En gång för länge sedan hörde jag av en gymnastiklärare att den svåraste löpgrenen i friidrott var 400m. Anledningen till detta var att den var tillräckligt kort för att man var tvungen att springa för fult hela tiden, men tillräckligt lång för att man skulle behöva springa med mjölksyra en ganska stor del av vägen. Varför 400m häck, som logiskt sätt måste var lika jobbigt plus att man måste hoppa över häckar, ansågs svårare vet jag inte men det hör inte heller till saken.
Om denna valrörelse ska liknas vid ett fyrahundrameterslopp så är vi definitivt i ingången till sista kurvan nu. Inom en månad måste allt ligga fast, allt är då för sent för att ändra då handlar det bara om upploppet, ett stenhårt kampanjande hela tiden, för att komma in i mål. Men frågan är hur man ska bedöma vem som vunnit eller vilken position som partierna har inför upploppet. I min bedömning av detta kommer jag att inrikta mig på den lokala arenan.
Om man bara utgår från största parti så har naturligtvis S redan vunnit. Inget parti kommer att bli större än dem, det vore den största sensationen som skulle ha hänt i svensk valhistoria någonsin. Moderaterna kommer antagligen att bli tvåa och antagligen fp trea, men sedan blir det nog huggsexa om de övriga platserna. För att göra jämförelsen lite kuligare tänkte jag därför inrikta mig på vinnare och förlorare jämfört med förra valet.
Låt oss börja från bana ett med V. Vänstern tappade mycket på bortre rakan, mycket interna stridigheter, många avhopp en stor och jobbig kommunist debatt i media. Dock känns det som att man sedan kongressen i Göteborg hämtat sig lite och lokalt har man inte haft några stridigheter å andra sidan så har man följt riksresultatet slaviskt under lång tid. Har helt klart en bit kvar till täten, har man krafter nog kvar att hämta in?
Bana två borde då vara Hallelujamoderaterna, eller Kd som de också kallas. Hade även de lite problem i slutet av raksträckan med sviktade opinionssiffror och en ny partiledare men har tack vare draghjälp av borgerliga media och en råpopulistisk politik lyckats komma ganska starkt i kurvan. Men lokalt befolkas partiet av en samling äldre män, man saknar inte profiler, men inga superstjärnor heller. Men partiet kan nog falla tillbaka på sina alliansbröder i Borås och sin nationella valrörelse och nationellt kan man nog bli något av en joker.
På bana tre har vi Folkpartiet. Folkpartiet som var förra valet stora vinnare har ett otroligt svårt utgångsläge, men man saknar definitivt inte kvaliteter. Tydliga profilfrågor, en politik som faller i godjord hos en allt för stor väljargrupp av tveksam sort. Men alla röster är ju lika mycket värda. Men man får nog inse att man i detta valet kommer att gå bakåt.
Bana fyra har vi då sossarna. Som största parti, oppositionsparti dessutom, ligger man bra till inför valet. Med den tydliga vänster profilering som partiet har till vänster borde man kunna ta några av vänsters väljare, i alla fall lokalt. Till resultatet 94 når man inte, men visst om man även lyckas vinna högerut så visst då finns det röster att vinna. Men den tydliga vänster politiken har sin avigsida. Man riskerar att tappa många av plånboksröstarna som vars uppfattning om solidaritet slutar med att man försvara sin egen anställning och sociala trygghet. Man skulle dessutom behöva en image konsult, partiet uppfattas som gubbigt, stelt och en smula omodernt. Lokalt har man dock en yngre uppställning och om SSU skulle lyckas nå ut på skolor mm så kan man göra ett riktigt bra val.
Bana fem, moderaterna, ser också mycket starka ut. Trots att man inte gjorde något katastrofval förra gången så har man ett utmärkt utgångsläge. Partiet gick mycket starkt i andra kurvan och lyckades hålla tempot hela rakan. Nu verkade det dock ett tag som mjölksyran kom i första kurvan. Frågan blir om man håller in i mål, om man kommer starkt ut på upploppet kan man nog ta hem loppet på bekostnad av fp, kd och väg men visst finns risken att man tog ut sig för tidigt, som vanligt.
Vägvalet ser trötta ut. Deras vallokomotiv, det deltidsarbetande kommunalrådet, Björn Wahlöf ser ut att göra sin sista valrörelse. Finns det en framtid för Vägvalet efter BW, det är den stora frågan. De kristna grupperna kan lika gärna rösta på kd, m eller fp. Partiet skulle behöva skilja ut sig från övriga majoriteten i en riktig stark lokal fråga, Pinocchio kanske? Man saknar ju dessutom helt riksorganisation och speciellt blocköverskridande kan man ju inte sägas vara, men visst kanske blir det som räddar väg, att man kan rida tillsammans med de övriga i majoriteten i Borås. Men åker de ut så är nog detta det sista vi ser av väg. Partiet är i dagsläget mycket svårbedömt.
Centerpartiet har ett grundmurat förtroende lokalt. Få, men i många bemärkelser tunga, lokala profiler gör att partiet nog mycket kan defilera in målet. Att man skulle ta fler mandat är fyra är otroligt, partiets stöd ligger på landsbygden och väljarna där blir inte fler. I valkretsen kristineberg 1 hade partiet en enda röst i lokalvalet. Urbaniseringen talar emot centern, och även om man inte få mindre röster så riskerar man att förlora röster, man fick fyra mandat pga rösterna i valkrets 1. En mitten placering att vänta.
Bana åtta, miljöpartiet. Risken är stor att detta blir navelskåderi men jag gör ett försök att bedöma mitt parti opartiskt. Partiet har haft medvind på andra halvan av bortre rakan och första kurvan. Men samtidigt så springer partiet med en ryggsäck bestående av det borgerliga samarbetet, detta gör att det är svårt att utnyttja utrymmet till höger som S lämnar lokalt. Rekord lång kommunlista, och medlemsantal talar för partiet, precis som några väldigt engagerade medlemmar. Partiet uppfattas som ungt och fräscht med frågor som ligger i tiden. Om medvinden fortsätter på upploppet kan partiet göra ett rekordval, men om valvinden vänder så blir fallet ner i fältet tungt och vägen tillbaka väldigt jobbig.
Jag ser fram emot upploppet. Det ska bli riktigt kul och en sak lovar jag, det finns inga i något annat parti som lägger ner så mycket tid på valstrategi som jag och Johan. Måtte det hålla hela vägen.