Svar från en del av eliten

Idag är Hägglund igång igen med sin vanlighetensfolk tema. På bästa nyhetsplats lägger han ut texten om eliten som ser ner på "vanligt folk". Syftet är naturligtvis att provocera för att skapa debatt. Att skriva något som är så våldsamt korkat att man måste reagera samtidigt Hägglund ska få sympati från de människor som känner att deras liv, deras val och vardag inte får plats i dagens samhälle. Jag ser taktiken, på en gång, den har gjorts för av Johan Jakobsson aka Saurman som han lär ha kallats av LUF. Man vet att man blir utsatt för en provokation, att själva syftet är att just en sådan som jag ska reagera. Det har hänt tidigare i livet, att man vet att man blir utsatt för en provokation som är på en sån låg nivå att den endast borde bemötas med ignorans och ändå känner man att det är sårande för en stolthet att inte göra någonting. Hur kunde det bli så här Göran? Hur kunde jag bli en del av din elit?

Jag är uppväxt i en radhushålla i småland, faktiskt i samma håla som Ola Salo som jag antar är en del av din elit. Min mamma är sjuksköterska min pappa ingenjör. Det måste väl ändå vara tillräckligt vanliga yrken. Mina föräldrar är skilda, men det är hälften av alla par som en gång gift sig, så det är väl ändå vanligt eller? Jag gick i by skolan precis som alla andra. Men visst jag hamnade i lite dåligt sällskap så istället för att hänga på de andra till högstadiet i den andra hålan började jag i stan, dvs Växjö. Men ett högstadieskola i en medelstor svensk stad är väl ganska vanligt?

Jag hade inte mycket bra kompisar på fritiden så visst jag tittade mycket på tv. Jag intresserade mig för samhällsfrågor vilket gjorde att jag blev betraktad som utanför. För det var inte det som stod högst i kurs under den tiden. Var det här min resa mot eliten började? Via samhällsprogrammet på gymnasiet, komvux och sedan Universitetet?

Om jag jämför med en av mina bröder som jag tror ingår i kategorin som du vill ska gilla ditt utspel så vinner jag visserligen över honom i TP, men han tjänar mer pengar på en månad än vad jag göra på ett kvartal. Är jag elite då? Är det min kulturella kapital som man nog skulle kalla det som gör mig till elit?

Samtidigt ser jag en viss dubbelhet i det du skriver och i din regeringspolitik. För visst tar du upp ett centralt demokratiproblem. Att det finns en känsla hos en stor del av Svenska folket att deras vardag på något sätt inte platsar i dagen media och sensationsstyrda samhälle. För det är väl den känslan du beskriver? Men Göran inget skulle göra mig gladare om mer av TV och medier handlade om bristen på dagis platser eller kvalitén i den offentliga sektorn. Vem tror du skulle vinna på det?

Visst är det ett problem att vi idag saknar fler gemensamma referensramar i Sverige och det är ett demokratiproblem men var det inte din regering som sa att alla inte vill bli akademiker? En stor del av vår skolpolitik när vi var i majoritet handlade om att ge alla högskolekompetens för att de skulle kunna bli en del av samhället.

Tillsist kan jag inte finna det mer än humoristiskt att du hänvisar till Monty Phyton, som faktiskt om man jämför med vad du skulle mena som vanlig humor i form av Stefan och Krister, är ganska avancerad. Så jag säger som de skulle ha gjort.

I fart in your general direction!

Göran Hägglund, Kristdemokraterna, Vanlighetensfolk