Vi har i alla fall statistiken på vår sida

Frågan i förra inlägget var om vi vinner. Svaret kom kanske igår klockan 9.30. I alla fall så har vi nu statistiken på vår sida. Det block som legat etta i mättningarna i november inför ett val har vunnit 10 av de senaste 11 valen om jag förstod det hela rätt. Det är tung statistik. Sören Holmberg drog redan egentligen direkt efter valet slutsatsen att det skulle bli svårt för alliansen att bli omvald pga att regeringar nästan alltid tappar i efterkommande val. Och till detta valet fanns det inte mycket höjd att tappa ifrån.

Men det är bara statistik.

SD är ett stort osäkerhetsmoment. Att S tappar i storstäderna och i länet lika så. I Stockholm stad ser det mörkare ut att ta tillbaka makten nu än vad det gjorde för ett halvår sedan. I Landstinget känns det snarare som frågan handlar om huruvida M ska få egen majoritet eller inte.

Analysen är i alla fall klar från vår sida. Fokus från nu och till våren är kampanjande i starka områden och i förortsområdena. Målet är solklart, vi ska bli det parti som syns mest på gator och torg under hela perioden från och med nu och fram till valdagen.

Vill du vara med? Klicka på länken nedan:

http://spreadsheets.google.com/viewform?formkey=cEhXUHNhd2xwUVZ1VUdyWVpzaGk2Y0EMA..

Val 2010. Miljöpartiet, SCB

Vinner vi?

Idag körde vi återigen utdelning av goodiebags vid slussen och medis, 500 stycken delades ut på lite mer än en timme. Ovanligt segt faktiskt tyvärr vilket berodde på en liten taktiskt miss när påsarna skulle delas upp mellan medis och slussen.

Om vi räknar in kvällens aktivitet har MP Stockholm tillsammans med regionen, Grön ungdom och Gröna Studenter. Genomfört, tre maria föredrag på en gymnasieskola och två högskolor, två bar grön med Peter E med goodiebagsutdelning inför, tre gröna cafeér med affischering och flygbladsutdelning samt en större annonsering på pendel och bussar och inte minst annonseringar inför de olika aktiviteterna. Detta sammantaget på en tid som motsvarar en och en halv månad. Massa bra utåtriktad verksamhet under relativt kort tid.

Finns det då nån hake? Jo det tagit massa tid att planera och tyvärr är jag inte säker på att vi kommunicerat med tillräckligt bred och djup för att göra skillnad i opinionen. Men vi jobbar på det, nu följer en intensiv tid att planera vårens aktiviteter och nu gäller det att gå från ord till handling när det gäller att aktivera våra lokalgrupper mer i aktiviteterna. Vi måste även synas betydligt mer i förorten och börja mobilisera icke röstare. De rödgröna måste öka med 10 procent i Stockholm för att få majoritet. Det kommer vi inte att göra genom att försöka få östermalmarna att byta åsikt. Istället gäller det att köra hårt på att mobilisera de som inte ännu vet om de ska rösta eller vad de ska rösta på.

MP Stockholm – lite snyggare, lite bättre!

Val 2010, COP 15, Miljöpartiet de Gröna

Kvotering ett hinder för jämställdhet i MP?

Idag kommer resultatet att skickas ut till medlemmarna efter provvalet i Stockholm stad. Eftersom det resultatet är endast för internt bruk och listan sedan ska beredas ska jag inte avslöja något av resultatet. Men så mycket vågar jag säga att vi inte kommer att behöva kvotera in några kvinnor i toppen, snarare tvärtom. I Malmö fattade man redan förra mandatperioden det modiga beslutet att toppa med tre kvinnor på riksdagslistan. Jämställdhet måste ju rimligen innebära meritokratins seger över diskriminerade strukturer. När så sker behövs inte kvoteringen längre.

Förövrigt ska jag säga att jag är mycket stolt över att vara med i ett parti som varken är rädd för förnyelse eller att släppa fram starka kvinnor på ledande poster.

Veckan som gått – v43

Höjdpunkten under veckan har naturligtvis varit Miljöpartiets Kommun och Landstingsdagarna. Själv tycker jag att fokus hamnade för mycket på huruvida MP ska samarbeta med en alliansregering. Vad jag tycker om det frågan har jag redan kommenterat här. Men visst är det väl roligt att vara snyggast på festen, men skönhet är ofta precis som ungdom övergående. Istället handlar det om att MP måste få respekt som politisk aktör och att tro att vi ska bli stödparti till en alliansregering är inte respekt.

Annars har det varit en tung vecka med mycket att göra. Därav att jag inte hunnit blogga så mycket som jag skulle vilja. Jag hoppas kunna åtgärda detta under nästa vecka.

Till sist ska det påpekas att jag nu får fundera på att skaffa Attefjord försäkring till datorn då jag genom en härlig manöver lyckades ha ner den på golvet under lördagen. Starkt jobbat!

MP och alliansen?

Idag gick Björklund ut och sa att Alliansen borde försöka knyta till sig MP om det är så att det behövs för att inte ge SD inflytande. Ekot toppar med detta som huvudnyhet, SvD kör även de en nyhet på detta.

För den som analyserar politik som spel är det lätt att analysera detta som ett utspel för att försöka skicka över bollen till de Rödgröna när det gäller den allt mer känsliga SD frågan. Men bakom detta finns faktiskt en mycket alvarlig politisk fråga, samarbete över blockgränserna för att hålla SD utanför eller inte?

Jag ska här försöka ge min bild över vilka faktorer som skulle kunna göra ett sådant samarbete aktuellt och vad Mp i så fall bör kräva av ett sådant samarbete.

För att det överhuvudtaget ska bli aktuellt krävs det att Alliansen blir större än rödgröna. Om motsatsen inträffar ligger initiativet snarare hos oss att locka ett borgerligt parti att gå över och Reinfeldt samt alliansen får helt enkelt bekänna färg när det gäller vad man tycker om SD.

Men om de rödgröna förlorar valet mot alliansen ja då är situationen en annan och Mp måste fundera över strategin inför nästa val. Faktum är dessutom i en sådan situation att det har ett egenvärde att hålla SD utan inflytande. Det har ett egenvärde i sig själv, värt att ta politiskt strid för.

Men Mp ska naturligtvis inte ge upp kravet om att ingå i regering. Det är ett fast krav, vi stödjer inga regeringar som vi själva inte ingår i. Det gäller oavsett om de är röda eller blå.

MP ska också i det fall att dagens siffror blir vägledande kräva att alliansen splittras för att gå in i ett regeringssamarbete. Opinionsmässigt rycker då KD ur alliansen, men för MP vore det mest tacksamt att bli av med C i alla fall på kort sikt.

Men detta är ju bara spekulation. Vi lägger vårt engagemang på de rödgröna och går till val för att skapa en sådan majoritetsregering. Om detta ska det inte råda några tvivel hos väljarna.

Sverigedemokraterna, Alliansen, Miljöpartiet

Veckan som gått – v 42

Rödgröna drar ifrån. Idag kom två mätningar, en (SIFO) ställer frågan om vilket parti som väljaren skulle rösta på, den andra (SKOP) ställer frågan om vilket parti som väljaren tycker bäst om. Att rödgröna leder inför valåret med ca 4 – 5 procent är inte bara skönt utan även totalt nödvändigt tror jag av två anledningar.

För det första för att vi behöver fallhöjd inför valrörelsen. S tappar nästan alltid runt 3 procent under själva valmånaden. Jag är långt ifrån säker på att moderaterna kommer att göra samma tapp, även om de brukar, under samma period. Så fall höjd kan behövas. För det andra är det idag osäkert vad som händer om SD blir vågmästare. Reinfeldt kan ju lugnt sitta och vänta på en misstroende omröstning och får inte rödgröna egen majoritet ja då kanske det inte går att avsätta honom.

Idag startade även provvalet för Mp Stockholm. För er medlemmar är det bara att följa instruktionerna i utskicket och gå in och rösta. Under en kort framtid kommer ni även att kunna få tycka till kring kommunpolitiskaprogrammet genom samma verktyg.

Tillsist kan vi konstatera att Sverige inte kom till VM och troligen kommer DIF också att åka ur.

Rödgröna, Val 2010, Veckan som gått

Fel av Lunds universitet att kvotera män

På DN Debatt skriver idag centrum för rättvisa att de anmäler Lunds universitet för könsdiskriminering. Anledningen till detta är att de valt att kvotera in män till platser på psykologiprogrammet.

Nu delar jag inte alls centrum för rättvisa hat mot kvotering och jag delar även deras vision om ett samhälle där personer väljs till uppdrag och positioner baserat på meriter och inte på kön eller annat dumt. Däremot tror jag att kvotering kan vara det enda sättet att komma åt gamla ingrodda strukturer som gör att män premierar varandra. Kvoteringen är dock inget självändamål inte heller är den absoluta könsfördelningen 50/50 något självändamål. Alltså finns det heller ingen anledning att kvotera in män vilket Lunds universitet har valt att göra.

Statistiken visar att kvinnor har bättre betyg, generellt sätt, än män. Trots detta är det fortfarande en övervikt av manliga forskare. Bilden går igen inom andra områden, kvinnor vinner i kvalifikationer män vinner i karriärklättring. Så fort urvalsstrukturerna blir otydliga så premieras männen.

Jag har inga illusioner om att vi kommer någonsin att få personer att välja varandra till uppdrag eller positioner enbart på formella meriter. Det är så många andra faktorer som påverkar. Kan vi bara enas om att en av dem inte ska vara kön.

jämställdhet, kvotering, centrum för rättvisa

Jämställdhetens gräns!

Det är en speciell känsla med att åka morgontågen till jobbet. Som en tyst överenskommelse mellan resenärerna om att inga onödiga ljud ska förekomma eftersom alla vill ha denna stund för att samla sig själv för jobbet. Dessutom, om sanningen ska fram, vore vi ju inge roliga och prata med klockan sju ändå.

En speciell känsla fick jag också av Johan Esk idag på DN sporten. För en gångs skull skriver denna man något som inte är totalt förutsägbart. Genom att starkt propagera för att Pia Sundhage borde bli Svennis sidkick i svenska fotbollslandslaget sticker han ut hakan. Och lika rekylsnabbt kommer svaret, "svensk fotboll är inte redo för en kvinnlig coach".

Varför inte då? Har vi någon annan svensk coach som vunnit OS-guld (eller motsvarande dvs CL eller VM)? Eller är argumentet bara en återspegling av att herr klubben herr fotboll inte är redo för en sjuhärdisk flata?

Personlig tror jag att det största hindret mot denna konstellation finns i att Svennis tydlig knappt kan gå på toa utan att Tord Grip är där och assisterar. Men det är ju även det ett argument som har svårt att klara en saklig granskning. Så kom igen Lagrell gör nått oväntat. Sätt bäste "man" på jobbet!

Förbundskapten, Pia Sundhage, Johan Esk

Veckan som gått – v 41

Sverige förlorade den avgörande matchen mot Danmark igår och därmed missar Sverige för första gången sedan 1998 ett stort fotbollsmästerskap. Den gången, inför kvalet till EM 2000, var det ett till stor del ett nytt, ungt och hungrigt Svensk landslag som ställdes på benen. Frågan är dock hur det blir den här gången. Att Henke nog gjort sitt i landslaget känns väl inte otroligt men annars känns det som att de som spelade igår bör fortsätta med det. Så frågan blir då tränare. Jag önskar att fotbollsförbundet vågade titta utanför boxen och skicka på en holländsk eller tysk förbundskapten.

Mp verkar nu permanent parkera sig på platsen som Sveriges tredje största parti, vilket naturligtvis känns väldigt inspirerande. De rödgröna behåller även greppet i opinionsmätningarna. Men det är långt kvar till valet. Nästan ett helt år för att vara exakt.

Till sist har nu den allmänna motionstiden avslutats. Som vanligt är det vissa motioner som sticker ut. Motionen om att SVT är vänstervriden har väl varit årets höjdare. Men mest stolt är jag kanske över följande motion, som jag själv initierade efter ett möte i grundskolenämnden i Huddinge.

Lars Lagerbäck, Miljöpartiet, Allmäna motionstiden

Ett Stockholmsmanifest

Här kommer det första inlägget som syftar till att beskriva mig själv inför partimedlemmar och väljare till landstingsvalet 2010. Jag väljer därför att i detta första inlägg beskriva mig själv genom att dela med mig av min vision för Stockholm 2020. Inlägget nedan är endast mina privata åsikter och inte nödvändigtvis helt överensstämmande med mitt partis. Jag tror däremot på ett samhälle där vi delar med oss och sprider goda idéer så alla som vill kopiera denna vision är fria att göra så.

Välkommen till Stockholm – Skandinaviens New York!

Staden som med världens mest förändringsbenägna befolkning äger nu även den dynamik och puls som präglat världens mest kända metropol. Nya trender och verksamheter växer fram som gamla försvinner och dör i en stad som präglas av ständig förändring.

Staden har vuxit och fortsätter att växa. Ingen pratar längre om stad och län, alla från Danderyd i norr till Botkyrka i söder befinner sig idag i det som är Stockholm. Men inte bara invånarna är fler, staden har också vuxit. De gamla miljonprogrammen som präglades av sina slitna hus av varierande höjd har idag ersatts av modern bebyggelse med stadskaraktär. Innerstaden har också förändrats och framför allt vuxit på höjden. Men genom att aktiv planering är det inte bara kontorslandskap som inryms i de byggnader som kännetecknar stadens skyline, bostäder, butiker och serviceinrättningar av olika slag blandas. Genom att låta staden växa på höjden har många av de befintliga grönområdena och parkerna kunnat bevaras. Så bland dem som flyttade för tio år sedan och nu kommit tillbaka är det inte många som skulle känna igen sig. Samtidigt som staden har förändrats har den behållit känslan för sin egen historia. Mest har de norra stadsdelarna ändrat karaktär. Villabebyggelsens totala dominans bröts till sist när allt fler insåg det orimliga i att utnyttja stadens markytor på detta ineffektiva sätt. Genom aktiv politik skapades nya billiga lägenheter vilket har förändrat demografin i dessa stadsdelar som tidigare så kraftigt dominerats av personer med helsvensk bakgrund.

Den dynamiska puls som präglar Stockholm har också ställt krav på en flexibel arbetsmarknad. Ingen räknar längre med att kunna arbeta inom ett och samma yrke under hela sitt liv. Få är de som önskar detta heller. Istället präglas staden av sina innovatörer och entreprenörer. A-kassa och sjukförsäkring har reformerat för att fylla funktionen av att ge människor trygghet utan att för den delen skapa utslagning eller utestängningsmekanismer. Den känsla av utanförskap som tidigare präglade de södra förorterna har bytts till en känsla av att alla är del av en samma stad. Den förändrade bebyggelsen har varit en viktig del men även att lönearbeten har ersatt offentliga finansierade projekt och stödinsatser. Det visade sig tydligt i början av 10-talet att kraften att förändra områdena var stark bland befolkningen i dessa områden, det som saknades var verktygen att verkligen göra skillnad inom sitt eget område. Skapandet av nya bolagsformer var en viktig del i för att släppa innovation och skapandekraft fria.

Den nya och växande staden ställer stora krav på att snabbt kunna transportera sig mellan arbete, bostad och service. Ingen ser längre bilen som ett alternativ för annat än varutransporter in och ut från staden. Att ta bilen skulle ta minst tre gånger så lång tid som att brukar några av de olika varianter av spårlösningar som finns. Tunnelbana och pendeltåg är fortfarande stommen i Stockholms transportsystem, vilka sedan kompletteras med spårvagn och på vissa ställen även spårbilar. Sedan ett antal år tillbaka finns det även expresslinjer på tunnelbanan, vilket förkortade restiderna markant för långpendlarna.

Stockholm 2020 är den stad som samfattat alla de drömma som funnits Per-Anders Fogelströms Henning till Hasan-Kemiris Hamil.

Artikeln finns även på Newsmill här

Stockholm 2020, Miljöpartiet, Landstinget 2010

Är nyheterna vänstervridna?

Två moderater har lämnat in en motion om att de vill att SVT nyheter ska granskas eftersom de är vänstervridna. Det är konstigt att moderater tycker att just den enda kanalen med en opartisk ägare (för vore den partisk skulle den väl snarare gynna regeringspartierna, eller?) är vänstervriden. Ni har aldrig funderat på att det är ni som är högervridna? För om ni har rätt, så betyder det tamefan att jag ska börja kalla mig kommunist!

Nya arbetarepartiet, Moderaterna, Nyheter

Det här med enighet

Mediabilden efter oppositionspartiernas budgetar fokuserar mycket på eventuella skillnader mellan de olika förslagen. Att media bedömer oppositionen idag efter en annan måttstock än den som fanns för alliansen inför 2006 år val är allt mer tydligt. Vilket det gnälls över både lite till höger och vänster. Och visst är det till en viss del kan jag hålla med om att kritiken från ledarsidor och nyhets journalister om att vi inte lämnat in en gemensam budget är överdriven. Det tar en viss tid att ta genomföra processen med att ta fram en gemensam budget, det är bara så.

Samtidigt måste jag säga att jag skickar ett tacksamhetens tanke till att media bilden blir sådan eftersom det ytterligare ökar trycket på att vi verkligen ska komma överens. Dessutom så länge det är en nyhet att vi inte är överens ännu så måste det ju blir bra nyheter när vi sedan blir överens. För överens måste vi bli, annars förlorar vi – så enkelt är det!

Val 2010, Rödgröna, Budget 2009

Tycker nog att Borg bör passa sig ganska noga

Borg uttalar sig idag på DN ekonomi om att Lettland måste leva upp till kraven i de nödlån som IMF har ställt upp på landet. Jag funderar bara på om inte herr Borg borde tassa lite försiktigt när det gäller Lettland. För om jag hade varit finansminister där hade jag redan för länge sedan devalverat valutan istället för att hålla kvar till den fasta kursen till Euron. En devalvering skulle inte bara ha det trevliga med sig att Lettlands valuta kommer att återställas till konkurrenskraftiga värde och därmed rädda massa lettiska jobb, det skulle även drastiskt minska värdet på svenska bankers tillgångar och därmed utsätta dessa för ganska alvarliga problem.

Så Borg vad sägs om att ta det lite lugnt och inte tvinga Lettland att genomföra ett nedskärningsprogram som du själv lånar pengar till för att slippa göra i Sverige?

Anders Borg, Lettlande, IMF

Veckan som gått - v 40

Vecka 40 är nu till ända. En vecka som har handlat om mycket både högt och lågt.

Det som är klart mest påtagligt är att hösten verkligen på alvar kom till Stockholm. De tidigare så fina höstdagarna med lite kalt men klart väder byttes abrupt ut till höstrusk. Men trevligt är ju att detta väder är undantaget i Stockholm och inte vardagen som i Borås.

Jag har noterat ännu ett besöksrekord för bloggen, vilket jag tycker är väldigt trevligt. Denna vecka var det framför allt inlägget om boken "de apatiska" som drog läsare. Men tydligen har även en del fd Teknis elever hittat min blogg och kommenterat mitt inlägg om vårflamman som skrevs för ca 3 år sedan. Jag har dock inte ändrat uppfattning i sak så om vederbörande bara inte var anonym hade jag gärna tagit debatten. Any time, any where! Säg bara till.

Till sist kan vi notera att det politiska systemets kollektiva feghet ännu en gång slagit till efter det att man hemligstämplat Tsunamibanden. I sjuttioår ska anhöriga och andra får vänta på att få reda på vad svenska staten egentligen hade för sig under den aktuella tidpunkten.

Reformera Lissabonfördraget!

Nu får man väl då säga att Lissabonfördraget är antaget. Vi vet naturligtvis inte exakt vad som händer med Tjeckiens signatur men om deras folkvalda politiker har bestämt att det är demokratiskt riktigt att ta beslutet i deras riksdag så är det lite vi i Sverige kan säga om det.

Låt oss därmed gå vidare och se vilka möjligheter som långsiktigt finns att bygga på det som är bra och ändra på det som är dåligt. Att EU-parlamentet stärks är bra, det är trots allt det folkvalda organet i EU. Problemet är naturligtvis att EU även tar över beslutande makt från nationella parlament, vilket är dåligt och odemokratiskt.

Jag föreslår några förändringar som jag tycker att Miljöpartiet måste överväga baserat på det faktum att Lissabonfördraget nu har gått igenom

1. Uppvärdera vårt arbete inom vår Europeiska partiorganisation. Låt detta vara sista året vi antar ett eget manifest till Europaparlamentsvalet. Energin bör istället läggas på att ge EGP en bättre politik utan narkotikaliberalism och annat dumt. Utan istället försvar för subsidaritetsprincipen och ett mer demokratiserat och direktdemokratiskt EU.
   
2. Gör kommissionsordförande till premiärminister i parlamentet. Det är det folkvalda organet som har legitimitet att utse och välja kommissionens ordförande. Denna ska också utses efter ideologisk färg inte efter kohandel mellan nationer. Detta kräver också att kommissionen blir en regering som kan fällas av parlamentet.
   
3. Ge domstolen tre tydliga uppgifter. För det första att granska nationell lagstiftning inte strider mot grundläggande mänskliga rättigheter. För det andra att övervaka efterföljandet av den inre marknaden. För det tredje att se till att EU parlamentet eller kommissionen tar sig befogenheter som inte är författningsenliga.
   
4. För att bevaka subsidaritetsprincipen bör en tydlig kompetenskatalog utformas där vilka beslut som ska fattas på vilken nivå ska framgå. Utgångspunkten för arbetet ska vara att ett beslut som inte med absolut nödvändighet måste fattas på EU nivå inte heller bör fattas där.
   
5. Avskaffa beslutanderätten för ministerrådet utan ge det endast en helt rådgivande roll.
   

Visst är de förändringar jag här ställer upp sådana som skulle göra EU mer federalistiskt i sin konstruktion. Men hellre en demokratisk federation än ett semidemokratiskt överstatligt samarbete.

Lissabonfördraget, Miljöpartiet, EGP

Centerpartiet bluff

I onsdags var jag på kurs på ledarskapsinstitutet. Det var egentligen inte tänkt att jag skulle gå men jag fick en friplats. På kursen som handlade om modernt kampanjande fanns två kvinnor från Centerpartiets rikskansli. Säkert väldigt trevliga personer som vill alla väl men när de började prata om sin kampanj 2grader.se fick jag lust att bara ställa mig upp och skälla ut dem inför resten av församlingen. Jag gjorde dock inte det.

Går man in på 2grader.se så ser man snabbt att hela kampanjen handlar om att de vill begränsa den globala uppvärmningen till 2 grader. Det målet kan jag också tänka mig att ställa upp på, tror inte någon är emot. Frågan är dock vilken politik som krävs för att uppnå det hela.

Centerpartiet skriver på sin hemsida om att de vill minska Sveriges utsläpp med 30% till 2020, bla genom att bygga förbifart Stockholm. Sen vill de också inom EU driva på för att EU:s utsläpp ska minska med 20% och kanske 10% till om övriga regeringar i Kina och USA förbinder sig till samma nivå. Ni vet, precis som jag vet, att det inte räcker. IPCC har tydligt konstaterat att vi behöver skapa en 40% utsläppsminskning till 2020 och 80 procent till 2050. Ni är lite mer progressiva än G8 som pratade om 40% till 2050, men i vilket fall så är det inte bra nog.

Kampanjen har idag ca 1000 underskrifter när alla underskrifter är klara ska de skickas till regeringarna i Kina och USA. Säg att kampanjen får 20 000 underskrifter, vilket vore mycket om man tar från nu till COP 15 mötet, så har jag i alla fall svårt att tro att Kina blir imponerade av namn som motsvarar 0,02 promille av deras befolkning! Vilka dessutom släpper ut betydligt mindre per person än vad en genomsnittlig svensk gör.

Kanske, bara kanske, skulle Carlgren och Maud satsa på politik istället för namnunderskrifter och en innehållslös kampanj. Bara en fundering.

2grader.se, Centerpartiet, Andreas Carlgren

Glöm inte bort att vara stolta

Kristian Persdotter skriver på Unga S-kvinnor bloggen Rebella idag om Gellert Tamas bok "de apatiska". Boken behandlar fenomenet med apatiska flyktingbarn och debatten kring dessa under hösten 2005 och våren 2006.

Personligen blir jag glad när jag ser att det finns socialdemokrater som har integritet nog att vara kritisk mot hur det egna partiet agerade i denna fråga. För egen del fick historien mig att helt tappa tilltron till Svensk flyktingpolitik. Jag tror helt enkelt inte längre på den som ett verktyg för att bedriva en human invandringspolitik. Det är enklare att liberalisera arbetslagstiftningen istället.

Men viktigast av allt är att ingen enda miljöpartist, oavsett om ni var medlemmar då eller inte, aldrig glömmer bort den insatts som vi gjorde under denna period. Flyktingamnestin var och är vår förtjänst tillsammans med alla de som stod bakom påskuppropet. Glöm aldrig vilka som stod upp och glöm aldrig vilka det var som svek och glöm aldrig att vara stolta.

De apatiska, Gellert Tamas, Rebella

Live från RKS

Nu är snart en heldag, eftermiddag plus förmiddag, med våra regionkanslister och valsamordnare. Jag är nu så gammal i partiet att jag var med förra gången vi hade en sådant här möte med inledande diskussioner inför valet. Jag tillhör också kategorin som alltid önskar mig mer men jag måste erkänna att skillnaden är enorm.

Inte bara är skillnaden stor för att Internet har gjort ett betydligt större avtryck i diskussionen kring valaktiviteter än förra gången. Inför 2006 pratades lite kring bloggar, inför EU-valet var det sociala medier, nu är det framför allt kopplingen mellan dessa som är the big thing.

Den stora skillnaden är ändå att allt är så fantastiskt mycket proffsigare. Alla regionavdelningar har idag en tydlig planering i form av en valplan, en budget och tankar kring aktiviteter. Igår satt jag tillsammans med ett gäng fritänkare och spottade fram uppslag på aktiviteter som skulle kunna göras inför valet. Den springande punkter i tanken var inte att aktiviteten skulle vara genomförbar, utan om huruvida det kändes Obama eller inte. Känns det fräscht, nytt och utanför boxen. Då är det nått för oss.

Men!

I slutändan handlar det ändå mest om politik.

Miljöpartiet, Val 2010, Är det Obama?

Sandlådeargument – gissa partiet

En blogg vid namn Peace, Love and Capitalism har skrivit ett inlägg där han hånar Mp:s partiprogram. Det är ju inte utan poäng, för alla de saker som vederbörande skriver om står ju faktiskt in programmet. Inför 2009 års kongress ansåg partistyrelsen att det gamla partiprogrammet dög gott inför valet 2010. Vederbörandes avhyvling visat kanske just att en viss uppdatering hade varit på sin plats.

För angående Tobinskatt, så är iden visserligen dålig. Men anledningen till att det är dålig är för att den inte leder till det som vi vill åstadkomma. Tobinskatt skapar inte stabilare valuflöden världen över, snarare tvärt om. Men Centern kanske tycker att finansvärden fungerar optimalt.

Det leder oss inte till pensionsfrågan. Vi står inte bakom pensionsuppgörelsen för att vi faktiskt inte tycker att det ska spekuleras med skattemedel. Den senaste tidens utveckling har definitivt gett oss vatten på vår kvarn. Men detta kan man absolut ha olika åsikter om.

Målet om räntefrittsamhälle är vad jag vet avskaffat.

Skrivningarna som syftar till ökat delaktighet för anställda i företag är knappast inte klockrena. Att jämföra dem med löntagarfonderna är fel eftersom dessa innebar en samhällerlig kontroll över företagen. Det har aldrig varit vårt syfte.

En annan sak som skiljer oss åt är att vi ägnar oss mest åt att föra fram vår politik och hur vi vill ställa om Sverige. Vad Centern ägnar sig åt får de svara på.

Miljö, Centerpartiet, Peace love and Capitalism

Veckan som gått – v 39

Den här veckans allt överskuggande nyhet är att min kära kollega Anna ska bli Mamma. Denna nyhet slog ner som en bomb igår och spred svalvågor genom facebook. Skönt ibland att det riktiga livet gör sig påmint, utanför politikbubblan. Grattis, grattis säger jag.

Förutom det så håller man i skrivande stund på att räkna rösterna i det tyska valet. Enligt de första prognoserna kommer die Grüne att göra ett rekord val på 10,5 procent. Något som dock inte kommer att räcka till regeringsmakt eftersom SPD går käpprätt neråt och CDU håller ställningarna. Däremot går liberalerna bra synd bara att de inte vill regera med gröna och SPD. En kvalificerad gissning är nog att SPD får tänka över sin strategi om att inte samarbeta med Die Linke. Jag tror att en rödgrön koalition av svenskt snitt behövde ett val innan den kunde inträffa.

Tillsist, men inte minst, vill jag härmed tillkänna ge min egen kandidatur till Stockholmslandsting. Jag siktar på att i förstahand ta en ersättarplats till landstingsfullmäktige. Jag kommer att presentera lite kring de punkter som jag tänker driva här på bloggen lite framöver.

Med dessa ord lägger vi v39 till handlingarna, en vecka som började så där men som tog sig på slutet.

Vecka 39, Die Grüne, Kandidatur

Hägglund revisited

Igår kom tidningen fokus. En tidning som jag normalt sätt uppskattar men som de senaste veckorna ganska snabbt hamnat i pappersinsamlingen. Men den här gången var det en artikel som jag fastnade för direkt, det handlade om Hägglund och vanlighetens folk. Fokus plockade in hans utspel och placerade den i samma kontext som den amerikanska kontexten av debatten mellan de vanliga (konservativa) amerikanerna och de politiskt korrekta (liberala) eliten.

Här kan man verkligen säga att de lyckats med att styra debatten mot att jämställa liberal med att tillhöra en elit. Vilket är precis det som Hägglund vill. Problemet är bara att Hägglund är så jävla dålig. Han börjar med ett tal i almedalen som ingen begriper. Sen skriver han på DN debatt, det mest elitiserade forumet ever och tillsist attackerar han biblotikarierna för att vara för poppiga och inte tillräckligt mycket promota klassisk litteratur på Newsmill.se. I det sista fallet är det ju dessutom för mycket valfrihet som är problemet.

Men som en hyllning till dig Hägglund kommer här en liten video.

Fokus, Göran Hägglund, Pulp

Halvhjärtade FRA nej öppnar för Piraterna

Det finns en gemensam reservation från S, MP och V mot FRA lagen och ett löfte om att riva upp den efter valet om vi vinner. Men vad händer sen? I korseld säger Mona Sahlin att den ska ersättas med en annan lagstiftning, att vi ska göra om och göra rätt.

Men är inte göra om att just inte göra någonting. Att bara ta bort. Behövs det verkligen en ny lagstiftning?

Det måste till en tydligare ambition från de rödgröna i integritetsfrågorna om inte stora tapp av förstagångsväljare ska göras till piratpartiet. Tapp som kan bli mycket kännbara när det handlar om att vinna regeringsmakten.

FRA, Mona Sahlin, de Rödgröna

Idag var en sjukt dålig dag

Sådana dagar förtjänar inga blogginlägg. Dessutom har det inte hänt nått intressant i alla fall.

Bilfriadagen

Idag är det bilfria dagen, en dag som avslutar den Europeiska trafikantveckan. Ett arrangemang som Stockholmstad i sedvanlig ordning bojkottar. Men Från Mp sida har vi valt att i år lyfta fram vårt förslag om att skapa möjligheter för pendling med båt över stadens alla vattenvägar. Båtpendling är ett transportslag som skulle kunna vara en kugge i att lösa Stockholms transportproblem på ett miljövänligt och resurseffektivt sett. Tar vi en mycket större stad så som New York så att båtpendling en mycket väl utbyggd form av pendling, framför allt från Staten Island till New York.

Representanter från media följde även med på turen ni kan se ABC inslaget här och tv4 här.

Bilfriadagen, Båtpendling, Miljöpartiet de Gröna

Valbudget vs Krisbudget

Lars Calmfors får i Dn.se frågan kring hur han ser på regeringens budget och huruvida den är en krisbudget eller en valbudget. Svaret är som vanligt diplomatiskt både och, men att visst bedriver regeringar alltid expansiv finanspolitik under valår men att det nu inte gör så mycket eftersom det är lågkonjunktur. Detta gör att jag blir allt mer stärkt i min övertygelse att vi behöver starka regleringar i Svenskfinanspolitik. När Mp Borås hade årsmöten fick man inte komma med ofinansierade ökningar av utgifterna. Men i riksdagen får man det visst. Visst kära kommande regeringar, oavsett färg, ni får gärna bedriva valfläsk under valår. Men inte på mitt eller mina barns kreditkort!

Anders Borg, höstbudget, Lars Calmfors

Veckan som gått

Snart är v 38 slut. Och som vanligt är det dags att lyfta fram tre saker om varit lite utöver det vanliga.

Budgeten kom idag en dag för tidigt, dvs idag. Kanske för att Mona Sahlin inte skulle finnas i Sverige, kanske för att oppositionen inte ska kunna läcka till höger och vänster innan det är dags för budget presentationen. Men framför allt för att Anders Borg behöver försöka sätta bilden redan från början. I vilket fall så är siffrorna de samma. Kris är kris, och strunt är strunt även i regeringens budget. Och faktum är majoriteten precis som jag tydligen är emot att bli skuldsatt för att betala skattesänkningar till rika.

Det är kyrkoval idag. En rapport från en vallokal i Vårby gård ca 20 minuter innan stängningsdags talar om ett fördubblat röstdeltagande än förra gången. Röstförätaren meddelade att 108 hade röstat förra gången men att man idag hade slagit den nivån redan vid kl 14.00.

Tillsist så är det roligt att bloggen har slagit besöksrekord den här veckan. Även om det berodde på Göran Hägglund.

Budget 2009, Kyrkoval, Göran Hägglund

Om studenten själv får välja

Maktahavare.se presenterar idag en opinionsmätning gjord bland Sveriges studenter. Även om jag sätter frågetecken för den statistiska representativiteten. För det första verkar teknologer och ekonomistudenter ha en stark övervikt bland respondenterna. Det är även så att merparten av respondenterna är unga studenter. En majoritet av svarande är även män. Till sist är det en stark övervikt för Stockholmsstudenterna. Trotts detta så är det ändå värt att lyfta fram några roliga fenomen, men som sagt hämta saltkaret för det kommer behövas många nypor.

Roligast är förstås att Maria och Peter är de partiledare som får störst förtroende av alla partiledare när det gäller att föra studenternas talan. Även om frasen föra studenternas talan är något diffus.

När det gäller väljarstöd får MP 16,6 procent av rösterna, vilket är något högre än i tidigare SCB mätningar. Det gemensamma är att vi behåller positionen som tredje största parti bland studenterna och närmar oss S sakta med säkert.

Det är även intressant att se att jobb och klimat är de frågor som studenterna rankar högst på dagordningen. Jag tror att det finns stora möjligheter att dessa frågor kan vara de som kommer att rankas högst bland samtliga väljare i 2010 års valrörelse.

Tillsist kan man konstatera att 46 procent av studenterna anser att de missgynnats av regeringens politik.

Makthavare.se, Val 2010, Studenter

Ärligt talat, jag bryr mig inte!

Mona Sahlin har åkt till Spanien med eget plan för att festa med Micke Bindefeldt. Kul för henne!

Jag hade inte använt mina pengar till det men om hon vill det så kör hårt. Och visst inte är det så klimatsmart att flyga själv och då tycker man kanske att Mona borde föregå med gott exempel. Men själv tror jag på lösningar med ekonomiska styrmedel. Felet är inte att Mona flög dit själv, felet är att det var möjligt även för henne att faktiskt göra det. Att det inte var tillräckligt dyrt vilket det hade varit om flyget skulle betalt sina egna miljökostnader.

Att hon däremot struntar i kyrkovalet upprör nog bara broderskap!

Mona Sahlin, Micke Bindefeldt, Kyrkoval

Svar från en del av eliten

Idag är Hägglund igång igen med sin vanlighetensfolk tema. På bästa nyhetsplats lägger han ut texten om eliten som ser ner på "vanligt folk". Syftet är naturligtvis att provocera för att skapa debatt. Att skriva något som är så våldsamt korkat att man måste reagera samtidigt Hägglund ska få sympati från de människor som känner att deras liv, deras val och vardag inte får plats i dagens samhälle. Jag ser taktiken, på en gång, den har gjorts för av Johan Jakobsson aka Saurman som han lär ha kallats av LUF. Man vet att man blir utsatt för en provokation, att själva syftet är att just en sådan som jag ska reagera. Det har hänt tidigare i livet, att man vet att man blir utsatt för en provokation som är på en sån låg nivå att den endast borde bemötas med ignorans och ändå känner man att det är sårande för en stolthet att inte göra någonting. Hur kunde det bli så här Göran? Hur kunde jag bli en del av din elit?

Jag är uppväxt i en radhushålla i småland, faktiskt i samma håla som Ola Salo som jag antar är en del av din elit. Min mamma är sjuksköterska min pappa ingenjör. Det måste väl ändå vara tillräckligt vanliga yrken. Mina föräldrar är skilda, men det är hälften av alla par som en gång gift sig, så det är väl ändå vanligt eller? Jag gick i by skolan precis som alla andra. Men visst jag hamnade i lite dåligt sällskap så istället för att hänga på de andra till högstadiet i den andra hålan började jag i stan, dvs Växjö. Men ett högstadieskola i en medelstor svensk stad är väl ganska vanligt?

Jag hade inte mycket bra kompisar på fritiden så visst jag tittade mycket på tv. Jag intresserade mig för samhällsfrågor vilket gjorde att jag blev betraktad som utanför. För det var inte det som stod högst i kurs under den tiden. Var det här min resa mot eliten började? Via samhällsprogrammet på gymnasiet, komvux och sedan Universitetet?

Om jag jämför med en av mina bröder som jag tror ingår i kategorin som du vill ska gilla ditt utspel så vinner jag visserligen över honom i TP, men han tjänar mer pengar på en månad än vad jag göra på ett kvartal. Är jag elite då? Är det min kulturella kapital som man nog skulle kalla det som gör mig till elit?

Samtidigt ser jag en viss dubbelhet i det du skriver och i din regeringspolitik. För visst tar du upp ett centralt demokratiproblem. Att det finns en känsla hos en stor del av Svenska folket att deras vardag på något sätt inte platsar i dagen media och sensationsstyrda samhälle. För det är väl den känslan du beskriver? Men Göran inget skulle göra mig gladare om mer av TV och medier handlade om bristen på dagis platser eller kvalitén i den offentliga sektorn. Vem tror du skulle vinna på det?

Visst är det ett problem att vi idag saknar fler gemensamma referensramar i Sverige och det är ett demokratiproblem men var det inte din regering som sa att alla inte vill bli akademiker? En stor del av vår skolpolitik när vi var i majoritet handlade om att ge alla högskolekompetens för att de skulle kunna bli en del av samhället.

Tillsist kan jag inte finna det mer än humoristiskt att du hänvisar till Monty Phyton, som faktiskt om man jämför med vad du skulle mena som vanlig humor i form av Stefan och Krister, är ganska avancerad. Så jag säger som de skulle ha gjort.

I fart in your general direction!

Göran Hägglund, Kristdemokraterna, Vanlighetensfolk

Det är betong S och inte Centern som är hotet i förbifartsdebatten

Johannes Forsberg skriver idag en mycket klok ledare i Expressen om kampen mellan C och Mp om klimat i allmänhet och förbifarten i synnerhet. Han menar att C i stort sätt är chanslösa mot Mp i klimatdebatten men att man ser förbifarten som sitt tillfälle och därför går till attack. Mp ska utmålas som konservativa och moralistiska i miljödebatten.

Jag ska inte på något sätt hävda att det inte finns en konservativ ådra i Mp som brukar dyka upp när det gäller stadsplaneringsfrågan. Men vad gäller förbifarten är partiet lika enat i kampen mot som Vpk var i stödet för Moskva på tiden det begav sig. I denna frågan släpper vi ingen jävel över bron. Och om Centern tänker sig att vinna liberala miljöintresserade för att de stödjer 27 miljarder motorväg, så tror jag att det kan se sig i stjärnorna.

Istället kommer som sagt hotet från S. Sossarna måste ro hem den breda bilburna arbetareklassen som av olika anledningar sitter i bil stora delar av dagen. De som, faktiskt felaktigt, tror att de kommer att komma fram fortare för att det byggs en motorväg. Men kampen har bara börjat. Det kommer bli en hård fight att ta för att vinna debatten, men vinnas måste den.

Förbifarten, Miljöpartiet, Centern, Expressen

4 år till med rödgrönt i Norge

Igår kväll vara en glädjens dag. För inte bara bevisade de rödgröna i Norge att det går att vinna val med sloganen "alla ska med" de bevisade även att en rödgrön koalition kan vinna val och dessutom lyckas bli omvalda. Jag hoppas verkligen att deras seger kan ge momentum och energi till de rödgröna i Sverige.

Norge val, Stoltenberg, Rödgröna

Arbetslösa akademiker får betala studiemedelshöjningen

Idag meddelade regeringen på alliansen informerar sidan i Sveriges största dagstidning att man höjer studiemedlet. Med tanke på att det var något som den före detta högskoleministern lovade redan förra året så var det absolut på tiden. Problemet ligger bara i att själva höjningen är modest i förhållande till vad som vore nödvändigt. I Mp budget alternativ har vi länge krävt en ökning på 900 kronor, vilket skulle vara det som krävdes för att höja studenternas inkomst till den nivå som Swedbank har räknat ut att en människa behöver för att kunna leva på. Och då pratar vi om den klassiska studenten som är singel och bor i en etta. Studenter med barn behöver naturligtvis större ökningar.

Men det största problemet är finansieringen av höjning. Enligt artikeln i DN så kommer en merpart av finansieringen komma från ökade förseningsavgifter från de som har tagit studiemedel. Detta betyder att alla de studenter som inte lyckats hitta ett arbete, vilket tyvärr inte är så få med en ungdomsarbetslöshet på 25 procent. Detta blir alltså ytterligare ett exempel på att skattesänkningar prioriteras framför kvalité i offentliga systemen.

Studiemedel, Dn debatt, val 2010

Veckan som gått

Har framför allt handlat om Stockholm 2020. Mycket arbete och energi har lagt ner för att ordna detta stora möte. Min förhoppning är att mötet ska kunna få en fortsättning i någon annan form under hösten. Att även ni som inte var med på mötet ska kunna vara med och dela med er vision för Stockholm år 2020. Men hur detta ska göras får jag lov att återkommer jag till.

0 – 1 mot Malta måste vara årets sämsta match, någonsin. Med tal om fotboll måste vi berömma Mikaela Person för henne skop kring Paulinho och hans medverkan i facebook gruppen "förbjud damfotboll", som Aftonbladet tog upp.

Tillsist måste jag säga att jag med hela mitt hjärta försvarar Bodströms rätt att sitta i vilken friskolestyrelse han vill. Go Tompa!

Stockholm 2020, Mikaela Persson, Tomas Bodström

Vad är ett parti i rörelse?

Schlingman gillar att prata om parti i rörelse. På seminariet som jag var på i Torsdags var det en av de sakerna som han fokuserade på. Det är rörelsen, nyfikenheten på framtiden och de lösningar på dagens problem som förhoppningsvis finns där, som väljarna belönar. Däremot belönar de sällan införandet av xxx i xxx. Vilket politikerna ofta tenderar att tro.

På fecebook var det en Miljöpartist som lite skämtsamt sa att det var mer väl spenderade pengar att sponsra speedway VM. Vad frågan kokar ner till är huruvida ett möte för hundra personer vara mer värt än en sponsring av ett evenemang för 40 000.

Ja skulle säga ja. Därför att de som besökte Ullevi (som jag tror var arenan det gällde, eller var det stadion?) fick uppleva en annons från ett politiskt parti. Detta puffade naturligtvis varumärker men inte så mycket mer. Av de okänt antal personer som läste någon av annonserna för Stockholm2020 eller besökt hemsidan eller för den delen gick på själva mötet fick uppleva var ett parti som söker svar utanför de givna ramarna. Jag tror att det är mer värt än speedway.

Detta beror dock på hur resultatet av mötet tas tillvara. För visst är det lätt att gå tillbaka till gamla hjulspår när andra personers åsikter kanske inte överensstämmer med sina egna. Det är just det som är svårigheten för ett medlemsbaserat parti. Att ständigt ompröva tidigare ståndpunkter trotts att det man slagits så länge för inte genomförts. Men min uppfattning är att en sådan process är nödvändig för att behålla förtroendet hos folk.

För min del känner jag att Stockholm2020 är det bästa Mp Stockholm har gjort, både organisatoriskt och idémässigt. Jag vill tacka projektgrupper som drivit arrangemanget och min kära kollega Anna som ägnat större tid än jag åt själva genomförandet.

Har du en vision för Stockholm 2020? Tveka inte att höra av dig.

Val 2010, Stockholm 2020, Per Schlingman

Dags för Stockholm 2020

Den senaste veckan har framför allt handlat om förberedelserna inför vår stors open space konferens Stockholm 2020. Vi bjuder in alla Stockholmare som vill att komma och framföra sin vision för hur Stockholm ska kunna bli en bättre plats att leva i. Från Miljöpartiet ser vi detta möte som ytterligare ett sätt mot ett öppnare och bredare parti. För er som är intresserade av att veta mer klicka på länken ovan.

Val 2010, Stockholm 2020, Miljöpartiet

Marknadsorientering, demokrati och populism

Var på seminarie idag på Studieförbundet för näringsliv och samhälle. Det var trevligt och lärorikt, vi fick en presentation av innehållet i boken "Väljarna, Partierna och Medierna" en trevlig skrift om just dessa tre saker och samspelet mellan dem. Deltagare var författarna Lars Nord och Jesper Strömbäck samt Per Schlingman och Nisha Beshara.

En av författarnas slutsatser var att M är det klart mest marknadsorienterade partiet. Detta ska jämföras mot övriga partier som är produktorienterade alt säljorienterade. Kortfattat kan man säga att ett produktorienterat parti jobbar med att utveckla den egna politiken för att vinna röster, det säljorienterade partiet vill främst marknadsföra den egna politiken. Här kan man se att S har gått från ett starkt produktorienterat parti till allt mer bli ett säljorienterat dito. Idealister brukar se ner på säljorienteringen, de brukar mena att har vi bara tillräckligt bra politik så kommer folk att rösta ändå och att sälj tänket är populism. Visst finns det en poäng med att tänka så, man tror att väljaren är rationell, vill skaffa sig info och dessutom att den ser till andra intressen än sina egna. Men tyvärr är inte verkligheten sådan och att kommunikationen är en viktig del är något vi måste leva med och acceptera.

Moderaternas gång mot ett marknadsorienterat är dock det som oroar mig både som engagerad samhällsmedborgare och politiker. I grund och botten handlar det om att ta reda på vad en stor grupp av väljarna vill och sedan förflytta partiet till den positionen. När moderaterna blir värsta välfärdskramarna är det ett tydligt utslag av en sådan strategi. Per Schlingman sa naturligtvis inte att det var så de tänkte utan snarare handlade det om att "lyssna in väljarens verklighetsbild och leverera lösningar".

Frågan är bara var går gränsen. Om mitt parti tror att förbifarten är dålig men säger ja för att vinna röster så skulle det vara ren populism. När vi istället sa att vi anser att vi släpper kravet på att Sverige ska gå ur EU men är fortsatt kritiska så är det ett utslag av pragmatism. Frågan är var, exakt var, går den moderata gränsen för populism. De har redan accepterat LAS, värnskatt och vill dessutom värna välfärdens kärna (dock odefinierat vad kärna innebär). Detta faktum ledde idag fram till att en medarbetare på DN ledareredaktion just frågade om Per Schlingman och moderaterna hade övergivit sin ideologi.

En fråga lika underhållande som berättigad. För hur kan det komma sig att en sådan förändring är möjlig att genomföra? Skulle ni kunna tänka er att S skulle helt plötsligt börja kampanja mot LAS?

Moderaterna och Per Schlingman är skickliga inte tu tal om det och så länge ett nytt eller gammalt parti inte attackerar från höger så kommer de att hålla på. Det är väl bara det att man tycker att det borde finnas en hederlighet i politiken. Att vi partier har som uppgift att vara en länk mellan ideologi och väljare.

Men sloganen "Ja till allt bra, Nej till det dåliga" kanske är den mest framgångsrika?

Per Schlingman, Väljare Partierna och Medierna, Val 2010

Vad hände med normpolitiken

Idag skriver aftonbladet om hur mycket du lånar ut till staten i form av mer statsskuld. Min fråga blir om någon kommer ihåg normpolitiken? Den brukade vara tätt förknippad med ord som överskottsmål och utgiftstak eller fraser som "ordning och reda i statens finnanser". Den sista brukar fortfarande användas men det går tydligen bra att ha ordning och reda utan att överskottsmål. I alla fall nu för tiden, i alla fall när Borg är finansminister.

I samband med att det var turbulent vad relationen skulle vara mellan S, V och Mp under hösten brukade jag till sista blodsdroppen försvara vårt parti inställning till just överskottsmålen. För om jag ska vara helt ärlig så gillar jag den.

Jag gillar den för att med överskottsmål så kan jag som medborgare vara säker på att slippa höra om saker som inköpsstopp eller anställningsstopp. Detta eftersom kommun, landsting eller stat kommer att vara tvungen att höja skatten om inkomsterna inte räcker till. Allt tok skära i kostnaderna, brukar dock undvikas av politiker in i det längst.

Jag gillar normpolitiken för att den skapar ärlighet i politiken. Alla måste prioritera med samma pengar. Hade Reinfeldt velat krypa till korset med att ge pengar till kommuner och landsting så hade han också fått höja skatten. Eller välja att skära, detta hade visat exakt hur mycket nytt arbetarparti moderaterna hade varit.

Till sist gillar jag normpolitiken för att den är långsiktig. Den siktar på att skapa förbättringar på 20 års sikt inte nästa val eller mandatperiod.

För igår var Reinfeldt på Tv och snubblade på orden på det som är ekonomihistoriens fulaste ord. Han sa "vi måste brygga över den här lågkonjungturen". Det fick mig att rysa. Ni som är yngre eller/och inte läste ekonomihistoria vet nog inte vad det är. Men jag kan säga att den innebär stora subventioner till dödsdömda företag, typ varv, samt igångsättande av storskaliga projekt utan ekonomiska kalkyler, typ Stålverk 80. Vi har testat det en gång, det funkade inte.

Jag tror att normpolitiken kommer tillbaka. I nästa högkonjunktur. Då behövs den dock inte, vi behöver den nu när det är som tuffast och viljan att ta genvägar är som störst. Då behövs det normer som begränsar politiken till de ramar som verkligheten ger.

Arbetslöshet, Aftonbladet, Normpolitik

Grön och Röd i Stockholmstad

Idag publicerar DN en artikel med en mätning av valresultatet för riksdagsvalet i valkretsen Stockholm stad (lite impad över att de ny har lyckats skilja på staden och länet!). Grön Ungdoms förbundstyrelseledamot Christian Valtersson kommenterar förtjänstfullt här. Detta är en mätning som väcker eftertanke.

För det första för att den med all önskvärd tydlighet visar att det är en mycket lång väg att vandra för att nå en majoritet i stadshuset. Den samlade oppositionen samlar knappt 40 procent av rösterna. Även om KD och C skulle bli av med sina mandat så skulle M och FP kunna bilda egen majoritet. Att vinna valet i staden tillsammans med de övriga samarbetspartierna är ett av de målsättningar som satts upp för den här valrörelsen. Frågan är dock om vi idag verkligen har de verktyg som krävs för att nå dit?

En av de saker som kommer att behövas är att Mp piskar in minst 20 procent av väljarna för att det ska kunna låta sig göras. Det i sin tur kräver att vi skaffar oss väljare djupt in bland de väljare som idag röstar borgerligt. De finns ju ingen mening med att sno väljare från S. Idag kan jag inte se att dessa väljare skulle kunna förmås att välja grönt baserat på någon annan fråga än förbifarten kontra kollektivtrafiken.

För S måste läget kännas väldigt bekymmersamt. Faktum är nog dessutom att det inte finns så mycket de kan göra. Jo en sak, men den är ju inte möjlig.

Val 2010, Rödgröna, Stockholm

Veckan som gått

Jag har försökt men det går inte. Det går inte att börja sammanfatta veckan utan att börja med Zlatan. Det finns ingen Svensk fotbollspelare och har aldrig funnits någon som Zlatan. Mins EM matchen mot Italien 2004, mins kvalmatchen mot Ungern 2007 och mins Ungern 2009. Hade det varit Teddy Lucic som kommit fri med inga sekunder kvar hade målvakten tagit bollen, nu gick den i mål. Och för att min far ska få njuta lägger jag upp en youtube länk.

Idag var det dags för den rödgröna dagen i Kungsan. Det har varit ett ganska drygt arbete med att få fram alla de funktionärer som riks har behövt till det här projektet. Jag vill berömma hela och Jakob för deras arbete. Men ska det bli valseger krävs bättre planering och koordinering. Nu gick allt bra, det kanske det gör nästa gång med. Men en gång kommer det bli fjasko. I vilket fall är jag glad att detta kan läggas bakom oss.

Till sist förbifarten. Vilken jävla skit!

Zlatan, Rödgrön dag, Förbifarten

En rödgröndag är trots allt en historisk dag

Imorgon söndag är det dags för de rödgröna att bjuda in till stor fest i Kungsan i Stockholm. Det är lätt att glömma bort med tanke på att samarbetet mellan S, Mp och V varit etablerat ganska länge att det först nu är ett samarbete som syftar till att skapa ett gemensamt regeringsunderlag.

Jag gillar inte alltid S politiken, hade jag gjort det hade jag varit Sosse. Jag gillar inte V politiken heller alla gånger, hade jag gjort det hade jag varit medlem där. Jag vet också att det finns flera medlemmar hos dessa partier som anser att vi är ett kälkborgerligt parti som inte förstår världens egentliga tillstånd. Men oavsett så är det vårt gemensamma ansvar att samla alla de väljare som vill ha en annan regering än den nuvarande under ett paraply för att just åstadkomma detta.

Vi kan bråka om nyttan av en förbifart och människors rätt att jobba och bosätta sig var de vill i världen. Men vi måste också kunna för väljarna visa att vi kan leverera svar på hur vi ska hantera dessa frågor. Ett år kvar till valet börjar det bli dags för rödgröna att ge svar. Hoppas några av dem kommer imorgon.

Välkomna!

De Rödgröna, Kungsträdgården, Artister för ny regering

Förbifarten är ett gissel för rödgröna

Idag blev det klart att regeringen kommer att säga ja till förbifart Stockholm. Med godkännande av detta enorma vägprojekt som är budgeterat till 27,5 miljarder och som i princip ska bygga en tunnel från Skäris till Häggvik visar regeringen verkligen sitt rätta ansikte när det gäller klimatpolitiken. Inte bara olika miljöorganisationer utan även flertalet myndigheter har kritiserat projektet. Projektet beräknas öka koldioxidutsläppen från fordonstrafiken i Stockholms län med 80%, detta i en tid när vi akut behöver vidta åtgärder för att sänka koldioxid utsläppen. Detta försöker regeringen och Bilsweden förklara bort med att vi behöver få bort genomfartstrafiken från Stockholm. Denna trafik som idag står för 2% av all trafik på Essingeleden. Förbifarten kommer istället generera stora trafikökningar inom länet.

Tar man detta i åtanke är det inte svårt att komma på saker för 27,5 miljarder vi skulle kunna göra istället. Pendeln från Nynäshamn skulle kunna komma i tid. Tvärbanor mellan de södra förorterna skulle kunna byggas. O taxorna skulle kunna sänkas. Detta är åtgärder som skulle gynna både klimat och framkomlighet. Det finns idag ingen vetenskap som styrker att fler vägar leder till ökad framkomlighet, det leder bara till mer trafik.

Och då har vi inte ens börjat prata om de miljöeffekter som själva byggandet skulle få på exempelvis Lovön.

Men förbifarten är inte bara ett test för regeringens klimatpolitik utan även för Socialdemokraterna. För skrappar vi på ytan och kollar hur många av arbetarekommunerna har agerat i länet ja då ser vi att förbifarter har ett brett stöd både bland S medlemmar och bland deras väljare. För S är förbifarten en loselose fråga. De förlorar på att säga nått och de förlorar på att inte säga nått.

Dags att välja mellan betong eller grönt folkhem?

Förbifarten, regeringen, rödgröna, miljöpartiet

Carlgren sänker förväntningarna inför klimatmötet

Dn skriver idag om dödläget inför klimatförhandlingarna i Köpenhamn. Ingen av de stora aktörerna, möjligen för undantag av Japan, har gjort några större förflyttningar kring vilka åtaganden man är beredda att göra. USA lider dessutom enligt artikeln av handlingsförmågan kringskärs av förhandlingarna kring Healthcare reform.

Med risk för att låsa krass känner jag bara att detta är en medveten strategi från samtliga stora aktörer för att sänka nivån för vad mötet. Utrikespolitiska möten och förhandlingar brukar just präglas av nattmanglingar och stängda dörrar. För att räddas precis innan deadline och sedan åker ledarna hem till sina respektive länder och berättar helt olika historier kring vad de kom fram till.

Artikeln i Dn ska alltså i första hand tolkas som en del av det inrikespolitiska spelet. Carlgren vill vara säker på att få ut bilden av hur svårt och jobbigt allt är. För om han gör det och det trotts allt blir ett avtal av typen 40 procent minskning till 2050, vilket är helt otillräckligt, så kan han och Reinfeldt nöjt komma hem och sprida uppfattningen om att detta var det bästa möjliga resultatet. Och då blir det bara en fråga om personlig trovärdighet.

Inget är så praktiskt i politiken som möjligheten att skylla på andra.

Andreas Carlgren, Klimat, Köpenhamnsmötet

Starkt jobbat Bodström

Vår kära Tomas Bodström har enligt ett inlägg på sin blogg svårt med rovdjur. Han skriver citat "Faktum är att jag har allt svårare att se poängen med att ha djur i våra skogar som dödar människor. Är det inte mest miljöpartister, framför allt de som bara håller sig innanför tullarna, som är de värsta rovdjurskramarna?". Detta inlägg tas sedan tillbaka med motiveringen att han har svårt att komma på några sakliga argument för att vinna debatten mot en av de som kommenterat inlägget.

Det är fint herr Bodström att du känner till uttrycket hellre fly än illa fäkta, kanske borde du även lära dig tala är silver, tiga är guld. Problemet är dock att du inte är själv med att låta rädslan för rovdjur styra dina ord och tankar. Alla fyra svenska rovdjur är normalt skygga individer som jagar utan att konfrontation med människor. Och framför allt aldrig människor som byte. Attacker sker endast om de känner sig själv eller sin avkomma hotade. Att en björn bitter en jägare i armen är kanske inte så jävla konstigt, kille försökte ju ha ihjäl honom. Jag hade kunnat tänka mig betydligt värre grejer att göra mot nån som siktar på mig med gevär. Och vill man inte att en hund ska bli attackerad av rovdjur, skicka inte ut den i skogen då för att leta upp dem.

På frågan kring om jag vill ha en björn innanför tullarna så är svaret nej och vet ni vad, jag tror björnen håller med.

Tomas Bodström, björn, rovdjurspolitik

SD bygger Moské i Landskrona

Jag vet inte riktigt vad som är mest humoristiskt. Det faktum att en SD politiker lämnar in en bygglovs ansökan för en Moské eller att en församling som vill bygga en Moské vill göra det på en fastighet ägd av en Sverige demokrat. Humor är det i vilket fall!

Läs artikeln på politikerbloggen här

Sverigedemokraterna, Moské, Landskrona

Söndagsbetraktelser

Precis som förra söndagen blir det endast lite trötta betraktelser:

Kul för Flugesang att han får vara rymden, jag är glad att vara på jorden.

Fest två dag i rad är tydligen över vad jag orkar med nu för tiden. Men grattis Maria Ferm och grattis Jon och Helena även om 20 spänn i baren var lite för billigt.

Nu ser vi fram mot en ny vecka som avslutas med de röd-gröna i kungsan. För hela programmet klicka här

Flugesang, Rödgröna, Kungsträdgården

Bra M beslut angående invandrare med jobb

Nu har Moderaternas stämma beslutat att invandrare med jobb inte längre ska behöva åka hem för att söka arbetstillstånd enligt de nya reglerna. Förut, om man kommit hit och sökt uppehållstillstånd pga humanitära skäl och blivit nekad detta men har kunnat få stanna eftersom man har arbete så har vederbörande varit tvungen att åka hem för att söka arbetstillståndet.

Jag kommer ihåg när detta diskuterades och redan då reagerade vi i Mp över att det var mycket märklig att det var tvunget att gå till så. Men det var ett av regeringens krav.

Så nu är det väl bara att slänga in en motion om att detta ska förändras så får vi se om M känner sig bundna vid sitt stämmo beslut.

Moderaterna, integration, invandring

Moderaterna vill införa dödspaneler!

Som sagt var jag för inte så länge sedan i USA och fick då tillfälle att därifrån följa debatten mellan republikaner och demokrater angående Obamas sjukvårdsreform. En av de största skrämselargumenten som Republikanerna körde med var att sk Deathpanels skulle införas med Obama planen. Man menade att regeringsbyråkrater skulle få rätta att bestämma vilken vård du som patient har rätt till. Detta var en helt bissar anklagelse eftersom detta alls inte var syftet. Utan handlade om rådgivning om vård i livets slutskede.

Men nu verkar moderaterna ha nappat. Moderaterna vill idag på DN debatt lagstifta om vilken vård du som patient har rätt till för olika åkommor. Detta resonemang byggs upp med att landstingen har för stora olikheter i väntetider och tillgänglighet för olika sjukdomar. Och visst låter detta bra vid första ögonkastet. Men tänk efter lagstifta?

Om vi lagstiftar att jag har rätt till gipsning vid benbrott, kan jag då stämma landstinget om de inte vill ge mig det pga att läkare anser att andra behandlingar är bättre eller lika bra men billigare? Om jag har lagstiftad rätt till antibiotika kan jag inte då kräva att få det. Hur lång lista kommer det inte att bli och man ska lagstifta kring behandlingar? Och tillsist måste väl ändock detta vara en bedömning gjord av läkare vilken behandling som är bäst. För om vi ska använda USA högern retorik. Om staten ska lagstifta om vilka behandlingar jag har rätt till då kan de ju även tala om vilka behandlingar jag INTE har rätt till. En tanke som skrämmer.

För det andra så är debatt artikeln landstingsnedläggningsmoderaternas revansch. Genom att på detta sätt förvandla landstinget från en demokratisk församling till en utförarmyndighet tas alla poänger med de demokratiserings projekt som regionsbildningarna inneburit till stora delar bort.

Så en uppmaning till alla läsare, läs DN debatt igen och fundera på konsekvenserna.

Moderaterna, Sjukvård, Filippa Reinfeldt

How I met Maria Ferm

Många av mina vänner (Tomas M, Anders W och CV) har beslutat sig för att hedra Maria Ferm på hennes myndighetsdag (eller just det har vi inte sänkt den åldern numera, osäker) genom att berätta om hur de mötte henne första gången. Jag har själv sedan länge passerat denna magiska gräns på 24 år så jag vet precis hur stort det kan kännas. Jag tänkte inte heller vara sämre än att berätta min version av hur jag första gången träffade Maria Ferm.

Jag letade mig fram bland de fallfärdiga husen i slummen på söder för att hitta till Ringvägen 109 tror jag det var där ett litet obetydligt parti i Europas norra hörn höll till. Jag ringde på dörren bara för att upptäcka att det ändå inte fanns någon. Väl inne blev jag tvungen att med snöskyffeln skotta mig en gång framför mig igenom det tjocka lagret av smutts, damm och skorstens sot. Därinne längs in i ett hörn satt det obetydliga partiets studentförbund och hade möte.

Jag hade blivit dit kallad för att styra upp förbundets ekonomi. Ett uppdrag jag var ytterst oförbered på och synnerligen olämplig till. Bland deltagarna fanns dock en klart lysande stjärna nämligen Maria Ferm.

Resten är historia.

Maria Ferm, how I met

Sänd debatten ändå SVT

Politikerbloggen skriver nu att Agenda ställer in en planerad debatt eftersom statsministern inte vill ställa upp pga "borgfred". Frågan är bara om Reinfeldt bara för att han av riksdagen blivit utsedd till statminister också har fått rätten att bestämma när SVT ska sända politiska debatter. Tänk om han skiter i slut debatten nästa gång? Ska de inte sända den heller då?

Svt borde visa att vi kommer över dagis nivån där en person tillåtts sabba för alla andra. Sänd debatten ändå!

Fredrik Reinfeldt, Borgfred, SVT

Ted Kennedys död

När vi var i USA nämndes faktiskt Ted Kennedys namn. Anledningen var att han sedan ett tag tillbaka, då han visst att han var sjuk, bett guvernören att hans plats skulle fyllnadsväljas. Nu kommer denna process att ta mycket lång tid vilket tyvärr innebär ett ganska stort problem för Obama och hans administration. Nu har man nämligen återigen förlorat sin super majoritet i senater eftersom denna bestäms av antalet platser man besitter och något så dumt som kvittning kör de inte med i senaten.

Det hade funnits ett teoretiskt alternativ nämligen att låta frun besätta platsen. Låter bisart men är faktiskt sant! Läs på cnn.com

Ted Kennedy, Obama,

Skrivkramp

Ber om ursäkt för att det inte kommit något blogginlägg idag. Men faktum är att inget av de ämnen som för tillfälligt varit på tapeten har intresserat mig att ha någon längre utläggning om. Men det är klart korta statement kan man ju alltid göra:

S behöver ny storstadspolitik? – Jag tror inte väljarna röstar på storstadspolitik jag tror de röstar på ett partis hela politik. S politik väcker inte mycket gehör i storstaden men väl i andra delar av landet. De får väl avgöra vilka de vill loka, båda går nog inte.

Reinfeldt och Israel – stå på dig för en gångs skulle är jag på din sida.

Och nä man får inte fuska på tentor inte ens om man är borgarråd och miljöpartist.

Socialdemokraterna, Israel, Reinfeldt

Reinfeldts testballong flög tydligen inte så högt

Så var man hemma igen efter tre veckor i det stora landet i väst. Det är mycket som är annorlunda där mot här, vissa saker bättre andra sämre. Jag hoppas kunna väva in detta mer i framtida inlägg. Ett av de saker som absolut är annorlunda är debatten kring skatten. Att som Amerikansk president inte ha som ambition att sänka skatten är ungefär som att säga att man inte vill regera. När Obama på ett townhall möte som CNN sände hävdade att det var rättfärdigt att höginkomstagare betalade samma skatt som alla andra, och som dessutom var den nivå som fanns på Reagans tid buade delar av publiken.

Här i Sverige skickade Reinfeldt upp testballongen om att genomföra ytterligare inkomstskattesänkningar. Men kanske gick det inte riktigt som tänkt, för inte ens DN blev överförtjust. Eller ja det tyckte iden var bra men att tidpunkten var illa vald.

Själv kan jag bara säga att jag hoppas att moderaterna får sin vilja igenom. Att prioritera skattesänkningar i detta läge skulle vissa exakt var Moderaternas politik går ut på. Det går knappast att med trovärdighet hävda att man värnar om välfärden om man sänker skatter när kommunerna blöder. Dessutom är det tydligt att nivåerna inte står i proportion till ökningen i inkomst för medelinkomsttagaren. Vi gröna skulle exempelvis kunna argumentera att vi sänker t-baneavgiften mer än vad M sänker skatten. Jag tror att de får svårt att ro hem den debatten.

Svenska folket tycker inte om nationalekonomiska teorier. De gjorde inte det i EMU debatten och gör det inte nu heller. Är det kräva tider då håller man i degen är den enkla devisen. Därför måste också vi rödgröna hålla i pengarna och inte lova bort dem till folk som vill hålla liv i sjunkande skepp i form av bilföretag ett tag till.

Fredrik Reinfeldt, Skatter, Rödgröna

Semestern över

Bloggen återkommer imorgon.

Att skolka är ett tecken på politisk naivitet

Christian Engström meddelar att han har för avsikt att inte delta i möten där frågor för honom eller hans parti som inte är intressanta kommer att avhandlas. För egen del måste jag säga att detta beteende är ett utslag av en stor portion naivitet eller bara ren dumhet. Jag tror inte att jag kan räkna till hur många möten jag suttit på med den enda syftet att bevaka så att det inte händer nått som Mp inte skulle uppskatta. Att redan tidigt deklarera att man inte tänker gå på vissa möten kommer ofrånkomligen göra att vissa frågor bara kommer att råka dyka upp på dessa möten. Och vips så har PP gått med på att rösta på ett sätt som de säkert inte skulle ha gjort om de varit närvarande när beslutet fattades, eller diskussionen genomfördes.

Det enda sättet som PP kommer att kunna undvika detta är genom att bygga upp en enorm apparat för att sitta och lusläsa varenda mötes handling som både kommer in både från möten som varit eller ska vara. Och inte ens då kanske de kommer att uppmärksamma de viktiga detaljerna. Som ibland kanske inte ens kommer att stå någonstans.

Jag förstår att PP vill markera sin enfrågestatus men detta är bara dumt.

Christian Engström, Piratpartiet, skolka

Pinsamt av Marianne Samuelsson

Några av landshövdingens Marianne Samuelssons minst lojala undersåtar hade lyckats med konstycket att spela in när hon på möte öppet argumenterar för särbehandling av gotländska företagsledare. Den hela sändes idag på morgonen på Ekot, men kommenteras även av Svenska Dagbladet. Att vederbörande är fd Mp språkrör gör det hela än mer pinsamt eftersom det hela handlar om utbyggnad av en strandtomt. Principiellt är det ju på det flagranta sätt som Samuelsson skiter i allas likhet inför lagen som är det mest upprörande.

Enligt Mp stadgar kan en person uteslutas om den uppenbart motverkar partiets ändamål. Ändamålet definieras som politik i enlighet av kongressen fattade program och beslut. Jag vet dock inte om Samuelsson fortfarande är medlem men att strandskydd är en viktig fråga för Mp behöver ingen tvivla på.

I vilket fall kanske hon bara skulle ta och avgå.

Marianne Samuelsson, Landshövding, Strandskydd

Dags för en ny förortsstrategi

När jag började på det här jobbet var en av de första saker jag skulle ta tag i att göra en strategi för hur vi skulle nå olika prioriterade målgrupper i valet 2010. En väldigt stor del av ett sådant arbete handla om att omsätta politisk erfarenhet i politiskt arbete. Skulle man vara riktigt fräck skulle man kunna hävda att det just är för detta arbete som de betalar mig. Detta kan nämligen i läras på någon pol mag utbildning i världen. Endast den direkta kontakten med olika väljare och deras livssituation kan skapa en intuitiv känsla för hur dessa människor, generellt sett, kommer att reagera på olika politiska utspel eller dyl.

Det största problemet för oss inom Mp är att vi behandlat förortsväljarna som vilken grupp som helst. Vi skickar ett pressmeddelande och säger att vi tycker att diskrimineringen ska upphöra och att vi vill ha en generösare flyktingpolitik, och skulle det inte räcka så kan vi alltid vara emot Israel en del med. Och efter detta förväntar vi oss en hord av nya väljare, eller i alla fall att de ska komma om vi talar om ovanstående saker flera gånger om. Jag tror inte det är så det fungerar. Efter nästan två år i en förort är jag nu allt mer övertygad om att det inte är så det fungerar.

Oavsett var vi vänder oss i världen och tittar på så kallade utanförskapsområden, att dessa områden ser helt olika ut låter vi tillsvidare var den sammanhängande faktorn får bli att de består av en högre procent andel personer som befinner sig utanför majoritetssamhället, framträder ett tydligt mönster. Ett förtroendekapital för att agera politiskt kan endast byggas på att du är en etablerad aktör i området. Hizzbolla får inte stöd för sina galna politiska idéer genom att skicka pressmeddelanden utan för att de är de enda som erbjuder människor i extrem missär ett socialtskyddsnät. Tittar vi historiskt i Sverige ser vi samma sak, det var genom det fackliga arbetet som Sossarna kunde etableras som politisk kraft, inte tvärt om.

Nu är som jag skrev ovan skillnaden mellan Libanon och Skärholmen enorm. Men personerna som bor där är visserligen intresserade av de saker som jag skrev ovan. De är även intresserade av att få arbete och att deras bostäder och bostadsområden ska hålla hög kvalité. De vill ha fungerade barnomsorg och skolor precis som alla andra. Och de är väldigt trötta på att läsa pressmeddelanden. Vill vi ha deras förtroende måste vi börja med att leverera, sen kan vi börja tycka. Problemet är att det just är att tycka saker som vi gör, det är lite det som den politiska verksamheten går ut på.

Jag har inte de bra svaren men jag tror i alla fall att jag kommit närmare att identifiera problemet.

Miljöpartiet, politisk strategi, förorten

Kan Sverigedemokraterna brustit i sin researches?

Att SD nu lyckats skaka fram en präst till sin lista har blivit en stor diskussion på morgonnyheterna. Frågan jag ställer mig är dock huruvida SD verkligen har kollat upp prästen Axel W Karlsson innan han fick kandidera. För var det inte SD som var Sveriges Israelvänligaste parti hur stämmer det då med följande uttalande från Karlsson i GP 13/5 -94 och som tas upp på radio islams hemsida:

"De flesta människor har hört talas om att det finns bibliska texter där Israels barn uppmanas att massakrera sina fiender. Israels brutala krigsföring och kränkningar av folkrätten har rest frågan om dessa texter fortfarande idag kan ha en destruktiv inspirerande kraft. Efter Baruch Goldsteins Hebron-massaker och åtskilliga bosättares applådering av honom kan man knappast avfärda den frågan som irrelevant."

Läs även andra bloggares åsikter om Sverigedemokraterna, Kyrkovalet, Axel W Karlsson

Historien går igen när Carl Bildt lägger ner konsulat men räddar kulturen i Paris

För den som inte redan har läst det kan jag varmt rekommendera maktahavare.se och deras tog sågning av Carl Bildt rörande nedläggningen av Svenska konsulat och världen över. Själv känner jag inte att jag kan avgöra i vilken grad ett kulturhus i Paris eller konsulat i New York eller Kanton ska ställas mot varandra budgetmässigt eller huruvida man ska försöka bevara samtliga dessa anläggningar. Däremot tycker jag att det finns en mycket intressant historisk parallell för själva huvudtemat av konflikten så som makthavare.se beskriver den, nämligen högdiplomatin kontra näringsintressena.

Någongång under mitten av 1600-talet gjorde Sverige som bekant ett mycket misslyckat försök att agera kolonialmakt i USA. Detta försök stöp till mycket stor del pga bristande ekonomisk uppbackning. De många dyra krigen i Tyskland och Polen gjorde en sådan satsning omöjlig. Den ansvarig för detta projekt försökte desperat övertyga de överordnade i Stockholm om att i Amerika fanns stora naturresurser som var nästan helt oexploaterade.

Men, detta öra ville man inte lyssna på. För landvinningar på kontinenten gav ära och berömmelse vilket de inte gjorde i Amerika. Och visst känns det lite som samma konflikt i repris, grabbarna som vill leka världsdiplomater vill ha kvar kulturhuset i Paris medan de som vill främja svenska exportintressen ser det som nödvändigt att behålla närvaron i New York och Kanton. Så historien går igen, bara i nya versioner.

 

Carl Bildt, Makthavare.se, UD

Skattefrihetensdag

Varje felaktigt använd skattekrona är en stöld från de fattiga!

Detta brukar vara moderaternas favorit sosse citat att dra fram vid olika tillfällen. För er som inte vet så var det Gustav Möller som sa det. Och visst äger citatet en viss rättighet, en höjning av skatterna drabbar de med lägst inkomster mest på det sättet att de får störst del av sitt konsumtionsutrymme beslagtaget. Omvänt så är de den mest effektiva gruppen att sänka skatterna för eftersom de spenderar en mycket stor del av de pengar som blir över. Det samma gäller för höjda bidrag för samma grupp, ex studiemedel eller bostadsbidrag. De rika tenderar istället att lägga ökade marginaler på hög.

Skattebetalarnas förening firar idag skattefriadagen och tycker att vi ska hissa flaggan för att från och med nu går våra inkomster till oss och inte till staten. Frågan om skatter har varit en av de som det gnisslats mest om inom de rödgröna V vill ha höga inkomstskatter vilket vi generellt har varit emot. Personligen är jag kluven.

Att regeringen gjorde bort sig med att sänka skatterna så mycket i högkonjunktur är helt klart uppenbart. Det hade varit bättre att kompensera kommunerna för deras minskade inkomster så att de hade sluppit höja skatterna. Detta eftersom deras skatt drabbar alla, tillskillnad från den statliga brytpunkten som endast drabbar vissa.

Jag tror att det är mycket svårt att höja inkomst skatter utan att tydligt koppla detta till en tydlig välfärdsåtgärd. Dessutom är jag inte säker på att det är rätt väg att gå. Skatter på lön och arbete är ju beskattning på något som vi vill främja (dvs arbetande och anställande) och därför får dessa skatter gärna vara låga. Dessutom kan de med höga inkomster av denna typ lätt smussla bort dem och slippa skatt. Däremot skulle det vara bättre att höja konsumtionsskatterna, både av klimatskäl men även för att stävja en kosumtionskultur som i min mening är osund. När saker blir för billiga blir de även utan värde för innehavaren. Detta märks inte minst på den göra om köket hets som drabbade Stockholm för några år sedan, eller köp och renovering av sommarstugor.

Större inkomster och mer prylar skulle dessutom göra att fler prioriterade varandra. För varför ska hela svenska folket sitta i varsin sommarstuga och i varsin båt som de inte hinner med när de kan åka och hälsa på vännen för vilken något av dessa har en stort värde och bygger på ett genuint intresse?

Skatter, frihet, skattefriadagen

Vi betalar inte, vi betalar inte!

Ledsen Dario Fo för att jag lånar titeln på din mest kända pjäs. Dessutom är det inte helt sant, det finns saker jag betalar för. Jag betalar för min Spotify. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att betala för en liknande tjänst rörande film. Men jag kommer aldrig att betala för DN.se eller någon annat mainstrem nyhetsmedia på nätet, däremot betalar jag ju för att få pappersvarianten i brevlådan.

Vad är då den röda tråden mellan dessa olika beslut?

Jo att det inte är själva innehållet som jag och troligen även flera andra konsumenter är beredda att betala för, utan för hur själva tjänsten levereras.

Jag betalar inte för min Spotify för att jag måste, utan för att jag vill slippa reklamen och för att slippa ladda ner massa torrents till min dator som jag aldrig kan vara helt säker på att de inte innehåller virus. När det gäller film kan jag i vissa fall betala 90 – 100 kr för att gå på bio, men det jag betalar för är ju inte själva filmen utan för inramningen och att det är en happening att gå på bio.

Jag kan mycket väl slå upp DN.se med datorn i högsta hugg till frukost och börja scanna nyheter eller bara lyssna på radion. Men av någon anledning trivs jag med att bläddra bland sidorna och prata med J om de olika nyheterna. Att betala för DN.se skulle vara helt bissart. En majoritet av nyheterna där är ändå bara TT telegram som har en extremlåg per enhet kostnad för tidningen att producera, det samma gäller aftonbladet eller expressen. Jag betalar för Fokus för att den i alla fall har ambitionen av att vara fördjupande. Ska jag betala för nyheter på nätet måste de producera något som jag inte kan få på nått annat ställe. Men istället för att satsa på ökad kvalité kräver nu DN att informationsflödet ska begränsas för att öka betalningsviljan. Kanske vore det bra om det blev så eftersom det antagligen skulle vara spiken i kistan för de gamla mediedrakarna.

Men bättre vore om de stora medieproducenterna vaknade upp och insåg att det numera är köparnas marknad, och vi betalar i väldigt låg utsträckning för skit!

Upphovsrätt, DN, Mediaoffensiv

Fel att porta studenter från diktaturer

P3 nyheter rapporterar nu att flera Svenska universitet blockerar studenter från Nordkorea eller Iran från att läsa kurser där kunskaperna skulle kunna användas för att framställa kärnvapen.

För min del måste jag säga att detta kan vara något av det tramsigaste som jag hört. För det första kan den kunskap som i så fall skulle förvärvas i Sverige lätt kunna förvärvas i andra länder, ex Ryssland eller Kina. Sverige är heller inte något land där vi besitter spetskompetens varken på att tillverka kärnkraftverk eller kärnvapen. Kvar blir därmed endast ett förbud mot studenterna att studera. Jag är helt övertygad om att personer från Iran och Nordkorea kommer att vara betydligt mer ifrågasättande om sin egen regim efter att ha vistats utomlands den de var innan. Jag tror att internationellt utbyte är en förutsättning för att hålla igång en fungerande opposition.

Vi är säkert bra på att lära ut atomklyvning men troligen ännu bättre på att lära ut fungerande demokrati.

Studenter, Nordkorea, Iran

Stor ökning av arbetskraftsinvandringen

SVT:s Rapport rapporterade igår om att det har skett en kraftig ökning av arbetskraftsinvandringen till Sverige sedan den nya lagen trädde i kraft, totalt var det 13000 personer som fått arbetstillstånd från december till juni.

Personligen ser jag detta som en seger för det gröna perspektivet om en friare arbetsmarknad framför den traditionellt röda reglerade. Att det dessutom framför allt är personer från öst Asien tyder dessutom på att det faktiskt inte är personer som flytt från andra humanitära kriser som kommit hit.

Min förhoppning är att det ska kunna gå att fortsätta att hitta politiska majoriteter för en breddning av arbetskraftsinvandringslagstiftningen. Genom att exempelvis ge alla personer som vistas i landet rätt att stanna så länge de uppbär ett arbete och ge samtliga personer som kommer hit minst ett halvår på sig att hitta ett skulle en mycket effektiv omväg kring den förhatliga asylrätten kunna skapas. Kan sedan försörjningsplikts lagstiftningen omvandlas till att få innebörden att en person boende i Sverige har rätt att ta hit vem som helst under förutsättning att den går med på att försörja vederbörande så kommer vi komma nära en invandringspolitik som kan kallas human.

Det är min fasta övertygelse att ökad arbetskraftsinvandring är både nödvändig och önskvärd. Vi kommer aldrig kunna försörja den stora andel äldre som ligger framför oss under de närmaste 30 åren utan att öka den skattebetalande basen. All historisk empiri pekar dessutom på att de största perioderna av ekonomisk utveckling i världen sammanfaller med stor grad av invandring och urbanisering. Det enda som finns att frukta är fruktan själv, samt att personer med utländskbakgrund fastnar i gamla strukturer. Invandring ska inte ha som fokus socialt omhändertagande utan arbete. De som flyr från väpnade konflikter och är behov av vård ska få detta men fokus ska alltid ligga på att personen så snabbt som möjligt ska komma i arbete och därmed kunna försörja sig själv.

Läs även andra bloggares åsikter om Arbetskraftsinvandring