Missförstå mig rätt, jag har inget emot att Mona Sahlin blir ledare för Sveriges ännu så länge största parti. Jag tycker faktiskt att det är ett stort fall framåt att man lyckas välja en kvinna till denna posten. Men att man skulle lyckas bli vald till en post som ledare för detta parti och given statsministerkandidat i nästa val, därför att ingen av de andra som blev tillfrågade ville går emot hela min syn på politik. Nu menar jag inte att alla hela tiden måste aggera som värsta super kariäristerna, men någon dragninskraft måste väl ändock den här platsen ha.
Så frågan är, hur har egentligen Mona Sahlin gjort för att tagit sig hit. Vissa saker går i alla fall att konstatera att hon gjort:
1. Suttit still i båten. Inte klart och tydligt sagt att hon skulle vilja kandidera men inte heller dementerat det.
2. Sett till att få stöd från de ställen inom socialdemokratin som varit viktiga för henne kandidatur, dvs Stockholmslän och inte minst från LO:s ordförande. Att Mona Sahlin blev föreslagen istället för Per Nuder från länet var viktigt för hennes kandidatur. Extra viktigt eftersom det är här som valet 2010 kommer att avgöras.
3. Lyckats hålla sig kvar. En sak som få tänker på är att Mona Sahlin aldrig avgick ur S verkställande utskott i samband med Toblerone grejen och därmed faktiskt var den som stod först i kön enligt turordningsreglerna.
4. Men en sak som det alltid går att spekulera om är huruvida det finns ett samband mellan Mona Sahlin som S ledare och att Marita Ulvskog verkar sitt kvar. Den senare tillhör inte Monas fallang direkt så det ska bli spännande och se hur det arbetet kommer att fungera.
1 kommentar:
Dagens sanning enligt Sifo är i alla fall att 30% av miljöpartistiserna blir mer positiva till att rösta på Socialdemokraterna med Mona Sahlin som ledare.
Skicka en kommentar