Det dröjde inte mycket längre än hundra dagar innan Lejonborg började inse att det kanske är svårare att behålla regeringsmakten än att skaffa den. Och att det är mycket svårare att skicka ut äre populistiska förslag när man även måste tänka på vad det är man säger. Men framför allt är det de dåliga opinionssiffrorna som börjar ge nervösa ryckningar hos de mindre allianspartierna.
Tittar man på Europa så finns det faktiskt argument att hitta för att den svenska borgerliga partiuppsättningen ser lite annorlunda ut. Det brukar finnas ett (ofta ganska starkt) konservativt parti. I Sverige har detta tidigare varit högern och senare moderaterna. Men allt eftersom Moderaterna tog små steg i ett kontrollerat tempo mot att bli ett liberalt parti fick Kd möjlighet att ta plats som ett socialkonservativt parti. Folkpartiet som tidigare var ett socialliberaltparti har med olika strategiera försökt att värja sig från denna moderata svägning. Centerpartiet är och förblir en institution i svensk politik fram till det datum då antingen alla deras väljar dött ut, jordbruksnäringen i Sverige avskaffats eller landsbygden avbefolkats. Däremot saknar vi ett rent högerpopulistiskt parti i riksdagen, vilket är ovanligt. Vilka förändringar skulle vi då kunna vänta oss?
Om vi tittar över en 20 årsperiod så tror jag att antingen Fp och moderaterna har blivit ett parti, allternativt att Fp har åkt ur riksdagen. Att Sd kommit in som högerpopulistiskt parti. Att Kd är ett relativt stark 8 -10 procents parti. Och ett centerparti som dalrar på 4 procents spären men som fortfarande har ett starkt fäste i många landsbygdskommuner.
1 kommentar:
nåväl, det var först på 80-talet moderaterna blev det ledande borgerliga partiet och accepterat som detta av de andra i tre/fyr-klövern.
innan dess var det ju centern eller folkpartiet som har ledarrollen.
Skicka en kommentar