Om ett år, imorgon börjar det amerikanska presidentvalet, och eftersom detta är en händelse om kanske fascinerar mig på ett sätt mer än vad som är sunt för en normalt tänkande människa så tänkte jag göra en lite längre utläggning om hur jag känner av stämningarna inför detta evenemang.
Hela proceduren är spännande till att börja med. Som jag nyss skrev börjar valet om ett år, men som de flesta kanske vet så är ju valet först i november 2010. Men om ett år imorgon går Iowa caucus av stapeln vilket är det första evenemang när kandidaterna, i år från båda partier, kan samla röster för att bli sitt partis nominerade i de stora partikonventen som inträffar ca ett halvår innan själva presidentvalet. Detta mycket utdragna system av att välja president gör att de kandidater som tänker sig att ställa upp redan nu måste börja röra på sig. Och så har redan skett. Och framför allt är det demokraterna som får den största media uppmärksamheten, i alla fall här i Sverige.
Hillary Clinton (dem) - favoriten
Hillary Clinton är den av de demokratiska kandidaterna som har störst stöd bland de egna partimedlemmarna. Hon är dessutom den som antagligen har störst kampanjkassa. Att hon är kvinna gör henne naturligtvis mer populär bland de demokratiska kvinnliga kärnväljarna men bland de amerikanska hemma mammorna och konservativa högern är det ett rött skynke. Och röster från den första gruppen är något man eventuellt skulle kunna vilja ha i valet.
Men hennes största nackdel är nog att hon är själva personifieringen av vad republikanerna menar när det säger ordet liberal med den där kraftigt nedsättande ton, som i amerikansk politisk kontext ungefär betyder att någon är kommunist. Republikanerna skulle alltså inte ha några problem med att mobilisera sina kärnväljare med Hillary Clinton som motkandidat.
Dessutom är det mindre troligt att Hillary Clinton skulle kunna ta hem någon delstat söder om mittlinjen. I den amerikanska söder känner man sig fortfarande sig som hopplöst bortglömda och Hillary är en yankee av stora mått, vilket inte talar till hennes fördel.
Frågan är alltså; vågar demokraterna välja Hillary?
John Edward (dem) – ständig vice president?
En kandidat som inte skulle ha några problem med den sista faktorn är 2004 års demokratiske vice president kandidat John Edwards, då han kommer ifrån North Carolina. År 2004 seglade den då 51 åriga senatorn sågs som en ung och karismatisk kraft i den amerikanska politiken.
Och det är just dessa två saker som talar till hans fördel – och nackdel. För det första blir inte herr Edwards yngre, och den här gången kommer att inte ha draghjälp av att vara någon ”upcoming star” inte heller är sydstaterna det område som demokraterna måste vinna för att ta hem valet. De måste vinna sina kärnstater plus några ytterligare och Edwards var 2004 det trumf som demokraterna skulle använda för att vinna delstater i södern.
Så frågan är om inte det just är vice kandidaturen som ligger närmast för Edwards det här året också. Men man vann inte södern förra gången med han som vice kandidat så frågan är varför man skulle göra det den här gången.
Barrack Obama (dem) – den nya stjärnan
Hillary Clinton (dem) - favoriten
Hillary Clinton är den av de demokratiska kandidaterna som har störst stöd bland de egna partimedlemmarna. Hon är dessutom den som antagligen har störst kampanjkassa. Att hon är kvinna gör henne naturligtvis mer populär bland de demokratiska kvinnliga kärnväljarna men bland de amerikanska hemma mammorna och konservativa högern är det ett rött skynke. Och röster från den första gruppen är något man eventuellt skulle kunna vilja ha i valet.
Men hennes största nackdel är nog att hon är själva personifieringen av vad republikanerna menar när det säger ordet liberal med den där kraftigt nedsättande ton, som i amerikansk politisk kontext ungefär betyder att någon är kommunist. Republikanerna skulle alltså inte ha några problem med att mobilisera sina kärnväljare med Hillary Clinton som motkandidat.
Dessutom är det mindre troligt att Hillary Clinton skulle kunna ta hem någon delstat söder om mittlinjen. I den amerikanska söder känner man sig fortfarande sig som hopplöst bortglömda och Hillary är en yankee av stora mått, vilket inte talar till hennes fördel.
Frågan är alltså; vågar demokraterna välja Hillary?
John Edward (dem) – ständig vice president?
En kandidat som inte skulle ha några problem med den sista faktorn är 2004 års demokratiske vice president kandidat John Edwards, då han kommer ifrån North Carolina. År 2004 seglade den då 51 åriga senatorn sågs som en ung och karismatisk kraft i den amerikanska politiken.Och det är just dessa två saker som talar till hans fördel – och nackdel. För det första blir inte herr Edwards yngre, och den här gången kommer att inte ha draghjälp av att vara någon ”upcoming star” inte heller är sydstaterna det område som demokraterna måste vinna för att ta hem valet. De måste vinna sina kärnstater plus några ytterligare och Edwards var 2004 det trumf som demokraterna skulle använda för att vinna delstater i södern.
Så frågan är om inte det just är vice kandidaturen som ligger närmast för Edwards det här året också. Men man vann inte södern förra gången med han som vice kandidat så frågan är varför man skulle göra det den här gången.
Barrack Obama (dem) – den nya stjärnan
Men under det senaste året har en ny stjärna börjat lysa på den amerikanska politiska himmeln, nämligen den amerikanska senatorn från Illinois Barrack Obama. Obama skulle mycket väl kunna vara en joker när det gäller valet till vice president. Demokraterna måste kunna mobilisera minoriteterna röster för att vinna valet. Men precis som när det gäller Hillary Clinton så skulle man inte bara mobilisera sina egna väljare utan även motståndarnas.
Som en analytiker skrev, att demokraterna skulle ställa upp med en kvinna och en svart kandidat till presidentvalet vore varje progressiv amerikans dröm, problemet är att det även är republikanernas dröm.
Hur ser det då ut på den republikanska planhalvan? Jo, egentligen är det två namn som dykt upp som tänkbara efterträdare till Georg W Bush.
John McCain – de ultra konservativas favorit
Om den amerikanska högern får välja så är det senator John McCain som ska bli ny amerikansk president. McCain är något av en omvänd Hillary Clinton, emot abort, för kriget, emot homosexuella mm. Skulle antagligen kunna reta upp folk både till höger och vänster. Är en bra kandidat om man vill ha någon som polariserar Hillary Clinton.
McCains starkaste fäste skulle antagligen att vara the ”plain states” men få svårt att ta hem, viktiga så som California och New York.
Så kanske borde man istället satsa på en annan kandidat, någon som skulle kunna utmana Hillary Clinton på hennes egen planhalva.
Rudy Giuliani – joker i leken
Många av oss trodde kanske att den fd New York borgmästarens politiska karriär var över i samband
med han valde att inte kandidera mot Hillary Clinton i senator valet 2002. Men han verkar komma tillbaka som någon med nio liv, det som ligger honom i fatet är framför allt att han ansågs vara lite väl allierad med företagen under sin tid som borgmästare, men också han skilsmässa för några år sedan var en smutsig historia som tog flera vändor i media.
Är nog inte den typiske republikanens drömkandidat men är nog den som skulle ha störst potential bland demokraternas väljare.
Ligger lågt
Men än så länge ligger de flesta kandidaterna lågt. Av de nämnda ovan är det, Edvards och Giuliani som redan nu deklarerat att de kandiderar. Men det drar så sakta ihop sig det lär finnas anledning att återkomma i ämnet.
Som en analytiker skrev, att demokraterna skulle ställa upp med en kvinna och en svart kandidat till presidentvalet vore varje progressiv amerikans dröm, problemet är att det även är republikanernas dröm.
Hur ser det då ut på den republikanska planhalvan? Jo, egentligen är det två namn som dykt upp som tänkbara efterträdare till Georg W Bush.
John McCain – de ultra konservativas favorit
Om den amerikanska högern får välja så är det senator John McCain som ska bli ny amerikansk president. McCain är något av en omvänd Hillary Clinton, emot abort, för kriget, emot homosexuella mm. Skulle antagligen kunna reta upp folk både till höger och vänster. Är en bra kandidat om man vill ha någon som polariserar Hillary Clinton.
McCains starkaste fäste skulle antagligen att vara the ”plain states” men få svårt att ta hem, viktiga så som California och New York.
Så kanske borde man istället satsa på en annan kandidat, någon som skulle kunna utmana Hillary Clinton på hennes egen planhalva.
Rudy Giuliani – joker i leken
Många av oss trodde kanske att den fd New York borgmästarens politiska karriär var över i samband
med han valde att inte kandidera mot Hillary Clinton i senator valet 2002. Men han verkar komma tillbaka som någon med nio liv, det som ligger honom i fatet är framför allt att han ansågs vara lite väl allierad med företagen under sin tid som borgmästare, men också han skilsmässa för några år sedan var en smutsig historia som tog flera vändor i media.Är nog inte den typiske republikanens drömkandidat men är nog den som skulle ha störst potential bland demokraternas väljare.
Ligger lågt
Men än så länge ligger de flesta kandidaterna lågt. Av de nämnda ovan är det, Edvards och Giuliani som redan nu deklarerat att de kandiderar. Men det drar så sakta ihop sig det lär finnas anledning att återkomma i ämnet.
1 kommentar:
Grym analys!
Skicka en kommentar