I samband med att det var turbulent vad relationen skulle vara mellan S, V och Mp under hösten brukade jag till sista blodsdroppen försvara vårt parti inställning till just överskottsmålen. För om jag ska vara helt ärlig så gillar jag den.
Jag gillar den för att med överskottsmål så kan jag som medborgare vara säker på att slippa höra om saker som inköpsstopp eller anställningsstopp. Detta eftersom kommun, landsting eller stat kommer att vara tvungen att höja skatten om inkomsterna inte räcker till. Allt tok skära i kostnaderna, brukar dock undvikas av politiker in i det längst.
Jag gillar normpolitiken för att den skapar ärlighet i politiken. Alla måste prioritera med samma pengar. Hade Reinfeldt velat krypa till korset med att ge pengar till kommuner och landsting så hade han också fått höja skatten. Eller välja att skära, detta hade visat exakt hur mycket nytt arbetarparti moderaterna hade varit.
Till sist gillar jag normpolitiken för att den är långsiktig. Den siktar på att skapa förbättringar på 20 års sikt inte nästa val eller mandatperiod.
För igår var Reinfeldt på Tv och snubblade på orden på det som är ekonomihistoriens fulaste ord. Han sa "vi måste brygga över den här lågkonjungturen". Det fick mig att rysa. Ni som är yngre eller/och inte läste ekonomihistoria vet nog inte vad det är. Men jag kan säga att den innebär stora subventioner till dödsdömda företag, typ varv, samt igångsättande av storskaliga projekt utan ekonomiska kalkyler, typ Stålverk 80. Vi har testat det en gång, det funkade inte.
Jag tror att normpolitiken kommer tillbaka. I nästa högkonjunktur. Då behövs den dock inte, vi behöver den nu när det är som tuffast och viljan att ta genvägar är som störst. Då behövs det normer som begränsar politiken till de ramar som verkligheten ger.
Arbetslöshet, Aftonbladet, Normpolitik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar