplicerats i ett större sammanhang, då en Sd representant från Sundsvall skrivit en debattartikel i lokaltidningen.

Frågan kvarstår dock, debattera eller inte? Vem vinner och vem förlorar? Och om 95% av alla tycker att jag vunnit debatten har jag inte då egentligen förlorat?

Lägg ner eländet

Sedan i våras har min kära Johanna sakta men säkert vant mig vid att lyssna på P1 och jag måste erkänna att jag mer och mer uppsakattar att få denna kontinuerliga uppdatering av nyheter och reportage och annat smått och gott.

Men det finns ett program som jag inte kan förlika mig med, nämnligen Ring P1. För att göra det extra illa har det dessutom ett systerprogram i P4 nämnligen Karlavagenen. Enda skillnaden är att i Ring P1 får morgonpigga mediakåta idioter ringa in och prata strunt, i Karlavagnen är det de kvällspiggas tur. Under de gånger som jag hitintills genomlidit detta program är det ett minimum av personer som ringt in som har haft något vettigt att säga.

Winston Churcill sa en gång att det bästa argumentet mot demokrati var fem minuter med den genomsnittliga väljaren, efter att ha lyssnat på detta program känner jag mig beredd att hålla med.

Ett nytt år har börjar

Igår var det nyårs afton med stort buller och bång. Själv var jag i Växjö både den 30:e och den 31:e, den senare dagen för att fira nyår och den 30 för den årliga upplagan av den Erikssonska bandy cupen.

För er som följt bloggen ett helt år nu vet att jag inte pratar om den fåniga sporten innebandy utan riktig bany som utspelar sig på is. Och att bandy har en ganska stor plats i min familjs medvetande. Det var naturligtvis extra smärtsamt att rösta emot Lennarts konstfrusna bandybana. Men jag lovar att göra allt vad jag kan för att ta med denna fråga in i majoriteten. Även om jag inte hoppas på någon större framgång.

Förövrigt till hörde jag detta år förlorar sidan, ett vana som börjar bli väldigt irriterande.

Nyårsafton var i mitt fall en väldigt vuxen tillställning. Väldigt god mat, ganska lite alkohol men framför allt avlades en rad nyårslöften. Här kommer mina viktigaste:

1. Att skriva minst en insändare i veckan för att tala om vilken ruten politik den borgerliga regeringen för.

2. Att göra allt vad jag kan för att genomföra så mycket mp politik i borås stad som bara är möjligt.

3. Dricka mindre, äta bättre och motionera mer.