Var på seminarie idag på Studieförbundet för näringsliv och samhälle. Det var trevligt och lärorikt, vi fick en presentation av innehållet i boken "Väljarna, Partierna och Medierna" en trevlig skrift om just dessa tre saker och samspelet mellan dem. Deltagare var författarna Lars Nord och Jesper Strömbäck samt Per Schlingman och Nisha Beshara.
En av författarnas slutsatser var att M är det klart mest marknadsorienterade partiet. Detta ska jämföras mot övriga partier som är produktorienterade alt säljorienterade. Kortfattat kan man säga att ett produktorienterat parti jobbar med att utveckla den egna politiken för att vinna röster, det säljorienterade partiet vill främst marknadsföra den egna politiken. Här kan man se att S har gått från ett starkt produktorienterat parti till allt mer bli ett säljorienterat dito. Idealister brukar se ner på säljorienteringen, de brukar mena att har vi bara tillräckligt bra politik så kommer folk att rösta ändå och att sälj tänket är populism. Visst finns det en poäng med att tänka så, man tror att väljaren är rationell, vill skaffa sig info och dessutom att den ser till andra intressen än sina egna. Men tyvärr är inte verkligheten sådan och att kommunikationen är en viktig del är något vi måste leva med och acceptera.
Moderaternas gång mot ett marknadsorienterat är dock det som oroar mig både som engagerad samhällsmedborgare och politiker. I grund och botten handlar det om att ta reda på vad en stor grupp av väljarna vill och sedan förflytta partiet till den positionen. När moderaterna blir värsta välfärdskramarna är det ett tydligt utslag av en sådan strategi. Per Schlingman sa naturligtvis inte att det var så de tänkte utan snarare handlade det om att "lyssna in väljarens verklighetsbild och leverera lösningar".
Frågan är bara var går gränsen. Om mitt parti tror att förbifarten är dålig men säger ja för att vinna röster så skulle det vara ren populism. När vi istället sa att vi anser att vi släpper kravet på att Sverige ska gå ur EU men är fortsatt kritiska så är det ett utslag av pragmatism. Frågan är var, exakt var, går den moderata gränsen för populism. De har redan accepterat LAS, värnskatt och vill dessutom värna välfärdens kärna (dock odefinierat vad kärna innebär). Detta faktum ledde idag fram till att en medarbetare på DN ledareredaktion just frågade om Per Schlingman och moderaterna hade övergivit sin ideologi.
En fråga lika underhållande som berättigad. För hur kan det komma sig att en sådan förändring är möjlig att genomföra? Skulle ni kunna tänka er att S skulle helt plötsligt börja kampanja mot LAS?
Moderaterna och Per Schlingman är skickliga inte tu tal om det och så länge ett nytt eller gammalt parti inte attackerar från höger så kommer de att hålla på. Det är väl bara det att man tycker att det borde finnas en hederlighet i politiken. Att vi partier har som uppgift att vara en länk mellan ideologi och väljare.
Men sloganen "Ja till allt bra, Nej till det dåliga" kanske är den mest framgångsrika?
Per Schlingman, Väljare Partierna och Medierna, Val 2010
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar