Vet inte om det var någon som hörde Ekots rapportering från Sd kommundagar i helgen. Sjukt underhållande när Jimmy Åkesson ställdes inför den ovana sitsen att ombuden inte hade röstat som de i partiledningen ville. Detta eftersom han avslutar det hela med.
"i slutändan är det ju partistyrelsen som ska godkänna de beslut som ombuden fattat"
Härlig demokrati i de partiet!
Är jag dels en ful fan och en person som bör skaffa mig ett liv.
På påstående A svarar jag ja, då utan att ha någon riktigt plan på hur mitt utseende ska förbättras.
På påstående B kan jag bara säga att tanken har slagit mig men att jag hitintills har bordlagt den.
På nått sätt blir allting precis som vanligt. Trots att det började så bra. Måna, Peter och Maria stegar in, med nya fina rollups som bakgrund. Och pratar sedan vitt och brett om det fina samarbete vi ska ha till 2020 och så vidare. Fin, Fint! Sen säger Mona nått som faktiskt förvånar. Hon menar nu att V inte är välkomna i koalitionen oavsett vad de säger om utgiftstaken. Att de har försuttit sin chans. En dag senare efter vad jag, med mina begränsade inside kan säga, en gigantisk intern storm, så är vänstern med igen. Jag är inte person att bedöma om det är bättre att V är med eller inte. Mp:s målgrupp stavas socialliberaler (i alla fall om ni frågar mig) de är ungefär 17 procent av valmanskåren. För att vi ska få dem så måste S hålla till vänster snarare än höger, samtidigt är det viktigt att denna grupp inte byter block.
Men varför kan vi inte göra som borgarna undrar jag. Vid åker till nån plats som ingen fan vet vad det ligger. Badar i badtunna och sen gör vi upp mellan skål och vägg. Vänsterna skulle tvingas till förundmjukande politiska underkastelse men antagligen inte lämna. Högern har två stora fördelar.
A de har de mest röstbenägna väljarna.
B de har förmåga att skita i vem som har mest rätt eftersom de vet att all politik till höger är bättre än den till vänster.
Slutsatsen blir att de håller ihop och ser nöjda och ser till att varje parti bli rövknullat lagom många gånger. Men i vårt lag är vi så jävla fokuserade på vem som har rätt att vi inte verkar fatta att det finns en viktigare fajt att vinna. Nämligen den mot det andra laget!
Idag satt jag i lunchrummet på mitt tillfälliga rallar kneg i Södertälje. Eftersom jag bara har halvtid i Uppsala så får jag ibland sälja mig till kapitalet. I alla fall så började två personer, den ena lagbas den andra bror med lagbasen, prata med varandra.
-Är du tillbaka på tisdag frågar basen.
-Ja jo svarar brosan.
- Kommer domen på måndag?
- Ja
Sen fortsätter diskussionen på samma tema och basen uttrycker en stark åsikt om vad som ska hända om inte "fittan får livstid". Vid det här laget kan jag inte låta bli att undra va fan de pratar om, vilket dock ingen annan verkar bry sig om. Tillsist frågan jag vem som gjort vad. Det skulle jag inte gjort, stämningen faller så snabbt att till om med en person med grov asberger skulle märka det. Då svarar basen
- XXX här är far till max och saga.
Och så dum i huvudet har jag aldrig känt mig.
En gång lär Abraham Lincon ha sagt så här:
Låt oss inte be om att Gud ska vara på vår sida. Lått oss be för att vi är på hans.
Vad jag vill säga är typ att det känns bra att vi vann, men ännu mer hoppas jag att rätt sida vann.
Idag var sista dagen för att rösta i partiets interna medlemsomröstning huruvida vi ska fortsätta kräva fortsatt EU utträde eller inte. För egen del har jag tydligt deklarerat att jag hoppas att vi kan fokusera mer kraft på att kräva förändringar inom EU till nytta för det stora flertalet istället för att kräva att vi ska gå ur, vilket möjligen kanske bara gynnar oss själva. I alla fall är det skönt att omröstningen är över och att frågan om partiets utträdeskrav nu kan anses avgjord under överskådlig tid.
Personligen kan jag även meddela att jag beslutat mig tacka ja till att kandidera till EU parlamentet. Så det är du och jag Marita, contra mundum!
Av någon anledning har det blivit lite av min arbetsuppgift att läsa en annars helt meningslös blogg, nämligen Mattias Sjölunds, vd för Uppsala Air. Denna man som gjort som sin livsuppgift att skapa ytterligare en flygplats ca 2 mil norr om Arlanda, något som vi i Mp naturligtvis är emot. Den andra april var det i alla fall en mycket nöjd Mattias Sjölund som på sin blogg skrev:
Det tog en stund, en hel del huvudvärk och en skara fantastiska medarbetare och ägare, men nu är det gjort. Miljöansökan är inlämnad. Nu tar Länsstyrelsens arbete vid. En period på c:a 7 månader är inringad för detta arbete, parallellt under sommaren avser bolaget att inlämna de sista och därmed samtliga handlingar för att Kommunen skall kunna initiera planärende.
Den 19 september skriver en lika glad Mattias Sjölund:
Miljöprövningen fortgår enligt tidigare plan, kompletteringarna är enl. möte idag (fredag den 19 september med Försvarsmaktens miljöjurister) Länsstyrelsen tillhanda mellan den 15 och den 20 november, vilket medger att Länsstyrelsen redan under slutet av november eller början av december tillställer bl.a. Uppsala Kommun remiss i miljöprövningsärendet.
Att denna försening skulle ha något samband med att försvarets miljöjurister helt enkelt har svårt att möta de krav på kompletteringar som länsstyrelsen begärt in förnekas naturligtvis.
Någon som varit inne på svenska spels hemsida på senaste? Kanske är det bara jag som är det eftersom spel råkar vara min största (och tyvärr kanske enda) hobby. Den har i alla fall blivit riktigt snygg, vilket jag måste komma ihåg att säga till Margareta nästa gång jag träffar henne. Jag är dock inte säker på att hon kommer att bli odelat positiv. Det var hon i alla fall inte när jag visade hur lätt och smidigt man numera kan spela via sin mobiltelefon.
Men det var in min relation med Margareta som jag skulle fokusera på i det här inlägget utan elitserien i hockey och trav. Jag är i alla fall så gammal att jag kan komma ihåg när oddset introducerades i Sverige. Tidigare fanns det bara stryktips, lotto, måltips och joker samt v 65 (det hette så då). Efter oddset introducerande var det som att någon öppnat en kran och ut kommer en störtflod. Då fanns spelen för att ge extra krydda till sporten. Man satte en hundring och vann man så bjöd man sin fru eller polare på mat eller liknande. Var man bara intresserad av att vinna pengar var lotto eller joker det man fokuserade på.
Men idag börjar man fundera. Elitserien spelas i 55 omgångar innan slutspelet börjar, Nhl i 80 även allsvenska i hockey spelas i ca 50 matcher. Till detta tillkommer att utländska fotbollsligor. Men framför allt är det de olika spelformerna som verkligen exploderat. I dag kan jag utan problem spela upp hela min förmögenhet på att Ola Toivunen gör mål för Malmö FF eller inte. På nått sätt är det som att spelen har hamnat främst och sporten finns där för att det ska finnas nått att spela på. För vem kan vara intresserad av att veta om lag X slog lag Y när det återstår 49 matcher till för de båda lagen att spela innan det börjar närma sig avgörande. Så om det inte vore för spelet hade ni kunnat väcka mig efter jul.
Folkhälsa är viktigt. Det står i den politiska strategin. Så därför tänkte jag här på bloggen, i en återkommande serie, slå ett slag för några av våra dolda folksjukdomar. Jag tänkte börja med Texttv- beroende eller TTV som det även kallas. Anledningarna till att detta beroende har uppmärksammats så lite är dels att det är förts under senare år, när Internet och mobiler gjort texttv meningslöst som det verkligen uppmärksammats att det finns personer med ett sjukligt begär efter texttv. Den andra anledningen till den skrala uppmärksamheten är att beroendet ofta är kopplat till status av extrem nördighet bland sport intresserade eller nyhets-addicts.
Fördelen med beroendet är att det i liten utsträckning drabbar anhöriga. Visserligen är det en del, främst makar, som har fått sin nattsömn förstörd av ett oavbrutet smygande, från den bättre hälften, för att få reda på slutresultatet mellan Port Vale och Notts County i Engelska ligacupen. För det är framför allt sportnördar och spelare som riskerar att drabbas av denna sjukdom och en stor del av symptomen kretsar kring sidan 377 och uppåt. Det är på dessa sidor som målservice, dvs mål och resultat, från all meningslös sport som svenska spel valt att uppmärksamma i sitt spelprogram, presenteras och uppdateras.
Hur kan du då se om någon anhörig är drabbad? En indikator har redan nämnts i texten, nämligen smygande till TV:n om nätterna. En annan kan vara att sidan 377, eller 330 med omnejd dyker upp varje gång du själv slår på texttv för att kolla relevanta saker så som tv-tablån eller slå på textning till din dementa moster. Ett tredje symptom kan vara kraftigt ökad aktivitet med fjärkontrollen i reklampauser eller när eventuellt tv sällskap går och kissar. Men det tydligaste tecknet är om vederbörande smyger iväg på fester eller liknande med ursäkten "ska bara kolla en grej".
Det negativ med denna dolda folksjukdom är att den är väldigt svår att bota. Har din partner hamnat i träsket kan det var stört omöjligt att ta dem ur det. Men som sagt ovan kommer beroende sällan med några större negativa konsekvenser för partner än eventuell återkommande förnedring på gemensamma tillställningar.
Ett av de bästa programmen i radio är konflikt som sänds på lördagar klockan 9. Och ja precis så medelålders är jag att jag är uppe vid den tiden. Jag brukar faktiskt även vara uppe när programmet förre, det erbarmligt dåliga Stil, sänds. Idag handlade programmet om FN och organisationens oförmåga att fatta beslut och ingripa i konflikter.Jag minns en gång när jag inte var lika gammal. Då satt vi i gympasalen i Sörabyskolan och sjöng kombalaya (eller var låten nu heter, de tuffa killar sjöng förövrigt koblaja istället) för att fira FN-dagen och att alla världens länder hade bestämt att samarbeta i fred och försoning. Sånt jävla skitsnack säger jag så här 20 år senare. FN har hela tiden, och kommer alltid, att fungera som en global diskussionsklubb som ger världens fem stormakter en arena för samtal. Och som de fungerar den bra, men man ska inte tro att den är nått annat än just det. FN blir aldrig mer än de fem storas vilja.
Ibland blir jag så trött när folk tror att den internationella politiken skulle kunna styras av godhet eller rättvisa istället för krass maktpolitik. Ett av de tillfällen när denna fråga kommer till sin spets är frågan om Svensk närvaro i internationella konflikter i form av fredsbevarande eller för den delen fredsframtvingande operationer. Enligt vår partiprogram ska vi bara delta i FN sanktionerade operationer, och det är väl bra så, det innebär någon form av garanti för att Mp inte kommer att stödja USA invasioner i Irak eller andra dumheter. Men samtidigt kommer vi heller aldrig att stödja exempelvis Natos aktion för att säkra mänskligbrättigheter i Kosovo, eller för den delen eventuella aktioner för att göra slut på regimen i Burma.
FN har en stor plats i Svenskarnas hjärtan, allt sedan Dag Hammarskjölds dagar, frågan är bara varför?
För ett tag sedan kunde ni alla läsa följande nyhet från TT i några av våra större medier.
I den versionen som både jag och Johanna läste var det en Jenny Madesten som uttalade sig. Vi reagerade båda på nyheten av två anledningar, för det första hur man kunde göra så storslagna analyser på ett så liten förändring och för det andra att det inte fanns någon Jenny Madesten på SU.
Det andra mysteriet var ganska enkelt, journalisten hade skrivit fel Jenny heter Madestam inte Madesten så när jag googlade på henne visade det sig att hon fanns på fejan så jag tänkte att jag helt fräckt skulle skicka ett meddelande och fråga vad hon menade med sitt uttalande.
Svaret jag fick var ganska spännande, Jenny började med att säga att hon hade haft en lång utläggning till journalisten på TT om att det är svårt att se några egentliga förändringar då allt ligger inom felmarginalen mm. Men sedan även sagt att man nog kunde tolka det hela som.…bla, bla, bla….
Det härliga helt opartiska TT väljer då att endast referera till denna senare delen av uttalandet. Jag älskar kritiskt granskande journalistisk.
Om ni undrar hur det går i amerikanska valet så säger den här kartan mer än tusen ord. Varför finns inte pollster.com i Sverige?
Jag står i kön på Hemköp i Herrljunga. Framför mig står två flickor i mystiska punkkläder, de ska köpa smågodis och de pratar om att de ska åka in till stan (Borås) imorgon för att gå på någon fest. Framför dem står en dam i 50 års ålder som pratar med den 25-årigt gravida kassörskan. De pratar om kassörskans föräldrar som hon ska hälsa till. I min walkman mobil sjunga Morrissey
"with love, and hate, and passion just like mine, they where bourne and then they lived and then they died, It´s so unfair I want to die"
"precis som du menar att det är fullt möjligt att använda SFi som ett sätt till försörjning år efter år är det ju möjligt att använda sin ministerpost för att misstänkliggöra utpekade grupper"kommer för alltid gå till historien.
Tredje gången gillt kanske inte är ett helt opassande uttryck nu när GU valt nya språkrör på sitt riksårsmöte. För valet av rör ger mig mer förhoppningar för organisationen än vad jag har haft på länge. Detta beror till mycket stor del på att de nya rören, Maria Ferm och Jakob Dalunde, innan de ens blivit valda lyckats sno åt sig minst lika mycket mediautrymme som de två tidigare både manliga och kvinnliga rören gjorde under hela sin perioder. Grön Ungdom har ett ryckte att leva upp till inom detta avseende. Tidigare har organisationen lyckats föra fram både Gustav Fridolin och Zaida Catalán, två politiker som under sin mest utåtriktade tid inspirerade och engagerade stora mängder yngre människor. Jag vill inte förringa några efterkommande rörs insatser men det är utifrån denna ribba de måste finna sig i att bli bedömda.
Grön Ungdom ska vara de som går först hos en stigfinnande parti. Alltid de som artikulerar de frågor som är viktiga hos ungdomar och som kommer att vara de som den nya generationens väljare tar till sig och gör till sina. Det handlar om att vara spjutspetsen hos ett parti som alltid ska ligga ett steg före. I denna roll innebär även att ständigt vara de som är beredda att ompröva gamla ståndpunkter och ifrågasätta de invanda tankemönstren. Tyvärr känns det inte som att det är just det som kommer att vara hågkomsten från RÅM 08, bland de beslut som rapporterats om i de vanliga medierna eller på råm-bloggen är det endast valet av Sofia Österborg-Wiklund och Fredrik Frangeur till FS som överraskar lite, och detta mest för att i alla fall en av dem inte var valberedningens förslag.
Nu ska jag inte säga för mycket, jag har ju inte varit där och hört på diskussionerna. Kanske fattades det massa spännande och framåtsyftande beslut som inte rapporterats ut i medierna. Tyvärr tror jag dock inte det är så. Jag vill inte vara gnällig, men jag vill ha mer från Sveriges enda växande ungdomsförbund. Och just av den anledningen att det ska fortsätta vara ett växande ungdomsförbund.
Bland mp väljare var det en procent i valet 2006 som hade skola som viktigaste fråga när de valde parti. Lite grovt uttryckt betyder det att en hundradel av de fem hundradelar som röstade på Mp bland de åttio hundradelar som röstade överhuvudtaget röstade på Mp pga dess skolpolitik. Jag orkar faktiskt inte räkna ut exakt vad det blir i antal personer men det blir mellan 3000 och 6000 personer om jag räknar rätt. Slutsatsen kan därför inte gärna bli annan än att den skolpolitik som Mp fört ut fram tills idag inte direkt verkar vara någon framgångssaga. Till detta finns det enligt mig tre anledningar:
Jag gillar inte längre ordet förnyelse men jag tror det är dags att Mp börjar attackera de centrala frågorna och ställer sig mitt i debatten. Det är dags att ta striden. Med tanke på att S tiger som muren så finns det ett politiskt utrymme att utforska och dessutom tror jag det finns en stor grupp människor som är trött på den Fp märkta plakat politiken. Det är dags att visa att vi tar skolan på alvar.
Började läsa no logo för någon dag sedan och jag har bara kommit en sådär 70 sidor i denna mastodont bok än så länge men ändå lyckas boken väcka en del tankar. Jag vill bara förtydliga att jag var ganska på det klara med vad boken i sig handlade om redan innan jag började läsa den. Det är inte så att jag bott på Mars under de senaste 10 åren.
Men som ni alla vet handlar boken mycket om varumärken och hur företag försöker få sina varumärken att bli förknippade med en speciell livsstil eller känsla. Marlboro manen eller Tommy Hilfiger är kanske de tydligaste exemplen, framför allt den senare eftersom den inte har kvar någon form av egen konsumtion utan bara riktar in sig på att bygga sitt varumärke. Denna läsning tillsammans med huvuddragen i en bok som riksdagsledamoten Max Andersson ofta brukar tjata om som heter "the political brain" fick mig att börja fundera. The political brain försöker om jag förstått det rätt om att anledningen till att demokraterna så ofta förlorar amerikanska president val är för att de tror att de kan vinna genom att kommunicera politik och tillskillnad från republikaner som kommunicerar en känsla istället.
Parallellerna till den svenska politiska världen och situationen för mitt parti med båda dessa böcker är enligt mig stora, men skiljer sig även på två punkter. Vi börjar dock med likheterna:
För det första så är det naturligtvis så att varumärket i form av parti symbolen också kommunicerar ett budskap eller en ståndpunkt. Här tror jag att mitt parti har genom åren begått ett stort taktiskt misstag på så sätt att vi hela tiden talat om politiska ord så som långsiktighet, livskvalité och lika rätt som något som vårt parti ska förknippas med. Bilden av partiets väljare som har kommit att etableras, dvs den av en person med fjällräven ryggsäck, näbbskor som vägrar äta kött har istället fått leva sitt eget liv. De politiska orden andas naturligtvis även de en viss känsla men kanske inte så tydligt. Om det nu är så att vi har prioriterat vissa väljare, varför inte göra det fullt ut? Dvs personer som vill uppfatta sig som moderna, urbana och förändringsbenägna ska rösta på Mp för att Mp är ett parti som står för de värdena. Kd är idag det enda parti som säger att de är ett värde baserat parti, känns konstigt att säga det men det kanske är något att ta efter. Likheterna med de böcker jag nämnde ovan blir därmed att kanske ska vi satsa mer på att odla varumärket Mp än att faktiskt lägga politiska förslag, vem vet det kanske lönar sig mer?
Dock skiljer sig situationen för partier i Sverige mot detta på två punkter. Att växa som parti i antal ledamöter i riksdagen mm innebär per automatik att vi gör det på någon annans bekostnad. Vår vinst är någon annan förlust. Det är faktiskt bara i ett fåtal branscher där konkurrensen är så hård att företag ägnar sig åt negativa kampanjer mot varandra, vilket som sagt är det vanliga i politiken.
En röst är ingen vara, vi kan inte höja något pris. Vad jag menar är att man kan ju odla ett varumärkes exklusivitet genom att riktade mot en liten men väldigt köpstark grupp. Mp är idag ett parti med potential på max 20 % av väljarkåren, problemet är som vanligt att de personer som alltid röstar på oss riskerar att inte rösta om vi politiskt börjar ägna oss åt triangulering. Bredning innebär en risk att tappa i andra ändan medan om vi ska tillfredställa kärnväljare så minskar vi möjligheten för oss att växa.
Detta är som sagt bara lösa tankar men trots allt kan det ibland vara bra att ställa frågor kring hur man ser på världen. Jag tycker inte att politik ska bli en vara eller att Mp ska bli ett varumärke, men odlar man tänket i en kontrollerad skala så kanske det kan ge uppslag till hur vi kommunicerar det faktum att vi bara vill rädda världen.
Idag gick det förbi två damer utanför kontoret. Den ena frågande den andra var man hittade Anna Lindh (en mötessal i stadshuset). Varför en spetsfundig pol sek säger lite för högt på sitt kontor
– Hon är död!
Skulle två partier ställa upp: über moderaterna samt ultra Kd
Skulle de två huvudkandidaterna om partiledarposten i moderaterna vara Anitra Steen och Mikael Trolin
I kd skulle det stå mellan Ulf Ekman och Roine Karlsson
Alla skulle tävla om vem som kunde skaka hand med flest personer i östra göinge eftersom det skulle vara ett av de viktigaste ställena att vinna på
En av de viktigaste val frågorna skulle vara gränsbevakningen mot Polen
Obama vann som väntat South Carolina igår. Det som dock var anmärkningsvärt var att han just slog förväntningarna när det gällde marginalen som blev ovanligt stor. Nu ligger vägen öppen inför super tisdagen där mycket nog kommer att avgöras. Clinton har just nu övertag i viktiga delstater som New York och Kalifornien. Min gissning är att Obama kommer att gå till offensiv i Kalifornien eftersom där finns en stor grupp svart väljare. New York är för mycket Clintons hemmaplan för att han ska lägga ner allt för mycket energi där. Ytterligare en viktig delstat är Texas även där med en stor grupp svart väljare, där leder Clinton fortfarande ganska stort men i kampanj sammanhang är sträckan fram till 5 februari enorm. En sak som vi kan vara säkra på är i alla fall att ingen kandidat, inte ens Edwards kommer att ge slaget förlorat fram till dess.
Eftersom Uppsala Air egna rapport ännu inte har hunnit landa i min brevlåda på kommunen så får jag hålla mig till de uppgifter publicerat i dagens UNT. Och på bara den korta text som skrivs där måste jag införa två alvarliga invändningar som Uppsala Air naturligtvis känner till mig inte vill tala om för medborgarna i Uppsala.
För det första säger man att rapporten bygger på en sammanställning av försvarsmaktens ansökan. Denna ansökan är ju ännu inte färdig och kommer antagligen inte bli så fören en bra bit in i mars då Uppsala kommuns miljökontor fortfarande inte lämnat in sitt svar till försvarsmakten om hur de ställer sig till projektet. I det preliminära svar som nämndens AU behandlat framgår det dock tydligt att det råder stora oklarheter kring de uppgifter som försvarsmakten producerat. Tidigast i början av mars kan vi förvänta oss en faktisk ansökan.
För det andra säger Uppsala Air att de som flyger från Ärna bara ska använda den senaste nya och allra bästa miljötekniken. Det finns ingen möjlighet för Uppsala Air att ställa krav på flygbolagen vilka plan de ska flyga med. De kan dock ställa tarifferna på ett sådant sätt att det blir dyrare att landa med vissa plan. Tror ni att Uppsala Air kommer göra detta ifall ekonomin tryter vilket den lär göra, framför allt om bolagets uppgift om att den totala flygtrafiken i mälardalen inte ska öka.
Mitt första kommunalpolitiska uppdrag i Borås var som ledamot i utbildningsnämnden, en trevlig sammanslutning där den totalt odrifitga nämndordförande såg till att allting hade sin gilla gång. Anna Svalander har nog lyckats genomföra större förändringar på sin första förmiddag inom den förvaltningen är vad Sivert lyckades med under hela sin karriär. Men i alla fall så var historien om vårflamman och Teknis igång redan då. Och när jag blev insatt i historien av Sivert trodde jag inte mina öron. Vi har en skola där en elevkår som inte är vald av någon än sig själv och som dessutom indirekt styrs av ett jävla ordersförbund (samtidigt som det funkar som dess rekryteringsbas) ordnar en parad genom Borås en gång varje år och dessutom ger ut en tidning där inte en enda annons inte anspelar på sex. Däremellan ordnar man fester där minderåriga bjuds på sprit på skolan.
Nu har tidningen blivit fälld, annonsörerna drar förhoppningsvis öronen åt sig. Kanske kan paraden bli kvar men bättre vore om den övergick i annan regi. Jag vet att min kära flickvän var involverad en gång i tiden med att förändra kulturen på Sven Eriksson men tyvärr verkar det inte ha lyckats något vidare efter det att hon slutade. Kanske kan vi nu få en mer öppen debatt kring vilka värderingar som sprids på våra skolor, problemet på Teknis är bara att de som står bakom dessa värderingar verkar finnas betydligt högre upp i samhällshierarkin än vad vi annar.
Idag var det så åter dags för ett riktigt primärval i USA, nämligen i Nevada. De politiska kommentatorerna, i alla fall i Sverige, pratar om detta som en planenlig vinst för Clinton och att hon vann en mycket tack vare röster från den latinamerikanska befolkningen. Faktum är att det finns en del i resultatet som är värt att kommentera eller spåna kring.
För det första så var denna vinst helt nödvändig för Clinton, detta eftersom hon antagligen kommer att förlora i South Carolina. Hade hon förlorat i Nevada och i SC så hade Obama kommit ut som "front-runner" fram till super tisdagen och därmed antagligen tagit hem spelet. Nu blir det troligen 2 – 2 inför detta viktiga datum vilket gör att spelet fortfarande kommer att vara helt öppet. Fördelen för Clinton är dock att hon är två, hon kan kampanja både i New York och Kalifornien samtidigt, att ha en populär fd president make är helt klart en fördel börjar det nu visa sig.
En annan fundering som jag tycker mig uppfatta framför allt på min fars diskussion kring middagsbordet igår (vars enda auktoritet i detta sammanhang är att vara bosatt i USA) var att fokus i USA på kort tid (från kanske november och framåt) har börjat förflytta sig bort från "change" och Irak till de ekonomiska frågorna, vilket gynnat Clinton framför allt i de stora delstaterna som New York och Kalifornien.
En annan fundering som jag har svårt att släppa är hur den kontrovers som uppkom för några veckor sedan angående att Clinton sa att Obama inte kunde jämföras med Martin Luther-King. Detta uttalande som, riskerade att bli en riktig följetong i primärvalet om inte Clinton och Obama själva beslutat sig för att gemensamt begrava frågan, kan ha gynnat Clinton just hos gruppen Hispanics. För istället för att, som rationellt vore, att gå samman och för kampen mot diskriminering och utanförskap, finns det stora fördomar och misstro mellan dessa grupper.
I vilket fall är det bara att inse att spelet går vidare och att före den 5 februari kommer det inte finnas någon egentlig segrare på den demokratiska sidan.
Som en person som försöker hänga med på vad GU språkrörskandidater skriver på sina bloggar samt att jag i övrigt är ganska media intresserad gör att det är svårt att inte uppmärksamma att nätverket "bara bröst". Nätverket vars aktioner med att topless bada på olika kommunala badinrättningar har absolut väkt en hel del uppmärksamhet under den senaste tiden. Och framför allt renderat Maria Ferm långt högre uppmärksamhet inom partiet än vad hennes nuvarande position som ledamot I gröna studenters centrala arbetsgrupp (mindnote: att offentligt prygla den del av GU:s valberedning som också sitter i CA:s valberedning för att de föreslog henne till GU språkrör inte för att hon är dålig utan för att jag ville ha kvar henne hos oss). Vad som virvlar runt i min hjärna är dock varför jag inte omedelbart säger ja och amen till grupps mer övergripande mål, att avsexualisera den kvinnliga kroppen.
Innan jag börjar denna utläggning ska jag säga att jag definierar mig som feminst utifrån definitionen "anser att det finns ett förtryck baserat på kön och jag vill göra något åt det". Om jag lyckas med att praktisera denna hållning i mitt politiska och privata liv får väl andra vara bedömare av. Jag har dock inga illusioner av mig själv som den absolut jämställda mannen. Men jag försöker och hoppas att vår herre samt mina medmänniskor i alla fall kan ge mig creed för att försöka. Jag vill även säga att det nog kommer att vara lätt att avfärda det jag skriver utifrån tanken om att jag är en hetrosexuell man, vill någon läsare göra detta är det svårt för mig att hindra dem men jag hoppas att de flesta vill läsa mina argument.
Utgångspunkten för min argumentation börjar egentligen med en artikel i tidningen morgonbris (tror jag det var S-kvinnors tidning i alla fall) där sossarnas stjärnskott Katrin Kielos skriver om att den feministiska rörelsen borde slut älta frågan om sexualisering av det offentliga rummet. En fantastisk artikel där Kielos vänder upp och ned på mycket av den dogmatiska slummer som stora delar av den feministiska debatten nu verkar befinna sig i. Slutsatsen i hennes artikel är inte att avskaffa de kvinnliga utseende normerna, framför allt eftersom dessa normer även definitivt finns även hos män. Men att istället borde den feministiska debatten inom detta område handla om att kvinnor måste få rätten att själva avgöra hur de ska förhålla sig till detta normer, precis så som Kielos anser att det är bland männen. Ett flertal män båda överviktiga och med höga hårfästen går ut på gatan varje dag utan att för den del känna sig fula (trotts att de kanske är det) eller feta (trots att de är det) eller mer väsentligt att de inte duger. Den rätten borde finnas även för kvinnor menar Kielos men även rätten att framställa sig som sexobjekt.
Här är det naturligtvis väldigt lätt att hamna i den filosofisk intressante, men väldigt svåra diskussionen om internaliserade normer. Är en kvinna i Etiopien som går runt i burka förtryckt bara för att jag kanske anser det. Om hon själv anser att det är rätt och riktigt att gå runt i burka ska hon inte få göra det då. Från ett västligt synsätt är det då väldigt lätt att sätta sig på en hög häst och säga att hon bara har övertagit manligt förtryckande normer och gjort dem till sina egna. På samma sätt har jag även hört att feminister argumentera kring kvinnor i Sverige som av olika anledningar väljer att spela på de attribut som generellt sätt anses kopplade till sex.
Min uppfattning kan inte annat än bli att rätten och målet med den feministiska diskussionen i denna fråga måste vara varje människas rätt att dels vara "sexig" eller inte men viktigare att själv definiera vilka attribut som hon anser vara de som hon vill ta till sig eller förkasta (beroende på situation och tillfälle dessutom) för att vara sexig eller inte. Och därmed tillbaka till grundfrågan, är rätten att få bada topless på allmänna badhus en del av en kamp i denna riktning?
Svaret för mig blir Ja under förutsättning att man anser att denna rätt just är en del av att definiera sin egen sexualitet och hur man väljer att manifestera den, men Nej om målet skulle vara att helt avsexualisera den kvinnliga kroppen helt. För mig är det en orimlig tanke, sexualiteten är en av våra absolut starkaste drifter, varför skulle någon man som kvinna vara intresserad av att bli helt avsexualiserad (om man inte vill gå i kloster eller liknande). Utan att bli privat kan jag ju säga att det nog skulle vara omöjligt för mig personligen att förhålla mig helt neutral (utifrån en bedömningsgrund baserad på sexualdrift) till om det sprang runt kvinnor i badhuset topless. Och kanske är det här jag trampar snett, inom den feministiska litteraturen finns begreppet "den manliga blicken" lite tillspetsat kan den ses som en oförmåga hos män att bedöma en kvinna utifrån en annan norm än den just sexuella, kanske har jag inte den möjligheten, även det får i så fall andra bedöma. För min del måste jag dock återkomma till Kielos slutsatts om varje kvinnas rätt att definiera sin sexualitet, välja hur hon ska manifestera den och därmed stå fri att välja bort eller ta till sig attribut utifrån den idag allenarådande bilden av hur en kvinna bör se ut för att vara sexig.
Som noterat nedan är alltså ställningen efter två delstater 1-1 mellan Clinton och Obama vilket gör att det nu blir allt viktigare att titta framåt i primärvalscirkusen. En spännande och kanske avgörande detalj på den demokratiska sidan är det som kallas för 5 februari konflikten. Enligt demokraternas regler får inga delstater förutom Iowa, New Hampshire, Nevada och South Carolina ha primärval innan den 5 februari. Nu har dock två delstater varit så olydiga att de trotsat detta förbud, nämligen Michigan och Florida. Båda dessa stater har därmed, i alla fall som det ser ut just nu, blivit av med alla sina delegater till det demokratiska konventet. Tilläggas kan att båda dessa stater skulle Clinton vinna med god marginal om det var val idag enligt opinionsmätningarna.
Clinton leder även klart i nästa "riktiga" delstat som står på programmet, Nevada. Och antagligen hoppas hon på att vinna ganska enkelt där för att istället kunna fokusera resten av maskineriet till det mycket viktigare primärvalet i South Carolina där Obama hade skaffat sig ett visst övertag innan gårdagens överraskande vändning i New Hampshire.
Klart är i alla fall att vi inte kommer att se någon segrare före super tisdagen den 5 februari, om ens då. Risken att ingen kandidat kommer att kunna utropa sig till segrare innan konventet är inte över på något sätt.
Mattias Sjölund skriver på sin blogg att han tackar Niclas Malmberg (och därmed även indirekt Mp) för att han inte har tråkigt på jobbet eftersom vi hela tiden attackerar hans planer på att börja bedriva civilflygstrafik från Ärna flygfält. Ja han undrar till och med vad han skulle göra utan oss, frågan är att jag måste nästan säga det omvända.
För om det inte varit för Sjölunds idé om att det är helt nödvändigt med ytterligare en flygplats 2 mil från Sveriges största redan befintliga flygplats visat på att det är skillnad mellan ord och handling i klimatfrågan. Flyget kommer omöjligen kunna fortsätta expandera på det sätt som det gjort under de senaste tio åren, så medan vi i Mp i politisk handling visar att vi menar alvar med att begränsa flygtrafiken stämmer både moderater och folkpartister in i hyllningskören. Det är skillnad på "walking the walk" och "talking the talk" och det har varit mycket av det senare och inget av det första från den borgerliga sidan på senare tid.
Sd i Uppsala går som vanligt från klarhet till klarhet. Nu lämnar man in en motion till fullmäktige om att kommunen ska stryka krigsmaterielstillverkare från listan över företag man inte vill att kommunen ska placera pengar hos. Men visst, tobak och sprit dödar ju folk i Sverige medan krig bara drabbar folk i utlandet och deras lidande är ju helt ok att profitera på.
Lyssnade på panelen igår i god morgon världen. Diskussionen kretsade kring summering av 2007 och vad som kunde tänkas komma skall under 2008. Moderatorn för diskussionen ställde då frågan om panelen trodde att klimatfrågan skulle komma att bli partipolitik under 2008 för under 2007 så hade den svävat över de olika partierna. Det intressanta i detta är inte i första hand svaret utan snarare själva frågan. För mig som Miljöpartist är det helt självklart att miljö och klimatfrågorna är partipolitik, jag som ser det politiska systemet från insidan kan också se hur de borgerliga partierna hela tiden viker eller vill vika undan från att fatta skarpa beslut när det kommer till minskning av koldioxid utsläpp eller andra miljöförbättrande åtgärder. Tydligast blev kanske detta när herr Carlgren åkte ner till Bryssel för att tala om att Sverige inte skulle behöva sänka sina utsläpp av koldioxid. Att det är svårt att få gehör för att andra ska sänka utsläppen utan att man själv agerar föredöme verkade knappast bekomma varken honom eller regeringen. Men jag förstår att för den vanlige väljaren ses snarare klimatfrågan som den politiska flugan för dagen, något som politikerna pratar om för att de inte har något annat att prata om fram tills det drar ihop sig till val. När Reinfeldt började prata miljö var hans stora bedrift inte att han skaffade moderaterna en politik där de tidigare inte haft någon, utan snarare att han lyckades avpolitisera frågan.
De finns dem, både inom och utom partiet, som undrar varför inte Mp lyfter mer i opinionen när en av partiets huvudfrågor nu står överst på dagordningen. Kanske måste vi bara konstatera att det är så att vi inte sjunker just pga den anledningen. Och när man se vänsterpartiets successiva minskning känns det rätt skönt. Men för att det stora lyftet ska komma måste vi visa att klimat och miljö också är en partifråga. Om du röstar på M får du mycket prat men lite hockey, medan en röst på Mp är en röst på en modern framåtsyftande klimat och miljöpolitik.
Under de senaste dagarna har flera motioner skickats till Grön Ungdoms årsmöte som rör EU i allmänhet men framför allt partiets ställningstagande för att kräva ett svenskt utträde ur unionen. Jag skulle därför vilja utmana samtliga Grön Ungdoms språkrörskandidater att ta bladet från munnen och deklarera var de står i båda dessa frågor. Svaren lämnas lämpligen på var och ens enskilda blogg.
Jag misstänker att det ännu så länge är ganska få bland allmänheten som har några större funderingar kring EU-parlamentsvalet i juni 2009. Men inom de politiska organisationerna börjar valtempen redan höjas. För det kommer att bli en rekordlång valrörelse den här gången, först ett EU-parlamentsval och sedan riksdagsval. Tyvärr är dock valet till EU-parlamentsvalet för oss gröna bara en lång orgie i att, likt en högskolastiskteolog som talar om jesus egentliga natur, försöka förklara varför vi vill ha väljarnas stöd att påverka en organisation vi egentligen vill gå ur. Jag vill härmed uppmana samtliga partikollegor att faktiskt möta verkligheten. Och verkligheten talar sitt tydliga språk. Mp har backat i samtliga EU-parlamentsval sedan 1999. Tillbaka gången är en direkt konsekvens av att ett allt större antal människor inte anser det realistiskt att Sverige kommer att gå ur EU eller för den delen önskar att Sverige ska gå ur EU. Så länge Mp fortsätter att enbart prata om hur och när Sverige ska gå ur EU eller ropa folkomröstning så fort ett nytt förslag om EU dyker upp kommer färre och färre att lyssna på det vi har att säga.
Missförstå mig rätt. Jag vill inte härmed ställa mig i Fp eller delar av moderaternas helt okritiska hyllningskör till EU. EU har ett enormt demokratiskt underskott, bedriver ett enormt slöseri med skattemedel samt bedriver en till mycket stor del protektionistisk handelspolitik mot tredje världen. Men detta faktum gör det enligt mig än viktigare att vi gröna enas om en vision och talar om vad vi faktiskt önskar åstadkomma med den gröna politiken i EU och inte låter från om ett möjligt eventuellt kanske framtida utträde stå i vägen.
Jag vill därför uppmana samtliga medlemmar att stödja den motion som jag tillsammans med partikollegor i Uppsala lämnat in och som begär att kongressen ska ta ställning till följande att-sattser:
Att partistyrelsen får i uppdrag att formulera en tydlig visions för hur vi anser att ett Europeiskt samarbete bör se ut.
Att partistyrelsen får i uppdrag att formulera vilka förändringar av EU som måste ske för att Mp ska sluta driva kravet om utträde ur unionen.
Att Miljöpartiet i sin utåtriktade kommunikation lyfter fram de frågor som vi vill driva i EU samt den ovan beskrivna visionen för ett grönt Europa.
Idag publicerar Borås tidning artikeln över hur vi i Mp vill att Borås stad ska utvecklas under de kommande 13 åren fram till Borås 400 år jubileum. Vi vill med denna vision presentera våra tankar och idéer om framtiden för Borås och visa för väljarna i vilken riktning vi vill att staden ska utvecklas. Detta dokument kommer inom kort att skickas ut till en rad olika organisationer mm i Borås och vi ser fram emot flera spännande diskussioner kring hur staden kan utvecklas under de kommande åren.
För dig som vill läsa artikeln så finns den här
Imorgon är det då äntligen dags för den första anhalten av president valet i USA, det så kallade Iowa caucus. Det är alltid väldigt mycket spekulation kring vem som ska vinna denna tillställning, vilket beror på den enormt krångliga process som caucuset genomförs på. För att sammanfatta processen väldigt snabbt kan vi säga att det går till ungefär på följande sätt. Folk träffas i olika gympasalar, skolor, kyrkor mm på olika ställen, väljer mötesfunktionärer, sedan kallar man till omröstning och då ska var och en gå (oftast rent fysiskt) och ställa sig hos sin kandidat. Efter detta ska funktionärerna reda ut hur mycket stöd varje kandidat har och sedan får de olika grupperna en halvtimme på sig att övertala varandra och sedan ny omröstning. Sedan samlas hela resultatet ihop för hela delstaten och sen ser man vem som vinner. Inte speciellt smidigt, men ganska roligt verkar det som. För den som verkligen vill veta i detalj hur processen går till rekommenderar jag följande sida.
Det som gör morgondagens caucus mer spännande än vanligt är hur de olika delegaterna kommer ut ur processen. Det viktiga är oftast inte att vinna utan att slå förväntningarna och därmed skapa ett momentum. Inför förra valet var Howard Dean den stora favoriten och den som var klart mest populär hos de demokratiska väljarna. Men Iowa borna trodde inte att han hade möjligheten att slå George Bush och röstade därför på Kerry som sedan kunde åka till New Hampshire med vind i seglen.
Det finns i år tre seriösa kandidater till att bli demokratisk presidentkandidat, Clinton, Obama och Edwards. För alla dessa vore det helt förödande att komma trea i provvalet. Clinton som haft motvind på senaste skulle då få det ännu jobbigare, Edvards som ligger sist skulle i princip behöva vinna New Hampshire för att inte räknas som en död kandidat och Obama skulle bli stämplad som kandidaten som ingen riktigt trodde på kan vinna. Att komma två är dock helt ok för alla kandidater. Den som verkligen skulle behöva vinna är Clinton, med tidiga segrar i primärvalen skulle hon kunna sopa hem i princip hela fältet av delstater. Men till skillnad från tidigare är det nu viktigt med en stark öppning för hennes del.
Imorgon får vi se vem som vinner i Iowa, men detta innebär bara början av processen. Sen bär det av till New Hampshire innan det är dags för super tisdagen då en rad tunga delstater håller primärval. Den riktiga mardrömmen är att ingen kandidat får tillräckligt många röster från de olika delstaterna för att vinna i konventet, då kan det dörja fram till tre månader innan valet innan någon vet vem som blir partiets presidentkandidat.
Det kanske bara är jag, och jag kan ju ha fel. Men är inte Gustav von Essen ändock den idag klarast lysande stjärnan på media himlen. Eller vad sägs om följande mycket mediala svar på Stefan Wolters frågor:
UNT: Tror du inte det kan uppfattas som konstigt om du förespråkar att de som söker bidrag ska vara arbetssökande medan du inte var tvungen att vara det själv?
- Det är klart att du kan vinkla det på det sättet att det blir konstigt. Men var och en som tänker efter fattar att det blir besvärligt att rekrytera riksdagsmän om man är beredd att slänga ut dem till exempel efter fyra år och de inte har något jobb att gå tillbaka till.
När andra människor byter bransch får de inte sådana här förmåner eller hur?
- Jo, men att vara riksdagsman är inte ett jobb, det är ett uppdrag. Man får inte lön, man får arvode och har ingen övrig social trygghet med las och liknande.
Gustaf von Essen ogillar att UNT tar upp hans intäkter från inkomstgarantin i samband med de krav han vill ställa på socialbidragstagare.
(här kommer finalen)
- Gör du den vinklingen vill jag inte medverka i artikeln. Eftersom du alltid håller på med slängar har jag inte lust att uttala mig för dig i fortsättningen.
Jag undrar vem som skulle anse det vara störst problem att von Essen inte uttalar sig i tidningen, unt eller Kd:s fullmäktigegrupp?
